Senaste kommentarerna i forumet

nydag2018 för ditt sett att se på saken ! Mycket intressant ! Jag har inte ens nuddat vid tanken på att se det så !
Och även det där med 3.5 %......det fanns inte i min värld att sitta och häva mellis för det skulle aldrig räcka till för att uppnå min fyllegrad på den tiden. Vad jag kommer ihåg så retade det bara upp suget så det blev outhärdligt och jag var tvungen att ha starkare grejer. Bättre då att låta bli och invänta öppningsdagen.....

Offerkofta Sessi.
Du kanske har hört talas om den.
Den är rätt skön att krypa in i och den gör en själv till ett offer.
Men man väljer själv om man tar på sig eller av den.

Han har valt sitt missbruk och du blev utan vettigt sällskap.
Åtminstone för tillfället.

Om du lyfter blicken och försöker se så långt du kan utan hans sällskap så känns det kanske lättare?
Han är säkert en fin man när han inte drogar.
Men i nuläget så ser det ju ut som att han valt den vägen.

Kanske om du tänker att alla de gånger han går in i sitt drogande så ska och kan du välja dig själv?
Du behöver ju inte bokstavligen lämna för det.
Men just då så kan du ta tillfällena som just tillfällen att försöka skapa dig ett eget liv.

Om han då sen väljer nykterhet i morgon eller nästa vecka så kan du ju vara hans sällskap eller flickvän om du önskar det.
Men kom ihåg att det är du som väljer hur du vill utforma ditt liv.
Inte han.

Och tro mig,jag vet hur det skär i kropp och själ när man vet att drickandet förstör.
Man försöker förstå hur det är möjligt att de väljer en så korkad väg,när både en själv och partnern vet hur det slutar.
Jag var fullkomligt upäten inifrån ibland i vetskapen om hur han satt där och fyllde sig.
Och kvar var jag,en liten blöt fläck och tog mig inte ur situationen.

För jag älskade honom så innerligt och tog mig inte en millimeter.
Jag önskade och hoppades bara att han skulle se vad jag såg.

Ett nyktert och bra liv tillsammans med mig.
Men det klarade han inte.
Han valde alkoholen och först tre år efter vi bröt klarade han att göra slut med alkoholen.
Nu mår han bra och är nykter sen 1.5 år,men innan dess så nådde han sin botten och mådde väldigt väldigt dåligt.

har varit på samtliga träffar och tycker att stämningen är väldigt bra och att det är "lättpratat". Hur man presenterar sig beror nog kanske på hur bekväm man är med sin situation och det är absolut ingen som dömer om man inte vill säga sitt namn eller nick. Och namnet är ju definitivt inte det viktigaste ! Vi är alla lika i detta sammanhang.
Jag som är van att presentera mig med förnamn och efternamn, dvs "Alkoholist", på AA-möten har inga problem med det.
Min presentation på ett AA-möte är såhär : Hej ! Jag är "Adde" och jag är en alkoholist som idag är nykter för min egen skull.
I början sa jag det i omvänd ordning : Jag är en alkoholist som heter "Adde". MEN jag är ju faktiskt en egen person med egen identitet och jag är inte en sjukdom så jag ändrade till att sätta min person först.

Detta är alltså en förklaring på hur JAG gör och betyder inte på nåt sätt att ni måste göra samma sak !!

Lite tycker jag att medberoende/anhörig går igenom samma process. I början som ny så är alla medberoende men allteftersom man utvecklas och går mot ett eget tillfrisknande så byter många sin "titel" från medberoende till anhörig. Men, återigen, det är ju helt fritt val och ingen dömer hur man gör !!

I övrigt har jag nollkoll på adressen till mötet och hur jag ska göra för att komma dit ? Förut var det promenadavstånd från Cityterminalen och ev hotell men nu knallar man väl knappast dit !

betyder :

H= Hungrig
A= Arg
L= Ledsen (Lonely)
T= Trött

Bor du i sthlm län så ansök till Anhörigskolan STAD. Googla
Hitta al-anon elr liknande grupper.

Hoppas du mår okej idag?
Och att du fick lite sömn?
Vad bra att du skrev här när du hade det jobbigt.
Du är inte tråkig.
Kram

Jag är också ensam mamma.
Vi hjälps åt.
Hur mår du?

Min man hamnade på sjukhus vid två tillfällen nu i höst. Nu senast över en helg (akut tarmvred med operation). Och hux flux satt jag där i min ensamhet och rotade fram hans kvarlämnade starköl (han dricker - har alkoholproblem - jag är nykter sedan vi flyttade ihop för tre år sedan). En öl en fredag. Jodå. Men naturligtvis var jag tvungen att köpa med mig en flaska vin innan jag hälsade på honom på sjukhuset på lördagen, för att kunna sitta där i min ensamhet och tystnaden på kvällen med ett par glas. Varför? Här och nu när han är hemma igen har jag inte så mycket som ett minsta lilla sug eller längtan eller ens tankar på ...

Min nykterhet är alltså villkorad till hans närvaro. I vilken jag kan plocka bort tomflaskor, eller hela ölburkar utan den minsta längtan för egen del. Knepigt. För man vill ju känna sig trygg i det här valet att låta bli att dricka även om man är för sig själv?

Suck.

Jag är försiktig, jag köper aldrig så jag kan bli bakis, och dricker aldrig mer än en gång i veckan, jag dricker inte så jag blir berusad heller. Jag vet att det kan gå väldigt fort och snett när jag inte är 100% i huvudet redan nu. igår drack jag inte ens upp en hel folköl. Jag avslutade med en halvliter vatten istället.

Men jag måste erkänna att jag är lite obekväm på endast tanken av alkohol. Som om jag blivit lite medberoende till alla runt omkring mig (efter att ha läst och även fått erfara vad alkohol kan göra med en). Jag tänker väldigt ofta på att min bror som är inneboende hos mig dricker sig väldigt berusad varje helg. Jag försöker ställa arbetskollegor till rätta med sina alkoholvanor aningen, genom att prata med dom att dra ned lite osv. Min syster dricker några glas varje fredag när barnen lagt sig, en gång när hon var förkyld och sa att hon var sugen så sa jag att drick inte. Men det gjorde hon iaf. Vill inte vara bland berusade människor (och då lever jag med en helgalkolist till bror, DOH!). Det får mig att känna mig illa till mods.

tror man måste låta folk göra som dom vill? Läst en massa på nedersta forumet för anhöriga.

Tänker väldigt mycket på min bror, han har det svårt, inte en enda kompis, autismspektrum, försöker köpa honom läsk ibland så att han inte ska dricka sina öl.
Försöker få med honom ut och fiska, få med han till föräldrarna. Han är väldigt nedstämd. Han säger att han dricker för att han vill att helgerna ska gå fort så han kan gå till jobbet igen på måndag, jag tror på det han säger.

Men jag har mitt eget liv att ta hand om med schizofreni, dåliga alkoholvanor bakom mig, kanske asperger, nedstämdhet och depression, mina egna bekymmer om eget boende och eget liv.

Jag vill bli frisk från min schizofreni allra mest av allt. Efter att ha levt med det i två års tid är jag nu kanske 85% frisk. Ibland när det är mycket folk omkring mig blir jag stressad och får konstiga tankar, när jag har för lite folk runt omkring mig får jag för mycket tid att tänka och då får jag konstiga tankar.

Dagen då jag åkt en hel vecka i tunnelbanan utan att ha konstiga tankar kommer firas. Reagerar på "minsta" lilla som är konstigt. Folk som har svårt att bestämma sig för en sittplats, är det mig det är fel på? Såg "livsfarligt att luta sig ut" på en gammal tunnelbana. Denna text var fetstilt av någon konstig anledning, varför är texten inte desamma som på de andra tunnelbanorna? Vad är det som försegår? Osv. Är mina tankar högljudda? Ibland försöker jag maskera mina tankar.

Ibland får jag även någon typ av tvångstankar. Tänker hemska tankar som jag inte själv håller med om, om folk. Hela tiden.

En arbetskollega hälsar på mig; Hej!
Jag hälsar tillbaka; Hej!
Och i mitt huvud; Hej, jävla idiot, jävla cp, fan vad fult klädd du är idag, gå och dö, varför kan du inte bara hålla tyst, tänk inte så om folk, var snäll, jävla mongoloid. arabjävel, vad överviktig du är, Försöker maskera mina tankar ifall de är högljudda. Var snäll! Var snäll!

ja det är rena rama komedin i mitt huvud. Det är en tvång att tänka så hemska tankar som möjligt om folk.

oftast är det kvinnor som kan läsa mina tankar.

Det lyser i hans lägenhet hela natten. Klockan är 02.49 när jag skriver dessa rader, han väljer missbruket framför min födelsedag.

Som titeln lyder så är jag lite intresserad utav eran åsikt/"expertis" jag är i 25års åldern, har festat sedan jag var 14-15 men har spårat ut dom senaste 4åren, då har det blivit 2-5dagar i veckan, dock max 2gånger i veckan då jag har fått fysiska besvär utav det, förstorad lever och blödande tarmar. Kunde tex inte dricka "lyx" saker som apelsinjuice utan att ligga med smärta i 6tim efter ett glas, men 70cl rökig whisky gick hur bra som helst, men nu har jag fått relativt bra koll på mitt drickande, blev för mycket vin igår (ca 2l) och blev såklart aspackad framför en film, lovade en vän att vi skulle ses hos mig på mat och drinkar vilket vi gjorde. Men jag har samanlagt druckigt ca 20cl whisky om ens det och ett glas vin ikväll och känner att det räcker även när jag har en halv flaska wirre kvar och 17l vin. Så frågan är är jag alkoholist eller "missbrukare" har såklart problem då stor del utav min vardag går ut på att antingen tänka på sprit, nojja sig över fysiska åkommor eller att vara full...

Mitt tips är motorsport om du har det intresset, som mitt användarnamn antyder så kör jag mycket motorcyckel, en perfekt motivator till att inte dricka då det inte är spec bra att köra bakfull/full. Annars tänker jag mig att sport/gym kanske skulle kunna locka, det gör man bara bakis en gång sen lär man sig att det inte är värt det.

Tack IronWill för ditt svar och för att du är villig att lyssna.

Först måste jag berätta att svenska är inte mitt modersmål, så om jag säger någonting som låter konstigt så är det nog därför.

Det är två saker som jag grubblar över ikväll:

1. Jag är så rädd att jag ska övertala mig själv att jag kan fixa detta själv och att jag behöver inte sluta helt

2. Mina vänner som inte ens ha alkoholproblem är nästan mer in denial än vad jag själv är.

Men först oron nummer 1.
Mitt nuvarande drickande ser ut så här: Under den senaste året har jag varit så full att jag har fått minnesluckor 5 gånger om jag minns rätt. Jag dricker 1-2 gånger per månaden och då blir jag antingen full eller så måste jag använda all min viljestyrka att bara dricka lite. Jag dricker aldrig 2 dagar i rad eller tar en återställare. Än. Detta låter som riskabel drickande, men inte hardcore alkoholism vad det nu ens betyder. Nu har jag kommit till en insikt att jag inte får dricka. För mig är det lätt att avstå längre perioder, men att inbilla mig att jag klarar detta och sen börjar igen är problemet.

Det har varit perioden i mitt liv där jag har druckit minst en gång i veckan och stora mängder. Drickande har orsakat mer skada än bara jobbiga bakfyllor. Jag har betett mig dumt och och ibland farligt. Mellan dessa perioder har jag haft några år där jag har druckit på ett normalt sätt. Båda mina föräldrar är alkoholister, jag har haft en ätstörning tidigare och jag vet att kvinnor ofta byter ätstörningen till alkoholmissbruk.

Mitt liv är bra och jag har inga ursäkter att dricka mig så full som jag nu gör, jag hatade mig själv innan, nu gör jag inte det längre och ändå skadar jag mig själv med alkoholen.

Jag dricker nästan alltid mer än någon annan i sällskap. Eller åtminstone vill göra det. På grund av alla negativa saker som mina föräldrarnas och mitt eget drickande har orsakat i mitt liv, så borde jag inte ens vilja dricka. Detta betyder att jag måste vara beroende, eller hur? Jag gjorde också en test om mitt alkoholkonsumption i vilket jag fick 11 poäng. Det stod att om man fick 5 eller mer så borde man söka hjälp direkt!

Tillbaka till oron nummer 1: Jag är så rädd att jag kommer övertala mig själv att jag har lärt min läxa och kommer kunna dricka normalt i framtiden efter några månaders paus. Jag är inte rädd att sluta, jag är rädd att jag börjar igen. Det spelar ingen roll om jag börjar igen om 3 månader eller 5 år. Jag vet var den vägen leder.

Oron nummer 2:
Dom vänner som jag har pratat om det här har försökt att "lugna ner mig" och övertyga mig att jag är väl ingen alkoholist, jag behöver bara ta det lugnt med alkoholen några månader. Dom förstår inte varför jag måste sluta helt. Många av dessa vänner dricker sällan och max 2 glas per gång. Jag är rädd att jag låter dom övertyga mig.

När jag tidigare i mitt liv har druckit för mycket har jag inte förnekad att mitt beteende är riskabelt. Snarare har jag bara konstaterats att mitt liv bara är så här och vissa människor, som jag, bara dricker för mycket.

Jag vet att detta leder till någonting hemskt. Jag kommer att förlora mitt självrespekt och hälsa, "bara" dessa om jag har riktig bra tur. Om jag fortsätter så här, är det mycket sannolikt att jag blir hemlös, ensam och dör ung.

Jag kommer inte bli en sån där charmant fyllo som dricker bara lite varje dag och är småfull hela tiden. Jag har inga gränser och jag kommer bli den som kissar på sig, gör dumma saker på offentliga platser och överraskar nyktra vänner och familjemedlemmar genom att dyka upp aspackat på dom mest överraskande tillfällen.

Jag vill inte vara den kvinnan och jag behöver hjälp att vilja sluta.

Alla kommentarer här hjälper mig vidare, så snälla tveka inte skriva en rad om du har någonting som helst att säga.

Tack

Men herregud, vad klockan är mycket! Vart tog senaste timmarna vägen? Dags att sova.

Tycker att du jobbar på bra. 12 dagar nu... Du bestämmer nu känns det som..toppen
Du fixar det 365..Hoppas festen går bra i morgon..

Styrka till dig

/John

Är ett jättebra program. Jag brukar också titta. Har du sett "Laxbrallan"? Det är också rätt roligt faktiskt. Tack för att du hör av dig. Det känns ensamt här.

Jag är 51 år och vet inte om vi ska benämna oss som "tant", men javisst, varför inte? Jag vet inget om vare sig reumatism eller cancer. Självklart ska du söka upp en annan läkare som ser till din helhet. Googla gärna själv på vad som kan ha fått dina värden att skena. Socker är något som också kan påverka levern, t ex. Ge dig inte! Bara du själv vet hur mycket alkoholen kan spela in i detta. Kanske bara att du skriver här på forumet kan vara en fingervisning?
Allt gott!

Jag vill ha alkoholfri öl ibland för att känna någon sans i tillvaron. Är väl inte så konstigt att man ibland vill känna något bekant som varit med en så länge utan att för den sakens skull trilla dit? Jag blir varken mer eller mindre sugen på alkohol för det, men jag har hört att det kan vara ett problem för somliga. Hur som helst så tycker jag inte att det är konstigt att man letar efter alternativ till något man saknar. Men jag tror att han trots allt hade omtanke i bakhuvudet när han tog upp det. Och hur man än vrider och vänder på det så är det ju 100 ggr bättre än äkta vara. Altså för hälsan och tillfrisknandet.

Jag har inte varit på ett "kvinnomöte" men det är nog som ett vanligt möte, bara utan män. Jag som kvinna kan säga att du ska inte haka upp dig med möten för bara kvinnor. Jag har varit på flera vanliga möten och uppskattat blandningen utav könen. Var inte rädd för att prova. Testa ett "öppet" möte, om du vill, dit alla kan gå. Läs lite på AAs hemsida. Du kommer inte att ångra dig, tvärtom. Du blir varmt välkomnad utav alla där, utan fördomar. Mitt första möte kändes så himla fint att jag längtade tillbaka. Det finns ett stöd, en värme, ett välkomnande, en gemenskap, en förståelse osv. Var inte rädd. Bara gå dit. Lycka till!

Nejdå, alla som har eller har haft funderingar över alkohol passar ju in här.
För mig är det inte möjligt med normalkonsumtion. Det kommer funka ett tag sen går det åt helvete. Det är beroende på en hel radda med fakorer. Men var försiktig. Om man väl sabbat sina spärrar mot konstant överkonsumtion så är det nog svårt att bara få upp dem igen. Jag körde ”bara folköl” under längre perioder. Blev fler och fler och oftare och oftare. Tänker ibland att folköl nästan är värre än starköl. Man tränar upp förmågan att dricka mycket och fort. Sen om man halkar in på starköl då och då så går det fort utför. Så som sagt, ta det lungt och försiktigt ett tag så du inte förhastat dig.

"Släng dig i brunnen" heter programmet alltså. Så det inte blir några missförstånd!

Det finns mycket hjälp att få här på forumet också. Och befriande att skriva av sig.
Förstår om du gärna vill få någon att prata med men under tiden så är det väldigt givande att både dela med sig och få tips och stöd här. Vad är det du vill prata om?

Jobbig dag idag, men jag fixade den med... Städat och handlat inför vår glöggfest imorgon. Handlat glögg, 3 bib, 8 flaskor bubbel, cider och öl och avec.... Det bokstavligen vattnades i munnen på mig... Köpte även 2 flaskor alkoholfritt och smygöppnade de ena till kvällsmyset. Min man undrarde varför jag var tvungen att dricka något som påminner om alkohol och då tände jag till ordentligt. Blev ett riktigt gräl, barnen blev ledsna och oroliga, men vi lyckades rädda upp det sen och det blev en mysig kväll för alla till slut. Blev bara så provocerad när jag kämpar och kände att jag blev anklagad när jag verkligen försöker... Men för honom blev det nog lite för "bekant" med vinflaska och vinglas även om det var "saft" i.... Ja ja, det går väl över det med...
Ska bli intressant imorgon när alla gäster är här och skålar och äter och dricker gott...

Ja, dricker.. och halvsover i soffan.
Var på väg att skriva ett inlägg nyss men fick inte riktigt iordning på tankarna och orden. Lite för snurrigt nu..
Hur är det? Själv kollar jag också på SVT, -Släng dig i brunnen

Vi redan skuldbelägger oss själva så rejält trots att det inte är vi som häller i oss drycken.
Men vi kanske har möjliggjort,eller accepterat eller föreslagit.
Sen tänker vi när skadan redan är skedd att vi inte borde ha gjort det.

Om man medvetet bjuder sin 15-16 åring på vin till maten så har man forskat och sett att de ungdomarna lättare trillar dit i missbruk.
Men många hel eller nästan helnyktra föräldrar får ändå barn med missbruk.
Så det här forumet är mest till för att ventilera och ställa frågor.
Hjälpa och stötta varann.

I mitt fall så skyllde jag min exsambos alkoholmissbruk på mig trots att våra 20 år var hyfsat nyktra och han hade grava problem redan när vi träffades.
Så skuld tror jag inte hjälper någon.

Vare sig den som missbrukar eller oss anhöriga.
Sen kan alkoholnormen i sig och den kultur vi har att den smyger sig in i alltfler situationer vara hur trist som helst att se.

Att förstå att var tionde människa i sverige har problem med att begränsa sig.
alltifrån riskbruk till rent missbruk.

Var går gränsen?

Återigen,det kan vi bara avgöra för oss själva och ta konsekvenserna av det.
Ingen annan kan tvinga någon annan till att avstå om önskan och viljan inte finns där.

Att prata,lyfta upp frågan och diskutera den med den som dricker tror jag däremot är viktigt.
Inte gömma,smussla och låtsas som att det regnar.

Men sen är det ju ändå personen som häller i sig som måste ta avgörandet och dessutom ta emot hjälpen eller avstå.
Förlåt att jag lånade din tråd mamma som är orolig.

Det finns många människor härinne och vi har alla olika syn på hur saker ska lösas.
Ni är precis i början av en upptäckt och säkert väldigt oroliga och osäkra i hur ni ska hantera det.

Jag hoppas att ni finner stöd härinne och fortsätter fråga på.
Ni får säkert de mest skiftande svar.