Senaste kommentarerna i forumet

Och stor tilltro till processen.
Jag föll och har druckit vin två glas.
Detta är min dagbok och vill vara öppen med allt.
Jag orkade inte fundera på att inte dricka mer. Det tog över! Och tro mig vad jag försökt att ändra vanor och det har jag gjort.
Jag vill bara vara jag och förändring tar tid.
Jag väljer också att inte slå på mig eller tycka att jag är sämst.
Jag är bara en som försöker att ändra mitt liv och det tar tid.
Kram alla ?

Du sviker ingen, möjligen dig själv. Jag brukar känna precis som du. De som lyckas hålla sig nyktra får en massa pepp och glada tillrop. När man faller, igen och igen, kanske folk tröttnar lite. Vad vet jag?
Men de flesta har ju fallit tillbaka en massa gånger innan de lyckas hålla sig nyktra en längre tid. Det är ju bl a därför det här forumet behövs!
Var extra snäll mot dig själv idag!

Kämpa på!! Riktigt bra gjort av dig! Blir så glad att läsa om er som kommit så långt i denna resa. Det är långt enligt mig som enbart undvikit alkohol sen 13.30 igår och nu ska börja mitt nyktra liv. Ångesten kväver mig nästan och hela mitt liv känns mörkt. Enbart pga alkoholen som suger ur all min levnadsglädje och energi för varje dag som går medan jag sviker barn och make gång på gång med tomma löften. Tänk på det när och om suget faller på. Det är inte värt det!! Jag ska också klara detta nu. Tack för att du delar med dig av dina känslor under den här perioden och din framtida nykterhet:)

Hej och bra att du också kommit till en punkt då du inser att det får vara nog! Vad har du för strategi? Bara lägga ner på egen hand eller sökt hjälp?
Kram o kämpa på!

Tack för dina ord och Grattis till dryga 7 veckors nykterhet! Mkt bra gjort!! Själv har jag varit utan alkohol sen kl 13.30 igår (drack starkvinsglögg på fm pga ångest) idag ska jag lämna leverprover och nästa vecka tid hos beroendemottagning och starta med antabus. Glad att såna här sidor finns. Skönt att man inte är ensam. För det är just vad man känner sig i denna hemska "sjukdom"

Tack det var sköna ord att läsa. Jag hoppas så innerligt att dom försöker lyssna på vad jag säger och inte utgå från vad det står i anmälan för den lät verkligen mkt värre än det är. Det är tyvärr samma tjej jag ska träffa som jag pratade med så det känns mindre bra. Vissa soc människor känns som dom är fientligt inställda från start vilket det kändes som den här människan var. Mkt obehagligt och skrämmande när man vet själv att man gör allt allt allt för sina barn jämt. :( ångest!!

Det är sjukt hur fort man kan normalisera drickandet, men nu står man där igen. Måste sluta, har tagit mitt farväl till giftet och nu ska det gå. Vill aldrig mer vara berusad, orkar inte helt enkelt. Inte kul och att må skit varje dag och inte få något gjort håller inte. Tror inte familjen orkar med mig mycket längre heller om jag inte tar tag i det hela. Förstår som vanligt om ingen kommer skriva eller ta mig på allvar, så svårt när jag hela tiden sviker alla här inne och mig själv förstås.

Tack för ditt svar! Jag förstår vad du menar med att du bearbetat att ta hjälp från ren panik till en lättnadskänsla. Lite så jag känner inför att ha sökt hjälp hos både kurator och beroendemottagning. Jag har inte vågat söka hjälp för rädsla att folk ska känna igen mig osv men nu struntar jag i det för jag behöver verkligen hjälp. MEN inte från Soc! Detta är sån ångest så jag kan knappt andas. Har inte sovit en enda minut inatt pga denna oro. Jag har ju själv sätt mig i denna sits och det hatar jag mig själv för. Vill inte hamna i en utredning! Förstår dom inte att en sån sak kan krossa en människa ännu mer??

Precis likadant för mig, bestämmer mig varje morgon att nu får det vara slut. Men ju längre dagen går desto mer börjar djävulen prata och till slut sitter man där med glaset i handen. Idag är dagen för mig, jag har inget val längre, fortsätter jag dricka kommer jag till slut förlora allt.

Lycka till med att sluta till dig med, jag tror inte livet tar slut - tvärtom tror jag det börjar.

Tack för ditt svar. Vi kommer självklart inte "konfrontera" honom på ett anklagande eller argt sätt. Det var fel ordval av mig. Vi ska visa honom att vi kommer finnas bredvid honom som ett stöd, med all vår kärlek, genom hela processen. Eftersom han är över 18 kommer beslutet vara helt upp till honom. Frågan är bara hur vi får honom att förstå att han behöver hjälp? Vad händer om han vägrar och förnekar? Har läst på tidigare forum att man absolut inte ska hjälpa till på något sätt och framför allt inte ekonomiskt. Även om det värker i magen bara att tänka på att han skulle få leta efter ett annat boende. Men faktum är att han bor gratis i vår lägenhet nu och det om något är ju att betrakta som "ekonomisk hjälp". Därav frågan om lägenheten.
Lillasyster står honom nära och vi tror att det skulle vara bra för honom att veta att hon också finns där som stöd. Så det handlar inte om att han ska "erkänna" något för henne för att på något sätt förnedra och tvinga honom, utan bara om att få med henne i processen. Och eftersom de är nära varandra går det inte att hålla henne utanför. Hon kommer garanterat förstå att något är fel.
Ja, vi vet att han de senaste fyra månaderna druckit alldeles för mycket. Troligen dricker han ordentligt ett par gånger i veckan. Men han funkar på jobbet och vi märker ingenting på honom i övrigt. Nu bor vi på annan ort så vi träffas ju inte dagligen vilket gör det ännu svårare för oss att hålla koll.
Vad gäller vinglaset till maten på jul så vill vi hellre låta bli helt och hållet än att låta honom sitta bredvid och se oss dricka. Jag vet inte om det är rätt eller inte och därför tog jag upp det. Det lät på ett av de hyfsat ilskna svaren från någon annan i tråden som om hela familjen sitter och "super" på julafton. Det kan jag säga att vi inte gör och aldrig har gjort. Inte någon annan gång under året heller. Men vi tar ett glas vin till maten på fredagar och lördagar och på högtider, vilket knappast kan falla under kategorin supa eller "visa att det inte går att vara utan alkohol". Vår sons alkoholvanor kommer inte från uppväxten utan från universitetstiden där det dracks kopiöst.
Jag tror och hoppas att han "bara" är i riskbruk än så länge, men jag vet inte säkert. Men med tanke på att han tar medicin mot sin ADHD är risken att han fastnar i ett beroende snabbt betydligt större. Har du erfarenhet av hur man agerar om det nu visar sig "bara" vara riskbruk? Innebär det livslång avhållsamhet från alkohol eller bara att han behöver minska på mängd och frekvens och återgår till ett normalt vinglas till maten då och då?
Vi har redan varit i kontakt med Beroendecentrum och förberett dem på att vi troligen kommer dit med honom under julen för att han ska få träffa en läkare och psykolog och prata. Även om det skulle gå att få bukt med hans alkoholvanor återstår det ju att förstå varför han dricker. Vad han har för underliggande psykologiska problem. Är det för att döva ångest? Är han deprimerad? Han verkar inte deprimerad eller ångestladdad när vi träffar honom eller pratar med honom, men det kan han kanske dölja väl för oss. Han har ju uppenbarligen varit bra på att ljuga om sina alkoholvanor. Vi har alltid haft en tät och nära kontakt med varandra och därför kommer det här som en sådan chock för oss.
Du skriver att vi ska gå till AA och det låter som en bra idé. Är man då med på ett öppet möte och ställer frågor eller hur funkar det? Kan man som anhörig komma dit och vara med på gruppmöten? Har du varit på Al-Anon också? Har du egen erfarenhet av barn som dricker?
Tacksam för dina råd!

Det måste vara fler än jag som har dåligt samvete över hur vi utsätter våra kroppar för onormal påfrestning under lång tid. Man liksom blundar för det faktum man redan vet och skjuter problemet framför sig hela tiden. Åren går och ångesten över det bara ökar... Och hur dövar vi vanligen vår ångest? Med mera A såklart!

Jag googlar allt jag orkar just nu på detta för att hålla motivationen att inte dricka A. Just nu startar jag dagen med en kopp varmt vatten, färskpressad citron och färsk ingefära. Det är riktigt gott. Sen dricker jag kombuscha, fermenterad te-dryck, som en "shot". Inlagda vitlöksklyftor äter jag dagligen sedan länge och numera även lite kimchi, mjölksyrade grönsaker från Korea, varje dag. Jag ska beställa maskroste från Apotea snart och lite annat smått och gott. Ni får gärna komma med flera tips!
Ha en fin dag!

Det är det som är så lurigt med A. Ibland vet man inte ens varför? Kanske någon känsla som kom och du var inte förberedd. Vips så trillar man dit! Idag är en ny dag med nya beslut.

Kul att du hittat hit till forumet! Skriv på bara. Om inte annat så för att lätta ditt hjärta.

Gårdagen var helt nykter så nu tickar Nykterhetsappens klocka på...

Fredag igen, veckorna går fort som tur är. Gillar inte den här mörka årstiden. Som upplagt för att ha det att skylla på för att ta lite vin framför brasan. Men nu blir det Sodastreamen som får jobba istället och det känns bra när jag tänker efter och läser min och andras trådar.
Nu har jag passerat 50 dagar. Så skönt det känns att så här långt har brutit mina gamla vanor. Mindre ångest, mer energi, bättre sömn, bättre humör. Listan kan göras lång. Men allt är ju inte bara bra förstås men jag försöker tänka positivt, därför har jag mest skrivit om mina positiva upplevelser i min tråd.
Ångesten finns alltid närvarande att jag ska halka dit igen och den ökar nu i december med jul och nyår på gång och alla glöggtillfällen som dyker upp.
Idag bjuder grannparet på glögg och middag. Det brukar bli mycket dricka då alla som kommer inte spottar i glaset direkt. För mig blir det öl 0.0% eller vatten. Vet att det säkert kommer att trugas att jag ska ta lite men jag kommer tacka nej.
Än så länge har jag antabusen kvar i kroppen (var tvungen att sluta med den för en vecka sedan pga levervärdena) då effekten kan hänga i upp till två veckor så jag kan ju inte ta nåt även om jag skulle vackla.
Men jag ser trots allt framåt med tillförsikt, ska bli underbart att fira julen helt vit med nära och kära. Inte vakna varje morgon och undra om jag har betett mig berusad under kvällen innan.
Ha det så bra alla, nu kämpar vi vidare!

Min mamma tipsade mig om att gå in här och läsa just den här artikeln.. det blev som en smäll i magen! Känner igen mig så oerhört. Visst är det svårt att vara anhörig...så jävla tärande och energikrävande. Sen det där pendlandet mellan att känna ansvar,empati och nästa dag bara önska att ngt händer honom så han slutar dricka..sjukt jobbigt. Vill bara att du ska veta att du är långt ifrån ensam. Jag är också äldst och fått tagit mycke ansvar och varit den som alla syskon anförtror sig åt och ber om råd osv. Men det blir ju som en stor hög med 'erkännanden' 'jobbiga situationer' som staplas inom en och det tar tid att skrapa ner högen...Samtidigt som jag ska klara av alla situationer jag själv har inom min familj,arbete och min alko pappa... blir så tungt!!! Hoppas du och jag hittar ngt sätt att ta oss ur och samtidigt känna att vi inte bara övergett vår pappa. Vi har kommit en bra bit på vägen iaf ❤ Kram

Tyvärr är det ju inte det - jag har vuxit upp i den naiva tron att jul liksom ÄR nyktert, men nu har jag sett att det finns familjer som verkligen inte klarar en hel dag tillsammans utan att supa.

Och det är ju synd, för det skickar ju samtidigt signalen till de yngre generationerna att "alkohol är ett måste" och så blir det tidig alkohol-debut, vilket leder till större risk för missbruk...

Nu är det snart December. Julen och lång ledighet väntar. Som aktiv alkoholist brukade jag börja planera för en "långfylla" så här dags. Tänk så skönt att slippa det. Livet blir så mycket bättre utan alkohol. Kämpa på nu alla på forumet, det kommer jag att göra.

Känner mig också lättad att höra av dig. Har tänkt mycket på dig, men har haft fullt upp med min egen kaoshjärna.

Nu önskar jag att du du snart får professionell hjälp. Det är jobbigt att försöka vara stark ensam.

Håller med FinaLisa om att försöka bromsa farten i livet lite. Ta pauser och andas emellanåt.

Ta hand om dig! ?

Kram

När jag var där så sa dom till mig att om dom är oroliga är det inte mycket mer dom kan göra än att erbjuda hjälp och eventuellt försöka prata med min sambo så hon sätter lite press på mig. Vet inte om det funkar annorlunda när det är självmordshot inblandat.

Men som sagt när jag kom dit och berättade att jag redan sökt hjälp så var dom nöjda med det.

Inte säkert du får träffa den person du pratade med i telefon heller. Det fick iaf inte jag.

Alltid skönt med besked, mina katastroftankar gör sig annars lätt påminda.
Ta hand om dig kära Studenten, det är inte meningen att livet ska gå i 190 hela tiden.
Tid för eftertanke måste också finnas.
Kramar
???

Tack, jag väntar med spänning?
Kramar
???

Bäst att skriva det då mindre aktivitet här oftast betyder att jag dricker.

Den stora dagen i går gav blandad kompott och jag återkommer så fort jag samlat både mig och alla intryck.

Tveklöst nykter i alla fall.

Misstänker att han har börjat med droger i form av hasch i kombo med alkohol. Alla säger att jag inbillar mig. Tänk om min magkänsla har rätt. Han höll på förra hösten.

Hej! Tack för svar. Barnen såg inte för jag var ej hemma och dessutom sov barnen tryggt med sin nyktra pappa. Men visst R det inte bra det är därför jag sökt hjälp hos både beroendecentrum och kurator. Men soc vill jag inte ha inblandat för det stjälper mer än hjälper i denna lilla håla tyvärr.