Senaste kommentarerna i forumet

Det var väldigt vilken stiltje det verkar vara just nu, här på forumet, en fredagskväll. Dricker ni, sover i soffan eller ägnar er åt nyktra aktiviteter? Förlåt, känner mig bara lite ensam just nu. Försöker se ett program på SVT play om "Monsunen" men koncentrationen är väl inte på topp.

Dricker vin ikväll. Det utesluter dock inte mitt intresse för "hälsokost". Jag vet inte hur många som läser mina inlägg men jag ser ju om någon svarar! Jag måste vara relativt tråkig. Ok, det kan jag inte göra så mycket åt.
Ha en fin kväll.

Hej, jag behöver hjälp. Jag har precis insett att jag måste sluta dricka helt. Jag undrar om det finns en nykter alkoholist i Malmö, helst en kvinna, som skulle vilja prata med mig?

Jag är en kvinna som börjar närma sig 40-årsåldern. Mina båda föräldrar är alkoholister och jag är så rädd att jag kommer att övertala mig sälv att jag inte har en problem, eller att jag kan fixa detta själv.

Jag kan inte prata om det här med dom flesta av mina vännen och dom få som jag kan prata med förstår inte allvaret. Jag har sökt hjälp, men det kommer att ske åtminståne ett par veckor innan jag får det. Jag vill inte ändra mig under den tiden.

Just nu kan jag inte gå på möte för att jag har en hund och skulle behöva ta henne med. Jag ringde den den närmaste mötesplatsen och dom så att hundarna får inte komma tyvärr.

Jag skulle vilja träffa någon att prata med, ta en fika eller promenad. Jag har varit nykter en vecka nu och kommer att vara nykter när och om vi träffas, och förhoppningsvis framöver.

Jag är snäll och ärlig och mind hund är helt underbar. Hör gärna av dig om du har tid att träffas under dom närmaste dagarna.

Nej, du överreagerar inte. Däremot måste du kanske förklara för barnen vad som händer, så att de inte bara vet hälften och måste hitta på resten för eget huvud. Det brukar aldrig bli bra.

Och - viktigast i världen - om du har sagt att du flyttar om han inte söker hjälp så måste du göra det. Ett ultimatum är INGENTING om man inte håller fast vid det, utan då bara fortsätter skiten.

Tack för det fina i lägger. Det är nog precis så det fungerar. Har man redan en utstakad plan man måste följa, ha då undviker man nog det mesta. Mycket bra inlägg. Tack igen.

Som redan sagts är vi varken ilskna eller elaka, men merparten av oss är fruktansvärt trötta på skitsnack och lögner, varesig det handlar om att ljuga för andra eller sigsjälv. Därför blir tonen gärna mindre "klappa på huvudet" än vad som kanske vore önskvärt.

I mitt fall lever jag med en (numer hyfsat nykter) alkoholist som började precis så; mamma och pappa tog ett glas vin till maten på fredag, och på lördag. Och det var normalt, så det gjorde han också. Och gillade känslan.
När han sedan studerade vidare så var det fortfarande normalt med vin till maten, plus supandet med kamraterna från skolan. Men ett glas vin till maten blev två, och kanske inte bara på fredag och lördag, utan kanske på lill-lördag, och...söndag är ju fortfarande "helg" och så vidare.

Det går oftast inte att peka ut vilket glas som gjorde någon beroende. Det går inte att säga "Det var mitt fel" - alltså går det heller inte att säga "INGET vi gjort Har bidragit till detta"

Alkohol ÄR en beroende-framkallande drog, som dessutom är toleransökande.
Hur många känner du som tar en spruta heroin till maten?
Den här överhuvudtaget inget som är lämpligt att normalisera, och vi lever i ett samhälle där alkohol är mer måste än valfritt om man inte vill se ut som ett jävla UFO. (Min lillebror är nykterist - han blir inte ens bjuden på firmafester längre, för hans risk-brukande arbetskamrater tycker att det är "obehagligt")

Alkohol är beroendeframkallande. Vissa har lättare att bli beroende än andra. Du möter garanterat minst en alkoholist om dagen, utan att ha en aning om det. Undviker du den här drogen och allt samröre med den i övrigt?

Tänker du på de du går förbi på gatan med din system-kasse på samma sätt, eller är det för att det är någon DU bryr dig om som drabbats den här gången?

Det finns lite olika syn på det här med missbruk och beroende - min partner har inte bytt ut sitt alkoholmissbruk mot något annat, däremot har han tagit tag i saker han försummat - och drygt 6 månader efter att han började medicinera så har han en provanställning för ett fast jobb, så möjligen Hinner han inte missbruka något annat...struntsamma egentligen; att bli beroende av alkohol (eller spel, eller sex, eller mat) behöver inte betyda att man har en "beroende-personlighet" utan det kan faktiskt vara så att man började peta i sig en beroende-framkallande drog - och blev beroende.

Som sagt; där är det individuellt. Men oavsett om man är en "beroende-personlighet" eller ej så är och förblir alkohol beroendeframkallande. Så bara är det.

... att leka Blodhund? (Mumlan75)
Han struntar i det och dig och du blir inte lyckligare av kunskapen om att sniffa upp hans drickande.

Klart att det är ditt fel, det är klassiskt alkoholistbeteende, inte fan e det fel på den som dricker, det är ju omgivningen, det vet varenda alkis som inte hunnit fatta att den ÄR alkoholist och sjuk. Men du, det är inte ditt fel, för om det skulle ha varit så att du är så hemsk att leva med så hade han löst det med att lämna dig inte dricka.

Du frågar när ska jag bara acceptera, du ska INTE acceptera, du är här och skriver, du mår dåligt, det finns ingen som ska behöva må dåligt på grund av att "den andre" inte respekterar en.

Låter som att dina ungar distanserar sig, barn är flockdjur och även om datorer och TV spel är stor del i barnens liv såå......

Ber om ursäkt för att jag kapade tråden lite och svarade på fel inlägg.

Hoppas du har en mysig fredag, det har jag.

Stay Strong

Välkommen hit till forumet och ledsen att vi inte observerat att du kommit hit och hälsat dig välkommen förrän nu! Det finns risk för det när man skriver i en redan existerande tråd att vi inte ser att det har kommit en ny medmänniska till oss.

Det är en svår situation du befinner dig i, med kärlek och kyla, med omtanke och aggressivitet. Ingen som inte har varit i en liknande relation vet egentligen hur det är. Det är lätt att ta en position när man står på distans och tittar på någon annans liv. Det kommer från oro och omtanke men kan landa lite hårt.

Hur som helst, jag skulle vilja tipsa dig om att ringa Kvinnofridslinjen på tel nr 020-50 50 50. Även om din partner inte har utövat fysiskt våld så har det påverkad alla andra familjemedlemmar så ni drar er undan, blir oroliga och osäkra. På Kvinnofridslinjen är de mycket kompetenta och vana prata om sådana problem som du och din familj möter.

Jag undrar också vilka stödjande personer du har runt omkring dig? Det är tyvärr vanligt att personer i din situation börjar isolera sig från annan familj och vänner. Vilket kan göra det svårare att lämna en destruktiv relation. Vilka människor har du som du kan kontakta och kan stödja dig vid en eventuell separation?

Så du vet, jag kan verkligen förstå att han är en fantastisk person och pappa när han är nykter. Det finns ju en anledning till att du fastnade för honom från början, eller hur? Men sedan har alkoholen påverkat honom på ett sådant sätt att han i perioder inte alls blir den person han en gång var. Och tyvärr får vi inte välja bara en sida av personen. Barnen, du och hunden påverkas även av den andra sidan.

Hoppas du kommer trivas här på forumet och vill skriva mera om hur det går för er!

Med hopp om att ni får det bättre och tryggare!
Carina
Anhörigstödet & Alkoholhjälpen

Ps.
Vissa personer törs inte lämna en destruktiv relation om husdjuret riskerar att vara kvar hos den hotfulla personen, då den kan fara illa. Jag vet inte hur det är för er, men om det är något du känner igen så kan jag tipsa om www.voov.nu som kan ge tillfällig hjälp.

...lämna, han vill inte sluta dricka, wow.
Vad vill barnen tror du? Tror du de vill ha en fyllefarsa och en medberoende morsa?
En mamma som sänder dem signaler att: nej mina barn, man ska inte stå upp för sig själv och sina rättigheter, man ska förneka sina känslor och bära den skam man tvingas till av den som man en gång älskade.

DU spelar ett högt spel med dina barn som insats, tänk på det.
Å du, omplacera eller avliva hunden, om du mår dåligt av husses drickans så är det bara förnamnet av vad hunden känner.
Du väljer att stanna kvar, din hund kan inte. I värsta fall kan hunden bli så skadad att han/hon blir ångestbitare, hur förklarar du det för sina barn om det är dem som blir bitna?

Vakna upp nu och

Stay Strong

Edit: sorry ser nu att jag inte svarat trådskaparen utan Tvådöttrar-80....var inte meningen att kapa tråden.

Barnen tar skada, du tar skada och han blir inte bättre, så länge han känner att dina hot är tomma.

Titta på Al-Anon´s första sida, "Om du tror att om han verkligen älskar dig så kan han sluta dricka".
Något i den stilen står det.... Eftertanke.
Han har en älskarinna som betyder mer än du och barnen, kanske är det redan hans nya fru, jag vet inte.
Förmodligen vet inte du det heller som det låter men varför stanna kvar och fundera.
Gå, den dagen han fattar vad han ställt till med så kommer han krypande tillbaka, DÅ kan du ställa krav på behandling etc.

Innan dess är du tyvärr nog den stora förloraren och du spelar med barnen som insats.

Stay Strong

Har legat på som fan idag, jobb, gym och innebandy. Innebandyn var riktigt slitigt!

Känns lite som att man inte passar in här när man har nått tillbaka till normalkonsumtion.

Ville nämna det för jag är stolt, att det inte blivit någon karatefylla, att jag lagt stark alkohol bakom mig. Att jag klarar mig fint nu på någon enstaka folköl en fredag som denna.

Känns lite tabu att jag nämner detta, att jag suktar personer med att normalkonsumtion är möjligt, men för många är det inte möjligt. Att här på forumet är det absolut ingen alkohol som bör drickas.

Tycker ni jag gör fel som nämner det? Ska jag hålla tyst om det? Kanske man faktiskt är klar här?

har en nykter alkolist på jobbet, för honom är det allt eller inget. Det går inte att säga att normalkonsumtion finns för många, att de lever sunda liv iaf. Han är stenhård med att det är totalt omöjligt.

Jag känner att många här på forumet är precis som han? Att det är onödigt att vi stör.

Har åkt för att hälsa på barnbarnen
Vad kul det är när man inte är berusad eller bakis. Jag vill verkligen fortsätta med det här. Blir mer och mer sporrad för varje dag.

Välkommen tillbaka till forumet! Det du berättar visar verkligen hur livet är föränderligt och att vi aldrig kan veta säkert vad som väntar. Vi kan bara göra så gott vi kan här och nu och hoppas på att det leder till gott sedan.
Vad fint att ni trots svårigheterna faktiskt kanske börjar hitta tillbaka till varandra. Till en bättre kommunikation och relation.
Hoppas du hittar stöd och "umgänge" här på forumet igen!

Med värme!
/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Du ska nog inte tolka raka direkta svar som ilska, det är inte någons mening att uppröra eller irritera.
De flesta här inne i detta forum är dock väldigt direkta i sin kommunikation, i alla fall den delen som kommer från eget missbruk.
En missbrukare ljuger oupphörligt för sig själv och sin omgivning, det är först när man slutat att ljuga som man kan bli bättre.
Om du kikar runt lite här, i synnerhet på nya trådar under rubriken "Dricker jag för mycket" så kommer du upptäcka en hel del självförnekelse, medveten eller omedveten. Många är de som tror att det inte "syns" och vill att ingen ska få veta att de dricker för mycket.
Bland det svåraste som finns är att få en missbrukare att erkänna för sig själv att man missbrukar och att man behöver hjälp, först när det steget är avklarat klarar man att ta hjälp och att erkänna för andra.

Den eller de som ger dig direkta "oinlindade" svar har kommit dit och är själv så hjärtinnerligt trott på sina och andras lögner.

För även som anhörig har man ofta en tendens att lura sig själv och en "vilja" att bli lurad av den man bryr sig om.

Jag ska försöka besvara dina nya frågor så gott jag kan och ur mitt perspektiv.

Vad händer om han inte vill ha, kan ta hjälp.
Tjaaaaa, då blir det bara värre och värre, till den dagen då han också inser att han behöver hjälp.

Lägenheten, ja det förklarar ju varför den dök upp först, nu fattar jag den funderingen.
Nej, han ska självklart inte bo gratis där, då blir han ju aldrig vuxen.
Tvärtom så tycker jag att ni kan ta en rejäl hyra, förutom de direkta kostnaderna kan ni gott ta två tusen extra och tvångsspara till honom.
Att låta honom bo gratis betyder ju dessutom att han har många tusenlappar per månad att slarva bort på sprit och annat onödigt.Galet

När det gäller syster och Jul så är det med syster precis som med lägenheten, nu fattar jag bättre vad du menade än vad jag gjorde i ditt första inlägg.
Att visa att man bryr sig är aldrig fel och systern kan då vara med att stötta.
Julen, självklart kan ni ha en alkoholfri jul, men om ni inte brukar ha det så skulle jag nog anse att ni bör ta snacket med sonen innan jullunchen.
Kan bli en konstig reaktion om han sitter till bords med sillen och undrar var snapsen är, ska ni då, vid det tillfället säga: nej det blir ingen för pappa och jag tror du har problem med spriten. Ja då har ni nog en julafton fylld av intensiva och kanske otrevliga diskussioner i stället för värme och kärlek.

Er sons alkoholvanor behöver absolut inte komma från familjen men hans missbrukartendenser gör det med största sannolikhet, jag ska förklara...
Jag själv hade som ung vare sig självkänsla eller självförtroende, skilsmässobarn som aldrig känt att jag dugt någonting till i min fars ögon.
Med den osäkerheten och den dåliga självkänslan söker man bekräftelse och belöning, belöningen kan vara i princip vad som helst bara det går ganska snabbt.
En spelmissbrukare tex, han missbrukar inte spel en gång i veckan på en Lottokupong inlämnad på ICA, nej det går för sakta.
Han eller hon, jag hatar uttrycket hen, sorry, hänger på spelklubbar, travbanor och inte minst nu, på nätet.
Att dessa !%¤%&/ nätcasinon ens är tillåtna är för mig en gåta men men...
Mitt första (och fortfarande pågående) missbruk blev mat, mamma dukade upp fredagsmyset, belöning för veckan som gott.
Farmor tyckte jag duktig som åt som en hel karl, enkelt, äta och man får bekräftelse, äta än mer och få mer bekräftelse.
Var man ledsen för att man ramlat ur en klätterställning och gjort sig illa så var trösten plåster och kanske lite glass.

För att gör en lång historia lite kortare så, ja, i dag tittar jag i kylskåpet när jag är glad, när jag är ledsen, när jag är uttråkad, när jag är stressad och iobland är jag där också för att jag är hungrig.

Jag höll även på att fastna i spelmissbruk, sprang på travet och spelade. Det slutade jag med, jag var på väg hem till mamma med 1000 kr jag fått låna, men jag tänkte jag hinner inom Solvalla på vägen. Spelade snabbt bort mina "egna" 400 kr och var på väg därifrån när nästa lopp påades.
Bara sju hästar startande: "där måste man ju lätt kunna hitta en placerad häst" lurade missbrukarhjärnan mig att tänka.
Trots att detta är ca 35 år sedan så kommer jag ihåg det glasklart. Häst nummer 7, såg riktigt stark ut.
Jag "lånar" mammas tusenlapp och satsar plats (1,2 eller 3:a) på nr 7 tänker missbrukarn igen, det är idiotsäkert. När jag stövlar fram emot luckan knackar det sunda förnuftet mig på axeln och frågar: "Vad gör du om du förlorar den?", mamma var i stort behov av pengen och jag var inte i stånd att skaka fram en ny i fall denna skulle gå förlorad, jag avstod att satsa men stannade ändå kvar och tittade på loppet, 7:an vann, jag hade fått 2700 kr tillbaka. Där och då i den stunden insåg jag att "här kan jag inte vara, detta är ingen bra plats för mig", sedan dess har jag aldrig spelat vare sig på Lotto, Hästar eller dylikt. Någon enstaka trisslott och nån Bingolotto har dock passerat genom åren.

Detta tenderar till att bli långt men jag hoppas du har överseende med det, det är lite terapeutiskt för mig att skriva.

Hur eller hur så sägs det att "Summan av laster är konstant men att föremålen växlar".
Så spelriskbruket kom så småningom att ersättas av ett riskbruk av alkohol, inte bums men sakta och säkert.

Avsett graden av bruk, om det är bruk, riskbruk eller missbruk så har det alltid startat med ett leende.
Alkohol gör livet kul att leva, det är fest....ända till den dagen då det inte är så festligt ändå.
När du druckit alkohol och tvingats ändra din planer så har du druckit för mycket och då är du på väg in i en destruktiv relation till alkoholen.
Jag menar, bakis, hemma från jobbet, ingen träning, ingen söndagsstädning för att plåtslagaren jobbar övertid med att hamra tinningar, då vet man att det är fel.

På universitet festade han säkert i glada vänners lag, men sen, ja då är det andra triggers som får honom att dricka, i synnerhet som han verkar "supa" själv.
Ytterst få krökar till för att man tycket att man själv blir roligare att umgås med.
Försök att hitta det som bekymrar den "lille killen", med det menar jag att; gå tillbaka, leta i hans yngre dagar efter något som är "ofärdigt" för honom.
Jag tror att det kan vara en väg att gå (varligt) fram.

Jag ska försöka runda av här nu för snart har du väl somnat din stackare :-)

"Bara" riskbruk, tjaaaa det var där jag var - tyckte jag själv - när jag bestämde mig för att ta tre vita månader. När jag gick på mitt första AA möte för två veckpr sedan presenterade jag mig: "Hej, jag heter Micke och jag är inte alkholist", gissa om de flinades åt mig. Vad då? JAG hade ju kommit dit frivilligt för att jag hade tänkt till, jag har jobb, hus och framförallt körkortet kvar, inte fasen är jag ALKIS, tänkte jag buttert för mig själv.

En kvinna sitter där och tittar på mig och säger: Micke, bara en alkoholist bestämmer sig för att ta vita månader. Jag blev så paff, hade hon rätt?
Veckan efter snurrade tankarna och jag kom fram till att: visst fasen är jag alkoholist. Alkoholismen är en sjukdom som jag är smittad av men sjukdomen har kanske kanske inte brutit ut helt och fullt riktigt än. kanske finns det ett vaccin för mig.
Jag har inte riktigt landat i mina tankar om det ska vara total avhållsamhet eller i ett förhoppningsvis måttligt bruk.
En tanke var just, men ska jag aldrig få dricka mer nu, jag som har så många goda viner och god whisky i källaren, ja jösses så dumt.

Nej jag har inga barn som dricker, tack och lov är mitt klokare än jag.
Jag hade dock en pappa som gjorde.

All självförnekelse är för att döva sin ångest eller smärta, det kan vi nog vara tämligen säkra på, att dricka för stora mängder är självförnekelse.
Om man känner att man behöver ljuga om sina alkoholvanor eller inte sällan om sin vikt och till och med om ålder, ja då är man lite på fel stig.

AA, jaaaaa :-)
Ni kan som anhöriga gå dit på ett öppet möte, jag skulle nog tycka att ni ska göra det själva första gången, sedan kan ni följa med sonen som anhöriga.
Jag säger som "ordförande" i "min" AA grupp: "Folk frågar mig hur det funkar, inte fan vet jag hur det funkar men att det funkar det vet jag", lite så måste jag nog svara dig. För det funkar nog lite olika för oss alla, för en del kanske det inte fungerar alls, för andra gör det.

Jag tror att en förutsättning för att det ska fungera så måste man vara vid grinden som leder ut ur trädgården med obegränsat drickande, är man inte där så kommer det inte att fungera, då kan man inte vara ärlig nog. Kanske ska du eller far be sonen följa med er för att stötta er i ett påstått riskbruk, om du förstår hur jag menar. Lite så här; min son, jag har insett att jag dricker lite mycket och fick ett tips om AA, skulle du kunna följa med mig för att stötta, jag vet inte om det kan vara något det var bara en ide som dök upp i skallen nu. Ni kan alla gånger få fler och bättre tips från klokare själar än jag på AA, där kan man alla krumbukter och lögner redan.

Har du läst ända hit så vill jag tacka dig för detta inser jag är skrivet lika mycket för min skull som för er.
Kram

Stay Strong

Ps, nej ingen egen erfarenhet av Al-Anon, men det har du nog listat ut redan :-o

Ps igen/ Googlade Al-Anon och det känns som att det är samma program som AA, samma 12 steg och traditioner.
Fast här är det då - som det verkar - bara vara öppet för anhöriga. Jag tror och detta är min tro att du/ni kommer ha större nytta av att höra dem som varit där er son är just nu.

Vet inte var jag ska börja. I somras började min partner dricka mycket och ofta. Åkte på fester och kom hem mellan 5-6 vid flera tillfällen. Räknade iskallt med mig dagen efter. Vi har två fantastiska barn (6 och 10) som jag får ta det största ansvaret för. Jag så ifrån att jag inte tänker leva det livet, då får han göra det själv. Vi pratade om ev separation. Han tog en nykter månad för att bevisa att han kan, typ? Efter det har drickandet varit bättre men ändå varje fre och lör. Vill jag att vi ska ha en nykter helg så får jag börja fråga om det under veckan men det händer typ aldrig.

Sista veckorna har han varit sur och druckit vid fler tillfällen. Bastu några kvällar = öl. Fredag och lördag helg = öl och ev vin. Har sagt att jag kan ta ett glas till maten ibland men han slutar aldrig där. Har bett honom.prata med någon om sina vanor och mående men han förstå inte vad som är problemet.

Jag ser aldrig fram emot helgerna längre och barnen måste såklart märka. Droppen har varit sista veckan. När jag åkte och handlade i veckan bad han mig åka på bolaget. Jag "hann" inte innan barnen hade träning. Slutade med att han åkte på Ica och köpte öl. Får man inte dricka mellanöl nu heller? Vaknade under natten av att han fortfarande var vaken. Klev upp och märkte att han druckit mer än mellanöl. Whiskeyn var tom i skåpet och han erkände att han druckit. Var är ditt glas? "Jag diskade det." Mycket märkligt eftersom han aldrig diskar. Ett av våra barn hörde vår diskussion och vet nu om en del av hemligheten. Barnet tycker att pappa betett sig konstigt och är rädd att vi ska separera.

Dagen efter var det hockeymatch med middag = öl. Han kom hem ca 00 i natt och skulle upp och jobba. Med tanke på lukten var han inte körklar.

Ikväll är det helg och jag bävar inför när han kommer hem. Kommer han ha med ett flak öl i vanlig ordning? Har sagt att han måste prata med någon nu annars flyttar jag. Tror inte han tar mig på allvar. Har packat en väska till mig och barnen ifall det blir öl ikväll. Tänker att vi kan sova hos min kompis. Men problemet kvarstår ju imorgon. Vet inte vad jag ska ta mig till? Kanske jag överreagerar? Rädd för att jag blir knäpp av all oro snart.

Jag har upptäckt att många av mina skäl till att fortsätta dricka hade stora brister i resonemanget.

Dricka för att lindra stress och oro. Att dricka leder till mer stress och oro på sikt.
Dricka för att ha kul på fest. Om festen inte är kul varför gå dit? Nu går jag bara på de frster som verkar roliga i sig själva. Bra vänner, intressanta människor, bra tillfällen. Jag dricker mig inte till roligt längre. Upptäckt att jag missar ytterst lite om ens nått med den strategin. Tiden går långsammare nykter också, så det känns ok att gå hem tidigare. Sluttampen är sällan roligast.
Dricka för att minska social fobi. Måste jag vara fullt så utåtriktad jämt? Jag missade också många tillfällen på att öva nykter och verkligen integrera det i min person i stället för att låta spriten sköta det (ofta med usla resultat i slutändan).
Dricka för den ”goda smaken”. Nej det var för mig (bara mig så jag slipper debatt) inte alls en anledning. Det är en ursäkt. Minns fortfarande hur mycket jag tränade för att gilla öl. Det tog lång tid. Vin kan jag bara känna skillnad på riktigt uselt och okej. Men jag är ingen vinperson. Men är jag ärlig mot mig själv är det väldigt många alkoholfria drycker som (så objektivt jag kan tycka) är godare. Ställ en drink eller liknande brevid ett glas med Cola. Drinken är inte bara en dryck med smak, den är också ett löfte om lindring, kul, avslappning, helg, sex etc. men vanlig Cola är just bara det. Dryck. Med smak.
Dricka för att träffa någon (nu är jag gift men har ändå märkt följande).
Nu när jag är på krogen (händer inte så ofta men då och då) så kan jag läsa av signaler och märker om någon är intresserad, som jag tidigare aldrig gjorde. Kanske tittar på en eller är kontaktsökande. (Inget jag agerar på men jag märker det).
Ingen jag träffade på fyllan träffade mig. Det hände att intresset svalnade när de träffade den betydligt mindre utåtriktade och positiva personen från kvällen före eller alkoholindränkta dejter. Kan tänka mig att om jag i framtiden behöver en ny partner så är det lättare att undvika att sälja ”grisen i säcken”. Men visst att alkoholen ger ett fejkat mod som gör det lättre att ta kontakt. Men kanske mycket är en övningssak samt att man är kapabel att läsa av hur det går utan att man måste höra det rakt ut :)

Fundera på dina skäl. Men jag förstår också att i din ålder kretsar ganska mycket kring fest och alkohol, vilket gör det svårare.
Modigt och starkt av dig att ta tag i det. Önskar jag gjort ett riktigt försök tidigare...

Det är så fint att läsa hur ni bollar idéer och tankar med varandra. Ni gör det här forumet så värdefullt!

Jag blev så inspirerade av det ni skriver så jag tänkte skriva om en grej jag läste i en bok för något år sedan. Till mitt stora förtret kommer jag inte ihåg vilken bok det var, vilket är synd för jag hade gärna läst det igen. Men hur som helst, kontentan var så här: Varje tanke och beslut tar energi. Så desto längre dagen går ju tröttare blir hjärnan och den orkar inte riktigt stångas med de svårare grejorna senare på dagen. När jag läste boken kände jag igen mig så mycket. Minns att det i det läget var viktigt att jag gjorde min sjukgymnastik varje dag. På morgonen när jag vaknade innan jobbet kände jag mig målmedveten och bestämd, "idag efter jobbet ska jag absolut göra min sjukgymnastik". Desto längre dagen gick ju jobbigare blev tanken på att jag måste göra sjukgymnastik och när det var dags att åka hem från jobbet så tänkte jag "Netflix". Inte "sjukgymnastik".

Vet inte om min liknelse blev för långsökt men jag kan tycka att jag känner igen det i det ni skriver. Hur stark, motiverad och övertygad man känner sig när hjärnan har fått vila och sova under natten. Men desto flera val, tankar och beslut den måste ta under dagen ju tröttare blir den. Och en trött hjärna väljer ofta de enkla alternativen eller följer gamla vanor för man orkar inte tänka nytt. Enligt boken då så skulle man alltså göra det viktigaste först. På morgonen. Och sedan lägga enklare grejor senare på dagen/kvällen som inte kräver några val eller beslut. Genom att planera exempelvis kvällen med exakthet - så inte hjärnan hamnar i ett nytt beslut "Ska jag eller ska jag inte" - man har redan planerat in hur man ska göra så ska man kunna undvika fallgroparna. Ungefär som man lägger ut ett ledband man kan följa när man är som tröttast och mest mottaglig för vacklande tankar.
Tänk om jag kunde komma på vad boken heter... Om någon känner igen ämnet och ni läst det i någon bok, säg till!

Ursäkta att jag kidnappade er diskussion - det var så intressant. Hoppas det kanske gav lite input!

Önskar er en fin helg!
Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Hej Lugn och ro!
Vad bra att du hittat hit till forumet och att du söker stöd i din svåra situation. Jag kan tänka mig att det är tungt och sorgligt att se sin mamma förstöra sig själv med alkoholen. Du har säkert gjort allt som en anhörig kan göra. Och förmodligen ännu mer till och med. Men som för många andra så fastnar du i det att det är din mamma som måste "göra". Gör hon ingen förändring så blir det inget.

Vad säger hon när du pratar med henne om din oro kopplat till alkoholen?

Hoppas du hittar stöd här på forumet och andra anhöriga som finns här.

Önskar dig också en helg med Lugn och ro!
/Carina
Anhörigstödet & Alkoholhjälpen

Jag får en enda fundering i huvudet när jag läser dina regler:

Är det värt att avstå så mycket socialt umgänge under två månader för att "få" dricka lite alkohol vid några få tillfällen i framtiden? Situationer som dessutom riskerar att spåra ur, som du själv skriver om.

Helt och hållet ditt val, självklart, men det känns som att alkoholen styr ännu mera då. Eller?

Lycka till vad du än kommer fram till. ?

Välkommen hit LauraCarolina! Vilket fint nick-namn.
Du påverkas av din brors alkoholkonsumtion. Hoppas du vill skriva och läsa mera här på forumet!

Varma hälsningar
Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Målet är att vara nykter i två månader och sedan återgå till en låg alkoholkonsumtion. Jag ska vara nykter från den 25 november till den 25 januari. Jag har en social aktivitet inplanerad i slutet av januari och jag önskar dricka lite alkohol vid det tillfället. Jag har lagt upp en strategi för att nå målet. Nedan följer ett antal regler som jag ska följa.

Ha aldrig alkohol hemma
Gå inte på hemmafester
Socialisera ej med vänner på barer
Socialisera med vänner under dagtid istället för kvällstid
Socialisera med vänner på ett fik istället för på en restaurang.
Umgås med vänner som inte dricker alkohol eller som dricker små mängder alkohol

Hej FinaLisa!
Det glädjer mig att höra att du verkar glad och beslutsam. Det låter som att du har fått nog. Jag instämmer. Jag har använt alkohol för att lindra stress och oro. Vid ett stort alkoholintag blev jag dock stressad och orolig dagen efter. Det tog ett tag innan jag kom underfund med att alkohol kan ge upphov till stress och ångest.

Hej IronWill!
Det är en intressant synpunkt. Min tidigare psykolog rekommenderade mig att det är bäst att hålla sig till ett eller två glas för att undvika att tappa omdömet och bli för full. Det känns dock tråkigt att dricka så pass små mängder. Jag har tagit med mig alkohol som motsvarar 3-4 glas till en hemmafest. När jag hade druckit upp min mängd blev jag sugen på mer. Värden eller andra personer på festen bjöd på mer alkohol som jag glatt accepterade. I efterhand har jag insett att jag ej kan dricka måttliga mängder på en hemmafest. Om jag går ut och äter middag med en kompis under en vardag kan jag hålla mig till 2 glas alkohol. Det är relativt dyrt med alkohol på barer och restauranger och det blir därför lätt att hålla sig till gränsen. Det är bra att du har insett vad som fungerar bäst för dig! Tack för dina råd. Om man är nykter är det betydligt lättare att stå fast vid sin uppsatta gräns. Jo, mitt alkoholbruk är ett problem som jag vill åtgärda snarast.

Min mamma försöker bokstavligen supa sig till döds, och jag vet inte hur jag ska hantera detta...
Om hon vill "supa tills hon dör är det hennes val och det är hennes val om hon vill ta livet av sig".
Det känns som jag har gjort allt och jag ger snart upp..

Tack UllaBulla för bra input.

Tråkigt att du ska behöva känna så nu när du har bestämt dig för att ta tag i missbruket. Jag hoppas att de är så förnuftiga så att de förstår att du själv har sökt hjälp och inte göra det värre med att blanda in t.ex. soc om du inte vill det! Lycka till!