Senaste kommentarerna i forumet

Den frågan har vi nog alla ställt nån gång. Jag är ganska så säker på att det inte går om man druckit sej till ett beroende. Jag kan inte svara för dej, du är så ung och du har styrt upp ditt drickande tidigare. Men min personliga känsla är att du har ett missbruksbeteende. Annars skulle du inte skriva här eller räkna dina glas. Man kan säga så här att de människor som inte har nåt riskbruk eller beroendeproblem funderar inte på hur mycket dom dricker. Dom tar inte en vit månad, det är dom med riskbruk som gör sånt.
Om du kan tänka dej att bli "nykterist" (trist ord) skulle du ha mycket att vinna. Det går alldeles utmärkt att leva utan alkohol. Nu är jag ju mycket äldre och det är helt annat än att vara ung och gå ut. Men det är ju "inne" att dricka alkoholfritt numera så det kanske inte är så dumt.

Jag tycker att det är en utmärkt ide att ha några nyktra månader och känna efter hur det känns. Det är jättebra att du redan funderar över din alkoholkonsumtion. Missbruk är ett elände och så svårt att ta sej ur när man hamnat i det. Hjärnan blir kidnappad. Det är klokt att du tänker igenom det. Lycka till!
Själv är jag nykter sedan 6,5 år med flera tidigare försök. Önskar att jag hade haft samma insikt som du lite tidigare.

Man kan förändra sitt liv. Man måste våga och vara stark. Du vågade utmana och du vann. Så fint att du delar med dej. Det är viktigt att visa andra att förändring är möjlig. Man kan inte förändra nån annan men genom att ställa ultimatum och sedan stå för det så förändrades ditt liv. Jag tänker ibland att det varit bra om nån sagt åt mej eller gett ultimatum så hade jag kanske kommit tidigare till insikt. Kanske. Inte helt säkert, jag behövde nog ta beslutet på egen hand. Jag har nånstans tidigare skrivit upp detta: "your past was never a mistake if you learned from it". Det är en tröst. Vi blir klokare och vi utvecklas.

Jag läste om träffen och det skulle vara så trevligt att gå på den! Tänkt på det redan tidigare träffar men det har inte blivit av. Kanske denna gång, fullt möjligt. Får söka upp adressen och se hur långt det är från Cityterminalen.

Det låter väldigt klokt. Själv är jag 51 och har bara varit nykter i 14 dgr som längst i ett sträck... Mitt första delmål är att få känna på en månads total avhållsamhet och få utvärdera hur det skulle kännas. En dag i taget...

Du var den första som skrev till mig och välkomnade mig hit till forumet för 2,5 år sedan.
Då hade du 2,5 års nykterhet i ryggen. Tiden går, men nykterheten består.

Tack för era svar!

Det är en bra synpunkt Femina. Jag har läst om hur alkohol förändrar hjärnstrukturen och därigenom ger upphov till ett alkoholberoende. Jag finner detta skrämmande.

Jag instämmer med dig "DetGårBättre". Alkohol orsakar skador för individen och samhället. Hur länge har du försökt att ha en måttlig alkoholkonsumtion? Har du varit helt nykter i 14 månader? Det gläder mig att höra att ditt liv har förbättrats på många punkter! Jag skulle kunna ha som målsättning att ha tre vita månader. Jag kan därefter utvärdera hur det gick.

Dag 4 som vit sedan senaste fallet. Ångesten har inte riktigt släppt och tycker mest jag får biverkningar av de antideppresiva tabletterna. Funderar på att skippa dem och genomföra sober December utan dem. Sen var det väl kanske inte helt begåvat att dricka med dem i kroppen. Men obegåvade val är ju man ju rätt bra på. Skönt att höra att du verkar positiv till AA " denhärgången" Tror allt som kan vara till fördel ska tas till. Jag testade AA för ett par år sedan. Men hamnade nog i totalt fel grupp för mig. Blev bara nedstämd. Men det blir jag inte här. Så nu kör vi Luddrigt och Mrx och alla andra. På Söndag tänder vi första ljuset och firar vår andra vita dag i December.

Dag 4 som vit sedan senaste fallet. Ångesten har inte riktigt släppt och tycker mest jag får biverkningar av de antideppresiva tabletterna. Funderar på att skippa dem och genomföra sober December utan dem. Sen var det väl kanske inte helt begåvat att dricka med dem i kroppen. Men obegåvade val är ju man ju rätt bra på. Skönt att höra att du verkar positiv till AA " denhärgången" Tror allt som kan vara till fördel ska tas till. Jag testade AA för ett par år sedan. Men hamnade nog i totalt fel grupp för mig. Blev bara nedstämd. Men det blir jag inte här. Så nu kör vi Luddrigt och Mrx och alla andra. På Söndag tänder vi första ljuset och firar vår andra vita dag i December.

Och hög tid för en liten uppdatering. Ser att senast jag skrev någonting var den 10:e oktober, oj vad tiden går.
Idag är det 119 dagar sedan jag spolade kröken, förhoppningsvis lyckas jag behålla korken på för evigt. Mycket som hänt de senaste månaderna, det går upp och ner men generellt sett så har nog mitt mående blivit bättre och bättre ändå. Det är lätt att fastna i negativa tankar och känslor, att låsa sig vid vad man inte får eller kan göra. I allt det dåliga. I kampen. Jag behöver bli bättre på att se alla möjligheter och allt det positiva som trots allt finns framför en och runtomkring. Nu behöver jag sätta mig framför ratten.

Ha det gott så länge och ta hand om er!

Helt nykter är nog bästa vägen. Men det är inte lätt som ung att tänka så. Jag är 42 och har svårt att tänka så. Borde ju inte vsra så förbannat svårt! Men efter några glas vin är man ju på väg upp och vill ha mer och bättre känsla. Enklast att inse att alkohol inte är bra för oss. Jag har gjort alla möjliga och konstiga knep för att kunna dricka normalt men det fungerar inte. Är livet bättre? På många punkter men det är väl en resa och 14 månader är inte så mycket jämfört med 240 månaders intensivt krökande i perioder! ? Lycka till med vilken väg du än väljer. Går ju ta nya beslut i framtiden.

Hej Vinäger,
Jag följer din resa mot nykterheten och kan ärligt säga att det gjorde ont i hela mig när jag läste ditt ärliga och uppriktiga inlägg om hur dåligt du faktiskt mådde. Jag kunde inte ens formulera ett vettigt svar vilket jag skäms över idag. Förlåt för det. Tror att påminnelsen om min egen sista tid som aktiv var för stark och mitt inre skrek nej! Vi är ju dock här för att stötta varandra så jag gör ett försök.
Dagens handling ser jag som en seger. Att du samlade kraft och ringde din make. Du har det i dig. Det där lilla extra som krävs för att välja rätt för dig och idag valde du dig själv. Hon som inte behöver dricka utan hon som behöver släppa taget. Jag minns så väl den dagen jag la alla kort på bordet framför läkare och även min arbetsgivare och berättade om min ångest och mitt drickande. Det var så j-la befriande, ursäkta ordvalet. När det väl var gjort så valde jag att åka med. Jag ville ha hjälp och gå all in i mig själv. Det var dags för mig, bara för mig. Indirekt för mina nära och kära också som levt så nära inpå. Inte en massa ursäkter, krav och villkor (”mitt sätt”) utan jag skulle göra det på andras sätt.
Så jag skickar massor av mod och kraft till dig. För att stå kvar i ditt innersta jag och mod till att lita på dem du möter.
Det är dags för dig nu Vinäger!
Stor kram
Ellan

Jag har inte läst i din tråd förut men nu är jag glad att jag tittade in här. Det är inspirerande att läsa om din nykterhet samtidigt som jag tyvärr känner igen min mans beteende i din. Tack!

Som jag skrev tidigare har jag sjukskrivit mig några dagar. Jobbet förra veckan var inte nådigt med hjärtklappning, tillhörande panikångest och A tidigt på dagen, då jag självklart såg till att jobba hemifrån senast efter lunch varje dag, ibland heldagar. Cyklade dessutom för att vara säker varje morgon.

I dag behövde jag ut i ett viktigt ärende. Eftersom jag skulle vara tvungen att passera Systemet kom naturligtvis tankarna: "Ja, men en sista tetra eller två är ju ingen fara, du ska ju ändå sluta i morgon". "Det är du värd nu efter allt du har gått igenom." Så där malde de förbannade A-tankarna på.

Jag klädde på mig anständiga kläder - tror att morgonrock väckt en del onödig uppmärksamhet - och lade på lite smink för att dölja de värsta gråt- och vinögonen. Kollade i vanlig ordning att jag hade kontanter, vilket blivit en rutin den senaste tiden.

Kom då att tänka på min oroliga man, som redan ring flera gånger i dag för att kolla hur jag mår - INTE för att kontrollera om jag druckit, utan endast av äkta omsorg. Kände hans närhet, kärlek och omtanke så tydligt. Tänkte att "nä, nu ska jag inte smussla och ljuga för honom in i det sista. Han är värd något så mycket större, ärlighet!"

Så ännu en gång avbröt jag alltihop. Klädde av mig och ringde M (hm, i ett annat sammanhang hade det kanske kunnat feltolkas...) som inte svarade, den stackar'n har fullt upp utan mig även om han inte med en stavelse skulle antyda det.

Han ringde upp och jag grät av glädje när jag förklarat situationen och hörde hur glad han blev att jag berättade alltihop.

Nu åker vi tillsammans i eftermiddag istället.

Jösses, jag tillåter mig nu att känna lite stolthet mitt i all bedrövelse. Det känns svårt att ropa, men jag viskar i alla fall fram ett "Heja mig!" här i morgonrocken och med gråtplufsigt ansikte.

Tack. Ja det är ett rent helvete o pågått länge nu. In o ut på sjukhus o in behandlingshem o ut därifrån inom en månad. Jag har brutit ihop så många ggr o jag har vänt på varje sten men nu känner jag mig färdig. Jag vet inte vad jag ska göra mer. Alla tips mottages tacksamt även från fd missbrukare (alkohol) som säkert förstår situationen jättebra.

Grattis i förskott till en hel månad!

Stort Lycka till imorgon!

Eftersom jag misslyckades med Sober October & Nykter November så får jag satsa på Drogfri December istället!

Ja, om någon hade svaret på den frågan så skulle många människor bli lyckliga och mycket ångest försvinna! Jag tror att när vi passerat en viss gräns så kan vi inte gå tillbaka. Vår hjärna är redan "kidnappad". Tyvärr.
Kram

Jag gick också hos beroendevården ett tag, tyckte att det funkade jättebra med läkare och sköterskorna där. Tog antabus en kortare period i kombination med möte hos någon livscoach eller något. Efter det så fick jag börja gå till en alkoholterapeut som sa att jag måste gå på AA och tolvstegsprogram, annars skulle jag aldrig kunna sluta, det var helt omöjligt.

Av olika anledningar så ville jag inte gå på AA och avbröt därför kontakten med alkoholterapeuten, då jag bara kände att det blev hopplöst att träffa någon som ändå inte trodde på att jag skulle kunna göra en förändring. Detta var ett år sedan nu, i december 2017. I december detta år har jag varit nykter i 8 månader, trots att jag inte gjort något av det som rekommenderades.

Med det sagt så var delar av hjälpen jag fick jättebra, medan en del inte var det. Men i det stora hela så hjälpte det mig mycket med den vård jag fick. Tror att man känner det på sig vad som passar en och inte.

Hoppas det går bra imorgon!!

Hej!

Jag har skrivit här för cirka 3 år sedan när jag hette Holistic. Jag är en ung tjej som är bosatt i centrala Stockholm. Jag har haft ett alkoholmissbruk när jag var 20 år under cirka ett år. Jag fick hjälp av min husläkare och en psykolog att ändra på mina alkoholvanor och alkoholmissbruket övergick till ett alkoholriskbruk. Under de senaste två åren har jag haft en måttlig genomsnittlig alkoholkonsumtion. Jag har dock druckit för mycket vid ett flertal tillfällen. Den reducerade alkoholkonsumtionen möjliggjorde en lägenhetsrenovering, regelbunden styrketräning och ett körkort. I början av året hade jag en väldigt låg alkoholkonsumtion eftersom jag ägnade helgerna åt övningskörning. Under sommaren ökade min alkoholkonsumtion markant och jag fastnade i dåliga vanor.

I maj drack jag i genomsnitt 5 standardglas per vecka och all alkohol dracks vid ett och samma tillfälle. Jag övningskörde fortfarande i maj och försökte därför bibehålla en låg alkoholkonsumtion. Jag tillät mig själv att dricka alkohol eftersom vädret var fint och jag trodde att jag kunde kontrollera mitt alkoholintag på ett adekvat sätt. I juni var jag helt nykter eftersom jag gick en intensivkurs i en rolig bollsport. Det var härligt att njuta av sommarvädret och socialisera med nya individer. I juli drack jag i snitt 9 glas per vecka och större delen av alkoholen förtärdes under helgen. I augusti drack jag i snitt 11 glas per vecka. Jag hade alltså passerat riskbruksgränsen i mitten av sommaren. Jag drack vanligtvis 8-10 glas vid festliga tillfällen. Jag spydde på några hemmafester i slutet av sommaren eftersom jag hade druckit alldeles för mycket vin vid ett och samma tillfälle. Mot slutet av sommaren insåg jag att mitt drickande hade eskalerat och att jag borde återgå till en låg alkoholkonsumtion. Under hösten har jag haft en alkoholkonsumtion på i snitt 6 glas per vecka. Jag har druckit vid färre tillfällen, men vid varje tillfälle har jag druckit relativt stora mängder. När jag har druckit 2 glas vin blir jag vanligtvis sugen på mer vin. Om jag har tillgång till mer alkohol slutar det vanligtvis med att jag dricker för mycket.

Hur ska jag återgå till en låg alkoholkonsumtion? Vad är en acceptabel alkoholkonsumtion? Borde jag sikta på att vara helt nykter i stället? Tack på förhand!

Rätt intressant läsning att läsa sin egen tråd faktiskt. Ska försöka komma iväg på mötet ikväll, trots mörkret och kylan.

Kan jag såklart inte helt säkert veta. Och ingen annan heller. När mitt risk-drickande började för många många år sedan så reagerade hon direkt. Började som säkert så många andra med någon starköl eller två på vardagskvällarna men sen när det började gå över till nån whisky då och då också så gick hon på mig ganska snabbt. Ibland stod jag på mig och sa att det är min ensak och ansvar så länge det inte påverkar något och jag fortsatte ta mitt glas vissa kvällar och såg självsäker ut. Men som sakta när man själv inom sig börjar inse ett problem och var det verkar leda så smyger skammen på och smyg-glasen kom in i bilden. Jag förstår vad du menar Vinäger, ju mer skam och mer fel man känner att man gör ju mer smyg-glas blir det. Men hon har faktiskt inte nämnt eller påpekat mitt drickande sedan dess. Kan bero på att hon också tar sig nått att dricka ibland med betoning på ibland på vardagen, ofta nån cider max 1-2 styck framför tvn. Då är det ganska lätt att ta en öl själv, gå iväg och svepa nått extra glas starkt och sen nån öl till på det så är man "hemma" Så jag tror faktiskt ändå inte hon vet mina problem även om jag hör och tar till mig vad du säger Ullabulla

Nu har jag inte druckit sedan i söndagskväll när jag svepte vodka och har inget akut sug för alkohol kvar. Den försvinner ganska fort. Nu har jag lagt över mina tankar på en ny mani. Brukar vara så nästan varje gång jag ställer om. I måndags fick jag en blixt-tanke att nu vill jag gå ner i vikt och är tanken bara tillräckligt stark så gör jag det och flyttar allt mitt fokus på det. Så jobbar jag alltid, har aldrig fungerat i längden, men jag mår bra när jag är upp i det och tror just då att det kommer hålla. Får se när jag kör detta i väggen, kommer förmodligen äta alldeles för lite för att jag vill se stora resultat på vågen. Har gjort det förr, vet hur man gör. Kickar, allt går ut på kickar tänker jag här och nu när jag skriver detta. Lagom är tråkigt, lagom är omotiverande! Men snart lär jag nog sitta där igen, helt uttömd på energi, nere, och fundera på vad fan meningen med att gå ned i vikt är.. Jag tar nått gott att dricka istället!
"The wheels on the bus go round and round, round and round, round and round..."

Tack för ert engagemang! <3

Tack återigen för stöd, det kan behövas.

Pirrigt som f-n inför morgondagen. Är ändå glad att träffa husläkaren först, han är supererfaren och jag har fullt förtroende för honom inom alla områden.

Det lilla jag hann prata med beroendeterapeuten gick ut på att jag aldrig kan klara detta själv, att inga mediciner hjälper, att jag måste lära mig att leva med det hela livet (sant), att jag typ måste gå på AA osv. Sa att jag hängt här i ett och ett halvt år och fick till svar typ "jaha, nätbaserat...?" "Ja, och?" hade jag lust att svara, men gjorde det förstås inte.

Självklart kan han inte veta att jag läst massor av litteratur och artiklar som finns i området, att jag redan förstått att jag är beroende, att jag fått mycket hjälp och stöd här - men det kändes inte helt rätt.

Men i morgon ger jag det en chans. Inte bara det, jag lägger nog hela (åtminstone halva) mitt liv i sjukvårdens och kommunens händer.

Hua, fortsätt gärna hålla tummarna för mig, det kommer jag att behöva...

(Nurture, J-E skrev inte ens fel, det var mina tårfyllda ögon som suddade bort s:et. Den dagen det uppmuntras att skjuta någon trycker nog jag på Anmäl-knappen. ??)

Ha en fin dag!

Bra jobbat att fixa en egen lägenhet och våga ta itu med problemen.
Lycka till, jag tror att du fixar det här.

LitenS, tack för kommentaren. Bra skrivet om att kryckor har man inte jämnt. Jag klarar att gå själv nu :) Ska se till att jag inte halkar på nåt bara framöver. Ha en fin dag!

och nänns inte störa hans sömn. Tar det som en inbjudan till eftertanke. Snart, alldeles snart, är det åtta år sen jag bröt upp. Lämnade mitt hem och en bakfull man efter föregående kvälls berusning. En annan tid. Ett helt annat liv. Vi har idag hittat nya sammanhang med människor som har roligt tillsammans med eller utan alkohol men där den saken är en icke-fråga. Jag kunde aldrig någonsin föreställa mig att vi skulle kunna hitta sådana gemenskaper och finna oss tillrätta i dem. Tillsammans. (Nu gick katten.)
Jag läser här ibland men alltmera sällan. Forumet är ändå så viktigt för mig och jag har tipsat många att söka sig hit, både de som själva har problem med a och anhöriga som öppnar upp och berättar. Det är många. Utan forum vet jag inte var jag skulle vara idag. Inte här där jag sitter nu och knappast med mannen jag fortfarande älskar och delar det djupaste med. Antagligen ensamboende i en lägenhet - det som var min dröm och målbild under ett antal år men som idag inte alls känns lockande.
Jag har fortsattt min väg mot, eller i, tillfrisknande. Har skaffat mig en sponsor i Al-Anon och jobbar aktivt med det. Känns meningsfullt, inte minst med tanke på familjen. Ser så klart att missbruk är en familjesjukdom och vill göra vad jag kan för att ge mina efterkommande en sundare plattform än den jag hade att ta avstamp ifrån. Ser många sammanhang och har förändrat många handlingsmönster. Är förvånad och förundrad över den faktiska nytta jag har av dagliga texter och slagord. Inser att de är genomarbetade och guldet framvaskat genom gediget arbete av människor som vet från insidan vad beroendets makt innebär. De håller.

Kanske, kanske jag kommer till träffen på Liljeholmen. Det skulle vara roligt att mötas. Jag möter ju en del av ’oss’ i andra sammanhang. Det som från början var mitt forumnätverk har växt och brett ut sig. Så härligt att känna gemenskapen.

Sätter punkt för nu. Önskar alla en ljus och glädjefylld Adventstid?
Och påminner, än en gång, om att det är möjligt att ta makten i sitt eget liv. Glöm aldrig det❣️/ mt