Senaste kommentarerna i forumet

Roligt. Spontant känner jag DET SKULLE JAG ALDRIG VÅGA, men det kanske jag skulle?
Tror att de flesta uppfattar mig som en person som är rolig och oblyg, men mycket av det är fasad. Jag är egentligen ganska introvert och behöver liksom ladda energi ensam. Det tar på krafterna för mig att umgås med människor. Samtidigt känner jag det där ansvaret att se till så att alla har kul, att hålla låda och vara festlig. Tror inte att någon skulle kunna ana att jag är så blyg som jag egentligen är. Och det är nog lite därför jag dricker också - för att slappna av, släppa på hämningar och bli någon annan. Trots att denna andra är den jag har problem med när jag vaknar dagen efter med ångest.
Men ja, kanske ska jag försöka spåra ur nykter - det vore spännande. Haha!

Ikväll var jag väldigt sugen på vin. Det brukar jag inte vara på vardagar längre, för det har blivit så himla off limits för mig. Jag tänker liksom inte ens på det. Men idag! Skulle gärna ha sköljt ner maten med ett glas kall Chardonnay. Har varit en stressig dag på jobbet, har sovit mindre än jag hade behövt och känner någon sorts begynnande förkylning i kroppen. Vill bara bädda ner mig själv i soffan och ÖMKA. Men det gör jag inte. Så klart. Sysslar inte med sånt.
Och hur skulle det se ut, när jag äntligen är tillbaka här och skriver av mig så trillar jag dit på direkten? Neee. Det går inte för sig.

Min pappa, 70 år, har både problem med bukspottskörtel och har skrumplever efter många års alkoholism. Han har en hel del andra problem också och allt är en följd av hans leverne under i alla fall de senaste 30 åren. När han fick sina diagnoser, till följd av ett fall i hemmet så var han tvungen att sluta dricka direkt då hans lever förmodligen inte hade orkat med många droppar alkohol till. Han får ta mediciner varje dag för att hjälpa kroppen att hantera de gifter som annars levern tar hand om. Det är väldigt bräckligt och han är dålig till och från. Tyvärr går det ju liksom inte att göra särskilt mycket åt det när det väl har gått så långt som skrumplever. Hur känner du inför det här beskedet?

Nu dricker jag kaffe. Till middagen drack jag sista folkölen, 2,8%, som fanns hemma. Maken har fått dricka sitt vin i vanlig ordning. Jag ser min öl som en nedtrappning inför morgondagen. Jag har varit hemma och vilat hela dagen och läst en del här på forumet. Nyttig läsning. Jag gick inte på möte idag. Det kan ju vara bra att ha varit nykter minst ett dygn innan man går dit, känner jag. När jag läser min egen tråd förvånas jag av hur snabbt jag "glömt" mina egna positiva insikter när jag lyckades vara nykter ett tag i somras. Nu har jag lyckats förfalla igen och det känns förstås inte bra.
Framför mig ligger december med alla frestelser det för med sig med glögg/öl/snaps/vin/mousserande vid advent/lucia/jul- och nyår. Och alla andra dagar där i mellan... MEN, det finns ju ingen lämplig tid på året att sluta dricka så jag får göra mitt bästa ändå. Det GÅR ju! Det finns ju massor av människor som vittnar om både här på forumet, på AA och i litteraturen. Vill jag att mitt liv ska fortsätta vara såhär fattigt och ångestfullt? Nej, självklart inte! Jag är ändå lite nöjd med idag. Imorgon får bli första dagen på resten utav mitt liv - igen. Inatt hoppas jag att jag slipper vakna vid fyratiden och ligga vaken i flera timmar som jag annars ofta gör, innan jag lyckas somna om.
God natt på er!

Ni är mina inspirationskällor ska ni veta.. Bra att ni finns här :-)
Gemensamt har vi genom självinsikt om problemen hittat hit till forumet.
Luddrigt, du gör ett gott jobb med dig själv. Är helt säker på att du kommer
att må ännu bättre. Du har 7 veckor!!! Toppen..
IW. Du har över ett halvår.. Superbra.. Läser allt du skriver..Du skriver tänkvärda inlägg.
Under min nykterhet ägnar jag en hel del tid för att förstå varför jag
helt plötsligt, för snart 2 år sedan, ökade min konsumtion.
Toleransen ökade och snart behövdes mer för att nå effekt och
det gick inte längre att behålla den höga nivån av intaget utan att
riskera hälsan. Jag kunde ha avlidit p.g.a. den höga konsumtionen.
Hade en tuff period då, så triggers fanns helt klart.
Nu har jag tagit tag i bitarna, vilket känns oerhört bra.
Jag är en annan person idag, med ett nytt bättre lugn i kroppen.
Vi kör på nu Luddrigt och IW. Vi håller ihop och peppar.
Om någon faller så hjälper vi till eller hur? :-)
Forumet är suveränt och ett bra stöd för oss.

//John

Jag känner igen mig mycket i din berättelse, framför allt i ditt känsloliv och hur man kastas mellan hopplöshet och känslan av att man bara vill släppa taget för att i nästa sekund ändå vara där och oroa sig.

Min pappa är 70 år och har också varit alkoholiserad sen jag kanske var i 12-årsåldern. Jag hade nästan ingen kontakt med honom under flera år då jag tyckte att det var alldeles för jobbigt att se honom bli sämre och sämre. Jag distanserade mig av den anledningen. Min mamma var fortfarande medberoende och hade också problem som hon själv inte ville erkänna. Jag flyttade till andra städer, jag skaffade nya vänner, jag blev mer och mer öppen med min situation. Allt för att distansera mig. Och det funkar delvis. Men det lever alltid kvar.
En dag brakade det loss. Pappa ramlade hemma och hamnade på sjukan. Han hade kanske inte levt idag om det inte var för fallet den kvällen hemma i lägenheten. Han tvingades mer eller mindre till avgiftning då läkarna sa att om han tog en drink till så skulle det vara slutet. Han lider av alkoholdemens och bor idag på ett demensboende. Han är nykter sen några år tillbaka, men han har aldrig erkänt att han haft problem. Det gör att det nästan känns som att jag är kvar i samma situation som jag var när han fortfarande drack. Han har aldrig accepterat någon form av samtalsterapi eller liknande.

Skam är det sista du ska känna! Du har en anhörig som är sjuk. Det ligger ingen skam i det. Det han gör får stå för honom och det du gör får stå för dig. Jag förstår skamkänslan, men om du kan försöka förlika dig med situationen och inse att det är han som är sjuk, bortkopplat från dig, då kanske du kan ta ett första steg till att minska ångesten. Oron och skuldkänslan över att inte hjälpa till försvinner nog aldrig helt. Det har den i alla fall inte gjort för mig. Men det hjälper väldigt mycket att prata med andra som är i liknande situationer. Det finns ju så enormt många där ute som har berättelser som din.

Fokusera på saker som är positiva i ditt liv. Vad ger dig positiv energi? Gör de sakerna och umgås med de människorna som ger dig något positivt och prioritera alltid det! Var lite självisk! Jag vet att det låter klyschigt men att applicera den tanken och låta det styra mina val har nog räddat livet på mig.

Bollen i rullning, läkartid bokad. Kände mig väldigt glad och stolt, men tappat bort det lite efter kaosig eftermiddag. Snöstorm i skallen. Fattar fattar fattar inte vad det är som hela tiden går så fel. Varför kan jag inte få hålla tag i livsglädjen för. Så jävla trött.

om du lagt ner detta forum men oavsett så vill jag bara skicka en stor kram till dej ?

Tjo Märthan
Hur går det på det nya tåget ?
Hoppas det går lugnt & fint ❤️
Kram Sigge

Hej
Skulle kunna skriva ett lååååångt inlägg, men väljer att förkorta det till: Spar din tid, du är värdefull, du är värd att ha det bra!
Kram Sigge

2-3 gånger i veckan är optimalt. Går man all-in på sju dagar i veckan för att man är så pepp så händer det lätt att man slutar efter 2månader.
Jag gillar måndag, onsdag och fredag. Känns fint att få en måndag lite roligare och otroligt nice att ha en frisk fredag.

har även hört att ketodieten är otroligt bra för personer med alkoholproblem. För snabba resultat redan någon månad efter (viktnedgång).

Glöm inte att unna er en snickers eller julbakelse mitt inne i er diet. Lätt hänt att man även där drar i nödbromsen och struntar i sina planer om det blir för tråkigt eller för mycket av en diet.

Ha mycket kolsyrat vatten hemma, eller en sodastream

Börja försiktigt och känn efter. Hur mår jag? Blev det för mycket? osv

Det är mina fem tips.

fyll gärna på lite. :-D

Satt på bussen hem från sjukhuset, han klev på bussen och satt brevid på andra sidan. Han totalt nonchalerade mig .

Jag känner mig ambivalent angående mina framtida alkoholvanor. Om jag dricker 4 glas alkohol på lördag kväll är jag trött och bakis på söndagen. Men jag känner mig även trött på måndag. Jag försöker därför att utföra lättare arbetssysslor under måndagen om det är möjligt. Jag brukar även ställa in gymträningen på måndag kväll och istället träna på tisdag kväll. Festandet på helgerna går alltså ut över mitt jobb och min träning. Alkohol försämrar min sömn flera dagar efteråt och ger upphov till en enorm trötthet. Det är främsta skälet till varför jag vill minska på mitt drickande eller upphöra helt med alkohol.

Tack Femina! Jag gick in och läste början av din tråd. Det är problematiskt att din man har osunda alkoholvanor och inte vill stötta dig. Finns det någon möjlighet att reducera mängden vin och alkohol som finns i kylskåpet och köket? När jag ville minska på mitt drickande valde jag att inte ha alkohol hemma. Detta betydde att det tar minst 15 minuter att klä på sig, gå till systemet, köpa något, gå hem och därefter hälla upp något.

Tack för dina kloka ord santorini! Jag instämmer. Jag har och har haft en beroendeproblematik. Jag är medveten om att jag behöver vara försiktig resten av livet. Grattis till din långa nykterhet! Hur gick du tillväga för att bli helt nykter?

Idag var jag hemma. Har åkt på en förkylning men kunde jobba hemifrån. Så plötsligt vid lunchtid dök den lilla jävulen upp på axeln och sa. Ska du inte belöna dig med ett glas...
Jag påminde mig om mitt löfte till mig själv. Gjorde lunch och drack te. Så jobbade jag på intensivt och jag klarade det.
Nu är dom tankarna borta och jag känner mig nöjd med mig själv. Det är viktigt att undvika att bli hungrig och törstig tror jag. Det var någon som skrev om HALT men kommer inte ihåg vad det stod för, men hungrig var det i alla fall.

Den frågan har vi nog alla ställt nån gång. Jag är ganska så säker på att det inte går om man druckit sej till ett beroende. Jag kan inte svara för dej, du är så ung och du har styrt upp ditt drickande tidigare. Men min personliga känsla är att du har ett missbruksbeteende. Annars skulle du inte skriva här eller räkna dina glas. Man kan säga så här att de människor som inte har nåt riskbruk eller beroendeproblem funderar inte på hur mycket dom dricker. Dom tar inte en vit månad, det är dom med riskbruk som gör sånt.
Om du kan tänka dej att bli "nykterist" (trist ord) skulle du ha mycket att vinna. Det går alldeles utmärkt att leva utan alkohol. Nu är jag ju mycket äldre och det är helt annat än att vara ung och gå ut. Men det är ju "inne" att dricka alkoholfritt numera så det kanske inte är så dumt.

Jag tycker att det är en utmärkt ide att ha några nyktra månader och känna efter hur det känns. Det är jättebra att du redan funderar över din alkoholkonsumtion. Missbruk är ett elände och så svårt att ta sej ur när man hamnat i det. Hjärnan blir kidnappad. Det är klokt att du tänker igenom det. Lycka till!
Själv är jag nykter sedan 6,5 år med flera tidigare försök. Önskar att jag hade haft samma insikt som du lite tidigare.

Man kan förändra sitt liv. Man måste våga och vara stark. Du vågade utmana och du vann. Så fint att du delar med dej. Det är viktigt att visa andra att förändring är möjlig. Man kan inte förändra nån annan men genom att ställa ultimatum och sedan stå för det så förändrades ditt liv. Jag tänker ibland att det varit bra om nån sagt åt mej eller gett ultimatum så hade jag kanske kommit tidigare till insikt. Kanske. Inte helt säkert, jag behövde nog ta beslutet på egen hand. Jag har nånstans tidigare skrivit upp detta: "your past was never a mistake if you learned from it". Det är en tröst. Vi blir klokare och vi utvecklas.

Jag läste om träffen och det skulle vara så trevligt att gå på den! Tänkt på det redan tidigare träffar men det har inte blivit av. Kanske denna gång, fullt möjligt. Får söka upp adressen och se hur långt det är från Cityterminalen.

Det låter väldigt klokt. Själv är jag 51 och har bara varit nykter i 14 dgr som längst i ett sträck... Mitt första delmål är att få känna på en månads total avhållsamhet och få utvärdera hur det skulle kännas. En dag i taget...

Du var den första som skrev till mig och välkomnade mig hit till forumet för 2,5 år sedan.
Då hade du 2,5 års nykterhet i ryggen. Tiden går, men nykterheten består.

Tack för era svar!

Det är en bra synpunkt Femina. Jag har läst om hur alkohol förändrar hjärnstrukturen och därigenom ger upphov till ett alkoholberoende. Jag finner detta skrämmande.

Jag instämmer med dig "DetGårBättre". Alkohol orsakar skador för individen och samhället. Hur länge har du försökt att ha en måttlig alkoholkonsumtion? Har du varit helt nykter i 14 månader? Det gläder mig att höra att ditt liv har förbättrats på många punkter! Jag skulle kunna ha som målsättning att ha tre vita månader. Jag kan därefter utvärdera hur det gick.

Dag 4 som vit sedan senaste fallet. Ångesten har inte riktigt släppt och tycker mest jag får biverkningar av de antideppresiva tabletterna. Funderar på att skippa dem och genomföra sober December utan dem. Sen var det väl kanske inte helt begåvat att dricka med dem i kroppen. Men obegåvade val är ju man ju rätt bra på. Skönt att höra att du verkar positiv till AA " denhärgången" Tror allt som kan vara till fördel ska tas till. Jag testade AA för ett par år sedan. Men hamnade nog i totalt fel grupp för mig. Blev bara nedstämd. Men det blir jag inte här. Så nu kör vi Luddrigt och Mrx och alla andra. På Söndag tänder vi första ljuset och firar vår andra vita dag i December.

Dag 4 som vit sedan senaste fallet. Ångesten har inte riktigt släppt och tycker mest jag får biverkningar av de antideppresiva tabletterna. Funderar på att skippa dem och genomföra sober December utan dem. Sen var det väl kanske inte helt begåvat att dricka med dem i kroppen. Men obegåvade val är ju man ju rätt bra på. Skönt att höra att du verkar positiv till AA " denhärgången" Tror allt som kan vara till fördel ska tas till. Jag testade AA för ett par år sedan. Men hamnade nog i totalt fel grupp för mig. Blev bara nedstämd. Men det blir jag inte här. Så nu kör vi Luddrigt och Mrx och alla andra. På Söndag tänder vi första ljuset och firar vår andra vita dag i December.

Och hög tid för en liten uppdatering. Ser att senast jag skrev någonting var den 10:e oktober, oj vad tiden går.
Idag är det 119 dagar sedan jag spolade kröken, förhoppningsvis lyckas jag behålla korken på för evigt. Mycket som hänt de senaste månaderna, det går upp och ner men generellt sett så har nog mitt mående blivit bättre och bättre ändå. Det är lätt att fastna i negativa tankar och känslor, att låsa sig vid vad man inte får eller kan göra. I allt det dåliga. I kampen. Jag behöver bli bättre på att se alla möjligheter och allt det positiva som trots allt finns framför en och runtomkring. Nu behöver jag sätta mig framför ratten.

Ha det gott så länge och ta hand om er!

Helt nykter är nog bästa vägen. Men det är inte lätt som ung att tänka så. Jag är 42 och har svårt att tänka så. Borde ju inte vsra så förbannat svårt! Men efter några glas vin är man ju på väg upp och vill ha mer och bättre känsla. Enklast att inse att alkohol inte är bra för oss. Jag har gjort alla möjliga och konstiga knep för att kunna dricka normalt men det fungerar inte. Är livet bättre? På många punkter men det är väl en resa och 14 månader är inte så mycket jämfört med 240 månaders intensivt krökande i perioder! ? Lycka till med vilken väg du än väljer. Går ju ta nya beslut i framtiden.

Hej Vinäger,
Jag följer din resa mot nykterheten och kan ärligt säga att det gjorde ont i hela mig när jag läste ditt ärliga och uppriktiga inlägg om hur dåligt du faktiskt mådde. Jag kunde inte ens formulera ett vettigt svar vilket jag skäms över idag. Förlåt för det. Tror att påminnelsen om min egen sista tid som aktiv var för stark och mitt inre skrek nej! Vi är ju dock här för att stötta varandra så jag gör ett försök.
Dagens handling ser jag som en seger. Att du samlade kraft och ringde din make. Du har det i dig. Det där lilla extra som krävs för att välja rätt för dig och idag valde du dig själv. Hon som inte behöver dricka utan hon som behöver släppa taget. Jag minns så väl den dagen jag la alla kort på bordet framför läkare och även min arbetsgivare och berättade om min ångest och mitt drickande. Det var så j-la befriande, ursäkta ordvalet. När det väl var gjort så valde jag att åka med. Jag ville ha hjälp och gå all in i mig själv. Det var dags för mig, bara för mig. Indirekt för mina nära och kära också som levt så nära inpå. Inte en massa ursäkter, krav och villkor (”mitt sätt”) utan jag skulle göra det på andras sätt.
Så jag skickar massor av mod och kraft till dig. För att stå kvar i ditt innersta jag och mod till att lita på dem du möter.
Det är dags för dig nu Vinäger!
Stor kram
Ellan

Jag har inte läst i din tråd förut men nu är jag glad att jag tittade in här. Det är inspirerande att läsa om din nykterhet samtidigt som jag tyvärr känner igen min mans beteende i din. Tack!