Senaste kommentarerna i forumet

Med någon du litar på. Så kanske ni kommer på något bra tillsammans..Eller beställ tid till doktorn för oro eller magont, eller vad du har för besvär. Det finns många vägar att få hjälp. Du kanske inte behöver avslöja allt. Jag förstår att du som chef tycker det är jobbigt, för då ska man ”klara av saker själv”.Men fundera på olika lösningar, för du kommer säkert att klara av att sluta dricka..Jag tror på dig?Varm kram

Det går att lämna fast man är besatt. Men du måste vara konsekvent och beredd på att det tar ett tag innan du kommit över honom.

Och så en dag vaknar du upp och är så lycklig för att du är fri från det lidande och smärta han åsamkade dej.

Verkligen... män och spårvagnar... det kommer alltid en till.

Styrkekramar ?

finns en lista på olika hjälp som kan användas http://suiciderescue.se/har-kan-du-fa-hjalp/
Kanon är också att du fortsätter att skriva så du avlastar din hjärna från spöken som gärna vill bygga bo där.

Gör mat som du älskar och unna dig att må gott av den !

Kram !!

Gode gud hjälp mig, skriver du.

Många på forumet verkar tycka att Gud och Jesus är det värsta som kan hända dem och att AA handlar om att låta Gud ta över ens liv.

Hellre Gud än alkoholen isåfall, tänker jag.

Käraste Vinäger: tetror med 14 %-igt vin och alkogel. Smaka på de orden. Du och jag är alkoholister och jag tror att du behöver hjälp NU. Kan du vara snäll och ta dej själv på allvar ? Och prata med gubben - det förtjänar han.

Från en som bryr sej så in i h-e ?

Styrkekramar ???

Inte Jesus och inte medicin, skriver du.

Rekommenderar My Skarsgårds’ helger/veckor på Myggebo.
Rekommenderar att du fortsätter att skriva i din tråd så vi kan få en dialog med dej.
Rekommenderar kontakt m Riddargatan 1 om du är 08:a - där finns en diskret mottagning som hjälpt flera här vad jag förstår.
Hoppas ditt inlägg inte bara var ’a shot in the dark’.
Alla här bryr sig och kan relatera.

Styrkekramar ?

...och ändå inte. Eller...

Vet inte hur jag ska beskriva livet just nu.

Dricker något varje dag (ja, det förstod ju ni som hängt med ett tag. Är jag relativt inaktiv här, så är det oftast p g a just det).

Dricker fortfarande inte mer än att M inte märker något. Men med minst en liter 14-procentigt vin varje dag, oftast på några få timmar kvällstid, har toleransen ökat. Jag uppträder helt normalt. Försöker undvika starksprit då det är svårare att kontrollera berusningen. Det värsta är att jag tycker att mängden inte är så farlig, att min situation är helt under kontroll.

Har tänjt på gränserna rejält senaste tiden. Häller ibland upp vin i en pet-flaska och tar med mig på morgonen. Stannar och dricker ett par hundra meter innan jag är hemma. Vet att jag inte är ensam om det, men det känns som att det blir värre och värre.

Allt går ju så bra i perioder...

Jag, nybliven högt uppsatt chef, är en stor j-a bluff. Lurar allt och alla, inklusive mig själv, mest ont gör det att det inkluderar även min älskade M. Att smyga för honom, den mest underbara som finns, är snudd på outhärdligt.

Om M - gud förbjude - skulle dö, är jag rädd att jag går under. Eftersom han nyligen har haft cancer är risken förstås större än tidigare. Självklart skulle jag känna mig tom, sörja halvt ihjäl mig och sakna honom otroligt mycket. Efter trettio fantastiska år tillsamman vore det förstås helt naturligt.

Men...

Jag är också rädd att jag skulle supa ihjäl mig. Ingen bromskloss alls i min A-vardag. Det vore förödande. Barnen bor på annan ort, så ingen skulle märka något.

I dag har jag drucki Alcogel - handsprit!

I morgon är jag på jobbet. Leende, omtänksam, trevlig och högpresterande som vanligt.

Gode Gud, hjälp mig!

Mmmmm så skönt att vara hemma. Vilsamt, varmt och bara jag, katter och tösabitar. Så skönt att kunna ta en fastedag. Kunna köra bilen på morgonen. Vila. Städa. Fundera.

Vardagslycka ?

Lite av ett vacuum nu. Så extremt hårda känslor och så ba poooff är det söndagsmorgon och jag vaknar upp i min säng själv igen. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra nu. Känner mig lite vilsen. Borde man inte få samtalshjälp efter att ha varit med om detta? Kanske någon utomstående som ringer och kollar så att man är okej, lever? Ne... icke sa Nicke. Så jag antar att jag får försöka skriva och bearbeta denna upplevelsen själv.

Jag känner inte mig direkt glad över att leva, helt ärligt. Jag går fortfarande med suicidala tankar. Jag förstår på flera plan att det kommer bli bättre igen. Jag är bara så himla trött och har märkt att jag ser framtiden mer pessimistiskt. Jag förstår någonstans att fredagen kommer påverka framtiden på något sätt men jag misstänker att det är ur en negativ aspekt. Jag Fubderar lite på varför de la mig på en Drogavvänjningsavdelning och inte allmänpsyk. Kanske var jag inte tillräckligt tydlig med min avsikt till att vara där. Hade lagts in på en annan avdelning hade jag nog känt mig tryggare och velat stanna kvar. Men jag hamnade fel. Och det triggade mer ångest än vad kändes lämpligt för mig. De hade ingen direkt plan heller, jag frågade som sagt varför jag var där men ingen visste. Varför blir det såhär?

Jag har två alternativ nu, som jag ligger och Fubderar på. 1, leva vidare som jag gör. Och det går ju faktiskt sådär, en ska inte behöva gånomkring och vilja försvinna. 2, jag lägger upp en egen typ av plan för att försöka vända mitt mående igen. Jag vet inte hur jag ska hantera GAD och ptsd. Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera en depression eller utmattning heller. Men någonstans får jag försöka lära mig, måste ju finnas information på nätet. Jag kan inte lita på att vården finns där etc.

Jag behöver bara orka. Jag vet att grunden för mitt mående är sömnen. Så Där får huvudfokus ligga. Fasten jag ibland är rädd för att lägga mig. Så behöver jag sömnen. Jag behöver motion, och jag behöver regelbunden mat.

Veckan som gick (om vi nu ska göra en snabb kedjeanalys) har sömnen inte fungerat alls, maten har jag lite missat eftersom jag inte varit hungrig och motionen har ej pritioriterats. Jag har varit dålig med att ta min medicin (eftersom jag inte haft råd att ta ut ny), jag utsattes för en ångestladdad situation med exet. Jag var med i en ganska hård session, utan landning. Och jag sa hejdå till en trygg människa på jobbet.

Många bäckar små påverkar min sårbarhet. Fk blev nog droppen i bägaren. Därför påverkade det mig så pass dramatiskt och hårt. Ändock fanns det någon typ av medvetenhet om att inte skada mig. Och jag gick med så bestämda steg jag kunde förbi apoteket där min ”utväg” finns.

(Vägrar att ha för mycket pills hemma, just på grund av att detta kan hända. Lite självmedveten är jag änna. Jag vet att jag har kass impulskontroll och jag vet om att jag är deprimerad och jag vet om att jag har en suicidalrisk. Jag vet ju om att i morgon måste bli bättre)

Så jag MÅSTE välja alternativ 2, sömn, kost, motion, och orka.

Nu skrev min avokat att besked kommer nästa vecka. Jag behöver vara stark inför det beskedet. Känns som att jag går på en smal tråd. Och jag upplever mig som ickesedd av de flesta myndigheter. Jag vet helt enkelt inte vad jag ska göra.
så min hjärna pendlar mellan destruktiva tankar och små konkreta sätt att försöka höja min livskvalité. Det är en ganska tung och jobbig brottningsmatch i hjärnan.

Just nu känns det som att tyngdlagen trycker ner mig i sängen. Helt jävla slut.
Kanske funkar Fake it till you make it även på utmattning? Fast det vet jag ju inte fungerar, det var ju så jag hamnade här....
brööööööl!

Vafan ska jag göra?
Hur tar jag mig själv tillbaka till frisk?

Fridens ?

Tack för inputen! Ne det är inte för att få dricka utan för att minimera abstinensen. Jag tar en benzo varje natt för att få sova men den dosen har jag hållit länge (MASSA MASSA år) oavsett drickandet. I dagsläget tänker jag: trappa ner en saki taget. Men relativt snabbt innebär det att det hade fungerat över typ 20 dagar? I nuläget ser jag ju inte alls A som något lustfyllt som jag ser fram emot utan upplever det som ett tvång snarare.

Einar3, bra jobbat! Har du upplevt några positiva effekterna av att räkna vita dagar? Jag blir mer och mer övertygad om att ett liv med mindre A är ett bättre liv. Jag har som mål att minska min konsumtion rejält men ej avstå helt. Det är så skönt att vakna pigg och utvilad en söndag. Jag lyssnar mer på kroppens signaler och mår mycket bättre. Hoppas att du lyckas med dina förutsättningar med alkohol. Kämpa på med att räkna vita dagar.

På alkohol kan man trappa ner relativt snabbt. Värre om man är beroende av benso t ex. Bara du inte har 45 dagars nedtrappning, just för att få dricka så är det ju helt upp till dig.

Vad gäller DT är det individuellt och många,läkare menar på att det till stor del beror på hur psykiskt stark man är. Vissa kan ju dricka dygnet runt i månader och bara sluta utan problem. Andra riskerar problem vid drickande i en vecka bara.

Ny här och har inte hunnit läsa så många trådar än men fastnade här och måste få säga JÄTTEGRATTIS!!!

Kom på att jag har en fundering. Misstänker att jag har en odiagnostiserad lättare variant (om man nu kan ha det) av ADHD. Jag är väldigt impulsstyrd till vissa delar - samtigt som jag är kontrollfreak inom andra områden. Men impulsstyrd har jag varit hela mitt liv när det gällt pengar, när det gällt kärleksrelationer, när det gällt jobb/utbildning. Så länge jag kan minnas faktiskt, ner till barndomen. Är det vanligt att man om man har det självmedicinerar med A?

Aja flumförvirrade lösa funderingar. O dessa funderingar kring ADHD har först slagit mig nu på senare år. Och har levt ett tämligen långt liv. Men när jag ser tillbaka så hm... så har iaf tanken väckts.

Hej alla kloka engagerade goa människor här på Forumet.

Igår var den första dagen med planerat intag - gick som planerat. Det som slagit mig att det som är förändrat i mitt drickande bara den senaste månaden är att jag dricker mitt vin, somnar tidigt, vaknar mittinatten och dricker 1-2 glas till för att kunna få sova lite till. Helt galet :-/ Det blir aldrig så mycket att jag är onykter när jag åker till jobbet dock. Men har aldrig gjort så förut. Men nu så ska det jäklarimig fungera.

Mitt schema ser ut såhär nu - lite reviderat sedan sist: minska 250 ml var 6e dag. I slutet på dec bör abstinensen inte vara så farlig om jag tx tar liten mängd var 3e dag. Funkar kanske. Svårast initialt blir lördagkvällarna eftersom jag då har hemma till söndagen också. Kanske kan jag placera söndagsdosen någonstans hos någon kompis. Sen när jag kommit lite längre fram i nedtrappningen så kanske jag klarar av att vara alkofri söndagkvällarna utan att få DT /kraftiga skakningar etc. Har ju lyssnat på K-O Feldts bok ojoj hans abstinens var ju inte att leka med. Jag tänker: hur klarar GW bara klippa efter ett halvårs supande? Fast det gör han kanske inte - vet inte om han skrivit nåt i ämnet. Men vet också att Moderate Drinkers förespråkar nedtrappning på bara 4-5 dagar där man intar ca 450 ml per dag. Det verkar väldigt snabbt om man druckit mycket och LÄNGE LÄNGE som jag gjort.

Imorgon kommer beroendeenheten ringa mig (den som är Antabusförespråkare) inom psykiatrin. Jag läste någonstans att kommunerna ansvarar och jag blir lite förvirrad kring vad regionerna ansvarar för och vad kommunerna ansvarar för. Men jag tänker såhär nu: antabusavdelningen kommer förmodligen erbjuda mig en läkarkontakt i första hand och där kommer man ta prover. Då KANSKE jag kan få Naltrexone. Kanske. Om inte och OM de kräver nolltolerans+Antabus vänder jag mig till det andra stället (också i regionens regi). De verkade mycket mer öppetsinnade och jag tror att militant antabus skrämmer iväg många. Iaf mig. Men tror inte jag är ensam om det. Det finns säkert fler än jag som inte vill att mitt umgänge ska blandas in i min problematik. Och mitt umgänge är stort med middagsbjudningar i stort sett varje helg.

Allt från mig nu - jag ska försöka sluta att tänka på A ett tag o kolla lite på Netflix och sen gå en promenad. Hyfsat väder iaf.

Ha det fint alla tappra här!

Tack för kloka ord och tankar..

Jag försöker tänka positivt att han ändå vill förändras. Och jag ser framför mig att sluta dricka när jag är med honom. Dricker inte så mycket eller ofta ändå, så för min del är det ingen stor uppoffring. Ser det som en självklarhet att tex inte dricka alkohol när vårt barn är med etc.

Problemet är att han inte vill eller orkar prata om det, och försöker jag ta upp detta att jag vill prata och vara med på tåget så blir han mest arg. Lever fortfarande i förnekelse till och från (ena sekunden är det ett problem men andra är det inte ett problem - med offferkofta, att det är jag som krävt detta osv.) trots att han nästa vecka ska träffa en expert och påbörja hjälp. Lever i tyst krig typ, känns som han sopar det under mattan och väntar ut detta, för mig är det inte ett bra sätt att gå igenom detta. Är svårt att komma fram och få honom att inse att detta är ett problem som vi båda måste jobba oss igenom tillsammans.

Men jag hoppas som du skriver att han med tiden kan göra det till sina anledningar att sluta dricka och inte det jag berättar för honom baserat på de konsekvenser jag upplever.

Hej Vinägermamman!

Sitter här söndag förmiddag och läser dina inlägg och vill bara säga att dina inlägg är otroligt inspirerande. Du gör en fantastisk resa och har verkligen varit STARK! Trots svackor då och då så ger du inte upp. Och du lyckades trappa ner på rekordtid på egen hand det tycker jag är beundransvärt.

När det gäller LCHF (fast jag håller egt med Carina om att det är en massa mål på en gång). Det jag vill säga om viktminskning är dock att 0,5 kilo per vecka är den optimala viktminskningshasiagheten. En annan sak som KAN vara bra med LCHF är ju att det finns mycket att sysselsätta sig med vad gäller LCHF som kan dra tankarna från A. Pyssla med. Baka fröknäcke, göra zoodles och sånt. Funderar själv på vad jag ska pyssla med och har sett den långa listan som finns (tack Alkohjälpen!)

En sak som jag har insett hjälper mig minska suget efter A är att äta ordentlig. Att inte sätta mig jättehungrig med en eller ett par flaskor vin vid datorn och skriva. Om jag är ordentligt mätt så blir suget inte lika starkt. OCH just att sitta vid datorn är en fälla för mig. Där har jag haft vinglas vid sidan om de senaste 10 åren minst.

Hur tänker du om ditt drickande framöver? Är ditt mål att kunna ta en drink/något glas vin då och då och bli "normaldrickare" eller är målet nolltolerans? Några tankar om AA-möten? Tänker att det är något som beroendevården kommer rekommendera men jag får knottror av obehag bara jag tänker AA-möten. De hjälper många och det är fantastiskt - men det funkar nog inte för alla.

Jag insåg i förra veckan att det är nu eller aldrig vad gäller min vinkonsumtion. Jag ringde två olika beroendeenheter inom sjukvården och den ena KRÄVDE Antabus i sin behandling den andra var lite mer liberal. Har snöat in lite på Sinclairmetoden med det gäller ju att få Naltextrone utskrivet. Ska försöka trappa ner själv o har gjort fint schema i excel - något som KAN hjälpa men jag vet ju inte än. Har bara avverkat dag 1 av schemat.

Varför dricker jag? Well - jag har en helt obehandlad PTSD i botten och tänker att på något sätt måste jag lära mig att hantera den utan A. Men det är nog att förenkla för A har alltid funnits i min värld men först som något man intog vid festliga tillfällen, sedan som någon form av belöning/ett par glas vin är jag verkligen värd typ men inte varje kväll, sedan övergick det till ångestdämpning och senaste 10-15 åren mer eller mindre tvång.

Stor styrkekram

Vi får se vem som går segrande ur den. Inser att jag har en oändlig mängd triggers.
Just idag spökar minst fem stycken samtidigt. Ingen ångest dock.

Gårdagen gick utan problem, när jag väl hade vunnit den första kampen mot suget på förmiddagen, rullade det på. Sov precis som vanligt, dvs somnar direkt, vaknar och är fortfarande trött.

Tack för tipset John (i Jasmines tråd). Denna gången hade jag ekologiska apelsiner.

Tack Denhärgången för din fina hälsning. Hur går det för dig?

Idag skiner solen hos mig. Hoppas ni andra oxå kan njuta av solskenet!

En ny start som kan ge precis det vi vill.
Vad väljer jag idag?
Luft, i massor utomhus. Lek med mina barn, varmt kaffe och vara här och nu idag.
Inför veckan, spara på energi inte ge allt jag har och bli helt slut.
Att vara för duktig dvs. Göra av med mer än vad jag har är en trigger för att fly och slappna av med vin.
Kram alla där ute??

Tack Jasmine..Har inte kvar flickvännen då det visade sig att hon förmodligen har större problem eller likvärdiga mina. Hon lider av depression sen 18 år tillbaka. Och jag känner att hon blev förälskad i mig som ett stöd för sig själv att slippa sin depression men verkligheten kom ikapp henne.Och samma blev det för mig när jag fick en chans att skjuta sorgen åt sidan och trodde att detta var lösningen.. men mina problem blev ju botade för stunden eftersom min flickvän sen 18 år dog för mig i somras,men sen kom min verklighet ikapp. Och det är så jobbigt..Tar gärna en middag med dig utan alkohol,skulle vara så skönt med någon som är på samma spår som mig., Många kramar till dig ...!

Hej! Och tack för svar! Kanske räcker 10 dagar. Kanske klokare att ta det på 20 eller 30? Har gjort ett schema som jag är fast besluten att hålla. Tittat på lite filmer om Naltextrone verkar rätt intressant - ifall det inte funkar utan krycka. Men när jag pratat med beroendevården i trakten verkar antabus vara det enda de vill att man ska ta och det vill jag INTE). Jag har benzo hemma ifall det kniper med sömnen.

Ne krökar inte tills jag stupar och konstigt nog avskyr jag att dricka dagtid. Har alltid gjort. Men sedan i somras när det var så galet varmt flyttade jag på starttiden från ca 18 till ca 16 och tänker nu att jag INTE vill börja ännu tidigare.

När jag försökte lägga in mitt meddelade som nytt så fick jag bara felsvar. Försöker här.

HSM
Dricker mig ur ett äktenskap
Jag dricker för att jag inte trivs i mitt liv, i mitt äktenskap. Vi har varit gifta i 15 år.

Jag har ett bra jobb och har varit relativt framgångsrik i det. Min man är vd på ett stort företag och vi har två barn i hop.
Vi har väldigt olika värdegrunder och det har jag jobbat med i många år med honom. Till inte så bra utkomst.
Jag är ganska djup, han inte. Han tycker om att vardagen flyter på. Det gillar jag med men, det är jag som får den att flyta.

Detta har nu lett till att jag är sjukskriven sedan 6 månader tillbaka och min man tror att det handlar om mitt jobb medan jag försöker förklara att det är vår hemmamiljö som gör att jag inte fungerar...

Jag känner mig vilse och osäker. Där vi bor idag har jag inte heller några vänner och jag orkar inte heller skapa nya relationer.

Finns någon där med liknande situation?

?

När jag försökte lägga in mitt meddelade som nytt så fick jag bara felsvar. Försöker här.

HSM
Dricker mig ur ett äktenskap
Jag dricker för att jag inte trivs i mitt liv, i mitt äktenskap. Vi har varit gifta i 15 år.

Jag har ett bra jobb och har varit relativt framgångsrik i det. Min man är vd på ett stort företag och vi har två barn i hop.
Vi har väldigt olika värdegrunder och det har jag jobbat med i många år med honom. Till inte så bra utkomst.
Jag är ganska djup, han inte. Han tycker om att vardagen flyter på. Det gillar jag med men, det är jag som får den att flyta.

Detta har nu lett till att jag är sjukskriven sedan 6 månader tillbaka och min man tror att det handlar om mitt jobb medan jag försöker förklara att det är vår hemmamiljö som gör att jag inte fungerar...

Jag känner mig vilse och osäker. Där vi bor idag har jag inte heller några vänner och jag orkar inte heller skapa nya relationer.

Finns någon där med liknande situation?

?

Alla vi som har ett alkoholberoende har nog försökt att minska, räkna glas, byta mot svagare, bara dricka i sällskap osv osv..Det är som pi på forumet lärde mig..Det kvittar hur lång tid det tar..Beroendet sitter inkapslat i våra hjärnor..Så fort den får en chans som vi går på, så lurar den oss så småningom igen. Vi sitter snart lika fast som en mask på en metkrok. Och då är vi på ruta ett igen..Kram

Skriver av mig

Jösses... han är sur på mig, verkar som han inte kan acceptera att jag och han inte är tillsammans... han verkar avis på min frihet,

Jag vet jag kämpat för att det ska vara bra och det har gått utför, nu är jag fri och jag vill inte få skit för jag har roligt

Vad härligt, känns som att du fattar ett jättefint beslut för dig själv. Önskar dig superfin lördag och hoppas din styrka håller dig upoe.