Senaste kommentarerna i forumet

Till att börja med: tack Luddrig och Pianisten!

Nu ör jag hemma igen. Barnen är glada, jag ör glad och maken är glad. Glad och trött. 80 km/h i över 100 mil är ingen barnlek, speciellt inte när stora delar av resan sker i mörker. Vi var framme efter kl 01.00 och fick stiga upp tidigt för att tömma släpet och lämna tillbaka det.

Mycket av möblerna är hos svärföräldrarna men de finns en hel del flyttkartonger som ska packad upp här hemma. Tankarna har kretsat kring alkoholen HELA dagen. En öl gör det roligare att packa upp. Ett glas vin gör tvättandet trevligare. En drink gör att jag faktiskt orkar hålla mig vaken efter allt för få timmars sömn. Men nej. Ingen alkohol idag inte. Jag har kommit för långt för att ta ett glas nu.

Jag försöker fokusera på nyktert umgänge med familjen. Jag försöker slå undan tankarna, orkar inte konfrontera dem och tänka klart nu. Jag vet att de vore bra, bra att spela hela filmen men jag orkar inte. Nåväl, idag är jag nykter!

När man som Nordäng beskriver som desperat.
Är ju att man inte rår på sig själv,eller rår fför det.
Man gör allt och lite till för att få komma nära föremålet för ens desperata kärlek.
Minsta lilla vindpust eller lillfinger som lockar så kastar man sig platt till marken.

Jag har också varit där och det är ingen bekväm kkänsla.
Men kanske om du ser honom som flaskan som faktiskt du måste låta bli?

Den sup du vill ta som gör att du känner dig normal och inne i relationen med honom igen.
Även om du just nu känner dig som att du bor på Grönland och inte ens har kläder att skyla dig med.
det blir bättre.

Ta en halvtimme i taget och när du känner att du vill kontakta,smsa eller något annat för att föreslå någon fenomenal lösning så bit dig i handen och låt bli.
Låt det gå en halvtimme till och hoppa hopprep om du måste.

Jag tror du förstår hur jag menar.
Och tänk på att de flesta härinne går igenom eller har gått igenom samma sak.
Du är inte ensam om att lida och förminska dig själv.

Tack santorini, du är en klok person och jag ska läsa din tråd. Får ha den som en kapitelbok ett tag.
Annars är jag lite trött på att hänga härinne på forumet för ofta. Man blir lite besatt och då går tankarna in på alkospåret hela tiden.

Så denna gången ska jag inte läsa allas trådar utan hålla mig till en handfull som jag känner mig bekväm med.

Pellis: Klart att vi ska peppa varandra, då går det lättare. Jag känner också igen mig när jag läser din tråd.
Visst, de första dagarna är ju värst tycker jag. Därefter blir det lugnt ett par veckor innan man börjar svaja igen.
Då gäller det att bita ihop och tänka på allt man vinner på att hålla sig nykter.
Men vi kämpar på!
Kramar
???

Jag förstår dig! Jag dricker också i ensamhet och har gjort så de senaste 15 åren. Ingen(!!!) vet om mitt missbruk, inte ens mannen jag bor med. Det säger väl en del om både hur smooth jag är, men också hur vårt förhållande ser ut. Själv har jag/vi inga barn, så det blir liksom inga konsekvenser av drickandet på det sättet.
Ville bara säga att jag känner med dig och förstår var du befinner dig <3

Nej, jag är ingen lobbyist. Jag kanske borde bli? Om jag kunde tjäna pengar på något jag faktiskt tror på så vore det ju lysande ;)

Skämt åsido;
Naturligtvis försöker både jag och C3 Foundation (som de heter) tala om för folk att det här alternativet finns - om något tagit en från nattsvart hopplöshet till...en framtid, typ - självklart vill man då dela med sig.

Förövrigt är inte Naltrexone proprietärt eller märkesvara, så det finns egentligen ingen som tjänar pengar på att folk provar (C3 tjänar iofs på donationer - jag gjorde själv en Facebook-insamling till dem när jag fyllde år...så lite lobbyist är jag kanske?)

Må så vara.

Säg såhär då; för minst EN person har det gett goda resultat.
Jag PERSONLIGEN har aldrig sett resultat av NÅGOT annat, inklusive "viljestyrka" - inte ens Antabus (som två nära vänner gått på, och bägge "lärde" sig dricka genom det medelst lättöl och upptrappning)

Frågar du folk som rekommenderar AA om de är lobbyister också? För AA tjänar ju också rätt grova pengar...Och inte har de någon direkt lysande statistik heller.

Men jo, jag rekommenderar Sinclair-metoden (undviker helst att rekommendera Naltrexone i det format svensk vård tenderar att göra, för DET vet jag inte om det fungerar) alla chanser jag får.

För i mitt liv är JAG huvudpersonen, men om bara EN person till testar och har framgång pga det, om EN partner slipper det här helvetet, då är det nog fasen värt lite misstro :)

Jäpp. Sen håller jag med; om det finns bakomliggande problem utöver beroendet i sig, då måste man såklart söka hjälp för det. Men jag inbillar mig att det också är lättare när man väl är nykter. Hjärnan brukar funka bättre då.

Grattis till 5 dagars nykterhet! Hur har dessa fem dagar gått, vad är det som fått dig att avstå? Tänker att aktiviteter och planer kan vara hjälpsamma medel för att undvika drickandet precis som du skriver. Hoppas på dig!

Eller smyg in där slangarna till ölfaten går och klipp av skiten. Klipp alla när du ändå håller på.
Sen sätter du dig och beskådar den panik som bryter ut.

:D

Det ska gå bra. Om du bestämmer dig för att det ska gå bra.
Och det är ju fan arsenik i kranarna. Nästan.

Tänkte också säga att jag läser det du skriver. Jag gillar det. Du är pang på precis
som jag. För mig är det uppfriskande att läsa inlägg som känns rakt på.
Det gör dina inlägg.

Visualisera hur många som spyr ljummen skummig "arsenik" vid bakfylla.
Hur många barn som inte har kul för att föräldrarna är berusade.
Tänk iskallt bubbelvatten med lite lime i. Fräschare.

Kör på. Upp med näven.

MM

Härligt. Önskar att jag tog mig dit igen till träningen, älskar spinning. F&S. Så skönt.
Oftast utan whisky i sportflaskan, faktiskt :)
Det är ju så man löser både depression och sömnproblem. Träning, fullt med må-bra-hormoner.

Själv är jag alkohol-periodare, forum-periodare och även tränings-periodare.
Tyvärr är det lättare att trilla dit på alkoholperioderna är träningsperioderna.
How come?

Men inspirera gärna så kanske jag kommer till skott med ett träningskort, jag med...

Jag tycker du ska vara stolt över dig själv.

Kram

MM

Och kan tillägga att här är en till som uppfört sig desperat. För det är just det du gör just nu! Jag kände mig så patetisk varje gång jag agerat för att saker skulle bli bättre och möttes av kyla och avståndstagande! Nä bemöt honom som ett ex och håll distans! Inte för att det ska bli fart på honom utan för att ta hand om dig själv! Önskar dig massor med styrka och en trevlig helg! Om du skalll vara ledig tucker jag att du ska ägna dig åt dig själv och ta hand om dig själv!

Och låt honom vara ifred. Låt honom göra egna val. Truga inte honom att spendera sitt liv eller sin tid med dig. Släpp honom fri!
Har läst i din andra tråd och han verkar mest göra dig besviken om och om igen, senast idag..
Man ska aldrig behöva be om att bli älskad eller respekterad. Det förminskar ens självkänsla/ självbild
Världen är full av karlar som är förmögna att visa empati och kärlek
Lägg din tid och din energi på dig själv istället för att krusa honom. Älskar han dig så vaknar han och inser vad han håller på att förlora. Om inte så kan du trösta dig med att han var inget att ha och inte värd din kärlek och ditt engagemang
Lycka till ❤

Så är han inte beredd att avstå alkoholen.
Inte för din skull och inte för någon annans heller.
Och det är väl där ni står?

Att han måste sluta för att ni ska kunna fortsätta.
Och han är ju då inte ensam om att göra det olyckliga valet.
Stå på dig och stå själv och låt honom isåfall komma till dig för samtal.
Bete dig som att det faktiskt är slut och att du nu är herre över dig själv (eller kvinna)

Jättesvårt,jag vet när saker hänger i luften.
Men låt de hänga där i luften då det är hans sak att plocka ned de till samtal.

...flödande öl- och vinkranar!

Önskar dig all styrka att stå emot Ironwill! Tänk/låtsas att det är arsenik i kranarna!?. Då är Cola ett bättre alternativ. Helt klart....

Fattar inget
Han skrev att han är villig till samtal.
Men hans sätt att skriva va kallt, jag erbjöd mig att komma in där han jobbar, ( har inte setts sen ons )då skriver han att du gör som du vill......

Fick knappt nåt att ta på...
Han skriver sen att han vill vara ifred?????

Jag hänger inte med alls...
Det skrev jag också, att varför är du så kall??? Han fortsätter med att skriva att han vill ha lite distans just nu???

Är så glad att jag har tagit ett "återfall": Efter cirka 9 år så inköptes idag ett årskort på trevligt gym - med påföljande träning!!! På måndag så blir det en lektion med en "pt" - för att få lite starthjälp, och för att kolla att jag gör rätt. Tränade en del för lääänge sedan. Kände mig nästan lite euforisk när jag gick hem - och kikade stolt på gymkortet. En bra investering i mig själv. Spännande hur muskelminnet ändå fanns där, det var flera gånger jag tänkte: ja just ja - det var så här det var....

Känns väldigt bra - och tror att det också kommer att hjälpa mig att komma ännu längre från alkoholen. Och det första glaset!

Trevlig helg till er alla - och styrka till alla som kämpar mot a-jävulen. Stå emot, härda ut. Det går att förändra! Och att köra i diket på vägen är normalt. Så det så!?

Jag måste bara stilla mitt väldigt paranoida sinne (jobbskada) men det är inte så att du är en lobbyprofil kopplad till läkemedelsindustrin och speciellt Naltrexone?
Jag ställer frågan eftersom du i varenda tråd jag stöter på dig direkt föreslår Naltrexone som lösningen. Och de har en väldigt aktiv lobbyorganisation. Det är heller inte ovanligt med fejkade profiler med hela livsöden uppfunna för att driva frågorna. Det är legitimt betalt arbete idag att driva fejkprofiler med olika syften.

Men jag inser att du lika väl kan vara i behov av en lösning och att det faktiskt är som du säger att det fungerar bra för er. Så jag tänker inte ”hoppa på dig” mer!

Men som försvar om jag har fel så är det allt för ofta så att sjukvården försöker medicinera bort problem för att de inte har resurser att hantera de faktiska problemen. Exempelvis skriver man allt som oftast ut anti-depp utan att erbjuda terapi. Naltrexone ska erbjudas tillsammans med terapi för att ge bäst effekt. Man dricker ju av en orsak? Om det blir ”tråkigt” att dricka så måste man hitta andra lösningar på problemet och det finns en risk att dessa lösningar blir lika eller mer destruktiva...

Ber återigen om ursäkt om jag har fel, men jag är paranoid med goda skäl bakom.
(Och utan alkohol har jag för mkt tid att tänka ;)

själv i dramat. Jag var väl inte redo igår kan jag tänka. Precis som du skriver är det ju jag själv som öppnar munnen och sköljer ner dropparna och det där med att det trugas och tjatas det stämmer verkligen på pricken. Vi har pratat väldigt mycket alkohol här nere och vad jag läser mellan raderna "mörkar" man gärna sin konsumtion. Ser tillfällen att Sverige blivit så internationellt och det är så accepterat men i själva verket är det nog mer att man vill se att det accepteras mer idag än förr. Tack för att du svarat och tror på att jag grejjar det!

Grattis till dina 43 dagar. Det är ju strålande!

Underbart att höra att du klarat 60 dagar. Det är ju fantastiskt!

Härligt att läsa och GRATTIS! Jag önskar också att jag ska komma dit. "Bestämde" mig de 31/10 att jag inte ville dricka igen förrän på nyårsafton men redan igår blev det vin till maten. Som du skriver, får man ljusare tankar och blir piggare. Alkohol och i mitt fall vin ger en bara ångest. Man får ångest av att man dricker och ångest när man låter bli. Märklig ekvation det där, svår att lösa men när den väl sitter så mår man så bra

#Carina
Tack, detsamma ber jag få önska dig och alla dina kollegor på Alkoholhjälpen!

Här är 'medberoende-experten' mulletant. Jag ser nu att du började skriva ungefär när jag hittade Alkoholhjälpen och forum. - Nej, måste korrigera, jag hittade hit året innan. Mannen tog sitt (förhoppningsvis) sista återfall Valborg 2012 och betraktar själv 1 juli som sin födelsedag i det nyktra livet - så vi ligger (verkligen) ganska bra i fas med varandra som experter i branschen:) Blir nyfiken på om jag skulle hitta min första tråd... God helg! / mt

Min refflektion är att man gör samma sak men i mindre omfattning. Jag är med på fester och sånt men trötnar om det inte är kul på riktigt. Har ju inte artificiellt kul längre.
Stressen lindras tyvärr inte så lätt längre men eftersom det är en kortsiktig spiral så tål jag mer nu. Men återkommande känner jag att jag skulle vilja ta tre öl och känna avslappningen.
Finns ingen risk för ”idiotiskt” beteende eftersom kontrollen är där hela tiden och alla risker analyseras nyktert. Visst finns det kvar en del fear-of-missing-out, men dagen efter så ser jag att jag inte missat något, mer än baksmällor och en del ågren.

Nu till svaret på frågan som sannolikt har många svar. Jag ser allt som en sorts challenge. Där det enda sätt att belöna sig själv är att aldrig dricka. Jag har aldrig varit ”duktig” så att jag kan belöna mig med alkohol. Jag unnar mig mer av andra saker till och från men vinner tävlingen gör jag när jag dör nykter. När tankarna om att bryta mot detta kommer så observerar jag impulsen och verkligen tänker (system 2) och sen gör jag något annat. Det är impulser och de går över. Men om man följer dem så stänger man av den tänkande delen och bara ”gör”. Det får inte ske. Men jag tror inte på att ignorera dem, utan kanske till och med sätta ord på dem i huvudet. ”Japp, nu blev jag sugen och tänker att jag nog kan ta ett gäng öl bara idag och fortsätta vara nykter i morgon, men det kan jag ju inte”. Sen tar jag en kopp kaffe, eller gör något annat. Det funkar för mig, men jag tänker att det blir mindre och mindre ofta. Iaf fungerat i nästan 6 månader nu.

Jag har också lyckats (nästan helt) att övertyga mig själv om att det inte är synd om mig som inte ”får” dricka. Utan att jag får leva längre, ha full kontroll, och inte missa något av livet.

När man ser publiken som sitter i poolbaren från 10 och ser sletna ut vid 2. Speciellt de som har barn som badar en bit bort.
Visst kommer suget ibland men jag bara fyller upp med cola light och går därifrån.
Har också som hastigast fastnat i tankar på att jag skulle kunna ”komma undan” ta två tre snabba i smyg och låtsas som ingenting. Men så kommer jag på att jag ju inte kan smyga för mig själv. Snart 6 månader, vilken ångest att falla då när jag kämpat så hårt. Blir också lite lättare i takt med att stressen rinner av. Vilken trigger stress är, ush. Stressat samhälle, stressat drickande.

Bra insikt! Hur ska du gå till väga? Skriv gärna mer.