Senaste kommentarerna i forumet

Haft socialen inblandad nu i några veckor själv men det lades ner, tack och lov.
Sambon hade uttryckt oro för en kurator inom anhörigstöd som kuratorn tolkade till nutid och sen började kasta orosanmälningar kring sig.
Men hur har det gått för dig?

MET började igår. Det kändes bra att prata med någon. Hon var väldigt förstående och jag kände att jag kunde öppna mig för henne. Tror att detta kan bli riktigt bra.
40 dagar nykter.
Ha en bra dag ?

Sitter och njuter av att läsa din ”blogg”. Fan vad jag känner KRAFT. VILJA och livslust! Loving it ❤️.
Fast jag fattar inte ett skit om ditt räkningssätt???? Men vad fan gör det, räcker bra att du kan/vet hur den funkar.
Kram

Hej gubben ?
Du skriver rakt på, målande, träffande. ”det finns helt klart inslag av tristess i nykterheten, man har liksom inget att se fram mot” ”längtan till helgen finns inte på samma sätt som tidigare”
Jag kunde skrivit exakt så.
Tristess, torrdocka jobba och så kommer fredagen, helgen står flr dörren och man känner inte en jövla uns av glädje. Min släkt planerar julen för fulla muggar, medans jag inte ens vill fira ngn jövla jul. Hade jag druckit öl, Skåne whiskey, då hade jag sett fram mot ännu en högtid att få festa loss, men nu känner jag bara suck.
Att vara torrdocka är också det en jövla prövning.
Glöds över att du kan fokusera veckovis, tyder på styrka. Själv är det dag för dag som gäller. Det är knappt jag kan hålla det ??.
Vi är kämpar allihopa här på AF, fan vad mkt visdom det finns på forumet, det är bara att suga in.
Önskar dig en fin dag.
Mvh sigge

Jag ökar till 13 - så länge är det innan älsklingen och jag åker till Paris. Bra att ha en plan ?

Blir lite lättare när man får lite bekräftelse på att man inte är helt fel ute :)
Ska träffa min ordinarie sköterska idag och se vad hon säger, ska dit på samtal så får se om även hon envisas med prover utan rätt info.
Fick tips av min syster att spela in mötet med just ifall att hon också skulle ljuga om anledningen för proverna..
Ough, tycker det är helkonstigt, aldrig varit med om liknande.

Jag fortsätter iaktta, dokumentera, reflektera över mitt mående. Jag vill inte glida iväg i något typ "det blev lite vin...", etc. Det "blir" inte saker, jag GÖR saker, får dem att hända, och jag vill vara med och bestämma, ta ansvar för vad jag gör mot mig själv och andra. Så enkelt, så svårt är det.

Sätter sig och vardagen kryper på gäller det att bara vara lite. Man måste inte hela tiden sträva mot nya mål! Vem har sagt att det är det bästa?! Vi blir aldrig nöjda... Nää idag ska jag vara nöjd över mina tidigare prestationer och låta livet lunka på.
Innerst inne är jag så inåt helvete stolt över mig själv! Det räcker så!
Fin onsdag alla som läser!?☕️

Tillslut och om du bestämt dig så gäller set att hitta nya vanor som skapar mindre utrymme för att dricka mer än just två glas.
För egen del blev det tillslut hopplöst att leva under den kontrollen. Allt kretsade runt att begränsa. Jag gav upp och drack mer.
Idag dricker jag inget alls och det är en enorm lättnad. Men gudarna ska veta vilken väg det var dit.
Kram till dig!

Saknar energin, får ingen känsla av att jag lever vad jag än tar mig för.
Det är precis som jag går bredvid mig själv och bara konstaterar saker och ting.
Jag gör det jag brukar göra, jobbar, äter, tränar, sover, läser, ser på film, samt allt annat som ingår i en människas vardagsliv. Men är så fruktansvärt uttråkad.
Då är det lätt att köpa sig en vintetra och gå in i ett behagligt rus.
För stunden känns allt lite bättre men det håller ju inte så länge. Jag vet ju detta så väl men ändå fortsätter jag...blir så trött och missnöjd med mig själv.

Detta lågintensiva drickandet är så förrädiskt för det leder inte till några akuta krissituationer. Det bara maler på.

Många andra här inne på forumet vittnar ju om att när de nådde sin botten det var då de slutade helt. Och då hade det ofta föregåtts av polisingripande, fylleslagsmål, överkonsumtion, ambulansfärd till akuten, omhändertagande av ens barn mm.

Jag har aldrig varit i närheten av sådana katastrofer för egen del.
Däremot har nära anhöriga varit det.
Och förmodligen är det där som min gräns har gått. Att aldrig hamna i ett sådant läge.
Men mitt dryckesmönster är ändå på sikt skadligt, både för kropp och själ.
Att sedan hålla på att älta detta dag ut och dag in, vecka efter vecka, månad efter månad... Så idiotiskt och sjukt det är!!
Nu ska jag iallafall tvinga mig själv att köra på en ny vit period från och med imorgon.
Kramar???

Herregud, vad är det för omänskligt arbete du har!!??
Inte konstigt att du blir helt utmattad och deprimerad?
Hoppas du kan få kraft att ändra dina arbetsvillkor till att bli mer normala...
Styrka och kramar till dig fina Jasmine!
???

Bra skrivet John-Erik! Känner igen mig väldigt bra i ditt resonemang. Alla dagar blir bara vanliga halvtrista dagar. Längtan till fredagsmyset känns inte lika kul längre. Jag saknar min gamla kompis A och vad den gjorde med mitt sinne.

Det är inte alls okej att inte tala om vilka prov som ska tas. Dels har man som patient rätt att få saklig, begriplig och givetvis ärlig information - det är den lagliga sidan av saken. Blir man lurad, som du känner dig, brister ju tilltron och tilliten till vården och då kanske man undviker att ta kontakt när man verkligen behöver det. Det vore fint om du skulle ha kraft att vända dig dit igen, till någon ansvarig, och tala om att du känner dig lurad! / mt

så fint! Jag antar att admin tar bort inlägget, det brukar gå snabbt då de är noga med anonymiteten. Jag är tacksam att jag hann läsa. Har aldrig hört talas om sjukdomen innan, måste googla för att se vad det var du skrev om.
Jag önskar dig en fin dag med sinnesro och ljusa tankar❤️ / mt

Tisdag kom och gick. Den liknade måndagen i mångt och mycket. Lägenheten är kaos med en massa flyttkartonger överallt.

Just nu känns det naturligt att bara nykter. Det är lättare när kag inte är själv, när jag har sällskap. Forfarande ställs kag inför "vad ska jag göra nu då?" tankarna på kvällen, sisådär en timme innan det är dags att lägga sig. Turligt nog för sent för bolaget och för mörkt, kallt och regnigt ute för att springa på affären för den svagare sorten. Dessutom hade maken inte gått med på de. Skönt!

Bara att höra av dig om du vill ha någon att snacka med.

Så skönt att vara tillbaka! Men, efter en 15-timmars arbetsdag orkar jag inte hänga här så länge. Det får bli imorgon..

Men, ni är ovärderliga för mig <3<3<3

Kram och god natt (nykter ;))

Känner lite ånger över att jag sabbade min fina rad av nyktra dagar intill Valdagen i Sept.
Hade ju 54 spiknyktra dagar tills dess. Nåväl man får inte gråta över det som hänt.
Man får se framåt. Jag är nöjd med 92 av 105. Har ju fasicken 3 månader nyktert.
Trodde jag väl aldrig om mig själv.
Känner mig rätt stark på ett sätt nu. Märker ändå att man inte ska sätta för höga mål.
Vad jag menar är att säga att "nu ska jag hålla i 90 dagar" vilket i realiteten kanske inte
är genomförbart och om man faller mitt i så kan de ge depressiva tankar och man tar sig ett glas
av samma anledning. Målbilden för mig är numera en vecka i taget.
Idag hade jag något som kanske kan liknas med sug, men jag anser att det var en
lockelse eftersom jag hade lite stresspåslag av olika anledningar och ville för en stund
få lugnet som vinet ger. Avstod som tur är. Är rädd om mina nyktra dagar numera :-)
Det finns helt klart inslag av tristess i nykterheten... Man har på något sätt inget att
se fram emot.. Längtan till helgen finns inte på samma sätt längre. Dagarna flyter
ihop och alla dagar känns som.. Jag vet inte men nyktra halvtrista eller nyktra halvroliga
dagar.. Ingen dag är helrolig bara halvkul.. Nu låter jag negativ men det är så
mina känslor är i detta nu. I förrgår hade jag undantagsvis en euforisk dag då allt var alltför
toppenbra.. Blev lite knasigt för jag brukar inte sväva i det blå på det sättet
i total eufori.. Men hellre det än deprimerad iofs.. Bara ovant att känna så stor skillnad.
Kan känna toppar men inte så höga som i förrgår. Det var riktigt knasigt..

Kära forumvänner vi kämpar på en dag en vecka i taget som blir till månader

Hälsn. John

Hoppas att det fungerar bra för dig.. Du är uppe i många dagar nu..
Det borde snart bli lättare för dig.. Intressant detta med att vi har liknande upplevelser.
Vi får större kickar av A än många andra och det är ju därför vi här på forumet och skriver nu..
Vi har hamnat i en situation som kräver omg. åtgärd..
Trist i sig men bra att vi har tagit tag i problemet. Vi har en framtid både du och jag.:-)
Vi fortsätter således med att vara rädda om oss och försöka leva ansvarsfullt
eller hur?

All styrka till dig,

John

Var inte rädd för att söka upp närmaste AA-grupp och gå dit. Du kommer förhoppningsvis bli överraskad av det varma välkomnandet! Jag har bara positiva erfarenheter från mina möten. Prova! Där får du bara stöd, kärlek och förståelse.
Kram,

...vad svårt det är! Jag hade bestämt mig i helgen att dricka måttligt framför inget alls. Gick jättebra i helgen, drack inte ner än 2 glas någon kväll. Totalt 5 glas på hela veckan. Och eftersom under 9 är okej som kvinna tycker jag det är bra. Sen tänkte jag att nu kör jag på detta, måttlighet, inget slentriandrickande mitt i veckan. Men, vem om inte jag själv, går och hoppas att maken ska föreslå vin ikväll, fast jag egentligen till och med är jätteförkyld och inte alls borde dricka av den anledningen också! Så jävla svårt att inte hela tiden gå och vara sugen på ett glas vin. Att alltid behöva vara på sin vakt mot sitt eget beteende. Precis detta som är mitt STORA problem, jag kan inte för en sekund släppa garden för då drar drickandet iväg igen till osunda höjder. Men det känns positivt att jag faktiskt kan begränsa mig, utan problem, till 2 glas vin när jag väl dricker. Det får bara inte bli mer än 2 dagar i veckan.

Vissa kan det av naturen (skumt men sant) andra lyckas träna upp resistens genom att dricka väldigt, väldigt lite, och öka gradvis.

Det kan orsaka värre leverskador än alkohol, eller inga alls - också väldigt individuellt. Däremot kommer det Alltid vara skitfarligti i kombination med alkohol.

Antabus, precis som alla andra mediciner mot beroendesjukdomar, är typ värdelöst om inte personen Vill sluta.

Möjligen med undantag av Naltrexon-implantat - det borde rimligtvis ha samma effekt som pillren, men utan VALET att helt enkelt låta bli att ta dem. Men inte ens Nal har mer än 78% framgång...Det är förjävla svårt, det här :(

Har skickat ett sms med en ursäkt till min kompis nu... Fegt och ynkligt... Men nu är det gjort iaf! Tack och lov för det! Och hon tog det bra! Äntligen kom gråten loss ❤️?

3 grymma år miss lyckad!! ???❤❤❤❤ grattis!! Du är så bra! Och tar så bra beslut varav att leva nykter nog är det allra bästa. Är så glad för din skull. Jag tror aldrig du kommer dricka igen. Faktiskt. Visst ska man alltid vara på sin vakt. Men jag tror ändå du är säker. Du vet för mycket och du vet hur livet är både i missbruk och i nykterhet.

Massa kramar från din nyktra kompis som tuffar på bakom dig ❤

Tack Anxiete, MondayMorning, mulletant, Ler och miss lyckad för era svar. Jag har läst dem allt eftersom de kommit men jag orkade liksom inte med att svara. För då hade jag behövt känna efter. Men jag vill ni ska veta att jag uppskattar varje svar och tanke ni gett mig ❤❤ och de värmde direkt jag läste dem. Tack!!! ❤❤❤

Jag trodde min man skulle säga något dagen efter den där incidenten. Säga något om att ta en paus ett tag. Men det som hände var att han undvek mig hela dagen. På dagen var jag och barnen iof inte hemma och sedan när vi väl var hemma sov han till kvällen. Ett tag tänkte jag att han kanske dött! Men han vaknade sedan och undvek oss allihop. Av skam? Vet ej. Har han hållt sig nykter efter detta? Nej. Han fortsätter. Äckligt tycker jag.

Jag har en tidsplan i mitt huvud. Vill inte tänka att tiden fram till dess är bortkastad utan jag tänker att den handlar helt om mina barn och mig själv. Men sedan om han inte slutar dricka så kommer jag absolut att gå min egen väg. Det har jag inga som helst tvivel kring. Sedan finns det saker som kan skynda på allt förstås. Jag tål ju inte vad som helst.

Nog om det.

Igår tänkte jag på att dricka. Tänkte och tänkte på om det ens skulle vara möjligt att dricka nåt utan att få ångest direkt. Och om jag ens vill känna berusning? Tänkte länge och väl men ingenting talade för att jag skulle dricka nåt eller för att jag ville. Så det blev inget. Förstås ? För att ta ett återfall känns det som att nån först måste slå mig i huvudet med en tegelsten så att jag glömmer bort hur man tänker.

Vet inte om någon minns... men förut... ett år sedan kanske? Kommer inte ihåg när det var men jag råkade ju dricka en grej som innehöll alkohol. Och jag fick direkt ett enormt ångestpåslag. Räknar det inte som att jag drack eftersom det inte var medvetet. Men det kändes jättejobbigt. Men det bevisade ju väldigt direkt hur alkohol ger mig ångest. Så det var ju en bra erfarenhet såhär i efterhand för jag lärde mig något som jag har användning av varje gång jag tänker på att dricka nåt.

Sedan menar jag inte att jag tycker man ska prova dricka för att lära sig nåt. Hade aldrig gjort så med flit. Inte en enda cl.

Jag är faktiskt fascinerad av att det kan anses normalt ett dricka ens en gång per vecka. Jag tycker att det är ofta! Många dricker väl en flaska vin per vecka kan jag tänka mig? Det är ju mycket. Så tyckte jag förr i tiden också. Innan jag fick problem. Och det känns så FINT att jag är tillbaka där. På en plats där jag tycker och känner på riktigt att det är onaturligt med alkohol.

Jag tänkte räkna efter hur mkt pengar jag sparat på att inte dricka. Men jag har glömt vad det kostade! En del av mig vill ta reda på det för att kunna räkna medan en annan del av mig mår så bra av att inte veta vad det kostar att köpa öl längre.

Mina inlägg är överallt och ingenstans.

Ena sidan fylld av alkoholproblem genom min man och andra sidan helt fri från alkohol. Jag fokuserar på den alkoholfria för det är den som är jag. Och jag uppfostrar mina underbara barn till att se fördelarna med att leva så som jag gör. Jag säger inte att deras pappa dricker för mycket. Men jag klargör att jag inte tycker om alkohol och att jag bara dricker sånt som de kan dricka. Utan att smutskasta någon. Men jag säger att av öl mår man illa så jag vill bara dricka sånt som man mår bra av. Och sedan märker de ju hur mycket piggare och mer närvarande jag är. Sedan förstår de inte varför men så småningom gör de nog det. Och då är jag ett perfekt exempel på hur bra man mår och hur bra man behandlar andra om man låter bli alkohol.

Jag är helt säker på att de kommer att minnas sin mamma som en närvarande, aktiv och omtänksam mamma och jag kommer alltmer hänvisa det till nykterheten jag valde februari 2017.

Jag tror att risken som finns när man dricker när man har äldre barn är att de försummas ännu mer. Man tror att de klarar sig själva så då kan man dricka oftare. Småbarnsföräldrar kanske fotfarande försöker kompensera för sitt drickande (särskilt mammor) så att barnen ändå får mycket av vad de behöver. Men tonåringar får nog tåla berusade föräldrar på ett annat sätt. Kanske tåla att spendera kvällen ensam hemma när föräldrarna dricker. För det ska de väl klara? Eller?

Jag tror det är lika viktigt att vara nykter med tonåringar. Så därför kommer mina barn ha en nykter mamma även då.

Kram till er alla ❤❤ och Tack igen till alla fina svar jag fått.