Senaste kommentarerna i forumet

Tack för eran pepp! Idag är en mörk dag, både ute och inne i själen. Tankarna på att det vore bättre om jag inte fanns har börjat dyka upp. Detta för att jag inte vet hur jag ska klara ett helt liv när jag är som jag är... Impulsen att stänga av alla sociala medier och telefonen är stor för att slippa den eventuella konfrontationen med min kompis. Vill gråta och förlösa lite ångest, men lyckas inte nykter...

Det skulle vara skönt att prata med någon, men jag vet också att jag har väldigt svårt att erkänna allt jag gjort, tänker och känner högt. Vill inte ses som självömkande och löjlig.. Så jag brukar snabbt bli "avskriven" för jag säger att allt är bra (och just i den stunden kanske det är det också, och jag har glömt hur det kändes för bara några dagar sedan)...

Jag ska försöka samla modet att kontakta vc eller någon annan vårdinsats... Snart... Önskar att man kunde sköta såna kontakter såhär i skriftlig form. Det är så mycket lättare..

..,

Det är nog bra för forum att det finns några gamla stöttepelare som tittar in ibland. Jag kommenterar sällan fast man kanske borde stöda och hjälpa mer. Det här med beroende och nykterhet hör till de få saker jag känner att jag är expert på:). Man hade kanske hellre varit expert på nåt annat men så är det nu. Och du är väl expert på medberoende kan man säga och att jobba på det. Vi kan visa att det går att ta sej ur båda delar.
Ha det så gott i höstmörkret!

Det är en stor omställning att bli nykter. Jag liknade det vid en destruktiv relation. En kärleksaffär som började bra men som sen spårade ur. Man vet att det är ohållbart, man måste bryta för att överleva. Men man minns dom goda stunderna och hoppas hela tiden att man ska komma dit igen. Det gör man inte.
Det blir också en massa tid över som man inte vet hur man ska fylla. Man är van att gå in i dimman. Det är mycket som man ska vänja sej vid. Jag tror man ska se det som ett sorgearbete. Låt det ta sin tid men försök också se på allt det negativa du nu slipper. Det är den största fördelen. En överraskande fördel för mej var att kunna se en hel film utan att slockna. Det är många filmer jag sett som jag inte vet hur dom slutade...
Kanske du skulle tala med en läkare ifall du behöver nåt nu under övergången. Huvudsaken är att du inte tar till alkoholen igen. Det är ingen lösning. Sen kan jag lova dej att det ljusnar så småningom. Resten av livet blir inte meningslöst utan alkohol utan tvärtom! Jag har 6,5 års nykterhet och det var längesen jag saknade alkoholen.

Jag läser sällan på forumet men det händer ibland att jag tittar in och läser nåt intressant. Nåt som berör extra.
Av egna och andras erfarenheter av alkoholberoende finns det sånt som jag är absolut säker på. Det viktigaste är att den som druckit sej till ett beroende, missbruk, inte kan lära sej att dricka måttligt och balanserat. En tid, absolut, men inte i längden. Och ska man leva sitt liv så att man ständigt ska kontrollera sitt drickande? Jag har provat det också. Tankarna ständigt ockuperade av när, var, hur mycket jag får dricka. Och ständigt risken att det går överstyr. Det gör det. Vi som sökt upp detta forum och skriver här vet att vårt drickande inte är normalt. Det kan aldrig bli det igen när man gått över gränsen till beroende. Jag vet ingen som klarat det. Under åren här på forum har många försökt. En del kommer tillbaka efter ett tag och berättar att det inte funkade. De flesta faller bort härifrån. Jag vet ingen som klarat det.
Läste ett inlägg om att det är tråkigt att vara nykter. Ja i början försöker vår missbrukspersonlighet intala oss det. Det är tråkigt men det blir bättre. Man får se det som ett sorgearbete. Det är som en destruktiv relation. Man saknar det som var bra men om man tänker efter så var det längesen man hade roligt med alkoholen. Man får en massa tid som man inte vet hur man ska fylla.
Låt det ta tid. Sörj, det är på sitt sätt en sorg att det blev så här. Men jag lovar att allt blir så mycket bättre. Man måste våga känna, inte döva.

Tittar in här för att dela lite hopp. Trodde aldrig att jag skulle kunna vara nykter, nu har jag varit det i 92 dagar.
Jag går på behandling och känner att det hjälper & hjälpt mig otroligt mycket.
Mitt liv är så förändrat, är mer aktiv & lever livet på ett helt annat plan.
Har egentligen bara en sak att förmedla och det är: sök hjälp! Det finns att få och det hjälper bättre än man tror.
Ha en fin nykter tisdag?

Skriver av mig

Det har vart lugnt i nån vecka, tror han hållt sig pga att visa att han klarar det osv, lite för o få mig att lugna mig.

Så lätt att tänka att nu... nu kanske han vaknat till och ändrar sitt drickande.

I förrgår vart de lite fest, både för han och mig och de vart en bra kväll, då hade vi även en dag igår som skulle vara lugn efter kvällen innan. Då va han tvungen och köpa ett sexpack folkisar 3'5.

Tyckte de va äckligt att se han dricka 5 st. Han va bakis o ändå sugen på öl. Det gav mig en återtanke till hans behov....

Ja sa inget, men kände mig oatraherad av det. Ändå tänkte jag.. vi är inte ihop så skit i det

Jag går på antabus sedan snart tre veckor och nu även Campral också. Det är ju inte särskilt lång tid men hittills kan jag säga att det är de bästa jag gjort. Nu blir det verkligen helt vitt utan alkohol. Inga ursäkter att bara ta en vinare för att det är kasst väder t.ex.
Har bestämt mig för att ta en första period på 3 månader med dessa mediciner, sedan ska jag ta ett nytt beslut. Sedan tror jag att det är bra att träffa någon under tiden att prata med. Någon helt utomstående som man kan vara helt ärlig mot. Jag hejar på dig!

Tack för kommentaren Femina!

Ja, idag är det grått, regn och blåsigt ute men det känns ändå som att du har sol i ditt hjärta! Självklart ska du vara stolt!
Allt gott!

Och munskölj är super ! Har jag sköljt med listerine vill jag varken dricka eller äta sött efteråt .
Ha en bra dag fina Du ,
vi kämpar på tillsammans , är på dag 8 denna gången ...
kram ?

Välkommen tillbaka!

Håller på dig, men det vet du redan.
Häng på nu med vita dagar...
Vi håller ihop och hjälper varandra här på forumet.

Styrkekramar

John

Ta hand om dig , vi finns här
Kram ?

Ta hand om dig!
Kramar,

Fick ej starta behandling för stresssymtom. Min diagnos med utmattning och depression var blandad. Man får bara vara utmattad för att få hjälp där.

Nu skickade de remis någonannanstans. Vet ej var.
Så jag väntar vidare.
Tror verkligen att stressbehandlingen hade varit rätt för mig. Då hade jag kunnat ge fk en konkret behandlingsplan oxå och kanske sluppit bli utskriven från Fk.

Blev ledsen, började gråta.
Nu smink, promenix, jobb och fixa fransar.

Jag är glad för att jag har ett eget tak över huvudet. För att min vovve är frisk. För mina nära vänner och relationer. För att rådgivaren hjälper mig med att försöka lösa ekonomin.
För att jag har mat i kylen.
Det blir bättre studenten.
Kämpa.

?

❤️❤️❤️

Tack för att du berättar att du tar lite paus här och fokuserar på annan hjälp nu när du behöver det.
Vi finns kvar.

Vänligen och hopp om lindring

Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

När jag drack så var det nästan bara öl. Ibland drack jag vin men mestadels öl och jag blev alldeles för full. Ca 15 st starköl kunde det blir på en vanlig kväll och då fick jag rejäla minnesluckor och var helt borta. Låter konstigt (i mina öron) att inte bli full på öl, det är ju alkohol det med liksom.

Ja man (iaf jag) blir oerhört trött och seg av socker och dålig mat.. Jag gick upp 6 kilo när jag slutade med alkohol, och med tanke på hur mycket kalorier a innehåller så undrar man ju om man inte åt något överhuvudtaget när man drack? ?
Skönt att gå å lägga sig och vakna nykter!

Kära du,

Du måtte vara förkrossad. Du försökte ärligt göra allt rätt, men blev lämnad fast du försökte. Jag gick igenom en hemsk livsomvälvande hjärtesorg under liknande omständigheter, för 2 år sedan - han var mitt livs kärlek men jag bröt upp och gick vidare för vin var en så stor del av hans liv men vin gjorde mej deprimerad och personlighetsförändrad.

Finns det något litet hörn av dej som kan se det som har hänt som en öppning; en chans eller startskott till en livsstilsförändring ?

Förstår att allt gör ont och är mörkt just nu men kan bara råda dej till att hålla dej borta från alkoholen, sova så mycket du kan och äta regelbundet.

Hela forumet finns här för att stötta och peppa.

Styrkekramar ?

Dricka på Antabus är bokstavligt talat livsfarligt, eftersom levern får ta så OERHÖRT mycket stryk. Har inte läkare talat om det för henne?

Om hon likförbannat ska dricka kanske ni skulle prova Naltrexon, eller möjligen tillochmed Campral, istället?

I "mitt" fall (min pojkvän) så har vi haft bra resultat med Naltrexonet, men det krävs ju antingen att man verkligen vill - eller att man har någon som bevakar att man faktiskt tar dem, för det blir Rejält tråkigt att dricka av dem...Men det funkar, så länge man tar sina piller.

Antabus kan dock vara dödligt om man fortsätter dricka på det, så ni borde nog tala med läkare...

Hej, min sambo smögdrick och förnekade att hon drack, nu går hon en antabuskur, men dricker ändå, tyvärr. Vi kom överens om att hon ska tala om när hon har druckit, det syns tydligt ändå, pga. Antabus. Hon vill inte inse att hon är alkoholist. Och jag mår inte bättre av att hon talar om att hon dricker. Vi har 2 barn och jag vill inget hellre än att det ska bli bra.

Hej och välkommen.

Jag tror att många av oss känner igen oss i att vara rädd och att ha ångest. Om du allvarligt vill förändra ditt beteende och förstå ( försöka, iaf ) varför du dricker som du gör, rekommenderar jag dej varmt att prata med någon. Fråga någon av administratörerna här om råd. Jag är kvinna, i 50-årsålders och min tråd heter ’Stänga av hjärnan’ så jag tror jag förstår lite av vad du söker åstadkomma när du super tills du stupar. Alla här inne vill väl. Om du får samtalshjälp är jag övertygad om att du kommer att bli mött med värme och sympati. Hoppas du pratar med någon innan det händer nåt värre än kiss och översvämningar.

Styrkekramar ?

.

Mina tidigare inlägg tog all min ork och jag föll ner i ett mörkt hål. Det blev så starkt att läsa min egen berättelse. Just nu mår jag inte bra och ångesten har tagit ett rejält tag i mig. Jag behöver tid att vila och att bearbeta nu. Jag har druckit lite för att inte bli galen, men endast små mängder och inte mer än några öl per gång. Jag ska köpa in L-Glutamin och ska ta hjälp nu (igen).

Det kommer att bli bra. Lite dikeskörning, men jag ska på den rätta vägen...

John-Erik, visst är det så att vi bär med oss vår historia och glömmer gör vi inte, men vi måste ju vidare. Tack för ditt inlägg.