Senaste kommentarerna i forumet

förra lördagen så drack jag en folköl till maten, det var allt drickande jag gjorde förra veckan.

pratade lite om alkoholvanor med psykologen, personen undrade hur jag haft det. Där jag sa att en folköl till maten är inget problem. Problemet är när man börjar bli full, när man undviker morgondagens saker att göra för att man är bakfull. när det blir för ofta, flera gånger i veckan, ett 6pack varje helg, när det kostar för mycket.

Så om jag räknade dagar hade jag nog inte resettat vid en folköl på middag en dag i veckan. Så hade jag gjort iaf.

Jag är förkyld och sjuk nu, men inte såpass sjuk att jag inte kan jobba.

Tänkte att jag tittar in lite här. Håller fortfarande mig nykter som jag sa att jag skulle göra i någon månad framöver. I helg är jag ledig, inte ens en utmaning.

Hållet med om att detta forum är guld värt Mrx. Utan detta hade jag aldrig klarat att hålla mig som jag gjort. Vet inte om du testat, men Jag fyllde i kalendern som finns hör idag. Där man skriver in vad man druckit , sug och ev triggers. När man sedan drog ut statistiken o kollade diagrammet så kändes det jäkligt bra. Jag tänker försöka fylla i varje dag och se om jag kan lära mig vilka situationer jag ska undvika. Men även för att se ” förhoppningsvis ” så många fler vita dagar än de med alkohol. Vi känns lika i både vårat missbruk och sött att se på tillvaron . Nu kämpar vi vidare och försöker ta en dag till utan rödtjut o annat jävelskap.
Prisat vare bubbelvatten )

Tackar, jo det behövs, visserligen har man gått ned 20kg sen man blev singe för ett år sedan (matglad dam) sen slutade jag jobba som kock i samma veva så två fåglar i en sten så att säga, börjat gymma en del och det är skönt, har som en gammal vana att alltid sitta med tyngder när jag tex sitter och kollar på film, då blir det 20kg vikterna. Men ska fokusera på kondis så man blir av med den klassiska "knutte" kroppen dvs stora armar och ölmage haha

Tack för så lång feedback❤️ Verkligen jätte tack.
Och det samma Sigge ?

I fredags var jag mentalt svag redan innan jag kom hem till tjejen. Hon hade en box redo för förfogande. Jag orkade inte säga nej, ville väl bara fly. Eller sluta känna eller något. Jag vet ju att alkohol utsöndrar sjukt med dopamin. Självmedicinering kanske? Vad vet jag. Det jag vet är ju att känslorna blir intensifierade, så rent logiskt är det dumt i huvudet för mig att ens röra alkohol i det sinnesstadiet.

Annars dricker jag inte. Har inget hemma. Köper inte (har inte råd ? positivt med att vara i konkurs(hade ändå inte köpt)). Har varit i andra situationer Där alkohol funnits tillgängligt, men hållt mig nykter.
Så överlag går det bra.

Resten av rutinerna är svåra. Sömnen går sådär. Somnar sent, vaknat sent. Träningen fungerar okej. Brukar hinna med mina promenader. Maten är nysatsning med någon typ sv LCHF tänk, behöver någor nytt att fokusera på. Något nytt att lära mig. Nya smaker.

Den hjälpen jag velat ha är samtalshjälp, det har jag sagt från början. Den har jag inte fått. Fick akut samtalshjälp direkt efter våldtäkten. Det var i april. Sen har jag fått medicin, som funkat skitbra vid insättning. Sen superkasst med helt bananas bieffekter. Och nu tillbaka till normalläge igen. Känner inte att de hjälper mig, men vågar inte direkt gå av dem heller pga utsättningssymptom.

Det känns som att jag blir maktlös på någor sätt. Att jag är lämnad till mitt egna öde att klara mig själv. Att de inte förstår hur skevt det är.
Och det tar på energin, och mina krafter. Lite som att springa i motvind, jag kommer frammåt lixom men det är fan så tufft.

Idag tänkte jag på vin. Men det var en flyktig tanke. Alkohol är inte en del av mig längre, och jag vill egentligen inte bjuda in den i mitt liv igen. Trots att reptilhjärnan drar fram falska försköningar på hur ”myyyyyyysiiiiigt” det är med ett glas vin. Det är ju inte det, inte ens lite.

Rökningen är jag lite mer liberal med. Kanske för att jag inte är beroende längre. Det är la dumt i huvudet att ens röka någongång ibland. Nu har jag ett paket som jag köpte i helgen kvar hemma. Och kanske ljuger jag för mig själv när jag tror att de ska hjälpa till mot något. Men jag vet att de utsöndrar en jävla massa dopamin i början också, innan man blir beroende. Sen är det bara ett jävla rökande för att undvika abstinensen som de framkallar.

Jag gör så gott jag kan med det jag har. Och jag är glad över att jag har så mycket bra i mitt liv. Idag insåg jag hur skönt det är att ha varmt rinnande vatten när det är så kallt ute. Men det är så lätt, så jävla lätt, att hamna i negativa tankar kring hur resten av livet och min verklighet ser ut just nu. Och då landar jag ingen där maktlösa känslan igen.

Jag vet att det kommer bli bättre. För det måste bli bättre.
Och jag gör fan allt i min makt för att det ska bli så, även i motvind (i hurricanstyrka ?). Men jag är trött.
Insåg för någon dag sedan att jag har kämpat och varit ledsen i ett år snart. (Fast för ett år sedan drack jag nog nästan varje dag och jobbade heltid, sov knappt och grät på jobbtoaletten på lunchrasterna. Så det är faktiskt bättre nu, än vad det var då.)

Det finns nog någon mening med detta också.
Fridens ?

Jag hittar inte din tråd här på forumet. Har du ingen egen eller har du bytt namn?

Är bra att vara ?? Jag vill skicka positiva tankar tillbaks till dej. Och Grattis till alla dina vita dagar! ? Kram

Då var det dags igen.... efter två veckor med en halv till en hel flaska vin om dagen har jag nu klarat Dag 1. Massor av godis, men i övrigt nyttig mat och nykter. Jobbigt att börja om, men jag ger aldrig upp?

Vinäger, tack för omtanken?. Har alltså gått uselt för mig på sistone...

Kram och godnatt allihopa❤️

Vart tog du vägen? Har för mej att jag läste ett annat inlägg från dej för några dagar sen, men nu är det borta (hade tänkt kommentera men hann inte). Hoppas du mår bra. ? Kram

Är inte så lätt alltid. Men du har ju klarat det förut och kommer att göra det igen ? Vad var det för öl du drack? Stora starköl eller små? Ett tips är att hålla sej till folköl men det är ändå en risk att omdömet sviktar efter några stycken.. jag vet. Det viktigaste är ju att inte ge upp. Nu tar vi nya tag för ett sundare liv ?? Kram ?

vad ens barns mående påverkar en även när de är vuxna! Skönt för din son att ha dig som mor? kram

Ibland känns det bara så bra att det finns några "där ute i cyberspace" som faktiskt läser det man skriver! Ofta känner jag mig så fruktansvärt ensam. Den ensamheten är som värst när det blir natt, barnen sover, min man har varit elak och sover gott som en stock på soffan som vanligt... och jag ligger vaken med min ångest. Det var exakt det som hände för ca 3 år sedan.

Jag kunde inte sova, var berusad och fick den "smarta" ideen att "nu räcker det"! Jag tog två svaga Oxascand för att få sova. Det hjälpte inte. Jag kunde fortfarande inte sova. Jag blev bara känslomässigt "avstängd", som en robot. Jag hade redan tänkt ut hur jag skulle göra. Jag ville inte att barnen skulle hitta mig hemma utan jag satte på mig baddräkt, en gammal tröja och byxor, tog med mig en flaska ramlösa och resten utav tabletterna, mitt körkort (för identifikation) och begav mig ner till närmaste badplats ca 20 minuter från hemmet. Detta var 24e nov 2015. Jag visste att det skulle vara kallt i vattnet den här tiden på året men jag visste också att mina tabletter var för få och för svaga för att göra jobbet. Min tanke var att ta dem alla väl på badplatsen, ignorera kylan i vattnet, och simma rakt ut tills jag inte orkade simma mer. Då skulle tabletterna se till att jag inte orkade simma tillbaka.... Det värsta var att jag inte ens tittade på barnen innan jag gick. Jag var så känslomässigt avstängd att jag mest tyckte att jag gjorde alla en tjänst. Jag ville inte inte orsaka mer lidande än nödvändigt så därför tänkte jag att någon morgonpigg person som gick ut med sin hund skulle reagera ifall de hittade mina kläder på bryggan och larma polis. De skulle ju snabbt se vem jag var.

Jag kom så långt att jag gick ut i mörka, kalla novembernatten vid ca kl 03 på morgonen, gick ner till badet, tog tabletterna, klädde av mig till baddräkten och gick ner med fötterna i vattnet. Det var kallt. Jag hatar kallt vatten... Någonstans här fick mig kanske det kalla vattnet mig att vakna upp ur dvalan. Ingen var i närheten och allt hade gått enligt plan. Jag stod där och började plötsligt överväga ifall detta egentligen var en bra ide... Efter ett par minuter så ångrade jag mig helt enkelt, tog på mig kläderna igen och gick hem. Dock hade jag ju redan svalt ett antal tabletter. Jag minns bara att jag var ungefär halvvägs hem när jag vaknade upp på St Görans psykklinik dagen efter. Tydligen hade jag lyckats ta mig hela långa vägen hem igen men ramlat utanför dörren och väckt hela huset. Min dotter hade ringt ambulans medans min man försökte hålla mig vaken. Jag hade fått kohl-tabletter att dricka och senare läste jag ur min journal att jag minsann talat, varit ångerfull osv men det minns jag ingenting utav av. När jag "vaknade" till några timmar senare på St Göran så kom en snäll sjuksköterska och gav mig frukost, sen fick jag mina kläder och min man kom och hämtade mig. Jag blev utskriven efter att ha träffat en läkare.

Jag kommer aldrig glömma den ångest jag hade inför mina barn efteråt. Deras egen mamma hade tänkt lämna dem - för alltid. Jag kan aldrig gottgöra den skada, den rädsla, den svikna känsla jag åsamkat dem. Jag gjorde så gott jag kunde efteråt.

Det är därför jag blir så rädd när jag åter får sådana tankar mitt i natten att de har det bättre utan mig. Vem vill se sin mamma bli dement, förvirrad, personlighetsförändrad, hamna på vårdhem i blöjor, rullstol, tappa talet och tappa hela sin identitet och ruttna bort som jag fick se min far göra...`Min skräck. Nu har även min dotter på snart 19 år gått till läkare för att utreda sina mystiska symptom som hon förstås är orolig för. Cadasil har en ärftlighet på 50 %.

Jag lovar er, mig själv och framför allt min familj att göra allt jag orkar för att inte hamna där igen. Jag har ju haft andra svårigheter i livet parallellt med detta som bidragit till min depression. Jag tackar innerligt för att detta forum finns. Det är en fin hjälp på vägen.

att kunna se en så klar förbättring på ett år ! Och du , bättre en regering som bestämmer än ingen alls ?.... Kanske vi ska skicka dej till talmannen för sonderingsuppdrag ??

Här går det två steg fram .... och två bak.... Har varit mycket på alla håll och kanter, inte bara alkohol utan mycket runt omkring också. Mörkret lägger sej som en blöt filt över mej, avskyr november ! Äldsta sonen mår inte så bra just nu, även om han är vuxen så gör det ont och lite till att grubbla på.....
Jag går in och läser men skriver inte så mycket, känner att jag inte har orken just nu, men jag tänker på alla härinne varje dag. Ni är min guldkant allihop ?

Jag förstår precis hur du mår, har varit där fler gånger än jag kan minnas. Själv fick jag Campral utskrivet. Tyckar det fungerar över förväntan, för mig har det faktiskt tagit bort suget.

Hoppas du orkar kämpa på.

Du vill verkligen få en förändring när det gäller alkoholen, att dricka mindre känns jätteviktigt för dig. Nu har du tagit ytterligare ett steg i din förändring genom att skriva här på forumet. Bra gjort!

Nu med hjälp av antabus lyckas du dricka mindre samtidigt vet du att det kan vara farligt att dricka alkohol då du tar antabus.

Att inte kunna sova är besvärligt och det låter som det skulle vara skönt för dig att få hjälp med det. Nu skriver du här för att höra lite hur andra resonerar kring det hela och söker lite tips och tankar kring din situation.

Hoppas det är ok att jag inflikar lite. Precis som du fått tips om här av en användare finns det mediciner eller annat stöd som kan hjälpa dig med sömnen. Men vad tänker du själv kring det? kanske finns annat än mediciner som skulle passa dig bättre.

Fortsätt gärna skriva och läsa här på forumet, hoppas du hittar något här som blir hjälpsamt!

Varma hälsningar,

Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Någon övervikts opad som har problem med alkoholen. Jag har det. Drack mycket innan, men sedan op för tre år sedan, så har det bara eskalerat. Kan ibland börja dricka direkt på morgonen efter en blöt kväll. Detta innebär för mig förutom den psykiska ångesten, trötthet, etc även att min vikt går stadigt uppåt igen. Så jävla less på mig själv för detta. Men lyckas inte hålla mig ifrån alkoholen mer än ett par, tre dgr. i veckan. Vad f.n ska man göra?!!

Hej Halihalo!

Vill bara titta in och saga några ord.

Du beskriver självhat och skam, det är smärtsamt att känna och tänka så om sig själv. Vad tanker du kan hjälpa dig att må lite mindre dåligt just nu när det kommer till dessa tankar och känslor? Bra att du skriver och berättar hur du har det just nu.

Att tänka att man är misslyckad eller känna sig arg på sig själv vid snedsteg i en livsstilsförändring som denna kan nog de flesta känna igen sig i, samtidigt ska man inte behöva må såhär dåligt.

Det är verkligen tydligt att du inte vill att alkoholen ska få den plats den tidigare haft i ditt liv. Du tar steg för steg framåt i din förändring och får flera insikter längs vägen. Du känner det nu som att du är på dag två, utifrån ser det ut som du kommit betydligt längre än så.

Allt det du hiintills gjort är fortfarande gjort. Det är erfarenheter av att klara av de steg du tagit och din envishet och målmedvetenhet hjälper dig att ta dig vidare härifrån även om det just nu känns förjäkligt.

Du ser tillbaka på det som nyligen hänt, reflekterar kring det, skriver och berättar öppet här. Du har tagit det på allvar men borstar av byxorna, reser dig upp och gårvidare framåt nu.

Varma hälsningar,

Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Hej och välkommen!

Klart vi lyssnar och stöttar. Du har kommit helt rätt..
Stort lycka till!

//John

Till att börja med är du såklart varmt välkommen att skriva här även om det gäller mer än alkohol. Du är inte ensam om det!

Du har gjort flera stora förändringar i ditt liv redan, slutat med narkotikan som du skriver. Detta har du sedan hållit i många år! Alkoholen hängde kvar, nu vill du även komma till bukt med den. Detta passar inte dig som person, dina värderingar och hur du vill kunna se på dig själv. Du vill göra detta för din familj och dig själv.

Du har provat flera gånger att sluta. Du är envis och ger inte upp. Nu har du beslutat dig för att ta emot den hjälp du nu får. En 40 veckors behandling. Wow. Du kommer greja detta! Du har också tagit ett steg genom att du skrivit och berättat här, bra gjort.

Fortsätt såklart också skriva och läsa här!

Varma hälsningar,

Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Du mår fruktansvärt dåligt just nu och såhär ska man inte behöva må. Du skriver att du dagligen haft tankar på att inte vilja leva och att när du dricker ökar risken att du faktiskt skulle kunna skada dig själv. Det har hänt en gång för tre år sedan.

Vad bra att du skriver och berättar hur det är, sätter ord på det. Det har blivit något bättre senaste dagarna samtidigt har du mått fruktansvärt ett tag nu, du räcker ut handen efter hjälp. Klokt och bra att du gör det! Du har kollat runt lite vad det finns för stöd och funnit att MIND är ett ställe att vända sig till.

Jag vill bara uppmärksamma att det finns ytterligare, om du skulle vilja.

Nationella hjälplinjen (kostnadsfritt och anonymt), 0771- 22 00 60 är öppen 13-22 alla dagar. Om du skulle vilja kan du också titta lite här under vår faktaflik:
https://alkoholhjalpen.se/akut#suicid

Kanske passar inget av detta just nu, du kanske hellre tar kontakt med en vän, bekant eller kollega när det känns rätt.

Vad gjorde du när du mådde såhär tidigare?

Fortsätt såklart också skriva och läsa här på forumet!

Varma hälsningar,

Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Vill uppdatera din tråd då du gav mig en klok puff och jag vill hitta dig igen?
Kram???

Jag behöver verkligen höra det du säger, för någonstans vet jag att det är sanningen. Det måste bara tränga in på riktigt i mitt medvetande.
Jag vill så gärna att det ska komma ett uppvaknande precis som det gjorde när jag slutade röka för snart tre år sedan.
Tack för dina ord i min tråd.
Kramar ???

Har nog läst allt som skrivits här senaste dygnet. Känns väldigt skönt att man kan dela både framgång och motgång utan att skämmas.

Kommer använda mig av detta forum för att som många andra skriva av sig och föra lite journal.

Lite nervös inför onsdag nu. Vet inte så mycket om vad som väntar. Mer än provtagning och samtal. Så ska bli spännande.
Och sen kommer det fortsätta så i 40 v framåt.
Fy fan, ska man gråta eller skratta.
Vilken skit detta missbruket varit.

Hej Nino och välkommen till forumet!

Du har hittat hit då du som du skriver just nu känner många tunga känslor. Du tänker att du har förstört allt, har skuld , skam, hjärtesorg och känner dig apatiskt och värdelös. Jättetunga känslor och tankar att bära.

Du har trots allt du är i just nu valt att skriva här och fortsätta i din förändringsprocess med alkoholen.

Sedan några år tillbaka har du druckit lite oftare än du egentligen vill. Sedan i somras har det eskalerat ytterligare. Du ringar in att alkoholen kommit in som en slags självmedicinering i brist på andra fungerande val just där och då. (du testade medicin men som då inte fungerade).

Såhär vill du inte ha det utan du vill hitta andra sätt att ta hand om dig själv, ditt mående på.

Just nu är du i en tuff situation där din partner lämnat dig på grund av alkoholen. Du har inte gett upp i din förändring och detta var ett snedtramp för dig. Du vet att du vill ha det annorlunda med alkoholen, men det var svårt att bevisa det för din partner.

Att gå igenom sådant kan ta tid, ibland kan man behöva stöd och som du själv skrev att du tänker att alkoholen kanske kommit in för självmedicinering, hur ser ditt stöd ut just nu runt om dig? Vänner, bekanta, kollegor eller professionellt?

Vet inte om det är något du vill men så du vet att det finns, en stödtelefon för enstaka samtal om man är i någon form av kris eller mår psykiskt dåligt. (kostnadsfritt, anonymt)

Nationella hjälplinjen 0771-22 00 60
https://www.1177.se/Stockholm/Om-1177/Om-Hjalplinjen/

Fortsätt såklart skriva och läsa här på forumet!

Varma hälsningar,

Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

39 dagar idag.
Kräftskivan i helgen gick bra. Jag hade en flaska alkoholfritt vin med mig. Kändes bra att vara nykter.
Imorgon börjar jag MET behandlingen. Det känns bra att påbörja det. Hoppas det leder till något bra.
Är fortfarande trött på väntandet. Hur lång tid ska det ta att få reda på sin dom? Vet inte ens om det blir rättegång eller inte.
Hoppas ni alla har en fin kväll ?