Senaste kommentarerna i forumet

Herregud, vad är det för omänskligt arbete du har!!??
Inte konstigt att du blir helt utmattad och deprimerad?
Hoppas du kan få kraft att ändra dina arbetsvillkor till att bli mer normala...
Styrka och kramar till dig fina Jasmine!
???

Bra skrivet John-Erik! Känner igen mig väldigt bra i ditt resonemang. Alla dagar blir bara vanliga halvtrista dagar. Längtan till fredagsmyset känns inte lika kul längre. Jag saknar min gamla kompis A och vad den gjorde med mitt sinne.

Det är inte alls okej att inte tala om vilka prov som ska tas. Dels har man som patient rätt att få saklig, begriplig och givetvis ärlig information - det är den lagliga sidan av saken. Blir man lurad, som du känner dig, brister ju tilltron och tilliten till vården och då kanske man undviker att ta kontakt när man verkligen behöver det. Det vore fint om du skulle ha kraft att vända dig dit igen, till någon ansvarig, och tala om att du känner dig lurad! / mt

så fint! Jag antar att admin tar bort inlägget, det brukar gå snabbt då de är noga med anonymiteten. Jag är tacksam att jag hann läsa. Har aldrig hört talas om sjukdomen innan, måste googla för att se vad det var du skrev om.
Jag önskar dig en fin dag med sinnesro och ljusa tankar❤️ / mt

Tisdag kom och gick. Den liknade måndagen i mångt och mycket. Lägenheten är kaos med en massa flyttkartonger överallt.

Just nu känns det naturligt att bara nykter. Det är lättare när kag inte är själv, när jag har sällskap. Forfarande ställs kag inför "vad ska jag göra nu då?" tankarna på kvällen, sisådär en timme innan det är dags att lägga sig. Turligt nog för sent för bolaget och för mörkt, kallt och regnigt ute för att springa på affären för den svagare sorten. Dessutom hade maken inte gått med på de. Skönt!

Bara att höra av dig om du vill ha någon att snacka med.

Så skönt att vara tillbaka! Men, efter en 15-timmars arbetsdag orkar jag inte hänga här så länge. Det får bli imorgon..

Men, ni är ovärderliga för mig <3<3<3

Kram och god natt (nykter ;))

Känner lite ånger över att jag sabbade min fina rad av nyktra dagar intill Valdagen i Sept.
Hade ju 54 spiknyktra dagar tills dess. Nåväl man får inte gråta över det som hänt.
Man får se framåt. Jag är nöjd med 92 av 105. Har ju fasicken 3 månader nyktert.
Trodde jag väl aldrig om mig själv.
Känner mig rätt stark på ett sätt nu. Märker ändå att man inte ska sätta för höga mål.
Vad jag menar är att säga att "nu ska jag hålla i 90 dagar" vilket i realiteten kanske inte
är genomförbart och om man faller mitt i så kan de ge depressiva tankar och man tar sig ett glas
av samma anledning. Målbilden för mig är numera en vecka i taget.
Idag hade jag något som kanske kan liknas med sug, men jag anser att det var en
lockelse eftersom jag hade lite stresspåslag av olika anledningar och ville för en stund
få lugnet som vinet ger. Avstod som tur är. Är rädd om mina nyktra dagar numera :-)
Det finns helt klart inslag av tristess i nykterheten... Man har på något sätt inget att
se fram emot.. Längtan till helgen finns inte på samma sätt längre. Dagarna flyter
ihop och alla dagar känns som.. Jag vet inte men nyktra halvtrista eller nyktra halvroliga
dagar.. Ingen dag är helrolig bara halvkul.. Nu låter jag negativ men det är så
mina känslor är i detta nu. I förrgår hade jag undantagsvis en euforisk dag då allt var alltför
toppenbra.. Blev lite knasigt för jag brukar inte sväva i det blå på det sättet
i total eufori.. Men hellre det än deprimerad iofs.. Bara ovant att känna så stor skillnad.
Kan känna toppar men inte så höga som i förrgår. Det var riktigt knasigt..

Kära forumvänner vi kämpar på en dag en vecka i taget som blir till månader

Hälsn. John

Hoppas att det fungerar bra för dig.. Du är uppe i många dagar nu..
Det borde snart bli lättare för dig.. Intressant detta med att vi har liknande upplevelser.
Vi får större kickar av A än många andra och det är ju därför vi här på forumet och skriver nu..
Vi har hamnat i en situation som kräver omg. åtgärd..
Trist i sig men bra att vi har tagit tag i problemet. Vi har en framtid både du och jag.:-)
Vi fortsätter således med att vara rädda om oss och försöka leva ansvarsfullt
eller hur?

All styrka till dig,

John

Var inte rädd för att söka upp närmaste AA-grupp och gå dit. Du kommer förhoppningsvis bli överraskad av det varma välkomnandet! Jag har bara positiva erfarenheter från mina möten. Prova! Där får du bara stöd, kärlek och förståelse.
Kram,

...vad svårt det är! Jag hade bestämt mig i helgen att dricka måttligt framför inget alls. Gick jättebra i helgen, drack inte ner än 2 glas någon kväll. Totalt 5 glas på hela veckan. Och eftersom under 9 är okej som kvinna tycker jag det är bra. Sen tänkte jag att nu kör jag på detta, måttlighet, inget slentriandrickande mitt i veckan. Men, vem om inte jag själv, går och hoppas att maken ska föreslå vin ikväll, fast jag egentligen till och med är jätteförkyld och inte alls borde dricka av den anledningen också! Så jävla svårt att inte hela tiden gå och vara sugen på ett glas vin. Att alltid behöva vara på sin vakt mot sitt eget beteende. Precis detta som är mitt STORA problem, jag kan inte för en sekund släppa garden för då drar drickandet iväg igen till osunda höjder. Men det känns positivt att jag faktiskt kan begränsa mig, utan problem, till 2 glas vin när jag väl dricker. Det får bara inte bli mer än 2 dagar i veckan.

Vissa kan det av naturen (skumt men sant) andra lyckas träna upp resistens genom att dricka väldigt, väldigt lite, och öka gradvis.

Det kan orsaka värre leverskador än alkohol, eller inga alls - också väldigt individuellt. Däremot kommer det Alltid vara skitfarligti i kombination med alkohol.

Antabus, precis som alla andra mediciner mot beroendesjukdomar, är typ värdelöst om inte personen Vill sluta.

Möjligen med undantag av Naltrexon-implantat - det borde rimligtvis ha samma effekt som pillren, men utan VALET att helt enkelt låta bli att ta dem. Men inte ens Nal har mer än 78% framgång...Det är förjävla svårt, det här :(

Har skickat ett sms med en ursäkt till min kompis nu... Fegt och ynkligt... Men nu är det gjort iaf! Tack och lov för det! Och hon tog det bra! Äntligen kom gråten loss ❤️?

3 grymma år miss lyckad!! ???❤❤❤❤ grattis!! Du är så bra! Och tar så bra beslut varav att leva nykter nog är det allra bästa. Är så glad för din skull. Jag tror aldrig du kommer dricka igen. Faktiskt. Visst ska man alltid vara på sin vakt. Men jag tror ändå du är säker. Du vet för mycket och du vet hur livet är både i missbruk och i nykterhet.

Massa kramar från din nyktra kompis som tuffar på bakom dig ❤

Tack Anxiete, MondayMorning, mulletant, Ler och miss lyckad för era svar. Jag har läst dem allt eftersom de kommit men jag orkade liksom inte med att svara. För då hade jag behövt känna efter. Men jag vill ni ska veta att jag uppskattar varje svar och tanke ni gett mig ❤❤ och de värmde direkt jag läste dem. Tack!!! ❤❤❤

Jag trodde min man skulle säga något dagen efter den där incidenten. Säga något om att ta en paus ett tag. Men det som hände var att han undvek mig hela dagen. På dagen var jag och barnen iof inte hemma och sedan när vi väl var hemma sov han till kvällen. Ett tag tänkte jag att han kanske dött! Men han vaknade sedan och undvek oss allihop. Av skam? Vet ej. Har han hållt sig nykter efter detta? Nej. Han fortsätter. Äckligt tycker jag.

Jag har en tidsplan i mitt huvud. Vill inte tänka att tiden fram till dess är bortkastad utan jag tänker att den handlar helt om mina barn och mig själv. Men sedan om han inte slutar dricka så kommer jag absolut att gå min egen väg. Det har jag inga som helst tvivel kring. Sedan finns det saker som kan skynda på allt förstås. Jag tål ju inte vad som helst.

Nog om det.

Igår tänkte jag på att dricka. Tänkte och tänkte på om det ens skulle vara möjligt att dricka nåt utan att få ångest direkt. Och om jag ens vill känna berusning? Tänkte länge och väl men ingenting talade för att jag skulle dricka nåt eller för att jag ville. Så det blev inget. Förstås ? För att ta ett återfall känns det som att nån först måste slå mig i huvudet med en tegelsten så att jag glömmer bort hur man tänker.

Vet inte om någon minns... men förut... ett år sedan kanske? Kommer inte ihåg när det var men jag råkade ju dricka en grej som innehöll alkohol. Och jag fick direkt ett enormt ångestpåslag. Räknar det inte som att jag drack eftersom det inte var medvetet. Men det kändes jättejobbigt. Men det bevisade ju väldigt direkt hur alkohol ger mig ångest. Så det var ju en bra erfarenhet såhär i efterhand för jag lärde mig något som jag har användning av varje gång jag tänker på att dricka nåt.

Sedan menar jag inte att jag tycker man ska prova dricka för att lära sig nåt. Hade aldrig gjort så med flit. Inte en enda cl.

Jag är faktiskt fascinerad av att det kan anses normalt ett dricka ens en gång per vecka. Jag tycker att det är ofta! Många dricker väl en flaska vin per vecka kan jag tänka mig? Det är ju mycket. Så tyckte jag förr i tiden också. Innan jag fick problem. Och det känns så FINT att jag är tillbaka där. På en plats där jag tycker och känner på riktigt att det är onaturligt med alkohol.

Jag tänkte räkna efter hur mkt pengar jag sparat på att inte dricka. Men jag har glömt vad det kostade! En del av mig vill ta reda på det för att kunna räkna medan en annan del av mig mår så bra av att inte veta vad det kostar att köpa öl längre.

Mina inlägg är överallt och ingenstans.

Ena sidan fylld av alkoholproblem genom min man och andra sidan helt fri från alkohol. Jag fokuserar på den alkoholfria för det är den som är jag. Och jag uppfostrar mina underbara barn till att se fördelarna med att leva så som jag gör. Jag säger inte att deras pappa dricker för mycket. Men jag klargör att jag inte tycker om alkohol och att jag bara dricker sånt som de kan dricka. Utan att smutskasta någon. Men jag säger att av öl mår man illa så jag vill bara dricka sånt som man mår bra av. Och sedan märker de ju hur mycket piggare och mer närvarande jag är. Sedan förstår de inte varför men så småningom gör de nog det. Och då är jag ett perfekt exempel på hur bra man mår och hur bra man behandlar andra om man låter bli alkohol.

Jag är helt säker på att de kommer att minnas sin mamma som en närvarande, aktiv och omtänksam mamma och jag kommer alltmer hänvisa det till nykterheten jag valde februari 2017.

Jag tror att risken som finns när man dricker när man har äldre barn är att de försummas ännu mer. Man tror att de klarar sig själva så då kan man dricka oftare. Småbarnsföräldrar kanske fotfarande försöker kompensera för sitt drickande (särskilt mammor) så att barnen ändå får mycket av vad de behöver. Men tonåringar får nog tåla berusade föräldrar på ett annat sätt. Kanske tåla att spendera kvällen ensam hemma när föräldrarna dricker. För det ska de väl klara? Eller?

Jag tror det är lika viktigt att vara nykter med tonåringar. Så därför kommer mina barn ha en nykter mamma även då.

Kram till er alla ❤❤ och Tack igen till alla fina svar jag fått.

Jag har ingen erfarenhet vad gäller dessa provtagningar eller vad de kan visa efter en viss tid men jag förstår verkligen att du känner dig lurad och att du tappat allt förtroende för dem. Vad gäller körkortet måste du väl åka fast för rattonykterhet innan de kan dra in det. Att ha problem med alkohol är ju inte samma sak som att köra berusad. Det är ju helt två olika saker. Jag förstår att du mår dåligt och oroar dig. Vem skulle våga söka hjälp om man genast blir uthängd och straffad för något man inte ens gjort?
Stå på dig!
Kram,

visste inte att det överhuvudtaget går att dricka när man äter Antabus! Trodde att det var det som var grejen med den medicinen! Hade fått för mig att kroppen reagerade våldsamt direkt med kräkningar eller nåt. Mitt ex ville inte äta Antabus för han påstod att levern tar mer stryk av det än av alkohol! Var nog mest en dålig ursäkt för att slippa undan men det stämmer nog iofs att kroppen tar stryk.

Hej alla!
Jag vet att vi alla ska vara anonyma här på forumet och det är ju jättebra men jag litar på er alla och känner att jag vill berätta att jag finns på youtube. Förvänta er ingenting märkvärdigt. Min pappa lärde mig lite accord på gitarr när jag var i 9-års åldern. Jag kan inga noter utan har bara spelat lite till och från genom livet.

När jag fick min diagnos så fick jag en livskris. Senare skrev jag två låtar som min son och dotter hjälpte mig filma och lägga ut på Youtube. Det är verkligen en amatör som jag som spelar och sjunger men jag är ändå stolt över mina låtar. Vad jag vet sjunger ingen annan om demens.

Blir ni nyfikna så gå bara in på www.youtube.com och sök på ***Admin redigerat och tagit bort information som avslöjar identitet***

Jag är stolt att berätta att det finns två organisationer i USA som forskar och informerar om Cadasil och jag är förstås medlem i dem båda. Jag kontaktade båda och berättade att jag skrivit en låt om Cadasil. Den ena organisationen nappade och bad att få länka låten till sin Facebooksida. Jag svarade att jag gav mitt tillstånd och kände mig hedrad.

Lyssna gärna! Texten må vara lite sorglig men ärlig. Jag litar på er, här på forumet, även om jag röjer min identitet.
Kramar,

Hej på dig! Såg att du ställde mig en fråga i en annan tråd ang min behandling.
Gjorde en tråd i söndags tror ja? Har som du bara varit medlem ett par dagar. Så inte hunnit skriva så mycket. Haft fult upp med mig själv :)
Men kolla lite så hittar du tråden "Behandling"

Det enda jag vet just nu är att det heter https://www.namndemansgarden.se. och finns på olika orter runt om i Sverige.
Det kommer vara minst 40 veckor. Ett beslut som mina chefer och jag tillsammans kom överens om efter jag överdoserat på tabletter under arbetstid.
Kommer vara både alkohol och droger jag ska få hjälp med.
Börjar imorgon så får väl se hur det går.

Inte så bra på det här med att formulera mig som vissa andra här på forumet men vill bara säga att det finns hopp även om det just nu är åt helvete. Ibland kanske man driver sig själv mot botten i nåt bissart "rop på hjälp" gentemot sig själv. För man måste förlora och må skit för att få upp ögonen. Annars hade man lika gärna kunnat fortsätta med diverse missbruk.
Det jag försöker säga är att det kommer bli bättre. Kärlek kan komma, gå och komma tillbaka. Så fokusera på att räkna vita dagar så kommer antingen eller att hända dig. Men du måste få må bra först.

Ha en bra kväll! Du är inte ensam i detta

... den är inte helt och hållet din. Din sambo har minst lika stor del i vad som fungerat bra, och vad som fungerat mindre bra i ert förhållande. Ett hastigt uppbrott utan större förklaring är inte heller särskilt vuxet. Kanske var han inte så mycket att hålla i handen när det kom till kritan? Nu måste du i alla fall vara lite snäll mot dig själv i stället! Försök att se dig om efter en annan hjälp med svåra känslor än att fly och döva med alkohol. En klen tröst kanske, men jobbig livsångest går faktiskt över. Släpp taget om skuld och ånger. Du gjorde så gott du kunde, och nu måste du ta små steg i rätt riktning.

.

Ja det ägnar vi oss åt eller har gjort vi som är här inne i denna tråd Har inte skrivit här sen i april men jag är inne o läser var o varann dag utom när jag har en sämre vecka Har haft 3 veckor i år som jag kan räkna bort dom andra dagarna har varit vita Har nu 1 månad helvit så jag hoppas att jag kan skriva 1 år den 1 oktober 2019. Ikaros det är ingen dum ide´ som du är inne på Har läst om hela tråden idag o vad kan jag dra för slutsatser om en periodare är många saker

Jag tror att dom flesta börjar sin alkoholistbana som vardagsdrickare
När kommer då perioderna och varför
Omgivningen tror inte att vi är alkisar vilket påverkar oss till att inbilla hjärnan det är inte så farligt
Ofta eller nästan alltid så är det när vi är på topp o livet leker som den fan slår till
Är det någon skillnad på en period eller ett återfall av en vardagsdrickare som bestämt sig för att sluta o tar ett återfall det tror jag faktiskt inte Jag tror att det sitter
i vårt sätt att tänka Men man blir ju konfunderad över att när vi lägger av så kanske man har lite sug innan giftet lämnar kroppen sen inte ett skit vill inte se det
mår illa när man känner lukten eller ser ett fyllos däremot har en del sug i flera veckor o har ett rent helvete Varför är det så månntro Vi är ju individer inte någon av oss är ju lika kan de sitta där kanske Är kanske som MM säger att vi är maniska o att såna personer är annorlunda Kan det vara så att vi lutar år ADHD har själv varit på utredning men läkaren tyckte inte att jag hade tillräckligt med symtom det fanns tendenser men han tyckte inte att jag behövde någon medicin
Lyckas jag inte hålla upp nu skall jag söka en annan läkare tror inte han visste vad han prata om en pojkspoling fick inget förtroende för honom
När det gäller drickandet under perioderna så är det mängder med alkohol som drickes dygnet runt men de gör ju även en del vardagsdrickare samma idioti

Mycket funderingar men det är en mycket bra tråd o MM är ju så klok så jag hoppas vi håller den vid liv det finns säkert många periodsupare där ute
Hela forumet är ju bara så fantastiskt med alla som stöttar o peppar varann o vilka förebilder här finns det ger ju hopp när man ser att det funkar att sluta
Ha en fortsatt bra dag alla kämpar

Ja, vi gamlingar har väl nån funktion, om inte annat kan vi förmedla hopp om att förändring är möjlig och det är ju inte det sämsta. Ja, kanske vi hellre varit experter på nåt annat... men för min del har jag faktiskt fått dela med mig även irl, i levande livet, och det har känts meningsfullt. Jag har också pratat mycket om socker- och matberoende och känt att jag kunnat vara till hjälp.
Ha det gott i höstmörkret du också, hos mig är det storm och regn men inomhus är det mysigt ?????

Vännen,

Om det vore så att vi kunde göra precis det våra partners väntar sej av oss precis hela tiden så skulle vi ju verkligen sudda ut oss själva och förgöra oss. Då är vi ju inte oss själva längre. Du gjorde ditt bästa. Det sket sej.

Förkrossad - ja, vad ska man säga ? Som att hugga av högra armen, kanske. Som en död. En skilsmässa.

Jag blev självdestruktiv och självmedicinerade - det är kanske inte konstigt men det fick allvarliga konsekvenser så försök att hålla dej någorlunda på rätt köl, är vad jag försöker säga. Han är faktiskt inte värd att du imploderar.

Styrkekramar ?

Idag blev det en lunch promenad till bolaget tillsammans med kollegor. En av mina kollegor hade fått sms med en beställning på en BiB vitt av sin höstlovs lediga fru. Vi gubbar gick runt en stund där inne och diskuterade rödtjut som vi alla gillar. Första gången i mitt liv som jag lämnat bolaget tomhänt. Kände inte ens sug. Funderar starkt på att plocka fram soda stream apparaten som står undanstoppad. Börjar bli jobbigt att släpa bubbel vatten från Coop. ;)