Senaste kommentarerna i forumet

Bra jobbat! ?

Då trummar jag på mot 26 vita dagar. Vi har idag firat födelsedag här hemma . Till de gäster som ville så serverades vin och jag höll mig till vatten. Var nån gång jag kände ett sug när jag såg ett glas stå övergivet. Men den känslan försvann lika fort som den kom. Är en jäkligt skön känsla inombords att kunna gå med ett glas rödvin i handen och sedan ge det till någon annan.
Men jag vet att nästa Söndag så faller jag.,Ska i väg på resa och kommer inte kunna stå emot . I ärlighetens namn så vill jag inte heller . Den resan med kompisar har varit planerad sedan länge. Men jag hoppas att denna månadens kämpande ska göra det lättare för mig att sluta efter ett par dagars fest. Jag vill direkt och jag ska tillbaka till att räkna vita dagar. Frågan är nu då om det kommer att bli lättare eller svårare nu när jag vet att jag kan.
Kämpa på alla ni därute

Hmm, det går inte som jag vill men det är inte heller helt åt skogen.
Önskar ju helst kunna låta bli att dricka slentrianmässigt hemma. Vissa dagar går bra och andra inte.
Men jag vill nå dit en dag när jag bara kan och vill dricka lite lagom i andras sällskap. Inte ensam hemma för det känns bara tragiskt och meningslöst.
Min sambo dricker inte och det är jag väldigt glad över.

Kramar???

Har läst din tråd. Suveränt att du jobbar på. Enda sättet är ju att avstå men klart att det är upp och ner
i känsloregistret när man bryter invant beteende med gift som nästan blivit kroppseget.
Både kroppen och hjärnan har ju vanan att få skiten. Håll ut så blir det bättre. Väldigt mycket bättre
kan jag intyga. Du är snart vid 3 veckor som många vittnar om är en nivå som brukar vara bra att nå för
att sedan få förbättrad känsla i kroppen. Stämmer ju inte för alla men för mig var det nog så.
Sen hade jag bra feeling vid 4 veckor, kändes bra att nå dit..
Man tänker som alkoholisten som tänker " i morgon ska jag sluta" fast tvärtom man skjuter upp drickandet
dag för dag och snart fylls de nyktra dagarna på och blir fler och fler. Man känner sig lite stolt när man klarar av det..
Du är på "g" luddrigt,,, Fortsätt så. Bra kämpat :-)

//John

#nydag2018
Tack till dig också! Jag vet att jag inte är ensam om att må/ha mått dåligt.Det ger ju ett visst hopp utom i de akuta stunderna. Depression och ångest är faktiskt livshotande. Det är bara så märkligt när ångesten slår till med full kraft hur man senare kan "glömma bort" det igen.
Kram till dig!

Igenkänningen är stor även när jag läser din tråd, och många andras här inne. Som sagt känns det skönt att veta att man inte är ensam om att kämpa för ett nyktrare och bättre liv. För bättre blir det ju helt klart om man klarar av att slippa vara i klorna på a-djävulen. Det destruktiva drickandet som jag har ägnat mig åt i flera år, sista året tyckte jag takten ökade dessutom, är ju helt åt helsike. Varför ens komma på tanken när jag har fru, vuxna barn och hus etc. och livet är bra fattar jag inte. Ändå fortsatte jag att dricka för mycket varje helg och det sista året även nån vinare varje kväll i veckorna. Det skämdes jag extra för och det var jämt ett smusslande för frun. Flera gånger så förstod hon ju vad jag höll på med. Att alltid smygdricka lite extra på fester och middagar tenderade också att öka. Så lätt att smita in i förrådet och ta några rejäla klunkar när man skulle hämta nåt och sedan alltid bli lite slirigare än alla andra blev normalt. I min enfald trodde jag inte det märktes men de vet jag ju nu att både barn och fru såg eller i alla fall starkt misstänkte vad jag höll på med. För ca tre veckor sedan drack jag från fredag till onsdag. Skyllde på förkylning och stannade hemma från jobbet. Började med en återställare redan på morgonen och sedan blev det ca 3 flaskor vin och ett antal öl varje dag. Bara sådär spårade jag ur! Inte blev det bättre av skammen att dels stanna hemma från jobbet men även erkänna för min fru att jag druckit upp nästan hela vinförrådet på ett para dagar. Till slut hade jag nått botten tyckte jag. Känd bara för att skita i allt. Som tur var tog min alkoholdimmiga hjärna mod till sig att ringa min fru på jobbet och be henne köra mig in till Psykakuten. Därifrån blev jag sedan inlagd på nåt som heter Beroendecentrum över natten. Första och sista gången för mig hoppas jag innerligt. Läkaren lyssnade på min historia, för en gångs skull vara jag fullkomligt ärlig och berättade precis hur det låg till. Han föreslog antabus. Som jag skrivit tidigare ryggade jag direkt för detta. Tänk att helt plötsligt tvingas vara vit! Hjälp! Men det var ju det jag ville. Idag är det som sagt 18:e dagen och jag ångrar absolut inte att jag gick med på att ta antabus. Bara att veta att jag inte kan dricka nåt har hjälpt mig denna första period mot allt för jävligt sug. Jag kan rekommendera att testa det. Fungerar det inte så är det ju bara att sluta. Kämpa på alla ni andra också så klarar vi det!

att du gjort det Adde! Jag har varit inne och läst ibland, men inte känt att jag vill foka så mycket på att tänka på och tala om a. Nu känns det som om jag vill det. Jag behöver påminna mig om hur det kan vara och bli, och jag vill utvärdera vad jag lärt mig på vägen. Det är ju ingen liten resa jag varit ute på!

Sova länge. Spela lite spel. Läser på om mat. Studerar lite.
Ska iväg till exmannen och laga lasange. Saknar att ha ugn.
En till kaffe på detta och sen startar denna dagen.
Lite omskakad från helgens bravder, men ändå chill.
I morgon är det en ny vecka igen, och tillbaka till rutin.

Oh Well ?‍♀️
Fridens ?

Jag tog antabus men slutade.
Varför?
Jag är så besviken på mig själv. Hade 34 nyktra dagar. Nu är jag på dag 2

har saknat dina inlägg på forumet !

Märklig grej.. Hade en jobbig natt med hjärtklappning fast jag inte druckit på länge.
Vaknade och kände mig lite halvbakis utan alkohol ???
Efter några timmar nu så är allt bra igen och nu känns det bättre än på länge igen.
Kan det vara så att organen fortfarande jobbar med att reparera sig?
Ska försöka stärka kroppen med ett liposomalt C-vitamin som jag köpt från USA.
B-Komplex som vanligt, magnesium mot hjärtklappningen, vegetariskt blir det idag,
träning och lite arbete som jag blir lugn av. På detta en hundpromenad :-)

Ha det gott alla!

John

Har läst din tråd och inser att våra hjärnor tänker väldigt lika. Jag kämpar på utan antabus och det går lite Si så där. Egentligen har det gått väldigt bra. Har "bara" haft fyra fyllor i oktober. En tidigare normal månad har det blivit fest onsdag, fredag och lördag. Hjärnan har gått på autopilot och alltid lyckas få mig att besöka ett system bolag. Nu är jag inne på att försöka göra nov och dec till i princip helt vita månader. Helst skulle jag nog vilja avstå A resten av livet. Det e ju så skönt att slippa fylleångesten. Jag får energi av att läsa inlägg här och inser att jag inte är ensam om att kämpa..

Jag tyckte att det värsta var att erkänna för mig själv. Att jag inte är så perfekt som jag ville vara. Men jag accepterade att alkohol inte är för mig. Jag är bra på många sätt men har också en hel del brister. Det är helt ok! Om du är äventyrare kanske det är liknande för dig.
Men det är verkligen ok att inte vara perfekt. Trots vad facebook och instagram mm. ”lär oss”. Sen var det lättare att hitta motivationenen och viljan att vara utan. För mig hjälpte det oerhört att snöa in ett tag på hur skadligt och värdelöst alkohol är. Jag kollde dokumentärer och läste fakta och böcker. Det höll mig sysselsatt länge. Och ganska snabbt kom ny energi och starkare/stabilare psyke som gjorde att jag sportade mer och verkligen cementerade tanken att ”jag är en sån som inte dricker”. Så fort jag fick alkohol framför mig eller tankr på det så pausade jag och tänkte (verkligen tänkte) på vad det skulle innebära att dricka, allt negativt också. Avslutningsvis tänkte jag orden ”just det, jag är ju en sån som inte dricker alkohol”. Det gick upp och ner då och då. Men nu är det i alla fall bra. Men jag räknar med att vara uppe i toppenbra nån gång under 2019. Just ja, jag tar det en dag i taget men håller i medvetandet att det är en långsiktig lösning. Vore naivt att tro att något som tog 20 år att lära sig skulle gå att lära av sig på en vecka. Jag är snart uppe i 6 månader.
Du kan vara en toppenperson och bästa partnern trots detta. Döm dig inte så hårt och överväg att prata med din partner för stöd. Du kommer inte kunna ljuga och smussla hur länge som helst, det är ohållbart. Och vilket tror du han uppskattar mest? Att du säger att du har problem och behöver stöd, eller att han ”kommer på dig”. Lycka till och kämpa på!

Idag är det söndag och ytterligare en fredag och lördag utan a. Dag 18 idag och det känns bra, så skönt att sitta här och skriva det här utan bakfylla och ångest över för mycket alkohol. Men det var ju i och för sig en helg utan alltför stora frestelser, får se framöver hur jobbigt det blir att bjuda eller gå på middag utan att dricka. I de situationerna ligger det sen åratal lagrat i hjärnan att då ska man dricka. Men jag ska försöka leva mer i nuet och inte grubbla för mycket om det som har varit och vad som eventuellt händer framöver. Det får jag ta tag i då. Trevlig söndag!

Middagen igår gick kanon bra. Jag höll mig till kolsyrat vatten. Vårt främmande dela på en flaska vitt vin. Idag vaknade jag PIGG och utvilad. Ångesten från fredagens fylla är svagare men gror i bakgrunden. Jag inser mer och mer att jag mår bäst utan alkohol. Jag tar nya tag och återvänder till mitt nya liv utan öl/rödtjut.

känner igen det där med att party går före att finnas för en och bry sig om! Helt säker på att det finns män därute som vill hämta dig efter jobbet en kall och regnig kväll! Kanske har han till och med middagen klar? Tills han dyker upp, lägg tiden på dig själv istället för på någon som är sjuk utan insikt och inte har förmågan att se klart! Han kan inte hjälpa det men han kan ta ansvar för det som någon klok människa här på forumet skrev! ☀️

Vaknade som vanligt vid 3 (på sennatten). Lyckades somna om och vaknade vid fem. Väl tidigt att gå upp. Tänkte på ölen i skåpet som jag gömt för mannen för att han dricker för mycket. Funderade nu på att ta den själv. Memorerade smaken av hans beska stöl, 7,5:or.Känslan efteråt. Och att stinka öl! Tog en caffelatte och skrev brev, istället.

Denna veckan har jag från gått min plan en aning för i fredags drack jag 2 glas vin och en öl när flickvännen och jag åt god mat och kollade på idol och jag blev lite salongsberusad. Igår hade min bror lite fest och det var trevligt och jag drack sammanlagt 7 öl under kvällen så idag är jag bakis. Men jag ska inte vara så hård mot mig själv utan nu blir det att ta tag i sig själv igen och följa min plan att bara dricka max 6 öl varannan vecka för det har ju gått bra innan att göra det. Styrkekramar till er alla??

det är jättebra att du skriver här! Jag pratar helst här med människor som förstår! Pratar nästan aldrig med mina vänner längre om mitt ex, mitt medberoende mm! De förstår ändå inte riktigt! Fortsätt du att skriva och prata här! Han förtjänar inte dig den där mannen! Du förtjänar att bli behandlad med vänlighet och respekt! Jag har själv varit inne i denna karusell men lyckats ta mig ur (nästan)! Försök göra det du med! Du kommer vinna tid, energi, din självkänsla kommer att stiga. Lägg tid och omsorg på dig själv istället för på honom! Gör något du tycker om att göra idag och njut av att tänka på det ikväll! Stor kram till dig?

läsa om ditt liv Mulletant, tack för att du delar med dig! Även jag har hittat skrivandet som en slags ventil. Appen anteckningar i mobilen är full med små skrifter om situationer, tankar och händelser! Och så skriver man här! Så underbart för er att ni har kunnat fortsätta ert förhållande och kunna göra livets resa tillsammans! Jag kan fortfarande drömma om att mitt ex skall komma till den där punkten när han är färdig med alkohol och vill börja en ny fas i livet. Än har det inte hänt och det är inget jag väntar på längre. Jag ägnar mig åt min egen resa istället. Den senaste tiden har jag haft en så skön känsla av att jag är glad att jag är jag inklusive ALLT, både bra och ”dåliga” saker. En skön söndag till dig också Mulletant❤️

En ny dag och mycket signifikant. Dels för att det på riktigt känns som att det jag varit med om har sjunkit in; dels för att jag verkar kunna omsätta det i praktiken.

Idag hämtar jag min nya bil. Och åker nog till IKEA. Idag tror jag på mej.

Jag är lycklig ?

Styrkekramar ?

God morgon sessi .. Hmm .. inte kul att inte få ett Hej tillbaka och bli behandlad som om man inte fanns .. :(( .. Här kan du ”tjata” hur mycket du vill ... såå tråkigt att inte ha någon att prata med .. tror det gäller fler här ... och ibland kanske saker man inte vill prata med sina anhöriga om .. så har det varit för mig iaf .. Fortsött o häng här .. skriv o tjata på så mycket du vill .. Stor Kram till dig ..?

Till att börja med vill jag säga att jag inte trodde händelsen i fredags skulle ge så stor respons! Jag är självklart tacksam över det, en sådan "liten" händelse kan ha stor betydelse för ens fortsatta nykterhet. Tack för att ni delar med er av era tankar, ger råd och berättar om egna erfarenheter!

Igår kom maken äntligen hit. Han ska hjälpa mig packa och städa nu under de sista dagarna. Vi ska även köpa julklappar och spendera tid på tumanhand. Nu känns det inte ett dugg svårt att hålla sig till nykterheten när han är här, han är inne på samma spår och har inte alls samma problem som mig. För honom är det inte svårt att avstå och jag har sagt att han ska påminna mig ifall jag ta upp ämnet.

Hoppas alla får vakna upp nyktra och kan njuta av morgonkaffet ?

till en tråd i anhörigforumet i morse. Insåg att den belyser ett viktigt steg i mitt liv:
Har läst tråden medan jag dricker morgonkaffe. En tråd fylld med värdefulla erfarenheter för den som står mitt i kampen ’att stanna eller gå’ . En tråd om att leva i skuggan av en kär persons missbruk. För min egen del är det åtta år sen jag vara där. Jag lämnade, kom tillbaka och vi vi fick ett nytt, nyktert liv. Men det var inte färdigt med det. En bra början däremot. Vi började båda gå på tolvstegsmöten och där förstod jag småningom många mönster, alla sammanväxta rotttrådar, jag hade med mig från min barndom med en alkoholiserad far och djupt medberoende mor.
Jag har bearbetat mycket genom att skriva, en uttrycksform som passar mig. Nu har jag skaffat mig en sponsor i Alanon och det är alldeles underbart! En människa som känner igen mina erfarenheter - eller inte, men oavsett ser mig, lyssnar till mig och tar mig på allvar. För hon vet. Hon har gått, inte mina, inte samma, men så liknande vägar. På samma sätt som vi kan känna igen varandra här på forum men i levande livet.
Att skaffa en sponsor, att fråga och få ett ’ja’, att berätta det för mannnen - nu när vi lever ett bra liv i gemenskap.... det var ännu ett steg i att ta makten i mitt eget liv. Att välja mig själv och mina behov utanför vår gemenskap. Det kräver också en tillit från hans sida, det förstår och insåg jag. Och det har gått så bra.
Fick inspiration att skriva här om det efter att ha läst och delat er kamp och era tankar. Tack för det - det gav mig en input till att ’titta in i mig själv’ och göra en ’lägesposition’. Så tillfreds och så tacksam att jag fortfarande är i rörelse, i växande. Inåt mot mig själv.
Allt det bästa idag till dig medsyster! Jag önskar dig en skön söndag där du gör det bästa av den för ditt eget liv❤️? / mt

medan jag dricker morgonkaffe. En tråd fylld med värdefulla erfarenheter för den som står mitt i kampen ’att stanna eller gå’ . En tråd om att leva i skuggan av en kär persons missbruk. För min egen del är det åtta år sen jag vara där. Jag lämnade, kom tillbaka och vi vi fick ett nytt, nyktert liv. Men det var inte färdigt med det. En bra början däremot. Vi började båda gå på tolvstegsmöten och där förstod jag småningom många mönster, alla sammanväxta rotttrådar, jag hade med mig från min barndom med en alkoholiserad far och djupt medberoende mor.
Jag har bearbetat mycket genom att skriva, en uttrycksform som passar mig. Nu har jag skaffat mig en sponsor i Alanon och det är alldeles underbart! En människa som känner igen mina erfarenheter - eller inte, men oavsett ser mig, lyssnar till mig och tar mig på allvar. För hon vet. Hon har gått, inte mina, inte samma, men så liknande vägar. På samma sätt som vi kan känna igen varandra här på forum men i levande livet.
Att skaffa en sponsor, att fråga och få ett ’ja’, att berätta det för mannnen - nu när vi lever ett bra liv i gemenskap.... det var ännu ett steg i att ta makten i mitt eget liv. Att välja mig själv och mina behov utanför vår gemenskap. Det kräver också en tillit från hans sida, det förstår och insåg jag. Och det har gått så bra.
Fick inspiration att skriva här om det efter att ha läst och delat er kamp och era tankar. Tack för det - det gav mig en input till att ’titta in i mig själv’ och göra en ’lägesposition’. Så tillfreds och så tacksam att jag fortfarande är i rörelse, i växande. Inåt mot mig själv.
Allt det bästa idag till dig medsyster! Jag önskar dig en skön söndag där du gör det bästa av den för ditt eget liv❤️? / mt