Senaste kommentarerna i forumet

Hej igen alla. Tillbaka efter en lite sämre period igen. Men nu är jag riktigt less. Gick på ett AA-möte idag, som kändes fantastiskt bra. Gemenskap och värme, så nu kommer jag att gå minst 1 gång/vecka. Som jag skrev tidigare känns en del lite stelt och formellt, men det gör inget. Det finns en del "konstigheter" kan jag tycka i den Stora Boken också, men jag tycker merparten är jättebra, men får ju litegrann göra sin egen tolkning av lite olika saker. Det var intressant att höra olika personer berättelser om den resa de gjort och vilket liv de fått utan giftet. Men vi tar 1 dag i taget.
Jag kommer kanske gå på möte imorgon igen, eller på måndag. Då blir det första gången jag kommer att säga att jag är alkoholist, ser inte det som något skämmigt eller läskigt längre, bara att erkänna/kapitulera. Men mot andra kommer jag nog att säga att jag slutat dricka för att jag mår mkt bättre utan. Det är fortfarande så mkt laddning i ordet alkoholist upplever jag det som. Att man är ngn slags looser med dålig karaktär, vilket det inte alls handlar om. På återhörande!

Underbart tips! Ge aldrig upp! Tack!
Saknar min terapeut nu. Hann precis påbörja så skulle hon vara ledig några veckor. På måndag kör vi igen, till dess kämpar jag. Dag 1. Tankar på ”bara ett glas för att lugna mig” snurrar men det är inte en långsiktig lösning. Så jag låter bli.

Jämfört med innan jag bestämde mig för att sluta håller jag i alla fall fyra dagars nykterhet emellan. Jag är mer medveten och känner att terapeuten satt igång en del nya tankar hos mig. Jag vill fortsätta tillnyktrandet! Jag önskar det vore lätt.
Kram

Mitt bästa tips för att lyckas att sluta dricka är att aldrig ge upp. Du klarade 4 dagar sist, nästa gång blir det kanske 5 dagar? Låt det ta sin tid. Du är grym som fortsätter och försöker. Jag tror på att det är nyckeln till framgång.
Kram

Hej nordäng. Nja med mig går det upp och ner. Har min dumma strut träffat honom ibland. Vilket drar ner mig. Känslan att han går bakom ryggen på mig blir allt tydligare. Det är som vanligt gör jag inte som han vill så jävlas han. Tror han är psykopat . Eller vet. När jsg jobbar helger festar han till det och ringer inte på hela helgen. Vuxna karln. Han tar inte mig på allvar när jag försöker prata om hans missbruk. Då super han ännu mer. Han har varit extremt elak det sista emot mig så jag börjar bli rädd. Han är t.o.m full när han kommer ifrån jobbet ? Detta måste jag ta mig ur en gång för alla. Bra jobbat av dig att stå emot hans inviter. Vi ska kämpa ?

Har också varit i exakt samma situation som du, många många gånger. Druckit så mycket och haft minnesluckor i typ 6 timmar. Man har ingen aning om vad man gjort under den tiden. Sen ligga minst 2 dygn med abstinens och lova sig själv att ALDRIG dricka igen för det är inte värt det!! Men sen går det ett par dagar och då är allt det onda glömt, då tycker man att det kan vara värt att offra en dag för att må dåligt om man får dricka en kväll och ha roligt. Hur konstigt som helst att man lyckas koppla bort hur jäkla dåligt man mådde..
För min del blev det många återfall innan jag blev nykter på riktigt, jag tror att det ingår för oss flesta. Fortsätt kämpa på bara. Det går att förändra livet till exakt det du vill!

Finns. Och där är det tystnadsplikt som gäller.

Tack så mycket! Jättekul att höra. Jag har läst din tråd men är dålig på att kommentera tyvärr men jag önskar dig ett stort lycka till på din resa! ?

Skriver av mig

Jag känner mig så utmattad och låg emellanåt, tror nog inte jag förstått eller förstår hur mycket energi det här har tagit av mig. Är helt slut, vill bara mest vila, sova, träna, gråta, och skriva här

Verkar som jag måste ge mig tid att få ihop mig igen, och det blir nog inte lättare om jag umgås med honom hela tiden. Tror jag vart så rädd för att göra saker utan honon för då har han drukit. Jag har vart där och sett till att det inte sker, vilket jag måste sluta med. Det är INTE mitt problem om han gör eller ej.

...av igenkänningen.
Vad bra att du har hittat hit. Går det att du har ngn kontakt med din lillebror om du vill? Du kanske har det.
Min egen mamma kan dricka och sedan ringa elr skicka sms, mitt i natten. Där hon klagar på mig elr hotar med att ta sitt liv. Jag har själv gått på anhörigstöd några gånger via kommunen, vilket har hjälpt mig i sättet jag kan hantera vissa grejer på. Som med denna oro, med att få sådana sms elr liknande. Jag kan skriva att jag är orolig för henne och måste ringa polisen. Mer kan jag inte göra. Än att säga att jag älskar henne och att jag finns där den dagen hon bestämmer sig för att ta hjälp.
Under min barndom försvarade min mamma min lillebror, han var ofta på stan och kom hem full. Det hände upprepade gånger. Hon såg bara till honom, inte till oss andra barn som bara fick överleva. Ja säga att jag min barndom bestod i att bara försöka överleva och jag var blind för all den dysfunktionalitet som jag levde i. Tex min bror slog min syster och sätt gränsle över henne och jag försökte hjälpa min syrra men var rädd för mitt eget liv. Sprang ut i trapphuset och ringde polisen . Polisen frågade om jag ville göra en anmälan. Vilket jag ville. Men min mamma övertalade mig att inte göra en anmälan för jag skulle då förstöra hans liv. Jag ångrar detta idag. Men jag ältar det inte. Såhär snurrade det på tills jag var 23-24 år. Jag slutade träffa kompisar, slutade försöka få kompisar. Min självkänsla var i botten. Jag träffade fel människor. Såg min bror på stan tillsammans med stans missbrukare. Och jag var så arg och ledsen. Vändpunkten blev att jag gick på anhörigstöd. Jag hamnade där för att jag först gjorde NPF utredning då jag mådde dåligt. Det resulterade i diagnos som jag inte tror på idag, för med dysfunktionella familjeförhållanden så kan man uppvisa samma symptom som om man skulle ha autism, Asperger, ADHD m.m. och jag sökte mig vidare och hamnade som sagt hos anhörigstöd.
Vändpunkten har gått sakta och pågår fortfarande. Jag är 28 år idag , har köpt lägenhet och har en bebis och sambo. Trodde aldrig jag skulle vara här idag.
Jag har mina hjärnspöken från förr men kämpar på. För jag mår så jäkla bra jämfört med förut.
Jag har också pratat med närstående som du skriver. Jag kan uppleva att dom inte riktigt förstår vissa saker, tex så kan det verka att jag gå hård mot min lilla mamma. Om du har möjlighet så sök dig till Anhörigskolan i sthlm. Googla på det och hör av dig till dom och säg berätta allt detta och att du vill gå på anhörigskolan. Tror att du skulle behöva det.
Kram

Jag har haft alkoholproblem. Slutade dricka för snart 3 år sedan. Både jag och min dåvarande man drack ungefär som dina föräldrar gör. Skillnaden för mig var att jag blev ledsen och skamsen, när dom vuxna barnen tog upp problemet. Jag blev beroende för ca 8 år sedan. Det började på helgerna, men ökade med tiden. Hade ju min partner och vi drack tillsammans. Det är svårt att säga, men när alkoholen ger konsekvenser, och man trots det inte slutar dricka, så är man beroende tror jag.Alkoholberoendet har tagit över. Jag har en tråd på förändra sitt drickande om du vill läsa om hur vi hade det och hur jag lyckades sluta mitt destruktiva liv. Det är problematiskt när bägge föräldrarna dricker, men blir allt vanligare. Det finns olika saker man kan göra. Sätta gränser, för att du själv ska må bra i det hela är viktigt. Läs och skriv på forumet. Att läsa hur andra gör för att klara av problematiken kring missbruk är stärkande för oss..

Carina, här bryr vi oss om varandra :-)

Ha en fin dag själv!

//John

Halloj! Härligt att ni är engagerade!
Alla på forumet jobbar med sina egna processer och man hittar egna hjälpande tankar och strategier. Vissa kan även vara till hjälp för andra och ibland inte.
Huvudsaken är att vi har en stödjande approach till varandra.

Önskar er en fin dag!
/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Du är klok....:-) Naturligtvis har du rätt... Tolkade fel..Dumt av mig :-(..
När vi ändå är i Jasmines tråd.. Hur mår du vännen?
Vi kämpar på.. såg att du var inne igår en sväng..

Kramar

John

Jag läste Lusios kommentar som om ’även om John-Erik’s tanke inte lät så dum’ ? iofs med nåt typo..

Tror också att det är synd att grotta ner sej i att alltid tänka att man ”misslyckas” och börjar från dag 1.

Styrkekramar ?

orkar inte räkna dagar, reset här och där. Kommer upp i 15dagar för att sedan resetta, varför? Inte för mig om det inte är så att jag ens försöker vara nykter. Jag vet vad jag har sagt. Att jag ska vara nykter. Men som med så många andra som har "mellan" problem med alkohol blir det lätt alkohol ändå.

drack en folköl till middag förra fredagen, sedan på lördagen gick jag på krogen för första gången på 6 månader. det blev 6 starköl, jag frågade om de hade folköl men inte. Och jag ville inte ha alkoholfritt i en miljö som krogen. och jag blev full. Det följde sedan av en baksmälla, kan inte minnas en sådan smärta tidigare. låg i sängen hela söndagen och sov bort hela dagen.

baksmällan hade fortsatt sina spår även på måndagen. Jag var yr efter att ha sovit för mycket. Även tisdagen mådde jag knasigt i huvudet.

ganska intressant beteende det här. Tränar tre gånger i veckan och äter sallad varje dag. För att sedan släppa på alla regler till helgen när tristessen tar plats.

I måndags så sa jag till mig själv att den där krogrundan får vara nog i någon månad framöver, så piss mådde jag. Får väl försöka hålla på det.

..och anser nog att du är en av de stora stöttepelare här på forumet.
Du betyder så mycket att kunna sätta ord på hur det är att vara anhörig.
Att känna vanmakten att inte kunna styra över den som dricker för mycket.
Men att du fortfarande har makten över att kunna styra över ditt liv.
Och när du ställer ultimatum så lägger du över ansvaret på den som dricker.

Tur att Mullegubben gjorde det rätta valet för er båda.

All kärlek till er båda två.

Berra

Jasmine mådde dåligt den 22 okt. (uppenbarligen) efter att ha varit duktig tidigare med långa nyktra perioder bakom sig.
För att uppmuntra Jasmine menade jag att hon inte ska behöva gå ned sig för att hon var på dag 1.
Har själv kört i diket och många med mig har gjort det här på forumet. Bl.a. har Jasmine, Vinäger, Nurture m.fl. uppmuntrat
mig när jag varit på dag 1 igen och pekat på att jag ju faktiskt har många nyktra dagar som inte räknas bort även om jag är på ruta 1 igen.
Förstår inte hur min tanke var dum lusios. Men du menar säkert väl :-)
Eftersom forumdelen som vi skriver i heter "förändra sitt drickande" så tycker jag att även om man trillar får man räkna sammantagna
nyktra dagar, d.v.s. antal dagar under viss tidsrymd ex.vis 80 nyktra av 100 dagar. Anser att detta är ett godtagbart
sätt att se på det. Om man tidigare har druckit 90 dagar av 100 så har man ju gjort en "förändring i sitt drickande"
och en hälsovinst.Jasmine har ju heller inte sagt att det är total nykterhet som gäller för henne. Inte så vitt jag vet iaf.
Står för mitt inlägg till Jasmine.. Jag menar väl och det tror jag Jasmine förstår..
Meningen med forumet är solklart:Att dricka ansvarsfullt och om man inte klarar detta få ryggrad av andra skribenter
till att sluta helt. Forumet är ett stöd i de olika delarna "dricker jag för mycket" "förändra sitt drickande" "det vidare livet"
"forum för anhöriga", (tror jag fick med alla)

//John

Jag skulle vilja låtsas som att jag klarade dag 5 men det gjorde jag inte.
Igår drack jag ett glas whisky och ett rejält glas rödvin. ”Skulle trösta mig pga förkylning.” Fan alltså. Tänkte köra på i samma race, stressa till jobbet idag men nej, nu ska jag ta min hälsa på allvar. Jag är hemma och kurerar hals och kropp. Vilar. Funderar på hur jag ska vara utan A i fler dagar än de där 4.
På måndag ska jag till terapeuten. Vill hålla mig nykter till dess.

Hej,
Ja, jag missade timanställningarna. Fort men fel. Hur som helst kan jag förstå att situationen är jobbig för dig. Men du låter bestämd och har planen klar. Jagvtror att du kommer att få det bra när du fått lite distans till det hela. Hoppas han kan styra upp sitt liv om han får en bättre situation i London. Lycka till!

Är ju inte hållbart i längden. Och ett bevis på att du dricker mer än du vet att du borde.
Vad kan du göra åt förhållandetristessen? Det låter ju lite som en bidragande orsak?

Kunde varit jag som skrivit detta dricker också för mycket.

Har också sobril som behovs medicin men varit tvungen att ta varje dag pga ökad ångest vilket säkert beror pga av jag dricker.
Idag är min första nyktra dag rädd för abstinens men ska klara det.

Jag känner igen mig så väl i dig! Jag dricker inte heller ofta, men när jag gör det så blir jag alltid full, minnesluckor, otrevlig, ramlar mm. Jag får stora konsekvenser av detta. Ändå ska man prova igen o tro att det ska gå bra... men det gör ju inte det, förstår inte att man ens törs prova. Jag trodde inte heller att man var beroende då man dricker så sällan, men tydligen. Vi är allergiska mot alkohol! Jag har nu börjat gå på AA-möten, vilket är hur bra som helst, alla människor, olika bakgrunder, unga, gamla, svarta, vita, men med samma vilja, att bli nykter. Det är en otrolig gemenskap. Underbara människor. Jag rekommendera att gå på ett möte, du kommer bli varmt mottagen! Det är jättebra att du får hjälp. Lycka till o hoppas att du finner din hjälp.

Jag tar i alla falla inte illa upp, tvärtom. Du visar att det går att ändra sitt liv till det positiva. Ha det fortsatt bra!

Jag hoppas inte att någon blir sårad av det jag tänkte skriva nu, i så fall ber jag om ursäkt i förväg.

Det jag ville skriva var iaf att jag har snart varit nykter 200 dagar. Jag har ändrat livsstil helt och hållet. Min personlighet var väldigt förändrad efter många års missbruk och beroende men nu känner jag att det börjar bli bra. Jag har hittat något som jag tycker är jag, som jag tycker om.
Alla aktiviteter har de senaste åren varit totalt ointressanta, ingenting har varit kul, endast alkohol har varit roligt. Så är det inte längre, jag älskar att hitta på saker och jag blir riktigt glad av det.

Jag mår så mycket bättre, inte alls den ångesten och nedstämdheten som jag upplevt tidigare. Självklart har jag dåliga dagar nu också, men det är inte alls på samma sätt.

Kroppen mår också mycket bättre rent fysiskt. Har slutat med olika mediciner, sover bättre, orkar mera, rent generellt bara så mår hela jag bättre.

Jag ville egentligen bara säga att jag är extremt STOLT över mig själv och oerhört glad att jag gett mig själv chansen till ett värdigt och fint liv, för det hade jag inte innan jag slutade dricka.

Som sagt innan, hoppas ingen tar illa upp. Hoppas istället att ni kan se detta som en inspiration. Fortsätt alltid kämpa, tillslut går det!! Kram till er alla.

Det är tufft att ändra vanor! Bra att du gick in på forumet och läste! Efter ett tag kommer det bli nya vanor utan alkohol.
Du beskriver känslan väl kring hur tufft det är att vara hemma med sjukt barn, känner så väl igen det! Man vill ju bara fly :)
Kram till dig och verkligen bra jobbat!!