Senaste kommentarerna i forumet

Försök att acceptera att hans val är hans,dina val är dina.
Hur knäppt han än beter sig och vad han än säger till dig så kan du alltid acceptera eller gå.
Att konfrontera,skälla klaga på en som är beroende är oftast helt verkningslöst.

Deras friska jag skulle förmodligen inte uppträda såhär.
Men nu är han sjuk i ett beroende och gör precis såhär.

Du kan inte förvänta dig ett bra uppträdande av en människa som sjunkit djupt in i drickandet.

Så vad kan du göra för dig själv?

Slutade röka förra veckan och intog en del vin. Inte i okontrollerade mängder men det retar mej.

Styrkekramar till alla ?

Har kommit upp på rätt köl igen tycker jag. I februari firar jag tre år som nykter... Frugan litar inte på mig än. Vet ej mer vad jag ska göra

Hej,
jag är ny här och söker stöd i det ni skriver. detta är mitt tredje försök, går på antabus o campral. Mår väldigt dåligt just nu, men vet ju att om dagarna går a-fria så blir det bättre. Vad har ni gjort för att slippa abstinens, ångest och oro och lindra den?
// Meta

Du är ju bara så klok..Tack för ditt sätt att se saker.
Tack.

Stort tack Anders!
Vi har lite liknande aspekter du och jag med piller för sömn och så.. Kämpa på Anders och hoppas du mår bra.
Vi hjälps åt, tack för pepp...

//John

Grattis till alla dina nyktra dagar! Och hur du stoppade dina tankar....-hjärnan kan verkligen spela oss spratt. Gång efter annan. Keep up the good work!

Hej.
Lider ned dig och tror alla här inne känner likadant. Vi vet alla hur det känns, och som självutnämnd expert på fall, så vet jag precis hur du känner dig. Men det viktigaste av allt är att du hittar tillbaka hit igen och börjar om från början med vita dagar.
Kämpa på !

Jag känner hur det kommer igen. Börjar som att jag känner mig livrädd inifrån, tvivlar på verkligheten, som att psyket bara ska falla och fortsätta falla. Hjärnan speedsurrar, hela framtiden spelas upp och den är körd, jag kommer aldrig orka. Jag ska inte bedöva det, jag ska fortsätta kämpa. Jag är så jävla inihelvetes trött på att bli starkare, ensammare, starkare. Jag längtar efter dagen jag har någon mer att vända mig till än mig själv. Kära universum, lova att den kommer.

Det har gått lite upp och ner. Fredagskväll var lite jobbig, men igår gick det förvånansvärt lätt. Inget sug alls. Och känner än sål länge likadant idag. Tack för tipset ang Mindfullness. Allt som kan tänkas hjälpa för sömnen tas tacksamt emot. Så tänker pröva att ta en landskapsresa :-)
Hur går det för dig då? Hoppas helgen varit bra.

Pianisten,
Om du mår som du gör tror jag inte att du ska anstränga dig för mycket.
Ta det lugnt bara och låt tiden gå. Tiden är din bästa kompis just nu.
Du måste bara ta dig över den här tröskeln som finns de första dagarna.
Kan ta lite tid beroende på hur mycket man druckit innan.
3-7 dagar brukar vara ett mått som gäller då det är som jobbigast.
Ta då en minut/tim. i taget. Att göra något roligt brukar inte hjälpa
mig i alla fall. Inte efter överkonsumtion under en längre en tid i alla fall.
Har du någon läkare som kan skriva ut något bra? Ex.vis Atarax som är lugnande
och inte beroendeframkallande.
Har känt så som du känner. Att det går över är väl en klen tröst, men det gör det
även om det tar lite tid uppenbarligen för dig.Ge det en chans nu när du har börjat
avstå.. Gör det för din egen skull.. Vila kroppen, det mår den bra av. Men som sagt
förstår hur du mår och lider med dig..

Styrkekram

John

Har du funderat över att hälla ut all alkohol som finns i hemmet? Då är det inte ett alternativ, inte idag när det är söndag.

Hur är det med ångesten? Ofta återkommande? Kanske något att söka hjälp för? Självmedicinering genom alkohol är aldrig en bra idé, även om det känns så när man tagit första glaset, jag vet!

Skriver av mig

Jag vet det är pause men trots detta sårade han mig igår. Ändå.behöll jag mitt lugn. Han skulle åter igen som många gånger förr skriva när han kom hem till sina föräldrar som han sover hos ibland.

Än en gång skrev han inget. Trots orden han skrev

Klart jag hör av mig!!!!!

Jag blev sårad igen, jag vill inte bli sårad, hur hanterar jag detta??? Jag tycker inte om att vara inställd på att en person jag ff älskar och som ska vara en nära vän till mig just nu, inte ska tro på!!!!! Att helt enkelt sluta lita på nåt.

Att hela tiden tänka när han säger nåt att det är inte så.

Han har fortfarande inte skrivit nåt, förlåt, ja vet du blir sårad osv.....

Hur gör man ??? Ingen kontakt är ju det ultimata. Men jag vill inte ha de så. Jag hade önskat fått respekt att han.kunde göra som han sagt!

Jag vet inte hur jag ska göra nu!! Höra av mig? Då får han allt serverat som alltid, att jag tar ansvar,.... spelar de någon roll att visa ja vart ledsen, har de hjälpt?? Nä svaret är nej det har det inte, fortsätter han göra samma sak? Ja

Det gör ont, men jag är ff stolt över att inte gapat, gråtit, skrikit, och hört av mig som jag gjort tidigare!!!! Men här hemma mår jag dåligt, ni vet, jag vet och två av mina vänner vet.

Det känns jobbigt att höra de säga han bryr sig ju inte, inte ens nu när det är som det är. Det känns jobbigt o höra att de skulle aldrig såra nån så, göra så, att det är fult och respektlöst.

Har du någon du kan låna lite lugnande av?
Du behöver lite medicin...
Blir lättare då

//John

Tack för att ni finns och ger hopp <3 Man brukar ju säga ta det dag för dag. Nu är det minut för minut. Jag vet inte vad som hände igår, jag hade faktiskt bestämt mig för att ge upp. Jag tänkte ta en shot vodka och jag tänkte att det fortsätter jag med till lidandet försvinner. Men jag hämtade aldrig flaskan.. Jag började plötsligt känna att klumpen i bröstet gav med sig. Jag började lugna mig. Från en minut till en annan så klarade jag det!

Men redan nu är det tillbaka... Ända sedan frukosten. Jag känner mig gråtfärdig, jag orkar inte mer. Hela helgen har varit i plåga. Jag försöker, försöker intala mig att jag är påväg igenom något häftigt nu. Något som blir en vändpunkt. Men jag förmår inte att göra någonting idag. Den motivationen som fanns igår att försöka göra dagen bra genom aktiviteter visade sig vara meningslöst igår kväll. Idag skiter jag i det! Jag går i cirklar. Ångest, ångest, ångest.

Kram till er!

Tack.

Problemet är att frugan är rabiat igen, det ska göras 100 jobb och alla måste detaljstyra av henne. Ska göra mitt bästa för att hålla mig lugn, men tyvärr tror jag det här bara kan leda till en sak. För att få lugn i livet kan jag inte leva med någon dom är hyper och uppfinner jobb på jobb och försöker göra allt på en gång helt utan struktur.

Jag jobbar vidare iallafall, behöver nyktra dagar för att kunna få till en förändring.

Är stolt över att jag kan komma fram som rökfri ! Slutade under veckan som gick. Lite gnissligt var det väl, men nu är jag lättad och utan sug efter nikotin. Stolt !

Ja låt din kropp få vila. Tänk så. Kroppen tar stryk och även om det ÄR skitjobbigt
så tänk på alla organ som får lite semester. Chans till rehab och få komma igen.
Lever, njurar, hjärnan, hjärtat får vila ut.

Din kropp är värd det. Det är den som bär dig framåt i livet.
Så vila och drick. Det är bara tecken på att kroppen vill försöka
återhämta sig.

Var snäll mot kroppen idag.

Ok?

Knäcka dig? Hur då? Känner dig inte personligen men jag känner spontant att du är
nog en av de sista man ska försöka knäcka. Hej Hopp - Fördel ADHD.
Styrkan. Din snabba hjärnan som har hittat lösningar långt innan
kärringen ens har börjat funderat.

Tips om du inte läst:
Fördel ADHD av läkaren Anders Hansen.

Beskriver bl.a. hur vi med dessa hyperkänsliga hjärnor hade mycket
större chans att överleva som jägare när vi var på grottstadiet.
Det var vi med den hypersensitiva hjärnan som såg och hörde
kaninen långt in i busken långt före alla andra.

Upplever ofta att jag hör allt - ser allt.

Folk reagerar ofta med:
Hur fan kunde du uppfatta det där? Kan ex vara nån gäst som sitter 2 meter
bakom i barsorlet och diskuterar med sällskapet om att beställa något mer.

Jag uppfattar det. Allt registreras. På gott och ont.

Nu ska jag ut och jaga snabba kaniner i buskarna.

Kram och jag behöver inte ens skriva "stå på dig och ta fan ingen skit"
För det vet jag intuitivt att du gör/inte gör.

Den enorma törsten och tröttheten när man har ett par nyktra dagar. Skönt och en bra påminnelse att något inte varit rätt i kroppen med all alkohol. Pumpar i mig b-vitamin, mjölk thistle och l-glutamin.

Ja den där vodkavändan kom ju helt oförberett. Hur jäkla vanskligt är det inte?
Tror att det kan hända alla med beroende (när som helst och hur som helst),
därav bör man ha en fet boxhandske uppsatt framför fejset. Konstant.
När man läser att någon har tagit ett återfall efter 20 år nykter ..... då
fattar man att man aldrig går fri och ledig.

Och det du skriver har jag funderat på:
Okey jag har inte haft något sug eller vilja och dricka på typ ett år.
Är jag fortfarande beroende?

En annan fundering är:
Vad är skillnaden på ett återfall och periodarens "sätt att dricka"?
Är det supar mönstret om man inte har satt upp ett mål att vara nykter
och ett återfall om man har ett mål att vara nykter?

Om jag ser till mitt eget haltande under ett par år där det
var 1-2 månader helt utan och sen drack jag i en vecka.
Innan jag fattade att jag var periodare så tyckte jag att detta
var att ta ett återfall men egentligen är det ju det mönstret vi har i
sjukdomen.

Ja nu blev det svamligt med ADHD snurr i huvudet (innan
intaget av medicin).

Ska träffa en kompis snart så ska gå och peta i mig mina 40 mg.
Hon tycker jag är skitjobbig om jag missar att ta den.
Hon ringer innan och dubbelkollar om jag har tagit
Elevanse när vi ska ses.

Ska vi ses under längre tid än 3-4 timmar så försäkrar hon sig att jag har medicinen med
mig...OM den skulle gå ur kroppen.

:D

Halloj! Hur går det för dig? Jag har kommit fram till att mindfulness grejer är bra för mig. Lyssnade på en ljudbok som heter mindfulness i vardagen. Författaren heter Ola schenström. Den fick mina tankar att lugna ner sig. Har kört mindfulness musik i lurarna på jobbet under veckan. Det har varit jätte skönt för min del. Sitter i landskap med allt vad det innebär.

Jag har en känsla av att jag kommer hänga här hela dagen idag. Eftersom jag är helt själv idag så är det ok, då kan jag göra det. Allt jag behöver just nu är att få tiden att gå. Inte för att jag är sugen utan för att jag behöver lite mer distans, distans som kommer med tiden. Jag behöver stänga inne och stänga ute. Vara i min bubbla, en bubbla som handlar om nykterhet.

Kroppen är fortfarande sliten, att bakfyllan kan bli så hård och brutal ... det blir värre för varje gång. Kanske för att jag bli äldre? Kanske för att kroppen helt enkelt inte orkar mer? Jag vet inte.

Har äntligen fått i mig lite fast föda och druckit ett glas julmust. Bara för att jag kan. Alldeles för tidigt att börja med det i oktober (!!!) men just nu är det ok. Just nu är jag snäll mot mig själv. Allt är ok så länge det inte är alkohol. Ligger dessutom i sängen mitt på ljusa dagen och skriver det här. Kroppen behöver vila, läka.

Tankarna är spretiga. Det finns många tankar om hur jag ska tackla kommande problem. Hur blir det nästa helg? Då kommer jag ha några vita dagar i ryggen och då kommer A-rösten börja viska. Det vet jag, jag har varit där förr! Tankar om att jag borde befinna mig här och nu istället konkurrerar med tankar om eventuella lösningar på eventuella problem. Tankar på hur lycklig jag är om några månader när jag varit vit ett tag och insett att jag kan. Tankar på hur jag tackar nej till alkohol som om det vore väldigt mest självklara sak. Tankar på att jag inte borde tänka så långt fram och inte ska ta ut någon seger i förskott.

Hur gick helgen?

Tillbaka från en resa och skulle läsa dina rapporter.... så saknas det flera dagar! Hur mår du Katten?

Kram???