Senaste kommentarerna i forumet

Och varit vit. Det fina med att vara absolutist är att mer tid finns att göra saker.
Det värsta är att plötsligt trycka in mer saker som jag sedan blir trött av.
Balansen som jag ständigt strävar efter.
Men stoltheten att inte dricka finns där som en stark motivator.
Ha tillit till att jag fixar detta och aldrig glömmer varför jag inte kan dricka ens ett glas.
Kom ihåg lista
* Ångest
* oro
* förstör relationer
* illamående
* inte kunna köra bil
Utmaningen är inte att sluta utan att förbli nykter..

Vilken härlig resa. Underbart!
Det låter fantastiskt med en vecka med vänner och god mat. Hoppas att du har fått energi som håller sig kvar i vardagen.
Det var väl ändå fantastiskt att du stannade på såpass lite vin när du drack. Ett helt annat beteende än gamla Jasmine, eller hur? Var glad åt det och se till att ta många alkoholfria dagar på raken nu så att kroppen inte får för sig att vin varje dag är det normala.
Kram!

Jag mår bra!
Men har lite halkat ur att gå in här varje dag. Och det är ju inte bra!
Har bara inte så mycket att skriva om. Mina regler funkar och jag tänker inte så mycket på alkohol. Behöver liksom inte utvärdera om jag ska dricka eller inte när jag bara följer reglerna.
Men är medveten om att jag fortfarande behöver passa mig. Jag måste se upp så att jag inte dricker mer än mina 2-3 glas fredag och lördag. Att jag inte ”unnar mig” att tulla på reglerna.
Hittills har det i alla fall gått bra!
Tack för att du bryr dig Jasmine! ❤️

Åsså hugger vi i och drar ... ?

Tog bort meddelandet.

Det känns rätt. Det känns tryggt. Jag är trygg i mitt beslut. Kanhända var jag det förra gången också, och det gick ju bra fram tills jag fick för mig att jag kunde ta ett par öl. Jag tänker leva på denna trygghetskänsla så länge det går, så länge den finns här samtidigt som jag försöker bära med mig att jag helt enkelt inte kan dricka ett par öl. Eller jo, första gången kan jag ju det. De är andra, tredje och fjärde gången som blir värre. Det ligger i det faktum att det inte bara blir EN gång. Kanske har jag lärt mig det nu.

Idag känner jag inte av något som helst behov av alkohol. Måndagar brukar överlag vara lätta att avstå. Kring onsdag räknar jag med att det gamla vanliga suget ska sätta in. Det är skönt att veta, skönt att ha hittat mönstret.

Min autocorrect kan inte med ditt nick, de blir tomten hela tiden! Haha

Jag känner nog att jag också skulle bli lite nedstämd om jag lyssnade på allt för många livsöden som gått alldeles för långt. Framförallt skulle A-rösten fullkomligt jubla åt att höra att de finns de som är värre än mig, "jag har ju aldrig förlorat vårdnaden, blivit av med jobbet eller kört rattfull, klart jag inte har några problem!". Därtill kollade jag upp AA när jag började fundera på mina problem. Där jag huvudsakligen bor träffas de en gång varannan vecka. Då känns de bättre här. Här kan jag komma in dagligen och skriva av mig samtidigt som jag kan välja hur mycket jag orkar engagera mig hos andra. I perioder orkar man bara hålla sig själv flytande. Ibland får man energi av att vara hos andra. Här är det helt ok att vara så. Det kanske de är på andra ställen också men kag trivs bra här.

Och du, idag är vi nykter!

Vaniljsmak.
Så bra att du tog dig igenom Söndagen också . Starkt jobbat! Pizza o Julmust? Tjaa nog inget jag skulle beställa in på restaurang. Men hemma i soffan hade jag nog klippt det :)
Jag åt ryggbiff och drack grape tonic igår, oxå en märklig kombo. Men var vad jag ville dricka, och både must o tonic är ju böttre än vin o öl .
Hoppas du Kan finna lite godbitar i 12 stegsprogramnet. Jag testade AA för ca 1,5 år tillbaka och gick som vanligt all-in . Men kände efter ett tag att jag inte alls passade in där. Till slut så kände jag mig bara otroligt deprimerad av att lyssna på de jag kände hade ett helt annat värre livsöde än jag själv. Men AA gav mig 4 vita månader vilket jag är oerhört tacksam för idag. Men var ju självklart inte AA som fick mig att falla igen. Utan enbart mig själv. Jag tycker denna sidan ger mer och mer. Man kan stötta och hjälpa. Man kan få ett berömmande ord. Men framförallt så känns det som att det alltid finns en utsträckande hand när man fallit.
Nu tar vi nästa dag också, med eller utan must och tonic :-)
Kämpa på Vaniljsmak .

Hej Anxiete,

Svarar på din kommentar i AlkoHyper's tråd här.
Såg i ditt första inlägg att din man inte får
en utredning så länge han dricker. Är det så?

Jag fick utredning efter ca 4 månader hos A-terapeut.
På terapeutens initiativ. Ett vant öga ser antar jag.

Gjorde utredning och det visade på medelsvår ADHD med
ett inslag av autism, högre intelligens än medel, med
koncentrationssvårigheter väldigt långt över medel.

Fick diagnos (trodde inte själv att jag låg innanför ramen för diagnos)
men väl strax utanför.

Jag har medicinerat sedan Februari och upplever själv att jag
har fått ett annat tänkande - är ganska övertygad om att
min problematik kring alkohol är förknippat med just detta.
Självklart andra faktorer med som påverkat men faktum är att jag kan
idag avstyra tanken - impulsiviteten - tänka klarare och se
konsekvensen av mitt agerande.

Vad krävs för att din man ska få en utredning?
Är han medveten om att orsaken till överkonsumtion
kan vara att han har adhd?

Dock INTE din skyldighet att se till att han får en utredning,
han är vuxen och kan sköta sig själv. Han ska se till att han håller
sig nykter för att kunna genomgå en utredning.

Och som du skrev i någons tråd det skylls på det ena och det andra.
Jag vet för jag har själv gjort det. Jag vet också att det aldrig går att
bli nykter så länge man försöker hitta anledningar till att få dricka.
Man måste ställa om hela tankemönstret.
Likt en atlet som ska över hindret. Jag SKA över. Skit samma hur
men över ska jag.

Jag försöker peppa andra men ja inte så lätt alla gånger.....

Den värsta bortförklaringen jag läste för någon vecka sedan:
Åh fan Jag drack massa vin ikväll - för att min dotter mår så dåligt.
Finn fem fel i den.

MM

hitta ursäkter. Din fru håller inte dej fast och häller alkohol i halsen på dej.
Vad är viktigast, din fru eller dina barns mående? Nu är jag hård men det är en viktig reflektion

Jag lyckades?
Inget vin inköpes till helgen, en gammal fling på besök i fredags kväll efter jobbet, vi åt thaimat och drack kolsyrat vatten, efter det satt vi soffan och pratade och drack te. Sedan åkte han han hem vid nio tiden, och jag kom i säng före tio. Såå skönt.
På lördagen tvättade jag och fixade lite med bilen. Sedan på kvällen kom mannen jag dejtar hem till mig, vi åt resterna av thaimaten och till det bubbelvatten, sedan hade vi det mysigt, han sov kvar till söndagen. Han vet inte om mitt problem med A, har inte vågat säga det. Vi har setts i över fem år, men jag har inte velat dela det med honom. Det är så bra när jag är med honom, han dricker aldrig mycket, på sin höjd ett glas vin till maten. Så när jag är med honom blir det aldrig mycket, utan max två glas på en hel kväll.
Det finns dock andra aspekter som jag funderar på i vår relation, jag har aldrig varit hemma hos honom... Hans exfru gick bort för lite drygt en månad sedan, och jag tror att det har varit en av anledningarna till att han inte vill introducera någon ny kvinna. Hans dotter (20 år) tog mammans bortgång väldigt hårt. Medans sonen har tagit det mer realistisk. Mamman har varit sjuk en längre period.
Nåja, hur som helst, jag är glad att jag har klarat av den här helgen utan A. Och jag känner mig OK ??, så himla OK, så himla mycket bättre än om jag hade druckit.
Varma kramar Helli

För att du försöker, för att du kämpar för DITT liv och för dina barns uppväxt
Kram på dej ?

Kunde varit min man som skrivit tidigare inlägg både från MM och ADHD.
Svaret han fick från psykiatrin var att han var för ” socialt kompetent” för att ha ADHD
Önskar så att han fick hjälp med sin underliggande problematik och självmedicineringen!
Stor eloge till er ?

En stor varm kram till alla därute som kämpar, oavsett mot vad eller vem, kram på oss ❤️

Det vänder nu. Fler bra ovh neutrala dagar än mörker. Sömnen sitter fortfarande inte. Ska försöka börja träna i morgon. Trotts att förkylningen inte släppt riktigt ännu. Tror jag går in på vecka 10 som förkyld. Hur är det ens möjligt? Anyhow.

Var ut igår och drack faktiskt öl. Blev en helkväll med utgång och idag är jag väldigt bakfull. Kan inte minnas att jag brukade må såhär dagen efter en utgång. Så vovven och jag har slumrat hela dagen.
Känns okej. Valde det aktivt.

Nu blir det mer film.
Fridens ?

Klart vi ska titta till varandra.. Självklart.. Du mår dåligt nu och då får man ställa upp och peppa
lite :-).. Då har du lugnande medicin och det var för väl ändå.. Underlättar det hela s.a.s.
Du.. en grej, du har ju kommit en bit på väg i antal dagar. Kämpa på till 21 dagar, för där brukar de flesta
känna en större lättnad. Värt att vänta på. Toppen att du har tagit tag i bitarna.:-)

Styrka till dig min vän och lycka till!

//John

Tack för ditt svar det kändes så bra att någon "sett" mig, jo jag har fått lugnande.
Blir bara så handlingsförlamad när jag mår dåligt. Vet ju att promenader är bra men svårt att ta mig ut då.
Försöker inrikta mig på en dag i taget och inte oroa mej så förbaskat mkt för framtiden.
//Meta

Men eftersom jag förstått lite mer hur min hjärna funkar så vill jag vara observant på mig själv. Att ta på krigarutrustningen och gå all in är förenat med vissa risker. Även om jag har 99% chans att segra har jag inte råd med den sista procenten och fightingmood är energikrävande. Bränner jag hjärnan är jag närmare spriten.
Alltså tillåter jag mig känna sorg och rädsla. Stannar upp för att tänka. Planerar och håller mig på defensiven.
Det betyder inte att jag backar eller på något sätt är passiv.
Strategisk snarare.
Och ärligt talat. Då vill man inte bråka med mig, nej.

Känner mig peppad och glad för sällskap på vägen, Jasmine och Nurture?
Kramar
???

Dagen har gått och blev tillslut genomlidbar.. Jag greppade ett halmstrå igen och klippte gräsmattan som ledde till lite andra ärenden och måsten som blev gjorda och tillslut ett joggingtur.. Tack för er stöttning idag! <3
Jag sökte hjälp för några år sedan, för det som jag pratat om. Ångesten, nedstämdheten, saknad av livslust och energi. Min första upplevelse av psyk-vården blev katastrof. Kände bara att mina problem var bagateller. Jag fick efter några samtal bara beskedet att de inte hade fler tider för mig. Trots detta gjorde jag ett nytt försök något år senare när jag haft en tuff period. Jag fick träffa en annan som var en uns bättre. Vi kom efter några samtal in på alkohol och jag berättade att jag var orolig för jag använde ofta alkohol som självmedicinering. Jag fick svara på lite frågor och fick reda på att mitt alkoholintag låg i en hög riskzon. Jag fick inte så mycket mer hjälp efter det. De tyckte jag skulle ta hjälp för att minska drickandet på annat håll, jag fick ett ställe jag kunde kontakta. Jag såg inte själv så allvarligt på drickbiten just då, jag tänkte att jag får ta tag i det själv för att se hur mycket det påverkar. Det visade sig inte gå alls lätt. Så efter ett par års försök på egen hand att minska det så är jag nu här... och vet fortfarande inte vad som är hönan och ägget i mina problem. och som ni förstår är hoppet och förtroendet till sjukvården obefintligt nu. Jag fick ändå frågan om jag kunde tänka mig antidepressiva medel då för några år sen, men jag visste inte vad jag ville då. Jag är ganska rädd för de där preparaten och biverkningar. Kanske hade något lugnande varit bra att ha när ångesten är som värst ja.
Jag vet att jag har extremt svårt att ta det lugnt när jag mår bra. Jag får så extremt stark energi när mitt mående vänder. Ja ni har läst lite hur jag fungerar. När jag har en bra dag så tror jag att allt vänder. Jag gör tränings-scheman, att-göra listor och kan knappt sitta still. Träningen är ju så avslappnande sen också!

Tack för ni bryr er!

Inga problem att avstå vinet. Inte nåt sug alls. Sover gott om natten och har inga mardrömmar längre.
Vaknar lite segt, men helt utan ångest.
Lite mer småätande har det blivit, även sånt som jag vanligtvis inte äter som snacks och godis. Men det är inget som bekymrar mej. Jag ser fram emot att komma alltmer i balans. Jag har även berättat om mina alkoholproblem för en vän. Det känns skönt och naturligt. Nu är alla nära och kära informerade.
Maken har varit tvär i humöret, jag gissar att det beror på att han halkade in på en alkoholfri helg, och kanske framtid, utan att själv ha tagit beslutet. Men det är ett annat problem som jag får ta i en annan tråd.
Jag är överraskad över den positiva effekt som campral tycks ha på mej. Är jag ett ovanligt lyckat exempel? Är det fler som har erfarenheter?
Du som tvekar att söka vård, våga ta steget och boka tid till läkare. Du har allt att vinna!

dag 2

resettar lite hära. Har börjat supa lite igen, drack två folkisar i fredags, mitt hjärta brast. Så jag tänkte eh skiter i detta.

hon mår för dåligt för att inleda ett förhållande med mig. Så nu är jag ensam igen. fyfan för att få upp hoppet.

sover dåligt när ja bara druckit två folkisar, såvisst påverkar även smått.

får se hur länge jag håller upp, tänker inte ens försöka. Det blir som det blir.

Hej Tomten, vad fint att du kikat in här. Det är ju den här gemenskapen, att kunna få dela alla jobbiga tankar med er andra som förstår som gör den här platsen så fantastisk! Ibland blir jag så leds på mig själv, hur svårt ska det vara att inse att jag INTE KAN dricka en öl?! Samtidigt vet jag att det inte hjälper att rikta elakheter mot mig själv. Man sparkar inte på någon som redan ligger. Man försöker inte putta ner någon som är påväg att resa sig upp igen. Jag skulle aldrig gå in i någon annans tråd och skriva " men vad f*n" när denna bekänner ett återfall och därför kommer jag inte göra så mot mig själv. Självrespekt och kärlek är rätt väg att gå nu känner jag. Så länge jag nu är på den nyktra vägen kan jag förlåta idiotin i att jag började dricka igen där vid slutet av semestern. Jag lär och går vidare. Känner fortfarande en del ångest men vet att den kommer ge med sig så småningom.

Kvällen närmar sig och snart är dag två avslutad. Det får bli en tidig kväll, jag orkar inte så mycket mer idag, har inte lust att göra så mycket mer idag. Det jag behöver mest just nu är att få tiden att gå så jag kan få lite distans till det här. Lika bra att passa på att sova när jag känner att jag kan det tänker jag.

En lite kort sammanfattning av dag två lyder som följande: Började lyssna på beroendepodden. Stör mig helt sjuk mkt på hur dålig ljudkvalité de är på de första avsnitten. Störde mig lite på att de människor hon pratade med hade gått så långt i sitt beroende till en början men efter några avsnitt började det dyka upp människor jag kände att jag kunde relatera till. Hoppas det dyker upp fler som tagit sig ur sitt missbruk utan AA och 12-stegsprogrammet, känner att de börjar bli lite tjatigt då det inte känns rätt för mig. I övrigt har jag ätit pizza och druckit julmust, lite knasig kombination men det var de jag var sugen på och idag är jag snäll mot mig själv. Köpte hem glass också men den står orörd i kylen. Har fortfarande lite ont i magen efter allt kräkande igår... Det blev en rätt bra dag med tanke på att ångesten hänger sig kvar, skönt att jag kunnat spendera den i ensamhet. Det har behövts. Har kunnat hålla ångesten på lagom avstånd utan alkoholen. Har kunnat tycka synd om mig själv sådär alldeles lagom mycket. Har kunnat lägga all fokus på mig själv och min nykterhet. Jag har några veckor kvar av den här jobbperioden då jag kommer vara helt själv och den perioden ska få handla om mig och mitt tillfrisknande/min nykterhet.

Kommande vecka kommer nog gå bra. Jag kommer få anfall av sug men de kommer jag kunna ta mig igenom. Helgen känns lite jobbigare men det tar jag när det närmar sig.

Det är svårt det där. Har inte du varit nykter i många år redan? Hjälper inte det för din son, är han fortfarande orolig? Eller kanske beteendet aldrig går om? Utan hjälp. Det är väldigt många inblandade kring ett beroende. Själv är jag beroende (har varit skulle jag ändå vilja säga). Men också medberoende. Min pappa drack av och till, periodare, i många år. Var nykter de sista 15 åren av sitt liv men ändå sitter min ilska mot honom ännu i, mer eller mindre. Det förstörde vår relation. Ilska över allt han utsatte mamma och mina yngre syskon för. Han var aldrig våldsam bara lallig och full och opålitlig. Trots det, och det är väl ändå ironiskt, blev jag själv alkoholist! Även medberoende till min man som dricker för mycket. Det är verkligen komplicerat och skuldtyngt detta kring missbruk.
Men som du säger Adde, man kan inte gå omkring med skam och skuld, det mår ingen bättre av. Vi är nyktra nu och tiden läker till viss del. Med ökad ålder och mera ledig tid kommer tankarna. Det känns ibland som jag är med i nåt "här har du ditt liv" där tyvärr mest felen jag gjort spelas upp. Som om jag inte gjort nånting rätt, vilket jag vet att jag har! Det är inte lätt att vara människa.

Hej!

Välkommen hit!
Här finns många tips och råd i trådarna.
Läkaren som skrev ut din antabus, kan inte han/hon skriva ut lite lugnande när du har
abstinens.? Tror att du behöver det som det verkar

Hoppas det löser sig

//John