Senaste kommentarerna i forumet

Jag har varit på en resa till Spanien med vänner och har inte hunnit varken skriva eller läsa på forumet... Vi har tränat, badat, solat, skrattat, pratat och ätit gott. Jag har haft det helt underbart och känner mig glad☺. Inget mer ont i magen och har inte tänkt så mycket på han-ni-vet på flera dagar. Men, jag drack vin på resan- förlåt! Dock i mycket begränsad mängd, typ 1-2 glas vin per kväll. Men, nu börjar det helvita livet igen- känns bra!

Kram till er alla och tack för att ni tänker på mig när jag är borta?

Tack Adde! Just nu känns det så bra, jag är verkligen på rätt spår igen. Jag vet att det är lite som att vara nykär när jag bli nynykter. Övertygelsen är så stor och jag går in i det till 100%, arbetar aktivt med suget , skriver och reflekterar. Efter en tid släpper jag lite på det och det är så återfallen kommer. Nåväl, just nu ska jag njuta av känslan av att ha tagit rätt beslut!

Ja visst för vi det Jasmine! Det här forumet betyder så mycket för mig, utan det skulle jag inte klara det. Hade tänkt att förra månaden skulle bli nykter och att jag klarade det "själv". Sen blev det 19 onyktra dagar, fastän jag bestämt mig för att vara nykter ... Nej, att bestämma sig räcker inte. Jag behöver arbeta aktivt på det. Ta beslut varje dag, varje timme om de så behövs nu i början, och reflektera kring jobbiga tankar. Det är därför det går bättre när jag är här. Här känner jag mig dessutom inte ensam i kampen.

Skulle skrivit godmorgon , men morgonen är inte god utan lite ångestladdad .
Jag drack whisky igårkväll . Alltså , varför ? Det var stundens ingivelse , jag lagade mat , där fanns en flaska whisky i skåpet . När min man inte såg passade jag på . Drack ca 15 cl rätt snabbt . Sen inget mer . Så himla onödigt !!!! Nu funderar jag på om jag ska bekänna mina synder eller inte ... måste nog det men vet inte om jag orkar se besvikelsen i min mans ögon .

Fint att du stoppade suget i tid... vet precis hur det där känns... att längta efter alkoholen för avkoppling och en "skön" känsla efter en veckas jobb. Att det liksom saknas något en helg utan A. Men, det är ju bara en lång tids (o)vana som får oss att känna så, och beroendet förstås.

Njut av att vakna pigg och utan huvudvärk idag?

Kram!

Tack Nystart för att du inte drack igår. Här sovit som en stock och vaknat utan att må skit. Fortfarande trött törstig och seg, men inget kaktus. Tack.

Då blir det nystart även för dig idag- verkar vara många som "börjar om idag". Fint att läsa om din man- var rädd om honom?

Kram

Nu hjälps vi åt att lägg nyktra dagar i lååång rad! Fint att du mår bättre idag. Vi alla här vet nog hur det känns en sådan där bakfylleångestdag... det är inte alls roligt. Skönt att du kommer att slippa det framöver.

Kram?

om blodsband och sorg på anhörigsidan och det väckte tankar hos mig.

Jag har ju 2 barn varav den äldste är så medberoende så det är skrämmande. Han följer schemat helt hur en medberoende agerar och han tvärvägrar att lyssna eller ta emot hjälp, ni vet : "kanselv" som treåringarna säger. Han har magproblem, ont i muskler, behov av bekräftelse (främst från sig själv), svårt att lita på andra....ja, jag kan räkna upp allt som har med medberoende att göra.

Jag har för länge sen "accepterat det jag inte kan förändra" men på ålderns höst kommer ett orättvist samvete ifatt och jag börjar tycka synd om honom OCH mig som utsatt honom för alkoholens biverkningar. Och det ändå fast jag vet att det är en sjukdom och att jag inte hade möjlighet att agera annorlunda när jag var aktiv alkoholist. Spriten styrde helt mitt liv och jag hade inget annat val än att lyda med den kunskap jag då hade. Mitt prio ett var alkoholen, inte barnen.

Men det är en gången tid och jag försöker idag att vara så tillmötesgående jag har möjlighet till för mina barn. Med dottern tycker jag att det fungerar bra även om det tog lång tid innan hon slutade att lägga skuld på mig oavsett vad som hände i hennes liv. Det satt så djupt i henne att all skit var mitt fel men har blivit bättre med åren. Med grabben fungerar inget och han är även reserverad mot sin syster som han kanske helt omedvetet ser som en förrädare ? Jag tror att han själv ser att han gör galet och att syrran gör rätt men för att ändra sig själv måste han böja på nacken och ta emot hjälp.

Att känna skam och skuld är inte bra för en alkoholist, det skapar ångest som kan leda helt åt helvete. Därför är jag lite rädd för dessa känslor nu på äldre dar och det fast jag har kunskapen om det. Och jag vet ju att det bästa sättet att behandla det är att prata eller, som här, att skriva av mig mina tankar. Typ släppa ut trollen i ljuset. När jag var aktiv så hade jag inte kunskapen eller viljan till förändring, sjukdomen styrde mig helt, och idag är det inget jag kan göra åt det.

Idag har jag ett bra liv och är mäkta förvånad över att min kropp än så länge inte har tagit skada av allt gift jag hällt ner i den. Jag är tacksam för var dag jag får vara frisk och nykter även om jag är usel på att påminna mig det. Jag har än så länge ett helt fritt val att göra vad jag vill med min dag, lite ideellt arbete, lite språkträning, lite resor, besök hos andra, när jag vill gå upp på morgonen....bäst att passa på innan jag återigen blir beroende av andra. Nya minnen och upplevelser hoppas jag blir en källa till förnöjsamhet när jag väl sitter i rullstolen !

Men för att kunna ha det fina livet förutsätter det att jag inte tar det första glaset !!

Jag är också på Dag 1 idag. Bra att du vill tillbaka till det vita livet??

...är det färdigt. Är sååå trött på alkoholdjävulen som nu legat efter mig i flera veckor.
Åt helvete med dig! säger jag.

Nu ska en ny vit period starta för mig och jag ska kämpa som fan för en förändring.
Kommer inte orka följa några nya trådar här på forumet men är så glad att " de gamla" finns.
Kramar till alla
???

Åh Tullamore! Alltså, det är väl inte så konstigt att det är svårt att fullständigt klippa banden till alkoholen. Det finns ju så många goda stunder när en liten, lagom mängd är helt ok och vad är det för fel med det? Absolut inget. Det är ju bara det att det också finns de motsatta stunderna. Med för mycket, för ofta, på fel sätt - och med tråkiga konsekvenser. Och det är väl det här som gör det svårt att klippa banden? Att mycket faktiskt är bra med alkoholen också. Som Tullamore!

Det är också svårare att ta ett omtag på nykterheten. Vilket, när man kommer in i den på nytt, gör att man vårdar sitt val bättre. Tänker sig för både en och flera gånger inför ett återfall. Sedan faller man ändå, kanske! Men, många gånger kan det räcka med att tänka på hur jobbigt det är att börja om. Den vetskapen är en bra början att ta med sig.

För mig är det också (lite) lättare att klara vardagarna. Nu har vi en vecka på oss att hitta strategier för att klara nästa helg. Jag för min del kan inte boka in för många grejer (typ tänka att jag ska STORSTÄDA hela lägenheten) för då behöver jag A för att klara det. Samtidigt kan jag inte låta det vara tomt på schemat för då blir det lite som du tänkte; Hur ska jag fixa den här helgen utan?! Ja det är väl lite så att varje lite grej blir en anledning till att dricka.

Igår drack jag vin och öl. Inga mängder. Köpte hem en liten minivin och en öl. Så totalt meningslöst. Varför? Jo mina tankar gick så att hur skulle jag fixa en lördag kväll hemma utan a? Tänk om jag inte kan slappna av?
Sånt självbedrägeri.
Jag kämpar vidare. Inser att nykterheten ÄR härlig. Alkoholen ger inget. Så hur överlistar jag den nästa helg? Tror nämligen jag lärt mig att jag ska vara utan på vardagar? Får se.

för att du påminner mig om hur en bakfylledag kändes när jag var aktiv ! Du beskriver precis mina känslor !!

Och välkommen tillbaka !! Njut av dagen idag och ta en en dag i taget så knallar det på !

Morgonkramen !

Vad fint att läsa om det kärleksfulla förhållandet du har! Jag blir så glad för din skull. Det belyser också det förunderliga i alkoholmissbruket. Ja, du har haft en trasig barndom men lever ett fint och lyckat liv idag, precis som jag. Likväl drabbas både du och jag av "monstret" som gör allt för att få oss att falla. I slutändan verkar livsstil inte spela så stor roll, ett beroende är ett beroende helt enkelt. Jag är beroende oavsett om jag lever i ett slott eller ute i rännstenen. Det är lite tankar som börjat snurra hos mig efter att jag läst dina senaste texter. Det hjälper mig att förstå mig själv och det vill jag tacka dig för!

Hur gick det igår?

Det var fint att läsa att du försökte fylla dagen med bra saker, att du kämpade för att få en bra dag för både dig själv och din familj. Det är tråkigt när det inte "lyckas", när alla ens ansträngningar endå leder tillbaka till flaskan, eller tanken på flaskan. Det viktiga är då att komma ihåg att det man gjorde tidigare inte är förgäves. Du och dina barn hade en väldigt fin dag och de känslor du fått kämpa med under kvällen mest troligt ändå hade kommit för du, liksom jag, inte kan kontrollera alkoholen. Det är alkoholen som kontrollerar oss. Det spelar ingen roll vad vi gör - det är ett gift, ett gift som är så otroligt svårt att vinna emot!

Det gäller att kämpa. Jag hoppas du hade styrkan att kämpa hela kvällen. Om inte så försök lära dig något av det som hände. Är det klokt att ha alkohol hemma nu när det är som det är? Kan inte din partner också avstå under en tid så det blir lättare för dig?

Ja varför tar man den där ölen? För att vi är beroende? Men varför är vi beroende? Som Anders 48 säger så¨kanske vi aldrig får veta. Fokusera på att inte dricka. Straffa inte dig själv, lär dig någonting av det. Fanns ölen hemma när du drack den?

Själv är jag tillbaka här igen efter att ha haft några jobbiga månader med för mycket alkohol, igen. Kan kämpar på sedan början av 2017. Ibland går det bra och ibland går det käpp rätt åt h ... Det är nog först nu jag inser att jag helt enkelt inte kan hantera alkohol, inte alls. Det beror inte på en väldigt traumatisk barndom eller andra dåliga saker. Jag är helt enkelt beroende och kan inte kontrollera alkoholen. Då är det bättre att vara utan, för mig i alla fall.

Hoppas du får en fin söndag!

på att hålla mig nykter, vad är det med mig!?!
I helgen har jag tagit min Tullamore Dew, både fredag och lördag. Inte för att jag kände mig sugen utan på ren jävla pin kiv.
Jag FATTAR inte!?!
Jag ser mig fortfarande som en som inte dricker.
Igår var jag I skogen hela dagen och idag ska jag ut med.
Måste väck.
Taskigt mot familjen men jag kan inte vara inne.
Jag flyr..
Inga tonåringar hemma och Lilleman sov när jag tog mina groggar, så dem kan jag fortsätta ljuga för, att jag är nykter.
Jag blev inte oregerlig och jag mår inte dålig, är det då ok att dricka?
Nää.
Eller?
Fan (och varför vill min autocorrect alltid skriva Dan när jag vill svära?!?)
Varför klarar jag nästan ett år och sen inte ens en månad?
Det SKA gå!
Nu!

Det blev aldrig någon banan igår, kunde inte få ner den. Det blev rätt många timmars sömn och nu mår jag mycket bättre, fastän jag vaknade väldigt tidigt. Har kunnat få i mig en halv smoothie och lite te. I skrivandets stund smuttar jag på en kaffe.

Jag har ett Excel ark där jag fyller i lite olika saker, bland annat alkoholintag. I oktober hade jag 19 onyktra dagar ... Alla dagar innebar inte SUPANDE men ändå. Jag drack alkohol fler dagar än jag var utan. Jag är så tacksam för att jag bromsar nu innan det blev 30-31 onyktra dagar per månad.

Just nu kan jag se fördelarna med att det blev som det blev i fredags. Det behövdes visst för att jag skulle kunna hitta tillbaka till nykterheten och inse att "ibland" inte är för mig. Synd bara att jag ska behöva ramla flera gånger om för den insikten. Tråkigt att den påminnelsen ska behövas med jämna mellanrum. Hur som helst så har ångesten dämpats och ett lugn infunnit sig. En känsla av acceptans. Det känns som att jag tagit rätt beslut. Nykterheten är den väg jag ska vandra, det är där jag hör hemma. Det känns bra. Det känns tryggt.

Jag ser att alkoholen hittade tillbaka till mig på ett skrämmande effektivt sätt. Helt plötsligt längtade jag inte efter helgen för ledighetens skull utan för att kunna få dricka "ett glas vin" (mmm, ett - eller hur?!) och att det skulle vara helt ok, för alla andra dricker också under helgerna! Helt plötsligt var det ok att dricka en öl mitt i veckan och eftersom det var folköl så var det ok att dricka ett 6-pack och när det tog slut så fanns det ju ett till 6-pack ... Det är sjukt hur jag fort jag gick tillbaka till gamla vanor.

Nu är jag inte rädd för att bli nykter. Jag vet att jag klarar det, det har jag ju gjort förr! Oron finns i att behålla nykterheten efter en längre tid, men det vill jag inte tänka på just nu. Nu ligger all fokus på att samla nyktra dagar samtidigt som jag har i bakhuvudet att min största kamp börjar efter ett par månader.

Fint att läsa i din tråd. Igenkänningsfaktorn är hög, så som den brukar vara när människor med samma beroendesjukdom får skriva fritt och öppet. Jag tackar för att du delar med dig, det är alltid lika tröstande att se att man inte är ensam i sin kamp.

Hoppas du får en fin söndag!

Vaknade PIGG och utvilad även idag. Vilken härlig känsla att smyga upp och käka frukost en söndag morgon klockan 06. Frun sover och även våra vuxna barn som har sovit över hör hemma i natt. De bor annars i olika städer pga jobb. Vi hade en klassisk mys kväll igår. Käkade taco och sedan blev det mys i tv soffan. Inbillar mig att de uppskattade min nykterhet lika mycket som jag själv gjorde. Känns nice att kidsen vill hänga med oss päron även fast den yngsta har fyllt 25 år.

Om jag räknat rätt så har jag 79 nyktra dagar av 89.Det går ganska bra.. Saknar dock vinet och några kalla något oerhört
under helger. Inför helgen nu så hade jag klart för mig att det ska drickas några glas vin. Jag (;läs hjärnan) var helt inställd på att så skulle ske.
Reagerade dock i tid som tur var då jag insåg att något var fel i mitt tankesätt. Alltid när jag tänker att jag ska dricka
under en viss dag typ en lördag eller en helg, då brukar det bli mer än jag tänkt dricka. 2 glas blir 5,6,7 o.s.v. Inte bra.
Ville visa att det är jag som bestämmer och inte A så jag gick emot min egen hjärnas starka vilja att dricka denna helg
och gjorde tvärtom istället. Är således fortsatt nykter och börjar komma upp i rätt bra utfall i min strävan
att bli bättre på att leva mitt liv på rätt sätt med radikalt mindre mängd A. Jag tänker lite fel många gånger och tycker lite som att en helg utan A
är en förlorad helg. Man har lite sorg. Konstaterar att det är gamla vanor som sitter kvar p.g.a. konstant helgdrickande under lång tid.

Belöningstänket triggar gång på gång märker jag.. Svårt att värja sig ibland och särskilt då under helger
Att dricka för avslappning och lindra stress är nog den värsta triggern för mig. Är en stressig typ A människa och behöver verkligen slappna av
och där har A haft en stor betydelse i mitt liv. Nu kan jag inte ha det så längre. Vill inte innerst inne och tycker kanske att det
positiva med alkoholen har minskat i betydelse och den ger inte samma positiva känsla som tidigare. Tycker även att jag behöver
mer mängder nu än tidigare för att uppnå samma nivåer av avslappning. Att bryta dryckesmönstret med överkonsumtionen som jag haft under
många år är superviktigt innan det är försent. Har man väl fått suget är det ofta försent att återgå till normalkonsumtion det vet jag ju.
Vill kunna dricka normalt och ha samma låga toleransnivå som tidigare, så jag avvaktar nu ett bra tag med nästa intag av A.
En märklig detalj var att huvudet var helt busy inför denna helg med att planera för vilka sorter som skulle intas..Är lite rädd för hur jag tänker ibland.
Måste verkligen få bort detta beteende och tänket kring A ur skallen en gång för alla nu.
Jag ska och vill dricka vin vid vissa tillfällen senare i livet men nu försöker jag köra en sammanhållen nykterhet en tid framöver.
Har varit i dyn på riktigt en gång och dit vill jag inte igen.Usch och fy.. Gäller att komma ihåg hur illa det var, för då blir det enklare att avstå.
För mig är sömnen helt avgörande för att kunna hålla min nykterhet. Fungerar inte sömnen då blir det många gånger A för att kunna sova.
Härav intar jag Propavan (icke vanebildande) samt Atarax och ibland melatonin. Fungerar bra och jag får den sömn som kroppen behöver.
Vet att många här på forumet har sömnproblem vid A-avslut och har läst och förstått att återfallen ofta sker när man haft dåligt med sömn
under några dygn. Tycker att läkarna ska vara frikostiga med sömnmedel som inte är narkotiska eller vanebildande.
Det är väldigt många här på forumet som verkligen behöver sömnmedel vid A-avslut. Bättre med lite piller än alkohol anser jag.

Ser att flera signaturer når sina nykterhetsmål.. "MM", "Ikaros" 2 år och samma dag 12 Okt.!! Imponerande och starkt.Grattis!!
"Adde" i en klass för sig som vanligt :-) Läser allt ni skriver. Det hjälper mig att förstå bättre när jag får ta del av andra människors berättelser.
Några signaturer kämpar på i ett svårt läge och mår väldigt dåligt.. "Pianisten", hoppas det gick bra denna Lördagkväll..
Sign. "nystart" har det tufft. Första dagarna är ju värst, hoppas du fixar det.
Och alla ni andra" Vinäger", "Nurture", "Jamine", m.fl. vi fixar till detta tillsammans eller hur..
Skrivet i sen timme helt nykter men något i affekt av Propavanet som börjar verka nu.
Läggdags således.. Ha det så bra som det går alla och kämpa på nu för det finns en bättre
tillvaro inom räckhåll.

Styrkekramar till alla som kämpar på

//John

Håll dig för allt i världen nykter fram till läkarbesöket, det tar tid att få ner värdena till normala nivåer. Tror det tog två veckor innan provsvaren kom och då var dom OK. En stor sten från mina axlar men så kom det ett brev från läkaren att han hade fått svar på ytterligare nåt värde och det var för högt och tyder på typ utökad alkoholkonsumtion. Att leva i ovisshet var fan så jobbigt.
Men så här i efterhand så förstår man att man oroade sig för mycket. Läkaren är ju min läkare på vårdcentralen och det var honom jag vände mig till två månader senare och sa att jag gick på beroendeenheten och i samförstånd med dem ville ha antabus utskrivet.
Visst jag var orolig att detta skulle påverka mitt körkort men hälsan och familjen är viktigare. Men det var inga problem alls.

Skriver av mig

Mitt ex numera bor ibland här hos mig. Och ikväll så skulle han ta en snabb aw med sin kollega. Jag hade en liten aning om att han kommer inte hålla de han ville hålla. 4 öl o sen hem hit! För de ville han såååå gärna, sa ja vill visa dig och oss.

I vilket fall så sa jag jag bestämmer inte om du ska va kvar eller ej, men däremot så bestämmer jag att jag inte vill du kommer hit om du blivit för onykter!!!

Va hände jo han verkade vilja va kvar längre, lite som att han.ville komma när de passa han. Det slutade med att vi sover på varsitt håll.han lyckades ej kunna hålla de han sa.

För mig.är de lite tråkigt i hans progress att bli bättre, men nu fall han för frestelserna i ölen och va kvar trooootts han jobbar imorn vid kl 11:00

Hans val tänker jag, hade vi vart ihop hade jag blivit galen och massa bråk o tårar. Nu.känner jag mig stolt över mitt agerande.

Jag förstår inte hur han tänker, men jag tror de är ölen som talar nu. Och för min del så känner jag bara att jag drar mina öron åt mig ännu mer. Ingen ide att tro på va han säger.

Man kan inte säga en sak o sen göra annat o tro att han kan komma när de passar. O nu va krogen viktigare.

Är det samma läkare du skall till som har skrivit ut Campral till dig? Man skall svara på frågor om man är beroende och om man har gått i behandling tidigare. Kommer inte ihåg exakt men om man är beroende i läkarens mening så är det alkolås i 2 år som gäller och en observationstid på ett år isf 6månader. Du vet säkert redan detta, för det står i de papper du fått hem.
När jag var hos läkaren så sa jag inte till honom att jag hade problem, och jag hade vid den tidpunkten inte heller påbörjat min kontakt med beroendeenheten. Tyckte väl inte att jag hade några problem som jag inte kunde lösa själv.
Efter 6 månader var det dags för läkarintyg igen och då kommer ju samma frågor upp igen men läkaren fyllde i frågorna i en rasande fart och jag tänkte att "fine" , transportstyrelsen måste ju inte veta allt...
Man mister ju förstås inte sin rätt att ha alkolås men transportstyrelsen kanske beslutar om en spärrtid på 2 år istället och det blir ju rätt mycket dyrare då.
Att ha alkolås ser jag inte som något dåligt men man vill ju kanske inte att folk som man inte har berättat för skall se det. Och att det framför allt skall bli jobbigt för barnen om dom har kompisar som skall åka med i bilen.
Det är nog det som känt värst, att man utsätter sina barn för det här. Det tog ett tag för poletten att trilla ner men nu har jag varit nykter nästan 4månader med hjälp av antabus.