Senaste kommentarerna i forumet

Utan min vetskap (som vanligt) dracks sista delen av spritflaskan upp igår kväll. Är skrämmande att jag inte direkt kan se, verkar helt opåverkad, hur är ens det möjligt?
Berättade för mannen i söndags hur besviken jag var, om supandet med min pappa osv. Han sa inte mycket, han kanske förstod själv (eller så inte...) Sa också att jag inte kommer erbjuda min pappa att bo hos oss när han hälsar på, att jag mår för dåligt, då vakna han till och tyckte att det måste vi ju göra, det är ju min pappa. Och visst, jag känner samma, men samtidigt mår jag så fruktansvärt dåligt när han är hos oss och jag vet vad som komma skall. Kanske är det fel, jag vet inte, men allt detta börjar stå mig högt upp i halsen, vet nog vad jag måste göra. Ena dagen självklart, en annan inte lika. Men jag börjar tro att det kommer komma en dag då jag inte längre orkar och jag kommer att lämna honom. Ganska ofta drömmer jag om ett eget boende, har till och med tittat vad som finns. Men så tveka jag. Fram och tillbaka och fram och tillbaka. Är väl inte där än. Ni som lämnat, vad var sista spiken i kistan?

Ska ju ta ett break härifrån nu egentligen. Men ett tips. Jag är ju arbetsgivare själv och har förlorat tvister
mot facket. Tar det ur minnet men det finns något som heter "kvittningslagen" som gör att den anställde
kan behålla pengarna även om det är fel utbetalt. Om beloppet inte är oskäligt så kan det faktiskt vara
att du har rätt till pengarna. Kolla detta med facket är mitt grundtips..

//John

Keep on fighting!

Fan vad skönt!
Tiden går fort. Det har gått förvånansvärt bra. Jag har till och med varit i sommarstugan själv en helg. Nykter! Det har inte hänt många gånger på 15 år, det kan jag lova.
Jag har gått på AA-möten varje vecka och i kväll är det dags igen, det är skönt att gå dit och man känner sig så bra efteråt.
Ta hand om er!

Hej..
Jag känner igen mig så.. är också på ruta
1. MEN den här gången har jag sökt hjälp och väntar på samtalsbehandling snart.
Nu gäller det!
När annars? Vi kommer ALDRIG kunna hålla alkohol på en ”normal” nivå. Vi kommer att sjunka med den. Sakta. Bättre att gå ”all in” i nykterheten.
Men HUR? Jag hoppas få proffs hjälp med just den biten! HUR låter man bli första glaset? Det är skönt att dela med sig av tankarna här.
Lycka till!

inte helt lysande.
Har trampat sönder mitt sköra rutinbygge och återfallit i felätande.
Till och med ett par nattätningar har det blivit.
Skillnaden är oerhörd mellan att verkligen vilja med varje fiber i sitt väsen.
Och inte.
Har ökat dosen av Citalopram eftersom jag gått så länge med det lågfrekventa borrljudet av ångest.
Så nu är jag uppe i maxdos.
Galet trött och lite off känner jag mig.
Ja, jag vet inte.
Kan man trösta sig med att this too shall pass?
Förresten, varför måste jag trösta mig?
Jag har det precis såsom jag har det just nu.
Det går att hämta styrka i den acceptansen.
Istället för att resista läget.

Det känns bra att ni tycker mitt resonemang funkar!
Det roliga i kråksången är att maken som druckit tors- igår kom imorse och sa ”nu är det stopp” Oftast fortsätter han ett par månader innan han ens tänker tanken att stoppa. Jag märker ju att han håller på att försöka förändra sej till det bättre men jag vet ju också att balansgången är på slak lina.
Istället för att börja diskutera lösningar med honom så sa jag bara -Jaha, vad skönt för dej. Blicken jag fick var både förvånad och frågande men han sa inget mer ?
Jag tror att mitt nyvunna beslut gjorde att jag kunde lämna över hans ångest där den hörde hemma, hos honom, inte hos mej !
Kram på er ?

är ett bra ställe att utgå från.
Och välkommen tillbaka, New start.
Fint att se dig igen.
Först och främst är du mitt i processen med att göra någonting åt drickandet även fast det kanske inte verkar så.
Du tänker, våndas, reflekterar och är klar med vad du vill göra slut med.
Vilka vägar kan du täppa till för att minska risken att åka dit?
Bort med alkoholen ur hemmet, till exempel.
Fyll kylskåp och skafferi med grejer du gillar, lite vardagslyx.
Hitta nåt du alltid kan ta till; stickningen har du ju, kanske pussel, nåt spel på datorn/mobilen, modellbygge, en boxningssäck...
Läs böcker i ämnet, t ex AnsvarsFULL (av Camilla Kuylenstierna) eller Per Holknekts 1960-2014.
Hur har du det med AA där du bor?
Ta upp försummade relationer och blås nytt liv i dom.
Känn efter hur det känns att få ett riktigt jäkla sug som du inte ger efter för.
Ger du efter för ett riktigt jädra sug; känn efter hur det känns också.
Sist och störst; det här går att få bukt med.
Det går.
Fasen anamma, det går.
Kram!

Jag vacklar i beslutet.
Jag vill dricka vin!!!!!!
Jag vill inte dricka alkohol!
Jag vill vara nykterist.
Jag vill dricka vin!
Herregud.
Hur kunde jag låta det gå så långt.
Att jag knappt kan ta mig ur snurran.
Hoppas jag blir klarare i mitt beslut med tiden. Det finns ju inget alternativ. Gå under med alkohol eller leva nykter.

Alltså det är så tragikomiskt ?

Ja jag har kollat med FK men inte med AFA, kan göra det nu på jobbet. Tack för tips ??

på jobbet och sitt av skulden riktigt ordentligt. :D

Har du förresten koll på försäkringskassan och kanske AFA så du får ut det du har rätt till?

Tycker du är så befriande ärlig.
Bara säger som det är inför dig själv.
En del insikter är jobbiga att stå inför.
Det är som att dom måste värka fram under en längre tid.
Och så plötsligt står dom där framför en.
I fullt dagsljus.
Vad gör man av dom?

Lycka till på det eventuella mötet ikväll.
Jag har hittat ett nytt AA-möte att gå på.
Mysigt är det, som att sitta hemma i sitt eget vardagsrum nästan.
Hoppas du trivs där du går också.
Kram på dig.

Tack!
Den texten var jätte bra, tack för tipset ?
Allt löser sig.

Lite tragikomiskt. Nu säger löneavdelningen att jag fått för mycket utbetalt, så jag kommer bli behöva betala tillbaka till företaget. Fick ju ut 8k förr månaden, och noll denna månaden. Jobbat förra månaden så förstår inte riktigt vad jag ska leva på eller betala tillbaka på?
Ska jag betala för att få jobba?

Känns ingenting i mig. Orkar inte ens bli upprörd. Så nu ska jag ta på mig kavajen, sminket och dra in till jobbet och sitta av min skuld ??‍♀️

ett år är rejält med tid men ändå greppbart! Och också smart att väga in ekonomiska aspekter som jobb och sparpengar! Det kommer ge dig en extra trygghet! Tror som Informera att ett ultimatum som utgår från en själv är det bästa! Ett löfte till dig själv! Gör ju också att man inser att man kan ta makten över sitt eget liv!

Bra gjort av dig Stumpan????

Här blir det yoga i kväll✨✨

till oss igen. Att förändra sina alkoholvanor och andra vanor kan ta tid och gå i "skov". Det låter som att du är redo nu för ett nytt tydligt och kanske slutgiltigt steg. Att ta emot stöd är sannerligen en gåva till dig själv. Så fint. Och tack för att du vill dela det med oss.

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

vilket jobbigt läge.
Förstår att allt drar igång inuti.
Vill egentligen bara säga att jag läst vad du skrivit idag.
Att jag skulle värna dig, vara rädd om dig och tycka om dig i verkliga livet.
Att du är tapper, vacker och värdefull.
Med värme, en mjuk på kind och stor kram.

P.S Läste AlkoDHyperD:s inlägg i en annan tråd.
Fick mig att tänka på mig själv och så dök du upp i huvudet också. D.S

https://alkoholhjalpen.se/comment/205451#comment-205451

"Är det så att man måste ta ett återfall för att riktigt komma till insikt?"
Den frågan ekar i mig. Det känns så just nu efter helgens snedsteg.

Men samtidigt känner jag...om en vecka, då kanske det känns annorlunda. Var det så farligt ändå?
Ja förmodligen var det exakt så illa. Måste bara försöka komma ihåg det.

Smsade polisen att de haft förhör med han som våldtog mig. Idag, nyss. Nu. Idag.
Incidenten hände i april. Hur kan allt ta sådan jävla lång tid?

Oooooch heeeej ångestpåslag! ?‍♀️ Vill snabbspola tiden.

Jag dricker inte, och jag röker inte! Hurra ?

Feeling When du kan mer om sömn än din sömnterapeut...

Fick tipset att äta en banan och dricka ett glas varm mjöl innan sängående (funkar säkert för någon). Men hallåååååå lixom ?‍♀️. Fick oxå tipset att gå in i ett annat rum ?
Får gå ut och ställa mig i trapphuset.

In other News inte mycket. Höll på att försova mig till sömnskola. Jobbet har inte betalat ut någon lön, orkar inte panika. Får väl låna cash av någon om det inte löser sig. Hörde av mig till min chef. Behöver ju de där riksdalerna för att överleva änna ?‍♀️.
Ätit två vaniljmunkar, shake och hallomiwrap till brunch. Ångesten har lagt sig, hurra!
Börjar jobba 14 idag. Kommer antagligen slumra tills dess.
Vet att jag inte borde vila middag men jag är sååååååååå jävla trött ?? kan vila middag sålänge det inte påverkar min insomnig på kvällen, tänker jag.

Börjar tappa känslan av meningsfullhet. Det är farligt. Måste bryta detta innan jag blir supersjuk igen.
Vet inte om det är värt att ringa min läkare och jaga honom igen. Orkar inte. Orkar inte jaga.

Fridens ?

att hon lyssnade även om hon gick i försvarsställning ! Min erfarenhet är att när min man vet att jag menar allvar och inte ”gnäller” då brukar det bli bättre en period men tyvärr så glömmer jag också fort och då är det fritt fram igen att börja öka upp.
Jag har precis gjort ett avtal med mej själv , skrev om det i min tråd ”står och stampar på samma ställe” kanske det är ett förslag till dej också. Bestäm vad du vill och när du vill och utgå ifrån det.
Ett nytt hus är ju mysigt men det löser ju inte problemet, även ett nytt hus blir gammalt..... som så många som skaffar barn 2 eller 3 när det blir jobbigt i familjen, för att stärka den , medan det ofta blir tvärtom.

Det låter som en utmärkt plan Anxiete! Att flytta ultimatumet till sig själv tror jag är mycket mer fruktbart än att kräva det av någon annan.

Jag gjorde detsamma för ett år sedan, gav mig själv ultimatumet att jag ger det ett år att ändras och om inte så tar jag mina egna beslut för framtiden utan honom.

Hade under tiden som du gjort upp en sparplan och förberedde i det tysta med att ordna ur skåp och packa ner sådant som kan bli bra att ha. Tittade och funderade på var och hur jag ville bo i mitt nya liv, indredde i dagdrömmar och kände första gången på länge jag hade nåt att se fram emot. När året gått och inget i större utsträckning ändrats tackade jag ja till ett eget boende när det rätta läget av en slump ramlade mig i famnen. Det är nu två månader sedan och jag har inte flyttat in på allvar där ännu, kanske jag njuter av att se mannen våndas över att inte veta var han har mig. Gör nya stället fint med nya tapeter och njuter av min tid där, så skönt och befriande att ha ett ställe att åka till med barnen när mannens drickande spårar ur. Vilket det i och för sig gör mer sällan sen jag släppte bomben om att jag skaffat en bostad men helt sluta har han nog ändå inga planer på.

Att ge sig dendär tiden tror jag kan vara bra, om läget inte är akut men man känner på sig att det inte heller är hållbart att fortsätta på samma spår som nu. Att ge sig tid till eftertanke hur man vill ha det istället återger styrka och beslutsamhet, ett återtagande av makten i ens liv.

Dethär forumet har varit en oöverträfflig hjälp i min process och en stor anledning att jag kommit såpass långt i mitt tillfrisknande från medberoendet på den trots allt rätt korta tid som ett år är.

Så dröm på Anxiete, planera och fundera, tänk till vad du vill ha av ditt liv! Du är värd all lycka i världen, så låt dig själv blomma om det är det du vill göra!

Härligt Berra. Underbar läsning. Du kommer bli världens bästa morfar!
Bamsekram

Kära Vinäger,

Tack för kärleksfulla och eftertänksamma inlägg. Du skriver precis det jag tänker. Upplever att jag väljer bort alkoholsituationer så långt det bara går. Konstaterar att det fortfarande finns ( mestadels kvinnliga ) kompisar som vill se mej som en ‘partner in crime’ när det kommer till att gå ut och dricka vin. Det är svårt men nödvändigt att ducka då, men det gör jag. Väldigt få känner till min långa resa.

Tack för att du finns; du är ett rellt stöd för mej och det är skönt att ta rygg på dej !

? Nurture