Senaste kommentarerna i forumet

Du verkar klar och förstår din egen situation. Här kan du skriva om tankar och funderingar kring beroendet.Jag är mest förundrad av att det faktiskt går att förändra sitt liv till något bättre genom alkostopp. Bättre sent än aldrig. Men hade hört massor av ”fakta” kring missbruk/beroende som inte stämmer på alla. Du verkar redo för förändring. Bra beslut att skriva och läsa här..

Vad kul att du har hittat hit och att du vill använda forumet för att dela med dig av tankar och funderingar kring dina dryckesvanor. Du har förstått, en längre tid, att du har haft en osund relation till alkohol, men har samtidigt klarat av jobb och studier och därmed kanske inte sett det som något stort problem. Nu har du däremot bestämt dig för att det är dags för förändring och har redan börjat ändra dina vanor, häftigt! Du undrar om det är bäst att trappa ner eller sluta helt och har inte bestämt dig för hur lång tid framåt nykterhetsmålet ska gälla. Klokt av dig att söka stöd och höra andras erfarenheter här.

Fortsätt gärna att dela dina funderingar och reflektioner här på forumet, vi ser fram emot att följa din resa. Ibland kan man behöva skriva flera gånger och ibland tar det bara lite tid innan en ny tråd tar fart. Du kan även läsa runt i andras trådar och se om du hittar något hjälpsamt där.

Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen och Anhörigstödet

Helt rätt...
Jag försökte länge också att dricka mindre. Folk här på forumet skrev att det inte skulle funka, att jag behövde sluta helt. Det ville jag inte lyssna på. Jag tog min egen väg och det gick jättebra att dricka två öl, sen vara nöjd och gå hem. Flera gånger. HA, jag hade rätt! Det gick visst att dricka måttligt. Så fel dom hade, alla dom som sa att enda alternativet var att sluta helt. Det gick jättebra att dricka måttligt, många gånger. Men sen kom det tillfället då det blev för mycket. Och det är så det alltid kommer att vara, och så länge det blir för mycket en gång av 10 så är det ett problem.
Jag hoppas att du hittar viljan att sluta helt, och inser att det inte kommer att funka att dricka måttligt även om det går ibland.

Den känner vi igen..Luktar man alkohol dagen efter är det sannolikt att man druckit mycket dagen innan..En god kollega på mitt jobb(vars pappa hade a-problem) viskade en gång att jag nog luktade öl..Det stämde för då drack jag nästan varje kväll..Hon sa det för att hon var rädd om mig..Det är mängder med folk som går i både kostym och blåställ som luktar alkohol på jobbet..Nu sitter dom flesta missbrukare på soffor och kontorsstolar..Inte parkbänkar..Jättebra jobbat Jasmine???

På tal om dag 44, då hade jag min enda stora svacka. Hade stora problem då med vissa detaljer i stunden och direkt
dök tanken upp på A. En vän hjälpte mig upp på hästen igen :-)
Kul att du kan ha roligt utan A... Hjälper otroligt om man kan leva normalt och ha kul utan..
Livet kommer i fas s.a.s.

Skoj,

Kram

John

Tack Jasmine !
Jag mår toppenbra utan socker och har 65 minus 1 dag nu utan A. Inget sug eller lockelser alls. Känns bra.
Det är svårt att vara utan socker helt. Raffinerat socker är väl det som man ska plocka bort som nummer 1.
Godis, bakverk, Oboy m.m. Har själv tagit bort vitt bröd utöver rena sockerprodukter. Brukar äta bröd utan gluten. Jag kör mörkt nu
om jag äter bröd vilket jag inte gör varje dag. Kaviar innehåller mycket socker så det missade jag på en dag.
Cravings har jag haft efter sockerprodukter helt klart.
Känner igen detta som du säger med om man har mycket omkring som kanske inte funkar helt hundra + mycket att
göra så blir det lätt att man tröstar sig med snabbmat o.s.v. . Vitt bröd är såklart inte bra..men sånt händer ;-)

Kram tillbaka Jasmine och ha en förtrollande nykter dag :-)

John

frågade mitt ex en bra bit in i nykterheten om hur hon skulle reagera om jag tar ett återfall. Hon hade då varit med på en sk Familjevecka och sen jobbat med sig själv i Al-Anon och hittat sin egen väg så svaret var direkt och obarmhärtigt :
Du ! Det är enbart ditt problem !

Tusen tack för ditt svar!

Ja jag har ju flera anledningar till min oro såklart (han dricker i ensamhet, för ångestdämpande effekt, dricker mycket och nästan dagligen, blir aldrig bakis även när han ”borde ”, dricker fort, fått gikt-anfall, osv) och jag har aldrig med någon annan haft en sån här dålig magkänsla gällande alkoholvanor...
men- han blir inte otrevlig eller dålig av det! Snarare bara gladare.
Det märks egentligen inte alls om han dricker två glas vin, tre öl och en stadig whisky. Så jag dribblar så med mig själv - vad är egentligen då problemet? Problemet blir ju som absolut värst och mest påtagligt när jag försöker uttrycka min oro och vi börjar bråka? Han blir inte aggressiv, utan mest bara helt iskall. En väldigt varm och inkännande man kan plötsligt se på mig med förakt i blicken. ”Hota” med att göra slut om inte jag kan acceptera honom för den han är och sluta tjata.

Det är på flera sätt så otroligt sårande. Vi har en väldigt ”öppen relation”, eller hur jag ska säga. Inte med den aspekten att vi är med andra, men att grunden är att vi vill ge varandra mycket frihet och att man ska värna sina egna intressen och vänner osv. Vi trivs extremt bra ihop, skrattar mycket, har världens bästa samliv osv.

Jag har vid några få tillfällen uttryckt min oro, inte på ett tjatigt sätt, men det är så han tolkar det. Och efter senaste bråket så är det alltså tystnad som gäller från hans sida. Över en vecka nu (vi bor inte ihop). Och detta beteende, tillsammans med mina andra ”byggstenar”, får ju min oro att späs på än mer - hans uppfattning om att hans alkoholvanor är så viktiga och oinskränkbara leder alltså till att han hellre än att se över dom gör slut med den han älskar? Det blir så bisarrt.
Han skulle nog påstå att det i så fall handlar om ”tjatet” snarare än alkoholen, att ingen annan ska få säga åt honom hur han ska leva sitt liv (vilket jag i sak håller med om). Men detta är inte tjat - det är en genuin jävla oro över att han konsumtion kommer få katastrofala konsekvenser... :(
En oro som grundar sig i kärlek. Vilket han ändå gav uttryck för att han förstod sist vi pratade på telefon, och han bad om ursäkt för sitt beteende.
Men han landar istället i att han inte ”klarar en relation” snarare än i att bjuda in mig helt i sitt liv... och så här har det alltså varit i 3 år. I början förstod jag - han var nyskild, jobbigt med barnen, behövde komma på fötter, byta jobb, flytta osv. Vi har båda försökt göra slut men alltid kommit tillbaka till varandra. Grundkärleken är så stark. Tvivlar inte på om han älskar mig eller inte. Vet vad han känner för mig, och han vet vad jag känner för honom.
Men med tiden så har såklart min frustration växt, varför blir jag inte ”insläppt”? Och i nuläget, när jag börjat se hans alkoholvanor för vad dom är, utan att bortförklara inför mig själv- ja då klarnar ju bilden något. Dels hur han kunnat stänga av sina känslor så abrupt under åren, dels att han kanske är rädd att släppa in mig helt pga då kommer jag se hans konsumtion på ett nära håll...

Allt känns som upp och ner-vända världen. Ena stunden litar jag på min magkänsla, för att i nästa börja tvivla igen... men vet i alla fall att jag inte orkar ha det så här, oavsett anledning...
Behövde skriva av mig, sorry för långt utlägg!

Hej!
Jag känner precis som du. Men som du skriver får tänka på allt elände alkoholen har på oss!

Kram

Har läst era kommentarer och hur ni peppar varandra, kanon tycker jag. Själv är jag bara på min andra nyktra dag. Min man vet och jag har tagit kontakt med vården för att få hjälp. Vet att detta blir tufft som bara den, men vi måste kämpa. Känner sådan ångest över tanken att inte få dricka mer, men var så långt nere att jag fick tankar på att ta mitt liv. Så har bara ett val det är att ta tag i livet! Hoppas det går bra för er alla och bakslag får vi säkert, men ny dag, så försöker vi göra bra saker. Även om livet är rörigt och jobbigt ibland!
Kram till er alla!

Då var första dagen avklarad, känns bra. Har sovit gott. Känner mej dock fortfarande nedstämd, men det tar ju tid. Idag ska vi ut och jogga, så kommer man igång. Står även inför val i arbetet. Har möjlighet att börja en utbildning och ha mindre inkomst, men förhoppningsvis må bättre i vardagen. Eller gå längre i karriären inom nuvarande yrke, med bättre inkomst men med risk att må sämre. Inga lätta val att göra. Menar det kan ju vara så att i nykterhet går jobbet bättre och livet blir enklare! En dag i taget!

Läste i någon annan tråd (Nurtures?) att du mådde bra utan sockret... Jag har inte lyckats helt med mitt löfte. Inser att jag inte orkar kämpa på alla plan... Du vet alkoholen, en strulig relation, ett jobb med kaos och sen sockret. Förlåt?.

Men igår var det sockerfritt även om jag åt en hel pizza (jag brukar max orka en halv) och vitt mjöl är ju nästan som socker..

Kram till dig idag!??

En dag med viktiga och känslosamma uppgifter. Hämta mammas urna. Möte m gamla kollegor. Långsamt smyger sig normaliteten sig tillbaka i mitt liv igen. Allt jag ville ha. Normalt. Lugnt.

Lycka.

Igår var jag på en middag med vänner, ett tillfälle då jag ALLTID drack vin i mitt tidigare liv. Den här gången blev det en alkoholfri öl istället. Jag var trött efter en (som vanligt) kaosdag på jobbet och egentligen var det ganska skönt att inte dricka. Jag och min väninna (som inte heller drack) blev helt fnissiga och skrattade åt allt möjligt, så där som man brukar göra efter något glas vin. Det var en härlig känsla :). Sen åkte jag hem och jobbade till långt efter midnatt, något jag inte hade orkat efter en vinmiddag.

Dag 44 blev påd et hela taget en bra dag!

Kram till er alla där ute!?

Då har du klarat en milstolpe i ditt "nya" liv. Jag känner så väl igen det där att man inte blir lika "galen" utan alkohol, men jag tycker ändå att det har varit skönt att komma ihåg allt jag gjorde och sa samt vara "närvarande" i alla samtal på festen. Men, det är ju såklart inte heller lika roligt när de andra flummar och sluddrar?.

Hur känns det idag om du reflekterar?

Kram och godmorgon!

Hmm du låter toppen. Du har kommit lite längre än mej. Hmm medberoende mötena tycker du dom hjälper.

Har igen träffat på personer som inte dricker alkohol..Det är så intressant, och bra. Pratat med en man vars mamma hade druckit hela hans uppväxt, men varit nykter de senaste 15 åren innan hon dog.Levde tills hon var 78 år, precis som min pappa. Han och hans fru dricker inte alkohol. Dom ser ingen anledning att dricka. Vi pratade om det ökande drickandet i Sverige..Om hur många barn som far illa av familjens hemlighet..Varför inte samhället och vi gör mer åt det..En del i det, är ju att många inom socialtjänst, försäkringskassa, vårdcentral, själva har problem..Det finns massor av oss som jobbar inom den sociala sektorn som inte vill/vågar/orkar ta i problemet beroende och missbruk..Det kan handla om alkohol, spel, mat, skärm och shopping eller annat..Sen finns ju dom som lever på att vi är beroende..Tänk bara på all spelreklam..Det finns nog många barn och partners som mår illa av att höra jinglarna som spelas i radio och tv..Där pengar som skulle gå till mat, kläder och hyra går in på de girigas konton..Det är inte kul, det är katastrof..Människan blir beroende av olika stimuli.Vår hjärna fungerar så..Men det går att förändra våra liv..Det går att få ett liv fritt från missbruk..Då gäller det att veta och kunna så mycket som möjligt.Om oss själva och hur vill vi leva..Skaffa oss redskap och information..Se hur andra gjort som lyckats..Det går, men vi måste själva vilja..Det är hemligheten till att kunna hantera beroende..Kram??✨

Kämpa!! Jag är så glad jag hittade din tråd. Jag är så i samma sits, Talade med dr och vill verkligen!!! Sluta!
Jag hoppas du klarade det med kakbakning. Är med på din resa. Kram

Det gick bra! Tack. ?
I början av kvällen kände jag helt klart av det gamla suget och fick anstränga mig för att sippa låååångsamt på vinet.
Men ju längre kvällen gick, desto mindre sugen blev jag på att dricka. Drack mer och mer vatten. Så jag drack nog totalt mellan 2 och 3 glas vin över en ganska lång kväll, med mer vatten än så samtidigt. Jag klarade det!
Sen måste jag erkänna att nä. Jag är faktiskt inte lika ”rolig” utan vin. Fattar inte poängen med att hänga kvar till supersent, tycker att andra är lite för fulla osv. Njuter inte festen på samma sätt.
Men viktigast är att jag njuter av livet mer. Jag gillar att jag (förhoppningsvis) kommer att vakna upp pigg i morgon och inte må dåligt. Gillar att jag inte behöver ha ångest. Det känns bra. Och värt att offra ”galet festande” (som mest är kul i någon timme när man är där) för.
?

Godnatt! (Har precis jobbat klart...)

Ledsen men det du säger är nog ungefär rätt. Det kan vara det ena eller det andra. Att ta upp någons beteende i syfte att förändra det kan ju leda till att personen går i försvarsställning oavsett vad det gäller. Personen kan själv uppleva att det är ett problem men vara ovillig/oförmögen att förändra det. Eller så kanske hen faktiskt inte upplever att det är ett problem och därför gå i försvarsställning och känna sig anklagad.
Så nej, jag skulle inte säga att det som enskild företeelse är en varningsklocka. Det finns andra varningsklockor som är betydligt tydligare. (Kan jag se nu i efterhand). Att dricka själv till exempel. Att ha svårt att sluta när man börjat osv.
Men däremot, eftersom du redan tycker att din partners konsumtion är ett problem i er relation, så är ju hans oförmåga att prata om det tyvärr ett tecken på att ni har en bra bit kvar innan ni kan mötas.
Jag kunde prata om det med min fru men kunde väl kanske oftast inte riktigt se problemet. Dvs inte ville se det. Men det var eg inga problem att diskutera med bibehållet lugn från min sida. Annat än när det kom under pågående dryckessession. Då blev jag sned. Ingen idé att ta upp det alls med en person som är påverkad.

Härligt att läsa dina insiktsfulla och positiva inlägg igen. ? Fint att du kämpar på och inte ger upp ? Jag undrar också om det blev nån aborre?
Kram

Förstår precis. Inte hur det är att ha barn med syndrom, men att alkoholen ger en fristad i kaoset. Vid 2 månader hade jag en svacka då det kändes extra tungt. Var förbannad och uppgiven. Tror jag skrev ett väldigt negativt inlägg då. Men nu är det mkt bättre (drygt 4 mån). Klart man blir sugen till och från. Kommer från en jobbgrej med alkohol just nu. Var kul ändå och bara mindre sug som gick över ganska fort. Jag har problem med depressioner och ångest men det har blivit betydligt bättre sedan jag slutade dricka. Så den kortvariga lindringen från alkohol leder ju till mer ångest på sikt.
Hur ser din partner på ditt tidigare drickande? Kan ni prata om det?
Vad skulle du vilja ha för hjälp av vårdcentralen? Du kanske kan gå till en annan eller söka andra alternativ.
Starkt av dig att besluta dig och köra på det! 2 månader är jättebra!

Vad gäller vitaminerna så kan du ju köpa Berocca i vanlig större affär. Finns två olika sorter dock, men välj den med högst b1 och b12 vitaminhalt. Den har jag alltid kört på när jag druckit mycket i perioder. Annars finns det säkert receptfria beviplex skulel jag gissa på apoteket. Jag brukar ta en tablett i timmen och dricka mycket vatten när jag slutar dricka. Men du kommer ju känna av abstinens ändå. Men det hjälper på bra då man super bort b-vitaminerna.

I de större städerna brukar det gå rätt bra att besöka beroendecentrum så får man lite välbehövlig benso också under några dagar. Det tråkiga är ju att de bara ger för en dag åt gången så man måste dit och sitta i kö igen varje dag. Eller så kör man en rövare, krökar vidare efter första dagen och sen går dit igen och får nya benso så att man då samlat ihop några extra så kanske man kan klara det själv hemma. Bästa är ju om man kan få en burk utskrivet men de flesta vill ju inte det.< Jag har dock haft någon bra läkare som gjort det. Sparar ju massa tid så fler kan bli hjälpta. Men ibland undrar jag vad syftet är. Lågt hopp om samhället totalt.

Du kan ju traska till vanliga sjukhus också även om de oftat vill att man åker till akutpsyk (alt beroendecentrum beroende var man bor). Men jag har fått hjälpa där.

Ofta är det ju inga större problem när man söker hjälp men det finns ju skräckhistorier där de tar bort en del av våra liv. Jag har dock alltid blivit bra behandlad över lag. Inga problem i det stora hela. Men jag vet folk som sökt hjälpt som indirekt fick körkortet indraget. Sen finns det massa andra historier men vet inte om alla de stämmer. Kan du så kan du ju trappa ner med alkohol men jävligt lätt att bli lite lullig och sen in i skiten igen (om du nu super rejält). Dricker du bara mycket under sjukt långa tider så är det nog lite enklare att trappa ner på alkoholen. Men sätt upp ett schema och så... Sen gäller det att vara disciplinerad!

Som alltid blir jag så glad av dina inlägg. Galet och fantastiskt hur en människa kan förändras till något så bra på så kort tid.

Du är grym! ?❤️