Senaste kommentarerna i forumet

Kontraktet gäller tillsvidare men först året skulle det lämnas blod varje månad. Efter ett år skulle det omförhandlas och vi kom överens om stickprov. Jag tog tjänstledigt tog jobb i annan kommun men valde att återvända. Jag trodde i mitt enfald att tre år av nykterhet skulle vara ett bevis nog men käftsmäll fick jag. Jag fräste åt min chef i fredags att stickprov är ok men att se en läkare är inte ok för jag behöver inte mangla saker jag behöver lämna det gamla bakom mig. Det enda som kan hjälpa är himlen via graven för förståelse och förlåtelse kommer det nog aldrig bli.

Kan känna din stolthet och glädje över dig själv och ditt liv..Du är en härlig kvinna och du är värd det allra bästa..Ha en fin kväll..Snart är du frisk?

God kväll allihop.

Jag hostar och hostar så att jag håller på att bli tokig. Men samtidigt mår jag så bra.

Jag har haft en vecka av relativt dagligt "a-sug". Inte på samma sätt som förr i tiden men ändå. Det har inte känts farligt och jag har inte mått dåligt av det precis. Jag har ju vetat att jag inte ska dricka och jag vet att alla sug försvinner, för det har ju tiden lärt mig.

Men nu känns det ändå som att jag är lite stolt över mig själv. Jag har gått på affären med det där suget men ändå inte tänkt köpa nåt. Jag har varit på stan. Jag har varit ensam hemma. Min man har jobbat borta. Etc. Alltså jag har levt vidare utan alkohol, precis som jag alltid ska. Men hade det varit för två år sedan hade en sådan här vecka utan minsta tvekan fått mig att bryta en nykter period. Ingen tvekan.

Man växer av att låta suget vara utan att agera. Man klarar en hel vecka av sug. Och det försvinner! Utmanar alla att våga prova!

Jag tror att det är hösten som har satt igång det hos mig. Jag skrev förut vet jag om att det inte alltid ens är alkoholsug utan snarare minnen där alkohol varit med. Jag minns höstkvällar och middagar med vin. Och det råkar vara mysiga minnen. Därav suget. Men minnen är ju selektiva. Jag har ju hundra gånger fler minnen som är tragiska. Och de sitter i ryggmärgen så därför dricker jag inte. Jag har ju många fler mysiga minnen där alkohol varit frånvarande!

Jag är ju fortfarande sjuk men jag var på affären idag (det måste man ju tyvärr ibland... Vill inte smitta nån men man måste ju ha mat hemma). Jag sminkade mig och gjorde mig lite fin när jag gick. Såg mig i spegeln och tänkte att om jag drack skulle jag se hemsk ut. Nu var jag sjuk och slut men säg ändå fräsch ut. Alltså jag gjorde mig lite fin med flit för att jag inte skulle glömma bort den fördelen med att inte dricka.

Jag är lika stark som alltid i min nykterhet vill jag ändå skriva. Antagligen ännu starkare. Varje hinder man tar sig över gör en starkare.

Jag är så tillfreds i att spendera denna lördagkväll nykter.

Godnatt ❤

Jag tänkte bara önska dig välkommen till detta forum.

Jag tänkte bara önska dig välkommen till detta forum.

Ångrade mig.

Hoppas det stannade vid en halv flaska..

Kram!

Hej,
En fundering... gällde inte kontraktet under en viss tid? Så hade jag det i varje fall. Lämnade blod under ett år och sedan har vi från båda parter kommit överens om att avtalet är uppfyllt och ”avslutat”. Jag skulle bli väldigt förvånad om jag återigen skulle behöva lämna blod. Finns ju ingen anledning från arbetsgivarens sida om de inte misstänker att jag återigen har problem. Vilket i så fall gäller alla på min arbetsplats. Förstår din besvikelse och frustration i detta. Låt dock inte den känslan ta för stor plats. Uppenbarligen finns inte kunskapen hos de personer som anser att detta är en bra sak. Vore kanske bättre om alla anställda lämnade prover? Skulle nog ge ledningen lite att fundera över... Nej prata du med företagshälsovården och säg hur du känner och mår. Sköter du ditt jobb som du ska och har tagit ansvar för ditt tillfrisknande så tror jag inte ens att de har rätt att kräva det.
Du är grym, fortsätt precis som du gör. Du ska vara stolt över dig själv. Och ingen kan ta vår nyktra tid och våra framgångar ifrån oss.
Kram
Ellan

Korven smakad inte ens korv. Det var lamm och smakade kofta.

allt är väl med dig.
Kram.

Hej Anders
Vet det finns trådar från många som handlar om "sitt liv" men svårt hitta och följa!
Mitt förlag mer samla dessa under ett och samma tak. Lätt att hitta. Lätt att följa.
Inte svårare än så.

Tänkte steka mig två korv med bröd nu. Kanske jag blir lugnare av att äta lite, men inte ens det går problemfritt.

Korven är inplastad i superplast som knappt gick och öppna upp.

Hur känner du dig?
Tänker på dig ?
Styrkekramar ?

Kvällens problem hade vart lösta om jag hade en flickvän som hade kunnat ge mig en ”gammal goding” ett handjob. Men inte ens det har man. Det är inte samma sak själv.

Jag har så mycket stress i mig. Det är alldeles för mycket jobb. Allt är för stimmigt. Jag har inte sovit och blivit utvilad på ett halvår.

Ännu en förstörd lördagskväll. Andra dagar kan vara likadana men just lördagar brukar utmärka sig. Det har varit ungefär detsamma senaste tio åren och det beror mest på min mans drickande och hans labila humör.

Jag tror att jag får återkomma till detta forum senare när jag har bytt fas i livet eller åtminstone bestämt mig för vad jag vill och vilken väg jag ska gå framöver.
Önskar alla en friskare morgondag!

Nä jag är inte glad förrestenJag är arg. Jag är arg på hur det känns konstigt i munnen efter att jag ätit knäckebröd, jag är arg för att jag nu inte får spela mer nu när jag förlorat det jag var redo attt förlora. Jag är arg på allt. Grrr.

Nu har jag spelat bort 500kr på casino. Jag blev iaf glad när jag några ggr vann under loppet.

Slutspelat. Nu har jag iaf underhållet mig själv och fått lite utlopp. Fått vara lite glad.

Ska nog inte spela mera på ett bra tag. Men jag fick 2,5 h nöje. ?

Hej.
Tänker på dig.
Hur är det med dig?
Styrkekramar

Först och främst ett stort Tack!
Jag har läst dina inlägg under en lång tid, men det var först i söndags som jag vågade skaffa ett konto.
Du har inspirerat mig att våga. Tack för det.
Men, tusan vad svårt det är.
Det svåraste tror jag är min besvikelse över hur fasiken jag kunde hamna här.

Önskar dig en fin lördag.

Just för att du har ADHD ska du inte köpa hem en flaska rom. Du är alkoholist med ADHD. Jag med. Dålig kombo.
Visst är det tur att vi har medicin. Jag valde också att utredas i syfte att få medicin (har alltid vetat att jag har ADHD och mina kompisar har sagt att ingen utredning behövs, räcker att tillbringa fem minuter i samma rum?) för att kunna hålla mig nykter.
Det bästa jag gjort
Kram på dig, cybersyster?

Tack för svar!
Givetvis är det en medveten handling att ta själva återfallet men jag tänker att hjärnan typ undermedvetet planterar små tankar kring att det skulle vara ok med lite?

Går ganska bra ändå, 150 dagar nykter. En månad kvar till ett halvår. Så lång tid men samtidigt så kort tid. Vardagen är numera nykter, det är inte längre ett val att välja att vara nykter utan det är min standard så det känns oerhört skönt. Flyter på enklare då.

Trevlig helg.

överdriver inte.
Du har reagerat med all rätt.
Din man uppvisar flera beteenden som får varningsflaggan att höjas.
- Att dricka varje helg och då han är ledig.
- Att gömma sin alkohol.
- Att förneka sina problem eller förminska dem.
- Att bli defensiv då saken förs på tal.
- Att uppgjorda planer inte hålls på grund av alkoholintaget.
- Att börja dricka och sen inte vilja sluta.

Det är fullt förståeligt att du känner obehag över situationen.
Om du vill så fortsätt gärna skriva.
Här finns många med samma problematik och det formuleras många kloka rader på anhörigsidan.

Kram på dig och välkommen hit!

/Winna

Det här är det allra första jag skriver på det här forumet. clord, din berättelse känner jag igen mej i.

Du fick ett svar av din pappa. Det var inte vad du väntat dej. Vad hade du väntat dej för svar?
Som jag ser det nekar han inte till sin sjukdom men hävdar samtidigt att du är vuxen och klarar dej ändå.

Du och din mamma kanske behöver komma överens om vad och hur ni ska prata om din pappas beroende? Jag tänker att hon inte mår eller har det bättre genom att lägga det hos dej. Du behöver sätta upp lite staket, du mår inte bättre av att veta detaljer om hans brukande och du kan inte påverka det.
Jag tror det är bättre för dej att släppa kontrollen över detta. Ni vet alla vad som pågår, det räcker så. Du behöver ta hand om dej själv på ett kärleksfullt och omsorgsfullt sätt. Du kan inte hjälpa din pappa med hans beroendesjukdom och du kan inte hjälpa din mamma med hennes medberoendesjukdom.

Det blev inte ett stökigt inlägg av dej - jag förstår ditt inre kaos!

du har problem med hans alkoholvanor och inte trivs så är det ju ett problem! Oavsett om han är alkoholist eller inte! Att dricka som din man gör begränsar ju ditt/ert liv! Du överdriver inte tycker jag! Många som dricker som din man gör tror jag men det gör ju inte ditt liv bättre och enklare! Försök att göra det du vill och utan honom om han har druckit! Så får han sitta där med sina öl och komma på själv att alkoholen begränsar! Kram

Och jättegrattis till dina 2 1/2 nyktra år. Wow! Förstår hur du känner inför att fortsatt behöva kontrolleras. Nog för att vi är alkoholister, det vet vi så väl, men man måste också få möjlighet att lägga bakom sig. Paketera, plombera och lägga på hyllan. Att då igen behöva träffa en läkare är ju lite som att kastas tillbaks till det som var. Tror inte att vi behöver den "hjälpen" - det klarar vi så bra själva. Tycker som AlkoHD att företagshälsan kontaktar man väl om man skulle återinsjukna. Tycker hela grejen låter dum. Hoppas att du slipper! Åter igen grattis till dig. Jag tar rygg på dig och hoppas att jag snart också kan säga att jag varit nykter ett par år:-) Men nu: En dag i taget. Inte skynda......