Senaste kommentarerna i forumet

Vad håller dig kvar i den destruktiva relationen? Han kommer tyvärr inte ändra sig om han inte har motivation till det. Bra och starkt gjort av dig.

Jag skulle kanske kontakta sociala myndigheten så får de göra ett hembesök. Kan ju bli ett lvm? Ring och rådfråga dom. Köp inget åt honom alls det kommer du ångra. Säg till soc att du är rädd och orolig och det du skrev här det aggressiva beteendet.

Låter bra att taggen är halvvägs ute - och att du har kollegor som har förtroende för dig - och som du också har förtroende för. Hoppas att det löser sig - och att du blir "släppt". Så att du slipper påminnas om det som var - och istället tänka idag. Och framåt.

Jag har pratat med två av mina kvinnliga kollegor som jag anförtrott mig åt. De kommer stötta mig och en av dom sa att hon följer med om jag vill till Previa på torsdag. Hon kunde kompa ut. Var gulligt av henne skulle tänka på saken. Känns skönt att mina kollegor ser upp till mig iaf.

Tack för ditt svar - och tipset om anmälknappen! Den har jag faktiskt inte sett innan.:-) Dock tror jag att många inte vågar klicka på meddelandet - och då kommer man inte åt anmälknappen?!

Vänligen/Anders

Vi jobbar löpande med problemet och tänker inte ge oss! We are on it! Hoppas ni står ut och hjälper oss genom att trycka på "anmälknappen" då det dyker upp.

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Tack!! Nu har jag läst tråden du länkade till.. Känner igen det ni beskriver och ert sätt att resonera.. Just det att det är svårt att se sig själv som A när man är nykter långa perioder utan sug efter alkohol..
Och att man i de nyktra perioderna inte har problem så vad finns att bota..
Och manin kring alkohol. Likt en narkoman som skulle kunna gå över lik.
Samtidigt finner jag tröst och får bekräftelse på att min man faktiskt är sjuk. Att det inte handlar om avsaknad av kärlek och omtanke.. Han är helt enkelt alkoholist. Och när han är nykter är han ju "frisk" och allt rullar på
Jag hoppas min man skaffar samma kloka strategier som många av er gjort. Att han inte ger efter, ger upp
Kämpa på! Jag beundrar dig och din kämparglöd⭐️⭐️⭐️
Kram

.. lyssnar jag på varje kväll när jag ska sova. Lyssnar på ”mer mindfulnes i vardagen” på storytel. Somnar 5 min efter jag startat det, kanske inte meningen? men så här lätt som jag somnar nu har jag aldrig gjort. Det är verkligen ett plus! Funkar även mitt på dagen, har testat idag. Med andra ord, jag har inte lärt mig nåt om mindfulness, men jag sover som ett barn?

Tufft idag..
Hur går det för er andra?
Kram ?

Är på den nyktra sidan nu igen. Jag gjorde ett test igår.. funkade..
men jag vill inte ha A längre på samma sätt som tidigare. skön insikt..
Ska ha ny (lång) nykterhet nu igen.. Jag fixar det.Kanske att jag fasar
ut skiten en gång för alla..

Du håller upp för din egen skull. Om du väljer att hälla upp ett glas vin, är det för din eller hans skull? Och är han en person du vill fortsätta vara tillsammans med om det hänger på vad du har i ditt glas?
Bara en reflektion. Bedömningen och valet kan jag inte ha någon åsikt om.
Kram och självmedkänsla

Finns ingen quickfix. Du har 4 veckor nu om jag läst dig rätt.
Kanon ju...
Fortsätt nu och skriv av dig här och viktigt att vi stöttar dig nu..
Jag tänker göra det.. 54 dagar hade jag igår. jag tänker inte på A
så jag tror att jag har ett bra utgångsläge. Men jag tänker finnas
kvar här ändå.. Jag var nära att trilla . ujuj så nära..i Juli i år...
Drack igår men jag klarar det nu utan att överdricka. Frugan håller koll
Ska ha 30 dagar nya nyktra nu för att visa vem som bestämmer.
Kämpa på Anders..

John

Gärna en 5-timmars roddtur med dig:-) Jo, jag tror att vi ibland tänker för mycket - och att vi ibland måste "stänga ner" dessa tankar, eller lära oss att tänka mindre eller tänka andra tankar?! Jag tänker fixa detta - och du med!! Har dock svårt med tålamodet - är ju van vid quickfixes. Men tålamod krävs - och uthållighet, och en ärlig och uppriktig önskan om förändring.

Tänker nog just nu att antidepressiva inte är en quickfix - utan en hjälp till förändring. Visst de förändrar ju sinnet - men ger ju inget rus i den bemärkelsen. Bara en krycka och livlina för att få upp vissa funktioner i hjärnan till en mer normal nivå. Kanske. Typ.

//Anders

Hej
Hur mår du & hur går det för dig
Kramar ?♥️

Du sätter mycket känslor i spel hos mig via din text. Jösses.. just tabletterna är ju en röd tråd.
Man vill bedöva hela ävvlans tiden. Vad vill man bedöva? Är det så att vi tänker för mycket?
Sömnen ett helvete i sig.. sover man inte så funkar man inte. så är det..
Psyket är en sanslöst märklig men viktig sak,,
Du och jag i en roddbåt i 5 timmar,,, Men du får sätta på masken.. ok?;-)
Vännen, du fixar detta...

John

Repar mig sakta men säkert. Det går långsamt. Jag står stabilt på den sidan av plankan som inte innehåller alkohol! Det är vit flagg - jag ger faktiskt upp. Det går inte helt enkelt! Det är för farligt, och jag inser att jag kanske kommer att dö om samma sak händer igen. På riktigt!

Nu tänker jag mycket på min grundstämning - som inte har varit speciellt bra de senaste åren. Kanske behöver jag hjälp med det medicinskt. Samtidigt så avvaktar jag lite - för man vet ju inte vad som är ägget eller hönan när det gäller nedstämdhet och alkohol. Men jag är inte främmande inför att gå till doktorn och prata om sänkt stämningsläge och ev. åtgärder. Vet dock inte hur ärlig jag skall vara med mitt alkoholmissbruk och mitt beroende? Får klura vidare på det...…

Undrar också hur dessa "viagraspammers" tar sig in postar alla dessa hundratals sidor med kinatecken? Vissa sidor man loggar in på kräver ju att man verifierar att man är en "riktig" människa - man skall svara på nån fråga, eller skriva bokstäver och siffror för att säkerställa. Kanske skulle det vara något att införa här! Kanske lättare sagt än gjort - men lite irriterande är det allt.

Kram på dig med MM/och ps: Jag tycker att du skall vaska vinflaskan i kylen. För säkerhets skull, bra med både bälte och hängslen.

Eller så säger du att du försöker sluta och känner att det faktiskt är lite enklare. Så slippervdu äga ett problem som du måste dölja hela tiden!

Har just träffat en god vän som nyligen börjat med antidepressiva - och kommer att tänka på när jag själv åt dessa för 18 år sedan. Blev diagnostiserad "dystymi". Tabletterna hjälpte, mina sociala ångest, och annan ångest försvann. Jag tog mig för saker, och kände glädje på ett annat sätt, så det funkade uppenbarligen på mig. Jag sitter och fnular på om det kanske är dags igen? I ärlighetens namn så har de senaste åren legat på en rätt låg "initiativnivå". Inte utan glädje - men begränsad. Svårt att engagera mig och inget större intresse för något egentligen. Känner igen känslorna från sist. Då blev det så att jag helt enkelt inte gick till jobbet en dag - det gick inte. Jag gick till doktorn istället. Kanske skulle dessa piller även kunna hjälpa mig med alkhohol- och sömnpillersituationen. Det är ju för mig till att börja med psykisk "medicin" - som sen har blivit även ett fysiskt beroende. Jag kanske borde "unna" mig en sjukskrivning, och ge dessa piller en chans igen? Vet inte hur stor risken är att återinsjukna i depressiv sjukdom (dystymi) om man tidigare har fått den diagnosen? Tänker mycket på det just nu. Om jag helt enkelt har medicinerat en låggradig depression med alkohol och insomningstabletter de senaste åren? Ser ju absolut inte det som anledning allena - men kanske en bidragande orsak. Att jag dessutom är en beroendeperson drar ju sina rejäla strån till stacken - så jag inbillar mig ju inte att antidepressiva skulle vara lösningen på beroendeproblematiken - men det kanske skulle ge mig hjälp på vägen. I mitt fall så är det ju dessutom omöjligt att ta dessa och fortsatt dricka alkohol. Det går inte - eftersom de har en tendens att ta bort bakfylleångest också. Det misstaget gjorde jag för 18 år sedan, och kommer aldrig att göra igen. Jag dricker inte alkohol!

Du är den enda personen som kan förändra din situation. Hjälpen utifrån är mest lite nycklar som du kan använda. Stäng dörren till alkoholen. Gå på AA. Är du inte beredd att ens göra det så vill du inte ha en förändring tror jag. Ställ dig frågan vilka konkreta saker du kan göra för att sluta dricka. Det du inte vill göra kommer inte hjälpa dig det minsta!

Det låter som att du har en tydlig riktning mot bättre mående och är redo att göra en hel del saker på nya sätt för att lyckas. Modigt. Du har tagit emot vård, provar medicin och du skriver här. Kanske har du tagit andra steg också?

Jag har ett litet råd om du vill ha: Starta gärna en egen tråd då ökar sannolikheten att andra ger dig respons och det kan vara enklare att hitta tillbaka. Du väljer naturligtvis själv om och hur du vill göra.

Vänligen & välkommen
Li-Lo
Alkoholhjälpen

Hans attityd gick ut över mig igår....
Han fick lämna hemmet och gå till sina föräldrar...
Han skrev inget sen, att han va där eller så. Jag som brukar skriva o ringa av oro gjorde för första gången inte det.

Jag tänker mycket på varför jag inte bara lämnar helt. Visst vi ska flytta isär men annars då? Hans humör finns ju.kvar.

Tack så mkt för ditt svar!

För sin egen skull för att jag vill det. Men hur gör man när man träffat någon som vill dricka vin med en?! Och som frågar varje gång om jag vill ha vin fast jag tackar nej och förklarar att jag inte mår bra av det. Det konstiga är att jag tycker synd om honom som får dricka vin själv, att jag är tråkigt. Jätte knäppt detta ju.

Tack för dina tankar!!
Så mycket klokhet här.

Jag och denna man har inte delat vardagen, så en del av mitt problem med min egen magkänsla är att jag inte kan lita på att den stämmer. Dvs - jag vet inte om han dricker för mycket enligt konstens alla regler, eller om det ”bara” är jag som TYCKER att han dricker för mycket... Därav att jag liksom måste ha ”bevis”, samtidigt som ju min magkänsla säger mig att han har problem.

Att ens skriva här - gör det saken värre eller bättre? Vet att indirekt skriver jag för att hitta bevis, bevis som jag inte ens vill hitta..

Känner mig så vilsen i detta. Men oavsett om han dricker för mycket eller ej- i en relation måste man ha utrymme att få ta upp en oro utan att få den kastad i ansiktet. Men i detta fall undrar jag om hans ilska över min oro är befogad, dvs om han nu faktiskt inte har problem med alkohol, då är det klart han blir arg och ledsen över min oro. Eller?

Hör själv hur jag försöker hitta förklaringar. Och precis som du skriver - det är bara jag som kan veta hur jag vill ha det. Och hur mycket det än smärtar mig- så här vill jag inte ha det.

Kram till dig!

Hej!
Har inte varit i exakt samma situation, men vill säga: överkänslig?? Du förtjänar inte att bli behandlad så här (klyschigt men oerhört sant).

Känner dock igen behovet av att liksom ”rättfärdiga” sin ilska/ledsenhet, lätt att man då hamnar i tankar som ”jag kanske är överkänslig”. Ett bra knep att ta till då är den gamla klassikern att byta plats på er. Hade DU kunnat behandla honom så som han behandlar dig? (Utifrån ditt inlägg så skulle jag tro att svaret på din fråga är nej...).

Alla relationer och situationer har nyanser, inget är svart eller vitt. Men, det går inte dela livet med någon som gör en olycklig.
Sen så tror jag inte det finns perfekta förhållanden, en del av livet är att det är bra blandat med dåligt. Därför tycker jag att den nästan viktigaste egenskapen hos en partner är att man kan ha det dåligt ihop utan att bli olycklig och knäckt.
Men, som vi alla vet, lätt att ge råd till andra, jag kämpar själv med just detta, om än under andra omständigheter.

Stor kram till dig!