Senaste kommentarerna i forumet

Jo, jag skall öva på att bli mer Zen! Det gör jag nog klokt i. Precis som i den "riktiga världen" så får man ibland stå ut med snack och situationer som man ogillar eller blir irriterad över. Vem vet, just den här personen kanske en dag säger något som "träffar" - den chansen måste jag ge. Till saken hör att dessa eftermiddagsmöten ibland är rätt så små med få deltagare - och då finns ju tiden att "mala på" - om man bara är 4-5 personer. Lättare när det är flera...….-ska jobba på det!:-)

Välkommen hit! Bra initiativ. Jag tycker att mångas trådar härinne faktiskt redan fungerar så som du beskriver det. Ibland handlar det om att "skriva av sig skuld" kanske - men oftast så vill man berätta sin historia - "sitt liv" och ibland få råd, peppande kommentarer, tips eller bara en klapp på axeln. Håller med om att det till viss del påminner om ett AA-möte. Man delar sin historia. Jag tycker själv att jag är hjälpt av detta forum - eller snarare de individer som befolkar forumet. Några har ju trådar som sträcker sig många år bakåt, ofta innehållande både framsteg och bakslag på vägen.

Ett par gånger så har man även anordnat träffar för de som vill och kan. Där kan man fortsatt vara anonym om man vill, eller välja att berätta vem man är på riktigt. Starta gärna en tråd om ditt liv, det tycker jag låter klokt. Kanske tänker du dig på något annat sätt än hur det redan nu fungerar?

Oavsett, välkommen hit. Och styrka till dig om du kämpar mot alkoholen. På alla sätt. Vänligen//Anders

Var någonstans är egentligen ditt ansvar att bota någon annans sjukdom?
Skulle du försöka behandla hans cancer?

Han måste själv se och inse hur sjuk han är.
Vinsterna är fortfarande för stora och du räddar honom från de smällar han själv ställer till med.

Tänk om han fick ta konsekvenserna?
Åka in i fyllecell.
Somna i trädgården och vakna och möta sin egen skam.
Nu räddar du honom från den käftamällen och insikten.
Eftersom du är påläst så vet du att du möjliggör hans fortsätta drickande.

Så du är "snällare" och hjälper honom i hans väg mot tillfriskning genom att inte sopa runt honom.

Men som sagt.
Börja i tanken och ställ dig på publikplats istället för på scenen tillsammans med honom.

Champagne är gott och kan du följa dina regler är du ju en normaldrickare... förutom att du har behövt sätta upp regler för att inte låta A styra ditt liv??.

Själv längtar jag inte efter att dricka (just nu iaf), är bara SÅ nöjd med mitt vita liv... ska ge några exempel i min egen tråd.

Kram ❤️

Du lever verkligen livet?. Och så härligt att det är utan inflytande av alkohol!!! När jag läser dina inlägg känner jag mig SÅ tråkig. I din ålder hade jag precis avslutat en lååång utbildning, var sambo och gravid. Inget bus alls där?. Och nu... gjorde efterrätt åt fyra barn när du dansade loss och idag blev det badhuset med samma barn. Känns som om jag måste bli lite mindre präktig... förut kunde jag åtminstone bli full och dansa, hångla men nu i mitt vita liv går ju inte det heller. Suck. Jag säger bara ENJOY❤️❤️

Hej,
Tror du behöver söka akut hjälp och avgifta dig. Det låter också som du behöver hjälp av terapeut. Du skriver att allt blir så tråkigt när du är nykter men du har ju inte gett det en chans. Den första tiden ÄR tuff. Det är därför du väljer den "enkla" och "snabba" lösningen - alkoholen. Ge dig tre månader, en dag i tagen, och utvärdera sedan. Jag är själv nykter sedan ca sex veckor och jag har fått livet tillbaka. Jag nådde min egen gräns och efter det lade jag mig platt, erkände problem och slutade kämpa. Du har kämpat tillräckligt FÖR alkoholen. Är det inte dags att sluta kämpa och börja leva? Ta hand om dig!

Just nu tror jag det mest är för att visa att jag visst kan lita på honom - jag kan inte påstå att jag lyckas till 100% men jag försöker.

Coachen är bra, men egentligen säger hon inget jag inte redan vet - iofs visste jag redan att det funkar så; de kan inte tala om för en vad som är rätt, men de kan hjälpa en att inse vad "rätt" är för en själv, genom att ställa rätt frågor och ifrågasätta svaren.

Personkemi är nog helt vansinnigt viktigt dock; jag GILLAR människan jag har, men jag förstör för migsjälv genom att inte vara helt ärlig med exakt hur illa saker är :(

Den tilliten byggs nog inte upp på en månad...Men jag tycker helt klart att det är positivt att få testa det här :)

sjungit Imagine i stämma med John Lennon på Youtube.
Oj, så hejdlöst bra det lät! :D

att jag inte "pratat klart".

Jag skulle nog aldrig ha pallat att ta itu med både min fel- och överätning samtidigt som alkoholen.
Men att bli nykter var det bästa jag kunde bli.
Och det bästa, för mig, att börja med.
Där la jag grunden för allt fortsatt arbete med mig själv.
Men sen är jag medveten om att vi har olika strategier.
Det kanske passar dig att hålla ett öga på sockerberoendet samtidigt.
Eller så tar du det eftersom.
Allt efter eget behov, efter egen ork och i egen takt.

Så, nu var det nog inget mer. For now. ;)

Vi dansade! Herregud min skapare. Börjar bli människa nu. Fan vad fin han är. Kunde nog nästan krama ur min klänning där ett tag, och han med.
Det är typ första gången jag är ute med en man som faktiskt dansardansar, inte trycka upp skrevet i ryggen dansar eller stå brevid och säga att man inte kan dansa (för hen är feg). Jag brukar Kötta sönder totalt på dansgolvet, blundar och låsas att ingen är där. Blir ett med musiken och lamporna ❤️ Älskar musik!

Så vi dansade, hånglade, pratade, skrattade, tjivases och flörtade. Middagen gick bra, jag var faktiskt nervös. Men det gick över ganska snabbt.

Efter konserten så gick vi hem till honom. Käkade hamburgare och chips mitt i natten. Han frågade vad vi var. Och precis i samma sekund som han frågade låg jag och tänkte på samma. Jag vet faktiskt inte blev mitt svar.

För mina damer och herrar, jag är rädd. Jag är rädd för att bli kär och krossad igen. Grey har jag redan gråtit för en gång i januari, för att göra en lång historia kort. Jag skulle kunna falla för honom, det vet jag. Han säger att han litar på mig. Jag litar nog inte på honom, inte fullt ut. Ifs litar jag inte på någon fullt ut förutom exmannen. Men grey har en sak som många andra män inte har, jag kan se honom med mig i framtiden vid min sida. Han är någon jag faktiskt skulle kunna skaffa barn med. Så jäkla rimlig är han. (Nu vill jag verkligen inte ha barn öht, men ni kanske förstår min poäng)

Precis innan vi båda somnade inatt så sa jag till honom att "du vet att vi dejtar nu va?" Han svarade "ja, det är läskigt" så jag sa "läskigt, men fint".
Sen kramade han ihop mig till en liten boll i hans famn och jag somnade.
Han är farlig på det sättet, jag tror jag skulle kunna utveckla riktiga känslor för honom. Men han är för trasig, och jag kommer inte orka bära honom om han dippar igen. Där är han och jag lite för lika... kan två halvhela/halvtrasiga människor verkligen komplettera varandra utan att dra ner varandra? Jag vet inte.

Anyhooooooow, ny dag och nytt kalas. Ska slira om till en lite mer Bdsm-inspirerad outfit och städa ihop här hemma. I kväll blir det kalaaaas och jag tänker nog parkera mig i bubbelpoolen ganska snabbt in på festen.
Ska presentera Elvis inför folket å, så han får lite mer vänner på sthlmscenen.
Hoppas ni får en fin lördag!

Friiiidens?

Går hos kvinnofrid. Önskar allt gick fortare. Hmm Har lyckats övertyga mej själv att det är det här jag vill. Är inte med honom så mycket längre så jag vet inte hur mycket han dricker. Men förra lördagen när jag kom hem drack han. Svårt utan socialt stöd. Har inga av mina egna relationer som ställer upp för mej. Men där jag arbetstränar får jag fullt stöd.
Det känns läskigt men ändå rätt. Vårt förhållande är destruktivt.

Tanka energi! Och att lördagen inte längre handlar om en sträcka mot kvällarna.
Jag är mer här och nu samt har fått upp intresset för mat igen?
Sköna lördag till alla!

Ska inte.

Jag är utmattad, min läkare tror att jag blir trött av medicinen. Efter att jag dragit ned psykofarmakan nu i ett par veckor så är jag fortfarande trött. Det är ledsamt att vara så trött hela tiden. Allt känns som ett berg att bestiga.

Sedan har jag spytt varje morgon i tre veckor nu också. Är illamående och spyfärdig i 1h varje morgon. Sen går det över fram mot dagen.

Jag har iaf snart nytvättade kläder och är nykter. Det är alltid något.

Hej Lena!

Välkommen till Forumet!
De är jobbigt att bli nykter och att sluta med ett invant beteende. För mig var det lika jobbigt
som för alla som har överkonsumerat A under lång tid. Jag tänkte att om jag inte slutar att
dricka frekvent så förstör jag för mig själv hälsomässigt. Detta var anledning nr 1.
Sen är det så att om jag ska överhuvudtaget ska kunna dricka kontrollerat i framtiden så
måste jag sluta. Finns inga genvägar. Då tänkte jag att jag mår hellre dåligt i början
av min nykterhet än skjuter på nykterheten. Blir ju svårare att sluta ju längre man väntar.
Ville sluta nu en gång för alla och på detta sätt normalisera mitt liv.
Det är inte normalt att dricka i de mängder som jag konsumerade.
Tog tag i problemet själv och slutade med A och mår mycket bättre nu. Försök du med, Det går
och man mår mycket bättre efter några veckor. Efter 21 dagar var det markant stor
skillnad för mig. Kommer själv att försöka återinföra A, men försiktigt, i framtiden.

Lycka till

//John

Ännu en lördag utan ångest och huvudvärk ? blev en riktigt trevlig brunch, strax promenad i skogen och tanka energi.

Det är många år sedan jag använde helgen till att fylla på med glädje, känns väldigt bra att göra det idag. Önskar alla en fin lördag?

För mig har alkohol och mat gått hand i hand under lång tid, men det började när jag var i tonåren (eller kanske tidigare ändå, jag minns inte) med maten.
Så småningom byggdes det på med bulimi.
Jag vill bara börja med att säga att det är okej att det kan kännas övermäktigt.
Ville bara dyka genom cybern och ge dig en kram när jag såg din gråtande emoji.
Så jag fortsätter med att ge dig en lång, lång kram, full av värme.
Beroenden kan verkligen gegga ihop sig så att man vet vare sig ut eller in.
Det vi kan göra är att sätta på oss ett extra öga och öka medvetenheten kring vad vi gör.
Och hur det känns innan vi gör det vi gör.
Och hur det känns när det pågår, det vi gör.
Och efteråt.
Så småningom kan vi se efter vad som händer när vi inte alls gör det vi brukar göra.
Stegvis går det.
Ibland tillbaka.
Och så kommer vi framåt en bit till.

Ett hjälpmedel vid sockerberoende är boken Sockerbomben.
Den kan man läsa och känna igen sig i.
Något jag haft stor hjälp av är hårmineralanalys.
Jag är gastric bypass-opererad och då riskerar man näringsbrister om man inte ser upp.
Men att få vitamin- och mineralobalanser konstaterade och hjälp att råda bukt med det har varit en stor hjälp.
Att ta extra tillskott av zink, magnesium och krom kan också funka.
Och apropå funka - något jag aldrig trodde skulle funka, men faktiskt gör det, är KSM66.
Jag är en rätt spattig och lättstressad människa och jag tycker jag landar bättre i mig själv med det tillskottet.

Nu ska jag avsluta med att säga att vi vet så väl att det där jädrans Rom inte byggdes på en dag.
Så vi kan väl vara lite tålmodiga och ömsinta med oss själva.
Som Ullabulla på anhörigsidan brukar skriva;
vi försöker ju.

Jättekram på dig!

in några enkla mellanmål som man kan ta med sig när det riskerar att brista.

# En bit getost, halloumi eller babybelost.
# Ett hårdkokt ägg.
# Några paprikaskivor.
# Oliver.

Det finns annat också, såsom avocado, lax, makrill i tomatsås, ölkorv...

Tack, Jasmine, annars var fredagkvällen bra. Hoppas du får en fin fortsatt helg!

Igår läste jag ut ytterligare en intressant bok, "Idag är jag fri" utav Josefin Dahlberg. Den är utgiven i år.

Förra gången jag var här var jag så beslutsam, lyckades övertala mig själv med alla möjliga argument till varför jag inte skulle dricka...
Jag skulle bli piggare, gladare, orka mer, må bättre, få saker gjorda, gå ner i vikt, se fräschare ut osv osv
Det är liksom inget av det som triggar mig den här gången... bara en ständigt återkommande tanke om önskan att slippa drickandet...
Måste över den där tröskeln igen, över på andra sidan, den ljusa positiva sidan där jag mår bra... inbillar jag mig i allafall...
Det är svårt den här gången... svårare...
Det har hänt en hel del under sommarmånaderna som jag kanske borde ta itu med först tänker jag, eller snarare parallellt med kampen...
Det var ju en av punkterna i programmet... vad har du för åtgärder att ta till när det händer något ”utöver det vanliga”.... jag tänkte inte ens så långt när jag var mitt uppe i det.... jag bara dök... rätt ner!
Känner mig bitter, arg på mig själv, ledsen...
Jag måste vända det här, få in rätt kurs igen...
Ett steg i taget, en dag i taget...

Jag glömmer lätt bort att jag inte är ensam, utan att det finns många andra i min situation. Det är lite därför jag hittar till det här former tror jag, det minskar känslan av ensamhet. Jag överlevde kvällen! vaknade nykter och mår bra :) Idag är en ny dag! Ska gå på en spelning ikväll och gissar att det kommer att vara en del drickande. Har förvarnat mitt sällskap att jag kanske går hem tidigare, gissar att det blir så. Ha en fin helg!

UllaBulla. Det jag tror hade hänt om jag gjort dom du skriver är att ångesten att jag indirekt dödat honom genom att lämna honom i sin misär skulle bli min egen död. OM något skulle hända honom skulle jag inte förlåta mig själv. Typ så. Jag tror också att hela omgivningen skulle döma mig för att jag inte brydde mig. Vilken kall och känslolös handling att bara lämna någon i nöd. Så går tankegångarna men åhhh så skönt det är med dina kloka tankar och erfarenhet. Jag ska öva detta i det lilla

Oj oj oj vad bra skrivet !

Första dagen gick bra! Jag drack lite mer än ett glas champagne, men smuttade på det länge och drack kanske fem glas vatten till. Det kändes väldigt märkligt att dricka alkohol igen. Så välbekant på ett sätt men så annorlunda på en massa andra. Har nog aldrig druckit så långsamt och försiktigt som igår förut. Kände att jag blev nästan lite snurrig - och trött - på en mängd som för några veckor sen hade varit absolut ingenting för mig.
Men ska inte ljuga: det var väldigt gott. Och trevligt.
Kan jag hålla mig till mina regler (och det SKA jag!) kommer jag att dricka väldigt måttligt, och det känns väldigt bra och rätt. Min vita månad har lärt mig att jag inte behöver alkohol för att bli lycklig och må bra - tvärtom tar alkohol bort lycka!
Ska påminna mig aktivt om det hela tiden framöver.

Det är ju inte bra med vare sig socker- eller alkoholberoende. Men du kanske kan ta det lite lugnt med att ta bort sockret? Trappa ner lite, välja hälsosammare sötningsmedel osv? Känns tufft att neka sig själv, då kanske du trillar dit på att alkoholsuget vinner?

Vet att du hade hoppats på 90 dagar, Jasmine. Känns som att jag sviker dig! ? Men jag kommer fortfarande att hänga med på din resa och finnas här och peppa dig! Är mycket medveten om att allt inte bara är ”bra” för mig bara för att jag nu börjar dricka (väldigt måttligt) igen. Jag kommer fortfarande att kämpa med spöken och behöva vara på min vakt så att mina regler inte sliras med. Så jag finns fortfarande här och peppar dig. Kram!

videosamtal för din skull eller för sin egen? Vad händer om du inte svarar utan lägger hela ansvaret på honom? Vill han kanske visa att du kan lita på honom och isf gör du det?
Nu till en roligare fråga ? vad tycker du om livscoachen? Hjälper det? Har funderingar på att erbjuda min äldsta son det i present. Han har kört fast tycker han och tycker livet är allmänt trist, hela han är låg och har varit det under sommaren