Senaste kommentarerna i forumet

Patetiskt att man fortsätter dricka trots att man bestämt sig för att inte dricka. Undrar hur länge kroppen håller, kan ju inte gå att hålla på så här mycket längre.

Vi finns här. Idag, i morgon och alla dagar efter det. Du har erfarenhet av att bryta, skriv gärna något om vad du gjort tidigare. Vad, vem, var finns det stöd du behöver nu?

Varma hälsningar Li-Lo

Tack miss lyckad och detsamma!! ❤❤

Visste inte om jag skulle våga logga in för det är så många konstiga inlägg här (nåt virus?) Hittade knappt min tråd då sida efter sida efter sida innehöll konstiga inlägg.

Men idag är min dag. Nykter en månad till. Dvs 1 år och 7 månader.

Min man sa stolt till nån att jag inte har druckit på tre år ? Det kanske känns så. Det får mig ännu mer att tänka att det är så självklart att jag inte dricker. Ett år eller fem år... spelar roll. Nej, huvudsaken man kommer till den punkt där man identifierar sig som en person som inte dricker.

Jag tycker ibland att det känns konstigt att jag så sällan pratar med folk om nykterhet. Jag tänker så ofta på det och det är en stor del av mig att jag gör denna resa. Men jag öppnar inte upp mig om den. Jag skäms inte men jag hittar inget forum i det "verkliga livet" där ämnet känns helt bra att prata om. Då och då gör jag det och jag är helt öppen med att jag inte dricker och om nån frågar så säger jag att alkohol gav mig mkt ångest och att det är mycket skönare att inte dricka. Det säger jag utan skam. Men jag skulle aldrig berätta om hur jag drack ibland förr. Jag hade ju en idé förut om att när jag varit nykter ett år skulle jag öppna upp mig för mina närmaste om hur jag faktiskt drack i perioder. Men jag kunde inte. Det känns inte som deras ensak och det skulle inte ge mig något. Jag behöver inte erkänna för världen för att kunna hålla mig nykter utan det räcker att jag lovat mig själv att vara nykter. Det löftet till mig själv är viktigt att hålla så jag behöver inte "stänga dörrarna" till alkoholen genom att berätta för alla om alkoholens roll i mitt liv.

Många runt mig pratar om självförverkligande, självkänsla, att lyssna på sin inre röst, psykisk hälsa etc. Och när de pratar om alkohol har jag lätt för att inflika att jag inte dricker. För det passar i ämnet. Samtidigt som en annan kan säga att den upptäckt hur gott det är med ett glas vin på en vardagskväll så vågar jag svara med att jag har upptäckt motsatsen. Hur gott det är för mig att inte ta ett glas vin.

En person sa just det till mig. Hon har små barn. Rätt mkt stress. Och upptäckte vad ett glas vin gjorde för henne efter nattningarna. Jag kände igen mig. Det var exakt så det började för mig mitt sista besök i alkoholträsket. Innan dess hade jag inte druckit mkt sedan innan jag fick barn.

Man kan falla i alkoholfällan när som helst i livet antar jag. Tråkigt att jag gjorde det. Men man kan ju vända det mesta till nåt gott ?

Snart ska vi åka utomlands. Det ska bli skönt att vara nykter då och sova gott. Sist jag var utomlands drack jag vin varje dag tror jag. Helt sjukt för så har jag aldrig gjort nånsin innan eller efter det. Jag var förkyld dessutom. Sov dåligt varje natt. Kände mig extremt ful hela tiden. Denna gång ska jag njuta av resan helt obedövad.

Ha en fin dag allihop. En vit en!!

belägrade?
Över 30 sidors illustrativa förtecken innan ett svenskspråkigt inlägg uppenbarar sig.

Är strax på väg hemifrån, bortrest till fredagkväll.
Åker iväg med mycket kort kravlista.
Men inget nattätande.
Inget lösgodis.
Inga ostbågar.
Och tonvikt på kolhydratlåg mat.

Bon appétit & bon voyage.

Du behöver nog mer direkt hjälp och om du gör utredningen så får du i alla fall vissa svar och mer hjälp. Annars har du en bättre utgångspunkt för annan hjälp. Som Jasmine säger, kontakta vården. Nu.

Det jag har svårast att acceptera i situationer som den du beskriver är:
Jag vet att han driker för myckt och ändå stannar jag.
Det gör att jag rättfärdigar min kontroll och mina försök till att hitta bevis som jag liksom kan sätta fram under näsan.
Var leder det?
Ingenstans.

Det är du och bara du som måste titta på situationen och om du vill vara kvar i den.
Se den utifrån vad den är.

Han har samma val att göra och det är mycket möjligt att han väljer flaskan trots att han innerst inne inte vill det.
Det är vad du måste förhålla dig till.

Att räkna flaskor eller lista ut om de dricker är helt meningslöst.

Men det ger någon form av konstig tröst att hitta de där bevisen.
Ha! jag hade rätt.
Det är inte jag som gjort/gör fel i denna situation det är han.
Alltså är det han som måste ändra på sig.
Men troligen kan han inte det pga att han är fast i alkoholen.

… tror du behöver mer hjälp än du kan få här. Kan du försöka kontakta vården idag om du inte mår bättre?

Sköt om dig! Kram

Oh jäklar vilken dos. Ja jag blev lika spattig som vanligt efter ett par veckor. Som att effekten avtog.
Det enda problemet jag har nu är att käkarna krampar. Spänner ihop och det är tydligen vanligt. Kan inte öppna munnen ibland men ingen sörjer väl över det...
Överdosera? ha ha ha jo då jag med. Mina är kapslar med typ pulver i. Fick rådet att klippa upp den och inta innehållet i vatten istället. Måste testas tänkte jag. Jag blev extremspeedad. Typ Chrille Pettersson.

Jadå det finns hopp. Vi är fler med periodiskt missbruk som klarar oss bra men våra hjärnor är lömska.
Förstår absolut att det är svårt att förstå vårat beteende, vi förstår det knappt själva. Man kan sitta efter en period som ett frågetecken. Vad hände? Jag har vid tillfällen fått i mig så mkt alkohol att hela perioden har suddats ut. Inte koll på hur många dagar jag har druckit och bara ett svagt minne om vart jag har fått tag på sprit.

Jag har läst din tråd. När jag kom till den delen när du beskriver situationen med husbilen nere i Europa - det du beskriver är så typiskt vårat beteende. Där kan jag förstå att din man är väldigt långt kommen i sin sjukdom. För ingen frisk människa, fri från alkoholism, skulle bete sig så eller ens tänka tanken.

Han super sig redlös trots att han vet att han ska köra - trots att han vet att förstör din planerade semester.
Dricker och lägger sig och sover. Super ännu mer.

Om du tänker i den här banan: En frisk människa skulle aldrig göra så.
Din man vet vad han ställer till med och vilka konsekvenser det kan komma att få.
Ändå tar manin över, som inte går att stoppa, och han dricker.
Han väljer att dricka fast han vet att du blir sårad.
Trots att han har ansvaret att köra bilen.
Han ska dessutom köra bilen med en passagerare,
som han älskar över allt på jorden och aldrig någonsin vill såra.
(du beskriver din kärlek till din man så jag utgår ifrån att han har samma kärlek till dig)
Då har du ett mått på vart han befinner sig i förloppet.
Hur otroligt stark den drivkraften är.

Många skriver "det enda dom älskar är flaskan".

Fel. Vi hatar den. Många av oss har ett extremt utvecklat hat till det som förstör oss
och våra relationer, trots att vi hatar så kan vi inte låta bli.
Känslan är rent hat men man vet inte hur man ska ta sig ur.

Har du börjat repa dig? Står du stabilt? Är det vit flagg - jag ger upp?
Kram kram i natten

Dom kanske säljer Antabus från Bejiung?
Lite svårt att fatta att det kan gå att göra sådana massinlägg i detta forum,
tänker på säkerhet och dylikt.

Hej

Ny och har bara läst tidigare :)

Så här ser mitt drickande ut:
(känner någon igen detta?)

Helt nykter mellan 2012 - 2014.
Drack mest på krogen, men av en händelse så lade jag av.
Fick en LOB och dotterns pappa ställde krav.

Sen ett år tillbaks kan jag inta stora mängder alkohol i flera dagar.
Vi pratar litervis under 4-5 dagar. Starksprit. Då ligger jag helt däckad. På gränsen till medvetslös.
Äter inte något.
Sen när jag lyckas bryta det så är det stark ångest i ett par dagar.
När jag har ställt mig upp igen så har jag avsmak för alkohol i ett par månader.
Dricker då ingenting. Har heller inget sug. Snarare känner jag mig äcklad.

Tills hjärnan säger till mig att nu är det dags. Fast jag vet hur galet dåligt jag mår så kan jag inte stoppa det.
Har precis haft ett sådant anfall och får inte ner mat för magen är sönder av alla kräkningar...

i en annan tråd än den jag är aktiv i nu.
Väldigt jobbigt att läsa - fick hjärtklappning av inlägget.

som är så beskrivande.
Märta Tikkanen - ur Århundradets kärlekssaga.

"Du arbetar metodiskt
och har jobben klara
för två veckor framåt
och ordnar bara oviktiga träffar
som du aldrig tänkt gå till
Du lägger lugnt upp ett förråd
av allt du kan tänkas behöva
för att ett varv ska förflyta
angenämt
och efter noter

Du skaffar konjak
en bättre sort för början
och sen en sämre, billigare,
starköl, en järnranson
och så mellanöl från snabbköpet
och slutligen ber du mej
förnya ditt recept
på hemineurin och sömntabletter

Sen finner du dig plötsligt
med ett glas i handen
och förbluffade ord i din mun
över din ämnesomsättning
som kräver att du börjar dricka
såhär en vanlig vardagsförmiddag
helt utan varning

Du som är en sån bohem
och omöjligt kan komma ihåg
ett telefonnummer
försummar aldrig en detalj
när du förbereder
dina oväntade
perioder"

https://alkoholhjalpen.se/node/46427

Om du läser inläggen så ser du att vi alla har ett liknande sjukdomsförlopp. Även ett inlägg där en person beskriver sin pappa i sin ungdom. Om de dåliga perioderna. Vi är inte så många härinne och vi har svårt att förstå vardagsmissbruket likaväl som de har svårt att förstå oss som dricker under vansinne. Vi har samma sjukdom.

Det absolut viktigaste för oss att förstå att vi är alkoholister, den svåraste sorten att få att tillfriskna.
Men det går. Vi är fler härinne som har lyckats. Jag precis som din man var helt nykter under 2012-14 för att
sedan ta 2 öl. Sen var det kört. Likt din man så drog det igång igen med förstärkt kraft. Kraftigare intag, till tätare perioder.

Nu går jag mot 2 år igen. Men med en annan insikt. Jag är alkoholist. 2 öl kommer aldrig att fungera.
Det är där du/ni, du och din man måste börja.

Som Dipsomanier, vansinnighetsdrickare, periodare - är det noll alkohol som gäller.
Skriv och fråga så mycket du vill. Gärna i periodartråden.

Kram i natten så hörs vi vidare.

MM

Jaha, sitter nu här efter ytterligare ett gräl, så pass allvarligt att det kan vara slut, jag vet faktiskt inte.

Det som fick saken att blossa upp igen var att jag ”råkade” notera att en flaska sprit druckits upp på ca en vecka...
Tvivlet, magontet, tvivlet på mig själv, allt går runt runt i mitt huvud. Uppgiven, tom och ledsen.

KL- har du lust att bolla mer tankar?

att läsa om King Baby Syndrome.
Var många check på Personality Traits, huga.
Men - icke skämmas, inte döma, bara se och observera.
Kollade in pdf:en som omnämndes och skrev ut sidorna.
Tack för tips, MM.

Jag är också bra på att vara duktig, eller vill vara det iaf. Nu lyckas det ju inte alltid för jag orkar inte. Jag har heller ingen sponsor än men hoppas på att få det. Jag ska börja med Al-anon först och snart med AA, en sak i taget...

Tror inte du kan göra en sponsor besviken. Den personen har sin egen resa och sina egna fall. De dömer inte, de finns som stöd.

Önskar dig en riktigt skön semester och sinnesro!
Kram

#Rosa-vina
Jag kan aldrig förstå din smärta över att ha mist ditt barn och jag hoppas jag aldrig behöver förstå det heller. Men, det ger mig lite perspektiv över min egen situation. Jag ska läsa din tråd också.
Allt gott!

#Rosa-vina
Tack, nej, jag tycker inte alls du lägger dig i. Jag är bara tacksam att någon läst genom hela min förvirrade tråd där jag ibland känner mig så säker och ibland så tvivlande. På tisdag har jag möte igen men sen kommer semestern. Oavsett hur det blir kommer ett liv efter semestern också och, ja, jag har funderat på att skaffa mig en sponsor. Jag vill bara så gärna vara "duktig" och inte göra sponsorn besviken så jag har inte vågat ta steget än.
Kram,

Hittade jag din tråd MM!
Och vilken gripande läsning! Vilken fantastisk resa du gjort ⭐️
Grattis till dina nyktra dagar ❤
Har inte hittat många trådar om periodiskt beroende/ missbruk. Din tråd både inspirerar mig och ger mig lite ledtrådar på alla frågor jag har. Nu förstår jag att det är möjligt att inte känna sug dagligen för att sekunden efter få ett maniskt begär efter sprit.. Jag har nog aldrig riktigt trott på min alkoholist när han sagt att det är så. Jag läser att du fortf brottas med dessa tankar. Skillnaden är din sjukdomsinsikt och verktygen du använder för att minimera återfall
Det är starkt!! Du är stark!
Läser om hur du resonerat m dig själv huruvida du är alkoholist eller inte.. Jag inbillar mig att det är svårare att acceptera när man klarar av att va nykter långa perioder utan sug. Det blir även svårare för omgivningen
Min man har kunnat vara spiknykter över 2 år för att sedan få ett mega återfall.. Han har under 2 år varit nykter under sen höst/ vinter för att sedan druckit socialt under sommar/ höst när vi campat.
Och efter ca 2 år få ett destruktivt återfall igen. Det gör att det är svårt även för mig att acceptera även om jag VET att det är rysk roulette. Jag har så svårt att förstå vad det är som triggar efter så lång tid
I början var det nolltolerans här.. Och återfallet kom. Sedan dracks det måttligt och slapp smygas med.. Och återfallet kom.
Jäkla sjukdom! Så lömsk
Men du MM inger mig hopp! Tack ??
Har du någon mer tråd?
Önskar dig en lugnare tillvaro och många nyktra dagar❤Kram

Att man gör alla de rätta valen men ändå är det inte nog bra.

Tillvänjning? Hmm. Nä, men jag har 108 mg uppdelat på två gånger per dag, lite över maxdos. Fast jag tänker att det är själva grejen, att det blir en vana att må ”jaha” typ. Inte känna av medicinen, utan bara bli lite mer vanlig. Och självklart har jag testat att överdosera rejält också, men det hände ingenting ? Fast om effekten avtar så man får tillbaka symptomen är det ju inte bra. Jag märker inte av medicinen när jag tar den, men märker när jag glömt den. Typ, Panik! Oj, undrar vad den kommer ifrån, just det, måste glömt medicinen...

Hej Santorini! Det är ju en balansgång - och sömnen är ju oerhört viktig. Tror att mycket "skit" kommer av att man inte får sova. Så visst har pillren ett gott syfte för många. Och fungerar. För mig (oss) med missbrukarmentalitet så skenar bruket och blir ett missbruk. När jag drar ner så är abstinensen både fysisk och psykisk. I grunden så har jag någon form av skräck/fobi över att inte kunna sova. Har förstorat innebörden av vad en missad natts sömn skulle innebära för mig. Förmodligen ingenting - men det fattar ju inte min hjärna. Skulle vilja komma dit där du är: att ha några tabletter kvar och känna att jag inte behöver lägga krut på att få tag i nya. Är alldeles för rädd för att kunna känna det just nu. Jag skall dit - för detta är ohållbart i längden. Imovane är ju även lugnande - och därmed sinnesförändrande. Med min missbrukarhjärna söker jag ju effekten likt en irriterande insekt som söker socker. Det är ett gissel, och jag känner mig gisslantagen. Sitter nu och klurar över om jag skall sjuka mig en vecka och bara sluta "cold turkey"? Skulle det hjälpa, skulle jag stå ut med mig själv efter, antagligen, flera nätter utan sömn. Eller lite sömn. (Oftast så sover man tydligen en del även om man känner att man inte har sovit en blund?!).

Får se hur jag gör. Om jag gör en långsam nedtrappning (utan tillräckligt med tabletter) så kommer det kanske att sluta med att jag ändå måste sjuka mig och berätta för min läkare? Vet varken ut eller in.

Nåväl, vill inte ta upp alltför mycket utrymme med mitt andra beroende - utan fokuserar på att alkoholen är prio ett! Även om jag tror att flera av oss härinne också kämpar mot andra beroenden också. Men som jag skrivit innan - ingen alkohol är en grundförutsättning för att kunna ta itu med resten också. Och på onsdag så har jag skrapat ihop 4 nyktra veckor. Känns bra!

Grattis till alla dina nyktra dagar. Har läst igenom hela din tråd och jag kan bara känna: vilket jobb du har gjort! Wow! Jag känner igen mig en del i dina fyllor. Jag är, eller har blivit, en utpräglad periodare. Du verkar ha kört ung samma upplägg. Nykter utan problem under längre tid för att sedan ta någon form av mataronfylla nonstop. Följt av ångesten från helvetet. Du skrev så klokt något i stil med att man inte super för att uppnå något positivt - utan istället för att fly något negativt!? Håller med om det. Tyvärr så blir ju resultatet (alldeles i början av en period) positivt. En kort stund. Ett ögonblick. En kväll. Positivt. Sen: Hålla fyllan igång för att sedan möta ångesten och abstinensen. Blir så glad när jag läser om någon som hållit sig nykter en längre tid, ett år eller längre. Det inger hopp. Även om det ibland är som dans på slag lina (mer återfallstankar). Andra dagar går man stadigt på bred asfalterad mark. Så är det ju. Dina inlägg ger mig inspiration. Ville bara säga det! Fortsätt att kämpa - du gör det så bra. Vänligen//Anders