Senaste kommentarerna i forumet

Du ska vara stolt över dej själv. En dag i taget. Vi fixar det här. När världen omkring oss strular är det normalt att ångesten kommer, men ett är säkert och det är att det blir bättre.

Jag hejar på dej, vännen.

Styrkekramar ?

Nästan allt dumt jag gjort har hänt när jag varit onykter.
* Knullat fel kvinna på nattklubb full med folk och på vinden.
* Bråkat och skrikit på min underbara hustru. (har aldrig varit otrogen mot henne dock)
* Tagit med min son på puben.
* Gjort bort mig på scenen, trots att jag är duktig musiker egentligen.
* Spytt ner ett hotellrum efter en rejäl vinfylla.

Listan kan göras mycket längre och jag skäms som en hund...

Varför tror du jag alltid erbjuder mig att diska, grilla och fixa? Jo för då får man en anledning och möjlighet att dricka lite mer än alla andra utan att de ser det. Jag är alkoholist, helt klart och tål dessutom stora mängder. Jag är ny här sedan idag, för jag har bestämt mig att börja ta kontroll över mitt drickande. Man måste knyta näven i fickan och stålsätta sig.
Lycka till & kram!

Om din rädsla är verklig eller inte.
Ibland är inte skammen från omgivningen eller skulden från dom varken sann eller verklig.
men vi ljuger ihop den för att ha något att klä vår rädsla och vårångest på.
Dvs innerst inne så vet du om du är kunnig inom missbruksfrågor att ingen och då menar jag ingen kommer att döma dig utan endast ha förståelse och ge dig stöd.

Däremot kanske din egen skuld mot dig själv och den skam du känner inför en befrielse från relationen lamslår dig.

Själv var jag helt övertygad om att jag skulle falla död ned.

Om jag lämnade min alkis så skulle straffet komma med omedelbar verkan i form av dödlig sjukdom eller olycka.
Den skräcken var så stor och orealistisk och jag såg det ju tydigt.
Men likafullt höll den mig fast i flera år för länge.

Jag kände en skuld trots att mitt ex redan var i alkholens våld när jag träffade honom.
Och att tack vare relationen till mig så stannade vidareutvecklingen av sjukdomen upp och höll sig lugn i 15 år.
För att de sista 5 åren eskalera iväg och där stod jag då igen med skulden som inte var min att bära.
Om du har medberoendeterapeut i den kommun du bor,alanon eller annan hjäp att få så sök den.

Jag har haft mycket hjälp att först teoretiskt få hjälp och sen så småningom på djupet ta in ochförändra mitt tänk.

Jag ska citera ett stycke ur "hopp för varje dag" en självhjälpsbok som Alanon gett ut.
"rädsla är den energi som sätter igång mina karaktärsdefekter.
Ibland är mina brister overksamma,som radiobilar med strömmen avstängd och jag märker dom inte ens.Men när jag blir rädd fungerar min rädsla som en uppladdning och får bilarna (mina karaktärsdefekter) att börja röra sig.All min mentala och fysiska energi går åt till tatt springa runt för att undvika att bli påkörd eller överkörd.
Vad är det då som triggar min rädsla?
Att försöka kontrollera saker som jag inte har någon makt över är alltid en pålitlig startknapp.
Hur kopplar jag bort den?
Att lämna nuet och oroa mig för framtiden är ytterligare en startknapp.
När det känns som att mitt huvud ligger före resten av kroppen-hjälper det om jag koncentrerar mig på resten av kroppen.Då följer ofta huvudet med.
Jag fokuserar på det jag gör just nu,tar en dusch lagat mat,kör bil.
Sådana handlingar anger tonen för en lugnare och stabilare dag."

Massor med sådan läsning som ibland känns som mjuka kindsmekningar,eller som ovälkomna väckningar finns att ta till sig om man önskar.

I vilket fall,kanske titta på vad rädslan står för och låta den stanna hos dig och vad du kan göra åt den.
Det kan vara ett bra första steg.

Ja, idag blir det en bättre dag?
Jag är med på det??

Kramar
???

Vilken styrka du besitter!!
Vad skönt det måste vara att ha kommit så långt i din nykterhet och självinsikt!???

Lycka till på den fortsatta färden??

Kramar
???

Jag känner absolut igen ditt beteende. Har varit likadan i tidigare relationer, men håller mig nu helt trogen.
Likt du har jag gjort de flesta dumma grejer när jag varit onykter. Bråk uppstår nästan alltid när vi druckit. Ibland dricker jag mycket hela helger och ofta mer än alla andra på fester. Jag har kommit fram till att detta måste få ett slut och det bara förstör och raserar. Jag har ännu inte slutat dricka, men tänker på det varje dag. Det är mitt första steg.

Kram på dig och var rädd om dig & de du älskar!

Tror det är 5-6 v sedan jag sist drack rosevin och blev så full att jag skrämde min familj. Efter den händelsen blev jag själv riktigt rädd oxå vilket fick mig att ta beslut om ett uppehåll. Jag säger inte att jag slutat, det blir för definitivt. Jag säger att jag har uppehåll och gör aktiva val - varje helg. Tankarna på rosevin har blivit färre, men poppar upp ibland. Hittills har jag avstått - och det känns befriande på ngt sätt. Att veta att allt jag säger och gör - är 100% jag. Och så vaknar jag pigg och alert utan ångest och alkoholsmak i munnen. Jag kämpar på. Maken och jag jobbar på att sakta men säkert hitta tillbaka till oss, till vår kärlek och till att tro på varandra igen. Att känna tillit igen. Det är dock många händelser, många sårande ord och handlingar som nu ska överbryggas med fina kärleksbetygelser, vardagsbestyr och så - det görs inte över en natt. Men vi tar fighten och hoppas det ska ge resultat. Att välja familjen o livet är det enda rätta alternativet f mig. ❤️

Inte en droppe sedan 3 juni... den ilskan och besvikelsen jag kände den morgonen har slagit rot i mig på ett mycket bra sätt. Jag har tyvärr även verkligen sett hur min sambo använt mitt drickande som en fasad att dölja sitt eget under lång tid. När jag slutat finns inget att gömma sig bakom... å det smärtar henne på många sätt... det ser jag.. och det är tufft att ta den debatten.

Men att sluta dricka och att se den sanningen i vitögat, det är som att födas eller att dö.... den resan gör man alltid själv... så känns det faktiskt.

Men som sagt... livet är faktiskt riktigt bra... och jag räknar och hoppas på att jag skriver om 3 månader igen med samma positiva inställning.... för vakna med ångest och baksmälla vill jag aldrig mer göra.. och skall jag ta mig f-n aldrig mer göra.. för att vara nykter är fantastiskt.... å jag tog ingen som helst hjälp.. varken medicinskt eller psykologiskt …. jag bara bestämde mig.. å det är ännu mer underbart för ens självförtroende...

MVH
Öland

Hej Carina.
Tack för ditt svar.
Frågan du ställer mig är samma fråga jag ställer till mig själv varje dag. Jag har valt att stanna givetvis ihopp om att min man ska ha kraften och motivationen att söka hjälp då han bedyrar att vi är allt för honom när han nyktrar till och får dåligt samvete. Han har sökt hjälp många gånger men klarar bara några månader.
Jag har velat att barnen ska slippa en skilsmässa och jag har fram till nu lyckats skydda dem genom att ta alla verbala smällar och psykisk påfrestning själv. Det är sista halvåret det eskalerat och jag och barnen börjat prata om att pappa är sjuk och behöver hjälp. Jag har arbetat med missbruksfrågor och tror mig vara väldigt välutbildad och kunnig men det skrämmer mig att jag trots det inte har förmågan att lämna. Jag har sökt hjälp hos anhöriga och vänner men de gemensamma vännerna har vänt ryggen när de insett att min man inte tagit tag i problemen. Jag har hela tiden använt måttstocken att så länge barnen är glada , har vänner och fungerar i skolan är det bättre att jag stannar kvar så att de får ett någorlunda normalt liv men jag kanske bara manipulerar mig själv. När min man dricker är han hotfull och väldigt obehaglig och verbalt mördande. Han hittar på vad som helst i syfte att få en respons från mig och jag har lärt mig att totalt ignorera hans påhopp som idag alltid kommer som 100-tals sms. Vad jag är räddast för och som gör att jag inte tar steget är att jag tror att han kommer ljuga ihop att jag är en hemsk mamma och att myndigheter, domstol etc ska tro honom och ta barnen ifrån mig !!! Det får inte hända. Han är verbal och högutbildad och har pondus. Den enda vännen jag har som jag kan tala med detta om är min syster och hon peppar enormt och säger att det inte kommer ske och att barnen kan tala om hur det står till och att arbetskollegor och andra kan intyga att jag är en bra mamma. Jag vore tacksam om du eller någon annan som läser kan bevara mitt inlägg om denna specifika rädsla. Tack ! Mvh Blade Runner
PS. Denna helg är magisk då jag och barnen är själva, mannen är bortrest. DS

Går det fortsatt åt rätt håll. Kan utifrån våra tidigare erfarenheter tycka att det kanske vore nyttigt att vara aktiv här.
Även om det nu är nya som skriver har du mycket att dela med dig av till andra, och stöd finns ju i massor att få.
//PP

Vaknade med huvudvärk, det är väl sviter från Torsdagen...
Men nu får det verkligen vara nog! Jag blev rädd då jag vaknade i går morse och insåg att jag lämnat ett avskedsmeddelande på min mobil. Det var droppen! Jag vill ju leva! Herregud jag ska ju bli mormor snart. Mitt 1:a barnbarn, som jag längtar!
Jag sökte mig in hit. Skrev mitt första inlägg. Tog kontakt med min hälsocentral så nu är bollen i rullning. Måtte jag klara det, jag känner mig motiverad och bestämd. Nog för att jag känt så förut men misslyckats..men kanske den här gången. Hoppas! Jag har hunnit vara på en skogspromenad nu på morgonen. Så härligt! Friskt luft och en svag doft av höst. Tyst & stilla..rofyllt.
Önskar er alla en härlig Lördag, Tack för att ni finns! Känner mig mindre ensam då jag förstår att vi är många som kämpar mot samma nyktra mål. Vi finns här för varandra och vi kommer att fixa det! ??

Så öppen, äkta och underbar. ♡ Just nu känns du så otroligt stark. Fortsätt att ta hand om dig, så kommer allt att bli bra. ♡ Kram

Dåligt med ork just nu. Vill bara berätta att jag läser och tycker att du är grym. Keep up the good work! ♡ Kram

Du fixar det här. ♡ Så mycket erfarenhet försvinner inte för ett par felval. Ett steg i taget. Kram

Vi skulle träffats idag, nu ringer han på morgonen stupfull!
Jag fattar inte...det han dock säger är att han inte vill att vi kommer hem idag, vilket är förståeligt och d kommer vi ju definitivt inte göra såklart!

Bara så att du vet. Tack för att du finns. ♡ Kram

I dag blir en bra dag. Så bra jag förmår att göra den. Det räcker långt. Gott nog. Det har jag bestämt. Sådeså. ♡

Tusen tack för din omtanke!
Det kan tyckas som många mål. Men det är inte så farligt som det låter.
Mitt primära mål är att orka mer och få bort alla utmattningssymptom. Det finns flera vägar dit och minskat alkoholintag är en stor del av det. Men det viktigaste som jag känner det är motion. Och bra mat. Så för att minska mitt alkoholintag är jag mycket beroende av regelbunden motion och regelbundna måltider. Löser jag de två sakerna får jag inte något särskilt sug. Om suget väl kommer är jag bättre rustad för att stå emot. Och det är här jag fallerar. Det är detta jag måste jobba med. Äta regelbundet. Daglig motion. Svårare än så är det egentligen inte. Men ändå är det så svårt. Ang. vikten är det inte varken trivsamt eller sunt med 20 kgs övervikt. Det begränsar också motionsformerna/vanorna. Och allt hänger ihop. Har precis läst boken "Hjärnstark". Grymt intressant läsning.

Önskar dig också en trevlig helg!

Vad härligt att du tränar! Är det som alloDHyperD frågar, en form av träning där du möter andra? Har du alltid tränat? Varje dag känns som att det är något du ”har i dig”. En bra programmering ?

Den andra programmeringen skulle jag byta ut mot något som känns härligt och bra! Själv har jag aldrig varit med i något nattliv, så du kan få kopiera mina helgaktiviteter ?

Meditation, yoga och vandringar, ensam och i grupp. Bokar in mig på kaffe hos de släktingar jag har kvar och kontakt med och vänner jag varit på väg att tappa kontakt med. Bjuder hem människor på middag ? Jag bjuder ibland på alkohol, då jag inte har några problem med att låta bli själv just nu och jag var alltid den som drack ensam, men ville vara nykter i grupp.

Nu meditation ? Sen trädgårdsfix, den lyxen vet jag inte om du har, fast odla på balkong går också fint eller på fönsterbrädor och grodda prylar på diskbänk ?

Önskar dig en fin lördag ?

Utan var du lägger ansvaret för det. Om du visar att du försöker bete dig respektfullt så gott du kan och berättar att det handlar om dig och inte dem samt ber om ursäkt om du brusar upp utan anledning tar de inte skada. De lär sig att de är viktiga nog att vara delaktiga, få förklaringar och lär sig att människor kan må dåligt av och till.
Du är en fantastisk förälder, Lim!

Vad tränar du? Kanske finns det chans till nya bekantskaper genom träningen?
Mina klubbkompisar är som en familj för mig. De flesta som tränar någorlunda seriöst är inte så intresserade av alkohol. Och endorfinerna funkar kanonbra som socialt smörjmedel?

Goda ostar, alkoholfria drinkar och spa! Helt i min melodi!
Att vakna på morgonen och dricka en kopp kaffe i lugnet nu.
Dagen kommer innehålla promenad, långa samtal och lite vila.
Underbara lördag! Önskar er en skön dag?

Det gick ju inte alls, hade ju sparat en flaska (gömd såklart), men tanken var att jag skulle ge den till grannarna som tack för lån av en sak. På vägen hem igår från jobbet började hjärnan planera, bara en sista gång, sen är det 1 sept, hur skulle jag annars klara kvällen om jag visste att den låg där. Smög runt den nån timme, pysslade på ute, sen helt plötsligt står jag med den i handen och vrider upp korken. Häller fort som tusan upp ett glas, men pausar. Sen dricker jag det fort och svär över mig själv, häller upp nästa och så på några timmar är den slut. Familjen kommer hem, de verkar inte märka, jag stupar i säng halv 8 innan jag hinner göra nån mer skada den här dagen. Blir så ARG, det här måste gå, jag måste vara nykter. AA-mötet som jag tänkte gå på glömde jag bort såklart.
IdaG, appen heter SoberTime. Och nu måste jag tyvärr nollställa min.

Vad fint och mysigt det låter, Jasmine ? Ja, vad vore vi utan våra barn ? Jag har tjejer och de är underbara klokskaper som bidrar med salt och socker till alla delar av mitt liv. Unika små typer med aspekter av mig men mest av allt sej själva. Tillräckligt nära i ålder för att vara varandras bästa stöd i livet.

Ha en jättefin helg i vackra H-fors där väl marknaderna nu dignar av färgglatt höstgodis som kantareller och blåbär.

?