Senaste kommentarerna i forumet

I dag var det nära att jag inte fick skriva ”Dag 27” som ämne. Det kändes så himla meningslöst? ”Varför skulle jag inte kunna dricka ett ynka glas vin till middagen? Nu har ju nästan hela min vita månad gått. En dag mer eller mindre spelar ju ingen roll.”
Men till slut bestämde jag mig för att NEJ. Jag ska inte dricka någonting på en ingivelse eller känsla, utan faktiskt bestämma - I FÖRVÄG - hur jag ska handskas med alkoholen.
Jag ska framförallt klara min vita månad först. Innan jag gör någonting annat.
Så jag drack ingenting.
Det kändes trist.
Men nu, efter middagen när jag sitter i soffan, så känns det bra. Stolt över att jag klarade det. Nära ögat!

Jag känner igen mig så mycket! Är 29 och har ganska nyligen bestämt mig för att bli nykter. Var nykter när jag var 19-23 och hade ändå ett ok liv, men då var jag i ett förhållande med en kille som också var nykter, så vi kunde hitta på saker. Nu känner jag mig så jävla ensam. Mina vänner festar mest på helgerna och jag tycker att det känns tungt att tänka på att leva ett liv såhär. Fast försöker ta en dag i taget. Kan andra så kan väl vi med?

Det är fredagkväll och jag sitter ensam i min säng som oxå agerar soffa. Denna lägenheten är ganska mysig ändå, flera små ljuskällor lite överallt. Mjuka Kuddar och speglar för att få känslan av att den lägenheten är större. Det är en mysig lägenhet och jag är så himla tacksam över att jag har den. Det är jag verkligen ?❤️

Så det trillade ner en inbjudan för en fest i kväll från en av pojkarna jag träffar. Denna är en musikproducent och en av hans polare skulle spela lite nya låtar kombinerat med möjligheten till utlevnad för gästerna. En chill bdsmfest helt enkelt. De brukar vara de bästa kalasen tycker jag. Nu brukar jag varken ha utlevnad eller sex på kalasen, men stämningen och öppenheten är min melodi. Jag trivs helt enkelt, det är fint.

Tackade nej till kalaset, sa att jag var trött men att vi måste ses snart och att han var en jäkla globetrotter änna. Har för
mig att han nyss kom hem från en turné i staterna, eller om det var Berlin? ? Ingen aning, skit samma?‍♀️
Han sa att vi kanske kunde sova ihop i natt och jag svarade varken jakande eller nekande. Hade varit mysigt med sovsällskap (har redan pratat med Elvis, han var helt okej med detta. Så no worries).

Det enda som säger emot är ju att jag måste städa i ordning här hemma och ta disken. Behöver duscha också, tror fan jag skiter i att raka benen. Görlpower, Gudrun! Eller så skiter jag i det och går och lägger mig i stället.
Ska mysa med Mr grey i morgon (Hahahahahha han kommer hata mig om han någonsin får reda på detta smeknamnet), ni vet han från Pride. Första duden jag hade nyktert sex med sedan uppenbarelsen ?. Mr grey ?
Undra om inte jag ska börja kalla honom för det ändå till honom. Åh så kuuuuul!
(Bland mina vänner afk kallar jag honom för duschkillen. Men det är en helt annan historia.?)

Nej men Vafan, jag orkar inte. Jag är trött och vill inte diska ?.
Hoppas ni får en fin fredagskväll!
Friiiidens ?

Vad skönt det lät med träning och dusch ock kattmys ?
Så himla avundsjuk på dig just nu. Bra jobbat i dag FinaLisa.
Du kan ju ???

Tack för era fina kommentarer! Grattis till 19 dagar Smilla! Bra jobbat. En timme, eller en dag i taget...:-) Och Winna: Brottning eller boxning spelar ingen roll - bara man går in för att vinna:-)

Trevlig nykter helg önskar jag er båda!

5-10 år fram i tiden..... Vill du fortfarande ha honom när alkoholen tagit över mer och mer och brutit ner honom till någon som är en spillra av den du blev förälskad i, när otroheterna blir fler än du mäktar tänka på , älskar du fortfarande honom ? Om ja, go for it... Om nej, behåll tanken på vad DU vill med DITT liv och satsa på det . Kram ?

Ditt inlägg sprakar av energi! Visst är det skönt när det börjar falla på plats? När man inser att det här med att gå rond efter rond mot A är förgäves, att man för det mesta förlorar på knockout. Det är när man förstår det som man tar det vinnande greppet på motståndaren (hoppsan, nu bytte jag visst sport från boxning till brottning). Hursomhelst; stort grattis till den bästa insikten av alla. Och trevlig fredag på dig.

Du ser inte ditt eget mod och din egen styrka?:-) Du har precis bokat tid hos en läkare. Wow. Du har startat en egen tråd härinne (kräver både mod och styrka!). Du kommer säkert att vara modig nog att gå iväg på ett AA-möte någon dag. Det känns så. Jag var skitnervös första gången kan jag intyga - men oron var obefogad. Och det tror jag den är i ditt fall också. Hoppas du vågar snart.

Trevlig helg till dig också//:-)

Jag tror du gör helt rätt som håller sej utanför ”antabus-kontrollen”
Jag blir så glad att du jobbar med dej själv , det är vad vi medberoende måste, fast vi inte alltid vill
Det jag tycker är svårast är att hänga med i alla svängar..” Nu är jag nykter nu ska jag ha applåder”, typ. Jag tycker inte att livet funkar så, det jag gjort och sagt får jag stå för, jag kan inte förvänta mej att den jag säger mej älska ska stå ut med all skit och när jag sedan gör rätt så ska hon/han göra vågen ..... Nä .....

För att du delade med dig.Det betyder så mycket för mig att få ta del av era kloka kärleksfulla tankar.
Dag . 19 idag och allt känns riktigt bra. Inget sug på A. Men såklart är jag på min vakt. Nästa vecka blir en prövning då jag ska jobba hela veckan. Min hela första arbetsvecka sedan jag tagit beslutet om A.Jag är otroligt stresskänslig men har garderat mig med en del strategier för det.

En dag i taget ibland en timme och en minut för att överlista Listig Falsk och Stark

Ha en riktigt fin helg ☘

Ja, det är tuffa frågor att diskutera. Men tror du inte att det kan vara en hjälp för dig i längden? Kanske är det ofrånkomligt till sist. Men jag förstår - och precis som du så känner jag att man bara vill få slut på skiten och leva som en vanlig människa. Men vägen dit kan ha några gupp på vägen, så är det nog för oss alla. Det är tufft med alkoholen för oss härinne!

Tänkte också ge dig ett tips - som du absolut inte behöver bry dig om om du inte vill. Varför inte fortsätta att skriva i en tråd, din tråd (som du startade tidigare)? Fördelarna är ju att du själv bara behöver hålla reda på en tråd. Och om någon vill svara dig så vet dom att: det här är Kaffetantens tråd. En annan fördel att det då blir lite som din egen "dagbok". Du kan gå tillbaks och läsa din tråd när du vill - och kanske se hur du har känt eller agerat tidigare - om det blir en lång tråd. Bara ett tips. Passar det dig bättre att skriva flera trådar så gör du bara det helt enkelt:-)

Vänligen//Anders

Vad stark du är! Jag önskar jag var modig nog att gå på ett sådant möte. Kanske längre fram. Jag har ju just bestämt mig..tagit 1:a steget och kontaktat min hälsocentral där jag önskade snabb kontakt med en läkare så jag inte hinner ändra mig. Så den 5/9 ska det ske! Nu kan det bara bli bättre! Hejja du! Önskar dig en härlig helg ?

Jag är gift med den allra bästa man sen 47 år som gör allt för mig , han är ärlig snäll omtänksam
O älskar mig o jag honom , MEN när han fått i sig starköl så från ha varit en lugn person som
Jag ser har svårt att visa känslor ( annat än sexuella) tex trösta kramas när man har det lite tungt
Då flyr han in i alkoholens värld, han gömmer spriten i byrålådor , överallt , har i åratal försökt förklara hur mycket jag älskar honom när han inte dricker, han blir inte elak o våldsam utan bara konstig ,går på ett visst sätt , pratar struntsaker , o känslokall , dr Jekyll o Mr Hyde ” försökt förklara att jag kan inte klara av från ene sekunden ha en person som jag älskar , till nästa sekund en total främling som jag avskyr beteendet hos , vad ska jag göra ångesten kväver mig snart att inte nå fram , han behöver hjälp , lever helt i självförnekelser om sin personlighets förändring , vi är snart 70 år o våra vuxna döttrar märker direkt när deras far druckit , hjälp
Har fått bröstcancer O är i behöv av närhet o en kram eller ett tröstande ord Men han vill säkert göra det men något håller honom tillbaks att visa känslor , vet att jag betyder allt för honom så det är så sorgligt , livet är så kort hjälp någon som förstår o vet hur man ändrar på någon som inte vill bli hjälpt , skulle jag varit yngre skulle jag lämnat honom , känns som det är mitt fel går ständigt med skuldkänslor , vet varken ut eller in mycket ledsen att inte kunna nå fram till honom någon i liknande situation som kan ge mig stöd ,

Att jag nu har, faktiskt, kapitulerat. Jag inser och förstår att jag är maktlös inför alkoholen - och att jag inte kan lösa detta själv och på egen hand längre. Det vore omöjligt. En insikt, en aha-upplevelse i viss mån, och även hoppfullhet finns med i "röran". Och vad skönt att inse att jag inte kommer att klara att vara nykter på egen hand, med bara mitt ego som regissör. Var iväg på ett AA-möte vid lunchtid i den grupp som jag har valt som min "hemmagrupp". Jag känner mig trygg där - och har inget behov av att "shoppa runt" på olika möten bara för att jag kan, vilket i sin tur beror på att jag råkar bo i Stockholm. Här finns alltid ett möte - vilket är jättebra. Missförstå mig inte - men jag tror att det lugn man kan få om man i början håller sig till en grupp är välbehövligt. Åtminstone för mig. Längre in i min stabila nykterhet så kanske jag blir nyfiken att testa någon annan grupp. Här i Stockholm finns ett överflöd - eller för att inte låta negativ: Ett stort och brett utbud.

Skippade eftermiddagsmötet idag. Känner mig mer hemma på lunchmötena. Kanske för att i den grupp jag går så verkar de flesta vara yrkesverksamma och väldigt "på banan". Jag kan identifiera mig mer med dessa än de som brukar dyka upp på e.m. Men det är olika från gång till gång. Istället så hjälpte jag en god vän att montera lite hyllor and stuff. Lätt att man dyker så djupt ner i AA-bubblan att man kanske glömmer och missar de goda vänner man har omkring mig. De finns ju också väldigt mycket i mitt liv - och är också en stöttning i min sjukdom. Jag gjorde ett bra val. Vi tog en lunch o monterade hyllor. Det blev en bra dag.

Med mina 2 1/2 nyktra veckor så vill jag önska styrka och kämparglöd till er andra som kämpar härinne. Vi är många - men vi hjälper varandra. Ibland mer än vi fattar tror jag?!

Precis vad jag behövde höra just nu??
Att jag är inne på rätt väg trots att den är krokig.. Boken är fantastisk och sakta, sakta tar jag till mig dess innehåll och låter insikt efter insikt falla på plats
Önskar dig en fin helg⭐️

Ni fina stöttepelare, Jasmine, Vinägermamman, FrkSmilla, Studenten och Winna, lyfte mig idag och jag kände att kraften i mig började spira.

Så det blev pizza, cola och chokladbit till lunch. Sedan blev det kattmys ?i soffan en stund innan jag gick och tränade.
Nu nyduschad och lite lättare till sinnet.
Om en stund blir det te och mackor.

Tack återigen för att ni finns ni underbara nykteränglar?????
Ikväll är jag nykter ?

Kramar ???

Jäklar vad bra Softjessi att du låter honom ta ansvar för sin sjukdom och att han vänder sig till sin arbetskollega! Så starkt jobbat av dig att trotsa det inre kontrollbehovet!

I de fall det absolut inte finns något annat alternativ så kanske en partner kan vara ett bra alternativ, men jag håller med dig. Det kan bli väldigt snurrigt i maktbalansen och relationen så det är väldigt bra om det finns andra lösningar. Jag vet att det kan verka så "enkelt och logiskt" när man läser boken och så mycket svårare i verkligheten. Men man måste ju börja någonstans, eller hur? Att börja med 1 eller 2 steg ur boken som passar just dig, just nu, är perfekt.

Du har just bevisat att det inte är omöjligt!

/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Nu har mannen på eget initiativ sökt vård och påbörjat antabusbehandling. Känns bra att beslutet var hans och inte mitt. Att ta tabl på vårdcentral stör arbetet för mycket så alternativ var att jag eller hans kompanjon på jobb ger. Och jag har ingen lust.. Ingen lust att agera ssk eller övervakare.. Att ta ev fight om kuren ska fortsättas eller inte, ev biverkningar.
Fast mitt medberoende skriker åt mig att ta kontroll och se til att tablettjäkeln slinker ner enligt plan ?
Så mannen har bett kollega som är villig att ställa upp. Jag borde vara glad men osäkerheten ligger o gnager. Har han pratat m sin kollega, kommer det att funka osv..
Ja det återstår väl att se
Känns som om jag skulle förminska/ omyndigförklara honom genom att ringa och dubbelkolla!? Det är kanske dags att han får ta lite eget ansvar för sin sjukdom? Själv har jag åter igen läst Carinas bok " släpp kontrollen"
Det tycks så enkelt och mitt förnuft vet precis hur jag ska agera/ reagera
Varför tycks det då så förbannat omöjligt?? Jag inser själv att även när allt är bra och mannen är nykter så lever jag inte mitt liv fullt ut. Undviker tex saker som innebär övernattning på egen hand
För att det gått åt skogen förr ?
Inte ens när han är nykter är jag fri.. Tankar, oro finns där och pockar på uppmärksamhet. Jag MÅSTE lära mig att leva i nuet och våga njuta
Inte tro att jag kan förhindra katastrofer genom att alltid vara nära
En resa jag själv måste göra!! Har fått ny remiss till KBT. Kanske jag behöver friska upp minnet lite ☺
När mannen är nykter och stabil borde jag vara glad och lycklig!? Varför är det så svårt? Är det fler som delar min erfarenhet och hur hanterar ni det?
Önskar er alla en skön och avkopplande helg ❤KRAM

Så bra att du hittat hit! Som Ulla Bulla skriver, här finns många som delar liknande situation som dig. Jag märker att du är mån om alla människor i familjen. Men på den väg ni är nu verkar inte göra att någon mår riktigt bra i magen.

Jag tänker så här gällande barnen, att oavsett om ni lever tillsammans eller inte så kommer barnen påverkas av deras pappas alkoholkonsumtion. Frågan är på vilket sätt och hur mycket? Eller det som är ännu mer intressant är egentligen - hur kan man göra så de påverkas så lite som möjligt?

Hoppas ni får en lugn, fin helg!
/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Det blir bättre. Såna gråa dagar är helt värdelösa, men å andra sidan kanske det gör att vi uppskattar de bra dagarna lite extra?
Kram till dig

Hej kära vänner
Nu är det helg igen. Alltid lika trevligt.
Har hunnit passera 140 dagar som nykter. Trivs fortfarande hur bra som helst med att vara nykter, då och då kommer det flashbacks från tiden med ångest och abstinens. Ibland får jag även impulser att jag "ska" dricka, svårt att förklara.. Det är inte direkt ett sug utan mer som sagt en impuls. Än så länge har jag lyckats avstå trots dessa impulser men är rädd att jag någon gång ska "bara ta en öl" och att jag sedan fastnar i skiten igen. Usch hemska tanke.. Någon annan som känner igen sig i det, och hur hanterar ni det?

Gick förbi en uteservering idag runt 14 tiden. Där satt en kvinna i 35-årsåldern med en öl, ensam var hon men hon härjade och ropade till olika män på gatan och såg oerhört berusad ut. Det var en sorglig syn, kände ångesten å hennes vägnar även om det förmodligen inte var något hon led av just där och då, det kommer väl imorgon.. Tyckte att jag kände igen henne, men kan inte placera. Kanske var det någon man själv hängt med när man varit ute på krogen förr i tiden. Tacksam att det inte var jag som satt just där, just idag och betedde mig just så.

Vad fint av dig att vilja hjälpa din bror! Detta trots att du uttrycker att du är lite ur balans i relationen till honom.

Du undrar hur du ska genomföra en "konfrontation". Eftersom du frågar och ber om tips så hoppas jag att det är ok för dig att jag delar med mig lite av mina erfarenheter. Personligen har jag svårt för ordet "konfrontation" för det låter som om man ska läxa upp någon och att det blir ett ifrågasättande. Men jag har också förstått att olika människor lägger väldigt olika betydelser i det ordet. Det forskning har visat är att sådan konfrontation som innebär skuld- och skambeläggande tenderar att göra situationen värre. Så om man ska ta upp någon annans alkoholproblematik är det bra att man uttrycker sig utifrån den oro man känner och att det kommer från en känsla av omtanke om den andre personen.

En bra bok som beskriver "Interventioner" tycker jag är "Love first" a family´s guide to intervention. Läs gärna den om du är ok med att läsa på engelska.

Sedan, som tidigare skribent säger, vad säger din magkänsla? Vill du hålla samtalet själv eller känns det bättre om ni är flera? Kan du/ni hålla samtalet i kärleksfull ton? (om det blir hetsigt - avbryt). Känns det bra för dig att hålla detta samtal eller finns det någon annan du kan tänka dig, som har stor inverkan på honom och som han kanske ser upp till?

Hoppas ni hittar en väg framåt som känns bra!
/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Precis lagt på luren med mitt försäkringsbolag. Ringde dit efter att exmannen tipsat om att ringa för att se om de kanske fanns någon försäkring som kanske skulle kunna ge någon typ av utbetalning. Psykisk ohälsa är ju ändå oxå en typ av skada lixom. Fasten det inte syns som ett brutet ben med gips.

Märkte hur tanten i telefonen blev tyst. Och mumlade att hon läste något från en tidigare case där jag bett om ersättning. Året var 2011 och jag inser att just fan, de nekade mig då. Det var innan jag fick min diagnos (som nu är avskriven sedan några år, tack terapi ?)

Så frågar hon hur det är med min alkohol nu? Och där kom det. I mina papper från 2011 när jag blev inlagd står det att jag är sjuk pga alkohol. Detta var innan någon typ av utredning och i samband med ett suicidalt försök landat på psyk istället. Absolut var jag skitfull då. Men inte tillräckligt för att bli stämplad som alkis på papper. (Kommer på nu när jag tänker efter att jag inte fick någon medicin under min första inläggning förutom B-vitamin. Trotts att jag osade av ångest och på riktigt var sjuk i annat)

Jag svarade tanten i telefonen att jag tyckte det fallet var missvisande. Att jag sedan fick en diagnos, att jag gått i terapi, att jag Inte uppfyller de kriterierna längre. Att jag studerat och gift mig, att jag i vanliga fall jobbar heltid. För hon undrade vad jag gjort sedan 2011. Hon ville väl dubbelkolla så jag inte var missbrukare och att våldtäkten var under fyllan eller nått (jag var nykter under våldtäkten btw).
Vad vet jag? ?‍♀️
Vilket som så kunde jag även svara att jag nyligen gjort leverprov och att det finns siffror på att jag ligger under normala (hurra!), och att jag är nykterist.

Där efter fick jag läsa upp från mina sjukintyg med stressymtom, utmattning, depression etc etc. Inte någonstans står det något om alkohol där (ifs lärde jag mig det redan 2011 att inte nämna det, för alkoholism på papper ger ingen ersättning)(nu vet ni det).

Så hon sa att hon trodde på mig och jag får en utbetalning på 3000kr för sveda och värk. Det är ju nästan en halv hyra. Eller mat för resten av månaden. Underlättar massor! Blev så positivt överraskad.

Samtidigt så gör detta samtalet mig ledsen. Fan 2011, det är ett bra tag sedan. Och jag förstod ju att jag inte skulle kunna säga till tanten i telefonen att "Nä du, livet har fan varit jävligt kämpigt och jag har inte lärt mig att dricka. Tydligen hade ni nästan rätt redan i början av min 20års period. Sedan har jag mest sprungit snabbt snabbt snabbt och jagat och flytt från känslor och självhat eller jobbat för mycket eller studerat för mycket i omgångar tills jag inte orkar mer och då ligger jag ner en period och är trötttrötttrött tills jag börjat om igen, och mycket av detta har jag hanterat med att bli skitfull".
Det skulle verkligen se bra ut på papper det, eller inte. Lite som att skjuta sig själv i foten. Eller i låret.

Jag är så himla glad över min nykterhet just nu, så ni förstår nog inte. Det finns inte mycket här i världen som jag kan påverka, livet är (eller har) varit väldigt jobbigt i perioder. Och det är ganska jobbigt till och från nu med, men jag är nykter och det kan jag kontrollera.

Jag vet inte om jag skrivit det förut men det känns som att jag fått en ny chans i livet. Att jag är "20 igen" eller lixom får möjligheten till att leva. För Fyfan vad psykisk ohälsa och stress har jagat mig.
Våldtäkten genererade med en total smäll in i väggen, ett sista "Nä men nu ger jag upp på riktigt alltså, nu dör jag" och tack vare att jag faktiskt är fast anställd så kunde jag bli sjuksriven på heltid.
Det har jag inte kunnat tidigare.
Att vara sjuk och faktiskt vara sjuk på riktigt. För jag vet att man måste vara frisk för att vara sjuk annars, ett jävla jobb att vara sjuk utan skyddsnät ska ni veta.
Men nu har jag vilat på riktig. Mött mig själv på riktigt. Vågat stanna upp och frågat mig själv, vad gör mig glad idag? Vad är bra för mig idag?

Det kommer ju nästan alltid något gott ur det onda, kanske var sjukskrivningen det braiga ur våldtäkten?

Ibland känner jag att jag wastat bort så många år med att må dåligt. Det är sorgligt och gör mig lite ledsen. Jag har ju haft kul också såklart, massor med kul. Men ångesten och osäkerheten har alltid funnits nära (ja och alkoholen då såklart)
Det vet jag nu. Nu när det känns som att jag vaknat. Så himla tacksam att jag vaknade innan 30, vissa människor vaknar aldrig upp. Vissa slösar bort hela sina liv.

Långt inlägg, spretigt säkerligen (Hej Sigge), men ärligt.
Nu ska jag och min emotionella bakfylla gå ut på långsam promenix runt sjön. Det behöver jag idag. Glöm inte att fråga dig själv , vad behöver du idag för att må bra på riktigt?

Fridens ?

... som att du redan vet svaret men mest vill ha stöd i ditt beslut. Jag håller med dig.
Du måste hitta motivationen inom dig annars står du inte emot.

grundligt igenom vad du förtjänar, hur du förtjänar att bli behandlad och hur du vill att ett förhållande skall vara! Stämmer det med hur ni har det? Tänk mycket på detta! Och också tänk dig att någon som står dig nära berättade detta för dig! Vad skulle du ge för råd? Har haft det lite liknande! Min ex särbo var också karismatisk, snygg, charmig och visste precis vad han skulle säga! Hade också jättesvårt att stå emot och förlät skitbeteende! Nu har jag lyckats lämna men var till slut tvungen att blockera honom på mobil mm! Kom inte vidare och TROTS alla dåliga saker han gjort kan jag fortfarande sakna honom! Men har insett att det beror på mig och inte på honom! För vem saknar någon som gjort en illa upprepade gånger? Ja inte är det en frisk person! Jobbar med mig själv nu! Går framåt men är väldigt tungt och jobbigt! Har gett mig tusan på att ha ett bra liv i fortsättningen och då vill det till att kunna välja bort sånt som är dåligt för en och bjuda inte det som är bra! Kram