Senaste kommentarerna i forumet

Det finns en flamma i mej. Den brinner lite svagt och tveksamt ännu, men den är mitt riktiga jag som har vaknat.

Som jag har längtar efter klarsyntheten utan sudd, envishet som håller och en originalitet som får ta plats igen.

Jag startar projekt, åker på pumpen men segar vidare och letar envist nya lösningar.

Radar upp saker i hjärnan likt tennsoldater..

En dag till är faktiskt snart slut för den här trötta pilgrimen. Och vad skönt det är då ?

Tack för att du tog dig tid att skriva Ullabulla. Precis så. Jag läste med och höll med i allt och kände att det har jag gjort, så känner jag, jag har talat om för henne att jag saknar och älskar henne, och så kom jag ner till de två sista meningarna, och de har inte varit lika självklara, för som du sa, att gå på sin egen känsla istället för vad omgivningen förväntar sig är inte lätt. Jag hör på dig att du vet hur det känns, men för de som inte gör det att säga tex "men det är ju din syster.. " eller "jag tror hon behöver ditt stöd i det här, annars kan det bli värre" är jättejobbigt. Som om att de tror att jag skulle valt som jag gjorde lättvindigt.. som att inte två år av stöttning räknas, år som min man och barn blivit lidande av att jag spenderat otaliga timmar på rummet så inte barnen ska höra alla samtal till vänner, släkt, hyresvärd, soc, läkare, kuratorer, jourhavande präst om och om igen, de dygn jag städade ur hennes lägenhet där man inte såg golvet för skräp och vintetror och utspillt vin blandat med cigarettaska som torkat in över golven under skräpet - eller timmar när min bror och svägerska och jag behöver prata och åker ut mitt i nätterna i bil eller tar promenader för att inte barnen ska höra det vi pratar om, när vi gissar om min syster är död eller levande när vi inte hört av henne, de gånger vi hämtat henne på nätterna och kört henne till St Görans beroendemottagning eller de gånger jag spontant "vill" ta ett bad för att gråta ut så inte barnen ser. Min syster vet att vi finns här om hon behöver hjälp, hon vet också att vi älskar henne oerhört. Vi har sagt mycket fint till henne som vi verkligen menar och vi vill inget hellre i hela världen än att hon ska bli frisk, men det kommer till en gräns till vad man står ut med helt enkelt. Jag måste vara en bra mamma till mina barn och jag försöker fokusera på det just nu. Stora kramar till dig och jag är glad att du funnit stöttning i alanon. <3

Vilken härlig/bra tanke! Den tar jag till mig. Går på rätt mycket AA-möten för tillfället - och pratar en del om min ångest för tillfället. Ska tänka på det vid nästa möte. Håller också med dig vad gäller forumet - ibland är det så skönt att få skriva av sig lite, kanske handlar det om ångest ibland. Tror att det är läkande, bara att det lyfts upp i ljuset och "blåser iväg i cyberrymden":-) Tack för de raderna!!//Anders

Hoppas att du orkar fortsätta avstå!!!! Är nog bra att, som du säger, ta en timme i taget till att börja med. Om du avstår idag så kan du klappa dig själv rejält på axeln. Då kan du ta sikte på ytterligare en nykter dag i morgon. Men det tar du i morgon. Nu en timme i taget.

Kämpa på Långskånken!

Förstår dig, har exakt samma problem o skrev en tråd nyligen. Blir ofta för mkt, kan inte hålla igen o gör då bort mig, så trött på det. Jag har bestämt att nu får det fan vara nog med alkohol. Vi får stötta varandra.

29 dagar är jäkligt bra!
Håll i det här nu, jag har märkt att en av anledningarna till att man trillar dit igen är när man släpper garden och tycker: Det här går ju bra.
Det är då som återfallet kommer, jag har varit med om det själv och jag har hört det från andra.
Fira det här nu med en stor glass eller en chokladkaka!

Har flera gånger hällt ut resterande alkohol vid tidigare försök att sluta. Senast igår morse hällde jag ut en kvarts flaska whisky, men redan på eftermiddagen var jag på bolaget igen. Kom nyss hem från en promenad med hunden och var fruktansvärt nära att ta en öl det första jag gjorde. Ville bara kolla först om någon hade svarat på min tråd. Som tur var hade du gjort det, annars skulle jag nog redan vara inne på andra eller tredje ölen nu. Så stort tack för det, ska avboka träffen och hälla ut alkoholen. Det svåraste för mig är dock inte att sluta dricka. Det svåraste är att inte börja igen. Jag får nog ta en timme i taget snarare än en dag i taget.

….på AA-möten. Det ger mig lugn. Håller som bäst på att försöka dra ner på mina insomningstabletter. Den abstinensen ger sig tillkänna rejält. Har legat på en rätt hög dos sedan länge, och stoppat i mig ännu mera under mitt sista fyllerace. Här fokuserar vi ju på alkohol - och jag kan ju säga att grundbulten i hela bygget är ju att jag är - och måste vara nykter. Det är jag nu! Jag har kapitulerat inför det faktum att jag inte kan hantera alkohol. Jag kan verkligen inte det! Är glad för den insikten! Det måste fortsatt vara prio nummer ett - utan nykterhet finns ingen möjlighet till fortsatta förändringar. Känner ångest och oro - men är glad att det inte är för att jag är bakfull eller har alkoholabstinens. Jag känner mig skör och längtar eg mest efter att det skall bli kväll så att jag kan få gå och lägga mig. Stänga världen ute. Jag vet att detta har flera orsaker - en är abstinens av neddragning av sömnpiller. Detta förstärker ju också tankarna över "fallet" för några veckor sedan - självklart. Jag biter ihop och går till jobbet. Jag vet att det hjälper mig - istället för att sjukskriva mig och grubbla vidare på min kammare. Jag vet att det kommer att bli bättre - fast jag inte har tålamodet att faktiskt vänta på det. Mycket som surrar i huvudet just nu. Men ändå oerhört glad över att jag inte ens tänker tanken att stänga av surret med hjälp av alkohol. Tack för det! Kanske ett snurrigt inlägg - men jag kände att jag behövde "skriva av mig" i dagboken.

Styrka till alla som kämpar!!!

Välkommen hit!! Så bra att du har startat en egen tråd. Jättebra början. Är nog bra att få skriva av sig - och läsa inlägg av andra. Kanske få tips o kommentarer av oss andra som också insett att vi inte fungerar ihop med alkohol. Bra gjort av dig.

Förstår att du har det tufft just nu - och att du kämpar med att inte dricka. Abstinensen kan ju vara rätt jävlig. Men det BLIR bättre - om man härdar ut. För egen del så skulle jag nog ha ställt in mötet som du skriver om, just för att slippa dividera med sig själv i början av en nykterhet - om du inte känner dig stark nog att beställa något utan alkohol. Den alkohol jag ev. skulle ha hemma skulle jag försöka vara stark nog att hälla ut helt enkelt. Så tänker jag iaf. Kanske du tänker annorlunda. Hur som helst - jag önskar dig all styrka och uthållighet att stå emot. Det är en bra början. Vad gäller AA så tycker jag att du skall ta modet till dig och gå på ett möte. Jag gjorde det för cirka ett år sedan för första - med svettiga handflator. Blev så väl emottagen och bemött. Med stor respekt. Och alla som är där har ju gemensamt att vi insett att alkoholen har tagit makten i våra liv - på ett eller annat sätt. Hoppas att du tar modet till dig - jag tror inte att du kommer att bli besviken. Styrka till dig//Anders

Nu när det är mörkt ute om kvällarna kan man tända massor av ljus. Välkommen hem till dig i eftermiddag och var stolt över att du kämpat väl dessa dagar. Kram!

So far so god. Jobb avvklarat nu. Mår okej. Trodde jag skulle vara tröttare och må sämre. Det är ju en liten vinst i sig.
Samt att jag kan ha mina nya snygga höstskor idag. Det gör mig glad (och sjukt lång, för de har klack. Tror jag närmar mig 185 i dem. Fränt ?)

Nu Lurre ?

Jag är rädd för den här livsstilsförändringen.
Jag är rädd för status quo.
Jag är rädd för att lyckas och jag är rädd för att inte göra det.
Jag är rädd för min nuvarande självbild.
Jag räds den blivande.
Jag kastar skrattpärlor över människor men flyter ensam runt i molande ledsenhet.
Jag känner mig som en vandrande motsägelse, på kant med mig själv.
Förebrår mig, Winna kära, du ska ju vara din egen bästa vän och partner.
Tänker ner min egen person, tänker upp andras.
Men det är ju i mitt eget väsen och oväsen jag ska trivas, må och bo.

De senaste veckorna har verkligen gått av bara farten, idag är det 29 dagar sedan jag drack alkohol. Det känns otroligt bra givetvis!
Varje dag har såklart inte varit en dans på rosor men de "bra" dagarna kommer allt oftare vilket underlättar det hela. Något som har slagit mig är hur pass mycket mer man får gjort och hur mycket mer tid man får utan alkohol vilket är positivt oftast. Jag har dock märkt att jag oftare blivit rastlös, otålig och stressad den senaste tiden. Nu har jag förvisso en hel del som jag har försakat i.o.m min alkoholism som behöver tas tag i men ändå. Får lov att hitta nya sammanhang, intressen och hobbys helt enkelt. Eller så enkelt är det ju inte ändå, oftast är alkohol inblandat när jag umgås med släkt och vänner. Jag har inga större problem att dricka alkoholfritt när andra dricker alkohol men blir otroligt uttråkad efter några timmar, speciellt när folk börjar bli onyktra.

Må väl och ta hand om er! Kram

Idag skulle mitt förstfödda barn fyllt år, men livet ville annat. Hen dog i sömnen i sängen tillsammans med sin partner som ung vuxen av en olycklig coctail på alkohol och olika tabletter. Det är så sorgligt och jag kan inte längre glädjas åt att jag blev mamma en dag för många år sen. Jag fick barn tidigt, redan som tonåring och allt gick bra tills mitt barn var 22 år. Då träffade hen sin partner som var fd missbrukare av olika droger. Det blev återfall och efter en tid visade det sig att mitt barn börjat droga då och då. Det var mest öl, lite sprit i början, men så smög sig olika tabletter in på festerna. Sen blev det mer och tyngre droger. Mitt barn dog när hen var 24 år.
Det sista året när hen drogade var så smärtsamma och ångestfyllda för oss alla. Jag älskar dig men hatar det du gör, sa jag. -var inte orolig mamma, jag klarar mig, sa hen...

Jag fick ett telefonsamtal på natten för ett antal år sedan och sen blev mitt liv aldrig mer riktigt bra. Att dessutom ta all skit från föräldrarna som dricker sig redlösa är mer än jag klarar av. Jag vet idag inte hur de har det. Socialtjänsten och sjukvården har fått ta över, annars är risken stor att jag faller igenom.

Jag skulle egentligen behöva gå på terapi, men jag har inte råd att bekosta det. Så jag kämpar på......

poppar det upp gamla lärdomar i gubbens skalle !

I början på min AA-bana så var det flera som sa åt mig att när jag pratar om mina ångesttankar under mötet så se då hur de brinner upp i lågorna hos ljusen på bordet och försvinner.
Och just denna fina tanke hjälpte mig att bli av med mycket skräp jag bar på.

Jag kan nog tycka att det är samma sak här i forumet där mörka tankar lyfts upp och ut i ljuset och blåser iväg i cyberrymden.

Ta hand om där ute !

Så mitt råd är att lita på din magkänsla!
Tyvärr kan vi ju inte tvinga våra anhöriga att söka hjälp förrän det barkat käpp rätt åt helvetet.. Så tragiskt! För dom är ju inte kapabla att ta hand om sig själv..
Du skriver att han dricker folköl och blir berusad och aggressiv. Min erfarenhet är att det vi ser bara är en bråkdel av konsumtionen.. En alkoholist är listig och manipulativ. Jag vet hur svårt det är att inte bry sig om, att inte hjälpa. Jag brottas med det själv.
Hoppas allt löser sig för dig och din pappa ??

Jag hoppas att dagen blir bra och att även du får en fin härlig dag.

Kram <3 <3

Idag blir säkert en bättre dag! ??
Det måste vi tro?

Kramar
???

Gårdagen började ganska dåligt men slutade desto bättre. Jag gick till AA-mötet och där var ca hälften utav alla deltagare samma personer som i min andra grupp! Kul. Dessutom träffade jag en kvinna som jag träffade på en kurs för många, många år sedan. Jag tyckte om henne då och jag blev glad över att träffa henne igen! Jag minns henne särskilt för att hon på kursen berättade hur stolt hon var över att ha fått årsmedalj från AA. På den tiden hade jag absolut inga a-problem och förstod inte riktigt hennes glädje men nu förstår jag bättre. Efter dessa möten känner jag mig glad och stark!

Idag har jag möte med två specialpedagoger på min sons gymnasium. Sen ska vi äta lunch, han och jag. Jag vet inte om jag oroar mig för mycket i onödan. Han själv verkar så van att vara ensam så jag vet inte om han lider utav det eller tycker att det är skönt. Jag funderar på att kontakta BUP. De har behandlingar mot social fobi/ensamhet men min son skulle nog inte tycka om det. Jag vet varken ut eller in. Jag vill inte tvinga honom att vara någon annan än sig själv. Samtidigt kan det inte vara nyttigt för en tonårskille att inte ha några sociala kontakter vare sig privat eller i skolan.
Ha en fin dag!

Själv slåss jag med denna eländiga sjukdom och inser att när jag är i aktivt drickande går det före allt annat. Vänd dig till socialtjänsten. Är det svårt så har du rätt att vara anonym.
Lycka till

Det du beskriver är inte ok. Inga barn ska behöva ta hand om sina föräldrar och oroa sig som du gör. Din mamma är sjuk i alkoholism och en alkoholist ser sina behov av att dricka, nästan enbart. Du och dina syskon behöver rädda er själva. Du skriver att din pappa finns, kan han hjälpa er? Kan du vända dig till socialtjänsen för att få hjälp? Du kan även ringa till alkoholhjäpen. Du hittar telefonnummret på första sidan. Du skriver inte hur gamla ni är, men det låter som att ni fortfarande är barn/unga.

Din mamma kommer inte att sluta dricka så länge ni stöttar henne med att handla vin, betala hyra, ta hennes arbetspass. Det underlättar hennes drickande, tyvärr. Jag och mina systrar har brutit med våra föräldrar pga alkoholen. Det är inte lätt, men nödvändigt för att inte gå under själv.

Dagen börjar med regn. Sorgen efter min gamla mamma som lämnade oss den 18 juli har kommit ikapp. Jag tog en gråtstund. Sen torkade jag tårarna och åkte till sista dagen på det gamla jobbet. Vad skönt det ska bli med nystart på måndag. Nytt spännande jobb, med stor personlig frihet, utmaningar och härliga arbetskamrater. Jag har mycket att vara tacksam för.
Mitt i allt detta är jag stolt att jag klarat dessa dagar. Hoppas nu att jag klarar av helgen utan vin och elände. Det är den stora utmaningen nu...
Så skönt att kunna skriva av sig här.
Lycka till allihopa idag.
Kram

Spontant känner jag att du borde göra en orosanmälan till Socialtjänsten.
Situationen är alldeles för tung för dig att hantera ensam.

Det finns en förening som heter Bona Via och som hjälper barn och unga till missbrukande föräldrar.
Där kan du säkert få stöd och rådgivning.

Lycka till! Och Kramar ???

Önskar dig och dottern en härlig resa och lycka till med finnkampen.
Kram

Jasmine, att du håller nykterheten???
Ha en riktigt härlig resa med din dotter?

Kramar
???