Senaste kommentarerna i forumet

Vill bara säga att du är grym! Tyvärr kommer sämre dagar för oss alla, men kom ihåg och var stolt över det steget du tagit ?

Då har jag klarat av en vecka nykter - igen. Det känns bra. Jag har minskat med 2,6 kg på tre veckor. Inte så mycket kanske men jag har ju inte börjat med någon motion ännu. Ikväll är det möte igen och jag ska "göra service" med en annan tjej, dvs komma lite tidigare och fixa kaffe osv. Hon får lära mig vad allting står och vilka saker som är våra.
Idag skiner solen här!

...att du får en bra dag på jobbet.
Vad är det som får dig att känna dig stressad? Går det att göra något åt?
?

Tack för bollandet igår, AL. Hoppas du är OK!

Känner mig pigg, fräsch och glad idag. Tre dagar har passerat och idag blir nr 4. Härligt som 17! Jag har lite andra kläder på mig idag, känner mig lite mer ”klass” i dem än vad jag brukar göra, men inser att det kanske snarare beror på att jag inte drack något igår. Igår heller. ✌️

AL, jag har börjat ta magnesium och D-vitamin och det är möjligt att det hjälper till. Anar att mitt gamla jag tittar fram och det känns så jäkla skönt. Vilken tur (eller skicklighet) att jag kom på att trevligheten med att vakna och jobba utan att ha rester av alkohol i kroppen, slår den eventuella trevligheten med att dricka ett par glas vin!
Kram på er i sensommarsolen! ☀️

.

Jag vet inte varför men jag är så orolig för att ta ett återfall. Det skulle kännas som ett så stort nederlag, som ett stort misslyckande. Finns så mycket missbruk runt omkring mig och jag ser hur det förstör människor. Jag vill inte hamna där igen. Jag känner mig så uppgiven. Känns som att jag bara vill gråta. Det värsta som finns är motgångar som man själv inte kan påverka.
Den perioden jag fick hjälp inom beroendevården så fick jag berättat för mig att jag kommer säkert kunna vara nykter runt ett år men sen kommer jag falla tillbaka in i missbruket ännu värre än det var innan jag slutade. Jag vet att jag kommer att dö om det blir så och dom orden att det kommer gå åt helvete för mig har etsat sig fast. Jag vill verkligen inte.

Istället för ’vi som försöker kontrollera. Istället för ’vi som försöker ta ansvar som ligger utanför vår kontroll. Istället för ’vi som försöker reparera våra egna trauman genom upprepning.
Förstå, känn efter, se dig själv. Inte rannsaka, bara se.
Samma med dem du omger dig med.
En önskan att förstå som förmedlas med värme och icke-dömande utan krav på förklaring eller förändring. Då känner den andre genuin kontakt istället för granskande och ifrågasättande.
Även impulsen att rätta till eller ta över kan betraktas med medkänsla när du ser dig på det sättet.
Jag gör så gott jag kan och försöker. Försöker förstå både mig själv och min omgivning. Fullkomligt mänskligt.
Härliga reflektioner, Ullabulla

Jag brukade också räkna saker i antal vinflaskor! Och faktiskt har det även hänt på senare tid att jag rättfärdigar ett "onödigt" köp inför mej själv med att det inte kostar mer än två lådor vin! Och sett till sex års insparade vinboxar så kan jag gott och väl unna mej nåt ibland!

Tror jag vet vad du menar men också att du kanske är onödigt hård mot dej själv. Jag tror att många gånger uppskattas hjälpen och råden, eller? Inte är det alltigenom fel? Rubriken är som påpekas väldigt bra: Vi som försöker. Bara att vi försöker får ses som ett framsteg. Att vi stannar och analyserar vårt beteende. Det är svårt att inte lägga sej i när folk gör fel, inte fattar. Hmm. Det innebär ju att man tycker att man vet bäst. Och ibland gör man det också :)
Jag försöker praktisera nåt som Kay Pollak sa. När man blir kritiserad börjar man lätt slå tillbaka och försvara sej. Att istället stanna upp och fundera, att säga "det ligger nåt i det du säger", det öppnar nya vägar. Det får en annan effekt. Jag har testat det med min man ett antal gånger och det ger en mycket bättre stämning. Man behöver inte hålla med fullt ut men i alla fall inte hugga tillbaka utan tänka efter om det kanske ligger nåt i kritiken. Som kanske inte ens är menad som kritik. Om ingen nånsin säger emot så har man ingen chans att bättra sej. Vi som försöker har förstått att vi behöver ändra oss. Får ta det lite i taget. Det är smärtsamt att känna att man gjort fel. Lagt sej i för mycket. Av välvilja tror man men kanske har jag gjort det för min egen skull, för att få känna mej bättre? Nå vi får varje dag situationer där vi får öva oss. Inte handla med reptilhjärnan utan stanna och tänka efter. Inte ge råd om de inte efterfrågas. Lita på att andra vet vad dom gör och låta dom ta konsekvenserna. Om jag inte har sagt vad som är rätt så är jag inte heller ansvarig om det sen blir fel.

Ha ha, har inte heller kul på fest utan alkohol? men tycker å andra sidan fest inte är så särskilt skoj ändå. Äta mat med andra är samma sak, om det inte är med en nära vän då.

Ja de är innekatter. Skönt på ett sätt då jag vill mysa med dom i sängen utan fästingar?

Jag håller med, tjatet är asjobbigt. Det och förväntan på att man ska dricka. Man får ju alltid nån kommentar.. är du gravid eller? Men ett litet glas då? Men, varför inte, vad har hänt? ? brukar säga att jag kör nån utmaning med en kompis att inte dricka alkohol på 3 mån.. men det blir så mycket fokus på det.

Ha en bra dag!

Äta middag nyktert med andra som dricker vin vore rena plågan, både fysiskt och psykiskt. Att gå på fest vore hemskt. För mig krävs kemisk bedövning för att vistas med den för höga musiken och människors sluddrande. Alla kan inte ha kul utan alkohol :)

Gå på gig kan jag, bra livemusik funkar.

Katter Ah. Innekatter?
Jag är allergisk tyvärr.

Äta middag nyktert med andra som dricker vin vore rena plågan, både fysiskt och psykiskt. Att gå på fest vore hemskt. För mig krävs kemisk bedövning för att vistas med den för höga musiken och människors sluddrande. Alla kan inte ha kul utan alkohol :)

Gå på gig kan jag, bra livemusik funkar.

Katter Ah. Innekatter?
Jag är allergisk tyvärr.

Era ord värmer och ger stöd, tack <3 <3 <3

Jag fick sova nästan 6 timmar, så jag är ok igen. I dag är en stor dag för mig, en hel månad utan a, 30 dagar. Jag ska iväg och göra Spirometri (astmautredning) och får inte dricka kaffe, hjälp. Mitt kaffe på morgonen, en stor mugg är nästan en helig stund. Min dryck med ingefära och citron var inte riktigt samma höjdare ;)

Jag ska unna mig att gå och ta en fika efter läkarbesöket och sen gå och köpa något fint till mig. En belöning för mina 30 dagar, min första månad :)

Kram <3 <3

Att tro att vi plötsligt efter alla själsliga bad ska vakna upp och vara alldeles nya och hela tror jag inte på.
Mer en sorts skådning under lupp där man känner att man ofta gör sig själv eller andra illa.
Våga se problemet i sin helhet och inte som jag ofta gör och gjort,skyller det på andra för att slippa se mig själv.

Men då kommer nästa fråga,hur?
Utan att slå på sig själv.
Utan att tycka att man är sämst (eller som i mitt fall ibland bäst) i världen.
Utan stanna på lagom och ändå behålla röntgenglasögonen på.

Jag har sökt så mycket i min barndom och hittat massor och börjat stänga den vägen då den börjar vara rätt nednött.

Men hur tar man alla sina vissheter och insikter med sig i den fortsatta vägen mot nya och bättre relationer till sina medmänniskor.

Det är där jag stöter på en del problem.
Jag tycks nu efter alla år av självrannsakan inbilla mig ytterligare ett varv att jag är klokare,mer insiktsfull osv.
Och mina nära vänner eller kärlekar står kvar på sin fläck.

Och då börjar det liksom om.
Ser de inte att jag är en profet som kan tala om för de hur de ska göra?
Varför lyssnar de inte på mig som är så klok?

Mycket attraktivt och verkligen magnetiskt för min omgivning...

Att jag liksom återigen häver mig upp på andras bekostnad.
Deras misstag och felmanövrar.

Så någon sorts medberoendetänk fast i ny skepnad.
Och jag blir så trött på mig själv.
Varför i hela friden kan inte människor bara få vara exakt som de är skapta utan att jag ska vara där och peta.
Göra sina egna misstag osv.

Där står jag just nu och det är frustrerande.

Lite välkryddad beskrivning,men jag tror de som läser förstår andemeningen.

Godmorgon!

Berätta om fredag, ska du på fest?

Nu är jag hemma igen efter en långhleg med yoga, meditation, bad och samtal om livet. Jag borde känna mig utvilad, men jag är trött av alla nya intryck, insikter och interaktioner med nya människor.

Hinner inte skriva mer nu, måster rusa till gymmet och sen är det jobb och middag med vänner (utan vin?)

Vill bara säga att jag verkligen uppskattar att ni skriver här och jag ska svara mer när jag kommer hem ikväll...

Kramar till er alla??

Både rädsla för att bli avslöjad, skuldkänslor som följer med vetskapen om att man gör något som måste döljas och skammen över den man är - skam blir ju en direktkopplad känsla så fort man inte vill synas. Tänk om trötta rödkantade ögon, vinluktande andedräkt, seghet i tal och tanke eller darrande händer skulle märkas.
Bara rädslan för detta gör ju att man gör sig liten, inåt och utåt. Och i grunden är det ju den allmänna synen på missbruk som ställer till det.
Man skulle känna mindre skam om det var något medicinskt, ’icke självförvållat’ som fick en att se sjuk ut.

Du kommer inte att börja dricka igen, Lim. Din medvetenhet och just att kunna sörja för egen del och samtidigt känna tacksamhet och stolthet över den du är idag gör flykt och bedövning obehövlig.
Tack för att du delar med dig!
Du har inte bara gjort en fantastisk resa för egen del. När du skriver om dina reflektioner och din vardag hjälper du många här.
Kram

Hej på Er

Läser tråden och ville säga hej. För mig kommer det en utmaning på fredag... ser inte fram mot det. Tycker tjatet är skitjobbigt!

Hoppas alla här inne får en bra dag.

Resan var bra, men det var en resa i mig själv så jag var rätt utmattad efteråt av alla insikter, intryck och meditationer. Efter första dagen på jobbet var jag som en trasa. Men, jag är en icke alkoholindränkt trasa i alla fall, alltid något.

Så glad att se att du fortfarande är nykter. heja dig!!!

Önskar dig en fin dag med lite mindre jobb?

Jag tycker du ska ta hand om dig själv och låta dina föräldrar ta hand om sig själva. Precis som FinaLisa säger är du inte skyldig dem något, du behöver ta hand om dig själv dina barn, dina barnbarn... det räcker.

Jag har själv brutit med både min mamma och pappa i perioder så jag vet hur det känns. Men, ibland måste vi skydda oss från dem som gjorde oss illa för att orka med vardagen. Även om du säger att du inte tänker på dina föräldrar så är vi präglade av barndomen och de sår den gav oss. Sköt om dig nu- du är så stark som håller dig nykter trots "känslopaniken"

Styrkekramar??
'

Nu är jag tillbaka från min resa i mig själv... Har inte hunnit läsa ikapp allt, men lästa om prinsessan och så kanske det är även om jag känner mig mer som en piga?. Jag förstår inte din räkning av dagar, men det kanske klarnar när jag hunnit läsa allt.

Önskar dig i alla fall en fin dag och hoppas att du piggnar till!! Kram??

Ja han är duktig på att hitta sätt den jäkeln? vad är det du känner som mest jobbigt? Är det att du känner dig tråkig eller andras tjat eller annat?

Sovit som en gudinna i natt och vaknade av mig själv innan klockan. De nätterna är lätträknade.
Jag har tre katter, som ger mig väldigt mycket, har du djur?

Seg !

Seg !