Senaste kommentarerna i forumet

Men du kan inte göra mer än du gjort, en orosanmälan.
Du är inte skyldig dina föräldrar någonting, men du är skyldig dig själv att må bra för din egen skull.
Visst är det tragiskt och synd om dina föräldrar men du är inte rätt person att stötta dem.

Du får försöka att mota bort samvetet i det här fallet för det ger dig fel signaler.
Medberoende är inget konstruktivt tvärtom är det destruktivt för båda parter.
Du är i din fulla rätt att hålla avståndet till dina föräldrar.
Som barn har man ingen skyldighet att ta hand om alkoholistföräldrar.
Men som förälder är man skyldig att ta hand om sina barn.
Så det är dina föräldrar som gjort fel och inte du!

Kramar
???

Wow, vilken glad uppdatering?
Heja dig!!???

Kramar
???

Åkte och shoppade igår, efter jobbet. Kände mig som en helt vanlig människa som flöt runt bland vanliga människor, att kunna gå utan att behöva unvika kungsgatan med dess systembolag kändes bara härligt.

Hej.
Brytpunkten blev att jag tog ett långt återfall.
Tänkte berätta lite om hur det har gått för mig och jag hoppas att någon kan känna igen sig, få stöd och kanske hjälp i det jag skriver.
Efter ett långt återfall!
Kaos och förvirring!
Vaknade en måndagsmorgon, fruktansvärt trött och förvirrad. Orkade inte går till jobbet, orkade egentligen ingenting. Ångesten slog till med full kraft när jag började förstå vart fan jag på väg. Insåg att jag inte kunde fortsätt dricka men förstod också att jag inte fixade det själv. Fy fan vilken känsla, hjälplöshet. Gick ner till vårdcentralen och bad om hjälp. Jag fick hjälp att kontakta en alkohol-terapeut och vi kom tillsammans fram till en behandlingsplan.
Nu går jag på möte en gång i veckan och har gjort så i 2 månader. Vi är några stycken som tillsammans med terapeuten delar på erfarenheter och försöker få ordning på våra liv.
Terapeuten har efter mycket om och men också lyckats övertala mig att besöka ett AA-möte. Gissa om jag blev överraskad. Där satt ett gäng personer med samma erfarenheter och problem som jag, de visste precis vad det handlade om. Somliga nybörjare, som jag, andra med flera års nykterhet bakom sig. Inga krav, inga kontrakt, bara en vilja att hjälpa och stötta.
Nu går jag på två möten i vecka, ett slutet möte och ett öppet tolvstegs-möte. Jag har också börjat läsa i "Stora boken" och har arbetat mig igenom det första steget. Det var inte lätt, men jag har accepterat att jag är alkoholist och att jag aldrig kommer att kunna dricka igen. Jag har slutat förhandla med mig själv och det känns skönt. Det känns fortfarande lite tomt men jag börjar sakta fylla tomrummet med något annat än öl.
(Jag vet att det här med AA kan vara lite kontroversiellt för somliga, men för mig funkar det bra. Om du vill diskutera AA:s vara eller inte vara finns det säkert en lämplig tråd där du kan göra det.)
I dag har jag varit nykter i 3 månader och 6 dagar. Grabben sa för några dagar sedan: "Pappa, nu kan jag vara stolt över dig igen" och bara det är värt allt slit. Att min fru har stått ut med mig och fortfarande står ut med mig efter alla dessa år är jag också otroligt tacksam för.
/Ola

När känslorna ligger lågt och tårarna hänger i ögonen, är det inte långt till att ge upp kampen. Jag har fått larm om att allt inte står rätt till hos mina föräldrar, som jag inte har kontakt med. Nu sitter jag här med skuldkänslor tunga som "kvarnstenar runt halsen". Vill inte gå dit, måste gå dit, vill inte.... Det är inte bara mina tanka,r utan andra ifrågasätter mitt avståndstagande. De vet inte hur illa jag farit av deras svåra missbruk. Innan jag bröt med dem behövde jag dricka för att inte få panik, när jag besökte dem. Min ena syster både drack och tryckte i sig ångstdämpande tabletter inna på toa, för att inte flippa helt. Min andra syster vågar inte gå dit själv den enda gång om året hon går dit. Jag vet inte hur jag ska kunna sova i natt? Imorgon får jag göra en orosanmälan (igen) hos Socialtjänsten. Jag ska inte gå dit, men hur får jag ut dem ur mitt huvud?

Ikväll har jag tryckt i mig en rulle choklad, tvåGinger Beer, kex med ost. Allt för att hålla ångesten borta och mig från den äckliga likören som är det enda alkoholhaltiga som finns hemma.

Nu går jag och lägger mig. Jag har en bra bok att fly in i, men hoppas på lite sömn iaf.

Natti natti alla kämpar!

Kollar på den här videon nu, https://www.youtube.com/watch?v=gmtVJfDjZew och det gör det lättare för mig att klara kvällen.

Tjuvläser din tråd och tycker att du är så klok. Och så stark! Vill bara säga det.
Känner igen mig mycket i det där underlägsna. Man känner sig inte som en bra mamma. Hemsk känsla! Skönt att komma dit du har kommit. ?

Check! Inget mer att skriva än så, för nu måste jag sooooova. Har jobbat sent, och så ska vi ju inte ha det.

Räcker så.
Surdegar, egoism, medberoende, kontroll, tillrättaläggande, sanningssägande - etiketterna kan bara beskriva hur vi i stunder av självrannsakan ser på oss själva. Och vi försöker.
Att se alla sina sidor och reflektera över dem är både vägen och målet tänker jag. Icke-dömande går åt alla håll. Börja inåt. Vi försöker, gör så gott vi kan❤️

Hoppas de hjälper reflekterandet, verkar som du är på g att ge dig själv den omsorg och uppmärksamhet som du förtjänar.
Skillnaden mellan barnet och den allt för tidigt påtvingade vuxenheten?

Jag slänger ut en massa ord här som man skulle kunna förknippa med ”vara vuxen”.
Ansvar (och därmed skuld om man inte mäktar med)? Kontroll? Ta hand om andra men inte själv räkna med att bli omhändertagen? Bita ihop för att inte belasta? Inte förvänta sig att få behov tillgodosedda? Inte ha behov? Förutse händelser för att undvika misstag? Se till att det inte blir konflikter/lösa konflikter/tassa på tå? Vara givare men inte kräva för egen del?

Om man kan få lov att vara barn ibland utan att dricka bort vuxenegenskaperna?
Barn i mening att slippa kontrollera sina känslor (betyder inte alltid agera ut), söka tröst och få det, den inre kritikern har ännu inte skapats så självpratet är icke-dömande och konkret.

Vilka ord skulle du själv använda utifrån det jag brainstormat (oj, gick visst igång nu, sorry blev engagerad?) fram här ovanför?

Och förresten. Jävlar vad starkt av dig att göra detta helt själv och även bestämma dig för en förlängning av den ursprungliga vita perioden.

Jag skäms eg inte för mina kollegor, snarare för mina känslor. Tänker bara på ”ett glas rött”, oavsett vad jag gör. Har just begärt ledigt igen...

En helt ok dag, börjar känna lite rastlöst myrkryp i kroppen dock. I morgon 4:e dagen vit. Och kurs, 2 dagar.

En ny spännande dag i morgon. Tror det blir riktigt jobbigt på torsdag kväll. .

Kung A har bestämt att jag får dricka vin när det är middag ute eller fest. Med motiveringen att det inte är speciellt ofta samt att jag inte provat den regeln förut.

Vilka toppen-motiv

Hoppas din föreläsning gick bra.
Har du några husdjur? .

Äntligen i säng här efter en hård dag, men känner mig avslappnad i alla fall. Skönt trött på nåt vis i både kropp och själ. Gjorde lite mindfullnessövningar när jag kom hem. Hur har din dag varit?

Superbra Nurture!
Håller på dig... och nykterheten givetvis!
Känns lite euforiskt att vara nykter och må bra

Kram

John

vad det är som gör att du väljer att leva kvar med honom? Du vet säkert själv. Kram ❤️ / mt

Jag har haft stor nytta av att prata med och till mig själv! Tänkt över hur jag formulerar mina tankar och bestämt mig för hur dagen, helgen eller veckan skall bli om JAG får bestämma! Ett exempel som hände mig idag: på morgonen åt jag frukost och la upp en plan för dagen som blev: idag vill och måste jag jobba ostört, endast mina barn och jobbkontakter får ”störa” mig! På förmiddagen satte min mamma (psykiskt sjuk) igång och skicka konstiga sms! Men jag hade bestämt hur min dag skulle se ut så jag skrev ett enda sms tillbaka som löd ”jag hinner inte, jobbar”! Hon fortsatte men jag svarade inte mer och jag lät det heller inte störa mig! För ett halvår sedan hade min arbetsdag gått åt pipsvängen! Om du ska på bio med en kompis så prata med dig själv innan och kom överens med dig själv om vad som gäller! Idag skall jag på bio med min kompis och jag skall njuta av och fokusera på filmen och min kompis, inget skall få störa mig eller oroa mig! Låter kanske knasigt men mig har det hjälpt! Efter ett tag blir det en vana som man gör automatiskt! När det gäller din mans spritflaskor skulle det kunna bli: jag har ingen som helst nytta eller utbyte av att räkna hans flaskor så jag låter bli! Slösar bara min tid och energi! Han får räkna sina flaskor själv istället! Får du lust att räkna flaskor så påminn dig om din deal med dig själv! När dagen är över kan du ju utvärdera, hur känns det att inte veta om det var sju, tio eller tolv öl? Skönt säkert för även om du hade räknat så kanske du hade missat någon! Lika bra att strunta i det liksom! Kram

att du har svårt att vara tillräckligt tydlig. Läs alla svar du fått här och vad Virvelvind skrivit, många gånger!!! / mt

Tack ❤??
För kloka ord och för att du tar dig tid att svara. Det betyder massor!
Min man vill ju inte riktigt erkänna sin maktlöshet.. Hans sjukdomsinsikt går upp och ner tyvärr
Jag måste bara lära mig att hantera det på ett sätt som inte förgör mig
Kram ❤

Mörk choklad, djupa andetag, motion, kramar, solljus, valnötter mm ( googla )
Fast jag tar ksm, magnesium, zink, D och emellanåt extra B. Helt galet men för mej funkar det faktiskt. Dessutom tar jag L-glutamin. Glömde säga att jag gör nästan vad som helst för att få kontroll på mej själv gällande vinpimplandet. Om jag proppar i mej detta så mår jag bra och livet blir inte så svårt och deppigt. Jag tror på allvar att vissa av oss har supit bort alla kroppens mineraler och vitaminer och därför behövs en ordentlig påfyllning. Men det har jag ju inga belägg för men det funkar för mig.

Hur gör man? Ett svar riktar sig kanske mer till den som missbrukat(-r): Tillit får man inte, tillit förtjänar man. Och det tar länge... Kanske, om man väljer att leva kvar i en relation med en (om än idag nykter) alkoholist, att det handlar om att leva i medvetenhet om att återfallet alltid finns med som en risk.För min del har jag fortfarande, efter mer än sex helnyktra år, en strategi för hur jag vill handla om.... Den som gjort sig medveten om sin alkoholism, sitt beroende - erkänt sin maktlöshet (enligt AAs språk), vet också att återfallet är bara en armlängd, ett glas bort - det blir så uppenbart när man läser här.
Så hur gör man? Jag har inget bra svar. En sak jag tänkte på när jag läste vad du skrev, och som säkert låter pessimistiskt, är att lita på sin magkänsla. Det har jag fått erfara. Just nu tänker jag också på begreppet ’torrfylla’, att bete sig berusat fast man är nykter, så kanske man kan säga. Kan det vara så med din man/sambo?
Jag påminner igen om Al-Anon, det är värt att pröva. Och att skriva här. Du är inte ensam❤️ / mt

God kväll allihop.

Jag ligger i soffan och tittar på tv. Det gör jag ganska sällan. Det känns rätt skönt och avslappnat.

Nu är skolorna igång och jag ska jobba igen.

Idag när jag hämtade mina barn från skolan så påmindes jag om nåt väldigt positivt med nykterheten. Jag har mött massa nya föräldrar och barn och lärare etc och jag har inte känt mig underlägsen eller sämre! Det gjorde jag ALLTID förr! Givetvis kan det bero på att jag såklart blir äldre också men för bara två år sedan kände jag mig sämre än andra... Och jag är rätt säker på att boven var mitt beroende. Skammen och liket i garderoben var där.

Jag blir tacksam över utvecklingen jag gjort och att jag får må bättre i mig själv. Tacksam över att jag vuxit och fått bättre självförtroende och självkänsla. Samtidigt blir jag så ledsen över att jag gått runt och känt mig sämre än alla runtom mig. Det är så sorgligt.

Jag går inte omkring nu och känner mig bäst. Men jag vågar se människor i ögonen och jag vågar ta för mig i konversationer med nytt folk. Jag kan känna att jag har lika mycket att komma med som vilken annan människa som helst. Så kände jag absolut inte förut.

En intressant tanke är ju om jag skulle börja dricka igen nu och fastna i det ett par år. Hade jag åter igen blivit sådär osäker? Jag tror det. Jag tror verkligen det.

Godnattkram till er alla ❤

... är ingen serotoninhöjare för mig heller. Äter det knappt, men tänkte att den skulle funka till kaffet på helgens kräftskiva. ??
Det slår mig att brist på serotonin mycket väl skulle kunna hänga ihop med att jag sover så dåligt. Vad ska man göra för att få upp serotoninnivåerna måntro? Finns det tillskott eller kör du med något naturmedel?
Ikväll är jag galet sugen oh ältar alla mysiga grejer jag förknippar med alkohol. Sätta sig på någon trevlig uteservering med älsklingen och ett glas bubbel osv. Älta älta. Men så slog det mig att jag kanske borde tänka på hur trevligt det är att gå och lägga sig, vakna och jobba och vara klar i huvudet. Det får bli bubbelvatten istället! ?

... är ingen serotoninhöjare för mig heller. Äter det knappt, men tänkte att den skulle funka till kaffet på helgens kräftskiva. ??
Det slår mig att brist på serotonin mycket väl skulle kunna hänga ihop med att jag sover så dåligt. Vad ska man göra för att få upp serotoninnivåerna måntro? Finns det tillskott eller kör du med något naturmedel?
Ikväll är jag galet sugen oh ältar alla mysiga grejer jag förknippar med alkohol. Sätta sig på någon trevlig uteservering med älsklingen och ett glas bubbel osv. Älta älta. Men så slog det mig att jag kanske borde tänka på hur trevligt det är att gå och lägga sig, vakna och jobba och vara klar i huvudet. Det får bli bubbelvatten istället! ?

Hur lyckas man med att släppa taget?
Att sluta leta tecken? Flaskor?
Hur tar man kommandot över sitt eget liv? Gör saker man tycker om utan att bry sig om vad någon annan väljer att göra?
Jag är så trött på mig själv och mitt eget beteende men hittar inte ut ?
Hur gör man? Många skriver om att lämna över ansvaret där det hör hemma
Låter enkelt men tycks omöjligt för mig
Några tips och råd på min krokiga resa?
Kram till alla er som kämpar ❤

Du får nog förhålla dig lika som alltid - han har ju egentligen inte blivit någon annan.

Det jag skulle säga är väl att du kan läsa på om vad alkoholism är, och hur det fungerar, både kemiskt, psykiskt, och fysiskt, så att du kan "förstå"

Mamma, däremot...Jag är själv anhörig och rätt gravt medberoende, och den människa jag uppskattar mest är min lillebror.

Han finns alltid där för mig (inom RIMLIGA gränser) Han lyssnar på mitt gnäll, tröstar mig, låter mig gråta, TVINGAR ut mig på saker utan min pojkvän så att jag får lite LIV (trots att hela mitt inre skriker att jag måste vara hemma och "ta hand om" min pojkvän så uppskattar jag det egentligen!)

Och - han tjatar aldrig på mig att lämna min pojkvän. Han har gjort klart att OM jag gör det så får jag bo hos honom tills jag är på fötter, men tills dess så ORKAR han lyssna och stötta, utan att klandra.

Om du kan, och orkar, var den personen för din mamma. Men det är BARA just om du kan och orkar, utan att må dåligt själv.