Senaste kommentarerna i forumet

Hej alla,
Jag har väl mer eller mindre druckit alkohol varje dag under hela 2018, innan dess 3-4 dar i veckan i flera år. Pajjat alla mina förhållanden pga alkohol. Bestämde mig igår att sluta då jag den senaste veckan börjat känna av abstinens. Fick springa hem från jobbet förra veckan för att få i mig några öl. Samma hände igår. Fruktansvärt. Jag slutade igår kl 22, och har haft abstinens hela natten. Drömt superkonstigt och är hemma från jobbet under förmiddagen. Jag har alkoholism i familjen. Tuff dag idag men känner att alkohol inte borde få finnas kvar i mitt liv. När bör jag känna av den värsta abstinensen?

loggar in efter 13 dagars bortovaro från forumet och ser mängder med nya inlägg !
Kan det vara nån form av rekord jag ser ??
Jag får väldigt blandade känslor inför anstormningen, dels glad för att ni alla hittat hit till detta hjälpsamma forum där man kan häva ur sig i anonymiteten dels sorgsen för att behovet av hjälp är så stort.
Jag har ju sett hur många som klarat att resa sig ur sitt destruktiva liv, både beroende och medberoende, så häv ur er all ångest och ta emot den hjälp som kommer till undsättning !! Skriv massor för det hjälper mer än man kan tro !

Själv har jag hamnat i nån form av stress som gör att jag inte kan behålla min sinnesro. Jag är otålig, vill att det ska hända saker hela tiden, svårt att fokusera på dagen i dag. Jag vet att det är varningssignaler och hade jag varit aktiv alkis så skulle jag ha vrålsupit tills jag blivit medvetslös. Jag har haft ett rätt aktivt liv i år med mycket resor och jag trivs när jag får lära nya saker men får ofta det här bakslaget när jag kommer hem till vardagen igen. Och ensamheten.

Jag njuter av att umgås med folk och har lätt att prata med okända och förra veckan var jag på en tillställning där allt bara flödade över av lättsamhet, vänlighet och kärlek ! Alla åldrar var uppåt och livet lekte, tom poliser, militärer och vakter hade ett leende på läpparna och goa kommentarer !! Och trots att alkohol är mer accepterat där än i Sverige så ser man inte en enda fylla ? Och jag är så glad att jag kan njuta med alla sinnen utan att vara bedövad med alkohol ! Jag vill ju inte påstå att det är mysigt att gå upp i ottan för att passa flyget men det är ju en otrolig skillnad mot när jag var bakis.

Det är lite spännande att se hur folk handlar på tax-free. Inte svårt att se vem som krökar för mycket när man tittar på valet av alkohol. De få gånger, pengarna räckte inte till resor, jag kom i närheten av tax-free under min aktiva tid orkade jag inte släpa på speciellt mycket. Däremot var jag noggrann vid valet av dricka innan jag jag var fullt utvecklad alkis, fin konjak och whiskey som kostade hälften av svenska priser var mumma ! Och då kunde jag spara på innehållet !

I början av min nykterhet brukade jag omvandla grejer jag gjorde till värdet av Explorer :-)) Typ en valutaomvandlare :-)
Jag har kommit ifrån det men ska nog börja igen.....lite fånigt kanske men samtidigt en bra påminnelse om hur det kunde ha sett ut idag. OM jag hade överlevt.... Det var ju inga små belopp jag omsatte som kunde ha gått till bättre saker.

Idag är jag nykter för min egen skull och tänker vara det hela dagen oavsett vad som än händer.

Jag vaknade nyss med lite oro i kroppen och jag har sovit sådär inatt för jag har haft konstiga drömmar. Men nu tog jag mitt morgonkaffe så det känns lite bättre nu när hjärnkontoret vaknat till liv igen och att jag vaknat nykter? Till er som säger att ni misslyckades i helgen det gjorde ni inte på ett sätt utan ni blev en erfarenhet rikare och ni försöker bara hitta en strategi att göra annorlunda till nästa gång så var inte så hårda mot er själva för rom byggdes inte på en dag eller hur ? Allt tar sin tid och på vägen så lär man sig förhoppningsvis att det hjälper inte att dränka alkojävlen i sitt eget gift för han kan ju simma den fan ? Det handlar mycket om att kunna bryta dåliga ovanor ,beteenden och mönster för det är ju lätt att göra som man alltid gjort när man möter motgångar eller är stressad och mår dåligt osv. Jag har ju en beroendepersonlighet men för 7 år sedan lyckades jag sluta röka och innan dess trodde jag aldrig att jag skulle klara av det men det gjorde jag så allt går om man vill. Det handlar mycket om vilken inställning man har och som jag sagt innan så är man alltid starkare än vad men själv tror man är? Att vara stark och ha mod innebär att våga gå mot det man är mest rädd för men visst det är lättare sagt än gjort men det går om man ger sig fan på det för allt är möjligt bara vi själva vågar tro på oss själva och vår förmåga??
Idag har jag varit vit i 6 dagar och den lille röde fan är nog sur och törstig nu men vet ni vad det skiter jag fullständigt i för det är jag som ska bestämma över mitt liv och inte han ?? Jag kanske låter positiv och allt men tro mig jag kämpar varje dag för att hålla mig på banan och kan jag det så kan ni med det ? Det är bättre å vara på hal is och ha det glatt än att gå i lera och sörja ? Styrkekram ?❤️

Härligt att höra :)

Boken är kanske lite upprepande men vissa saker behöver upprepas. Och jag tror verkligen på konceptet.

Det bästa vore om en kunde sova en kvart när en kommer hem så stressnivån sjönk undan.

Lycka till idag. En dag i taget.

Kanske är det så " too much time on my hands"
Ibland så hinner jag inte alls.
Jag grejar med mig och mitt men när tomrum uppstår så kommer också detta behov av att liksom klamra mig fast vid andras problem eller frågeställningar.
Och tror att det är jag som ska komma med lösningarna.

Och när jag försöker styra upp mig själv att släppa taget så uppstår ett ännu större tomrum.
Och en ilska på dom som inte förstår hur de ska leva sitt liv,alt inte lyssnar på mig.
Vem är jag att tro.
Vem är jag att döma osv.
En halvgammal tant som också begått en massa misstag och blundrar.
Jag är ju inte alls felfri oegoistisk och kärleksfull alla dagar.
Mer bitter grälsjuk och felsökare.

Och i det så kanske man vill hitta en kanal till att få ur den här surdegen.
På den andras problem som man så tydligt ser.
Jag vet faktiskt inte. Och jag jobbar på det.
Just nu är jag i det stadiet att jag backar från en massa kontakter som tidigare varit positiva för mig trots att de inte är supermänniskor.
Men i dagsläget så växer deras brister framför ögonen på mig och jag vill bara (ibland) fysiskt puckla på dom så att de förstår.

Och när jag avstår mina råd eller förmaningar så växer surdegen.
Så min egen surdeg,hur ska jag kunna göra om den till ett gott bröd?

Stort grattis till er som lyckades hålla er, starkt!

Jag har haft en tuff helg och har inte skött mig alls.. jag hade inte orken helt enkelt.. för mycket som hände.

Dag 1 alltså.. jag känner att jag behöver ha en strategi för när jag blir sådär ledsen och svag för att inte göra som jag alltid gjort, tips?

Är iaf inte bakis eller ångestfylld idag, mer besviken och less..

Hur mår ni andra?

Dina sista två rader är så typiskt mej: Att tro att andra människors bekymmer är mitt problem som jag måste lösa. Det blir värre och värre tycker jag, eller så är det för att jag blivit medveten om det helt enkelt. Sen jag blev pensionär för ett år sen har jag gott om tid att tänka. Gick i terapi för att hantera stress av trakasserier och förtal som jag utsattes för. Detta gjorde att jag började tänka på hur jag själv är och vad jag gjort. Smärtsamt men kanske bra. Fast ibland känns det som om jag fastnar i nån trist version av "här har du ditt liv". Eller nån domedag. Det känns som att det bara poppar upp sånt jag gjort fel. Som om jag aldrig gjort nåt bra. Hmm. Hoppas det är övergående.
Nåväl, detta att lägga sej i andras liv. Att oroa sej. Jag har beroendeproblem, nykter sedan sex är nu. Beroende av kontroll, det är tydligt också, och andra går inte att kontrollera. Ser mer och mer mönster och arv. Min mamma har ett närmast sjukligt behov att komma med lösningar på allt. Jag blir irriterad på henne, antagligen för att jag märker att jag blir allt mer lik henne. Mina barn närmar sej medelåldern och klarar sej bra utan mina råd. Försöker låta bli att lägga mej i men oroar mej för mycket. Hur ska man stänga av det? Tror att jag gjorde det med alkohol och med mycket att göra på jobbet hade jag inte samma tid och ork. Typiskt medberoendebeteende är det nog. Jag antar att det är bra att man blir medveten och försöker ändra sej.
Du beskriver det så otroligt bra i ditt inlägg 3. Jag jobbar vidare med det.

Tack för ditt inlägg. Du är inte ensam om det du beskriver, "tankesug" kan många känna igen sig i. Likaså att förhållandet till alkohol förändras över tid. Du är klok som reflekterar över vilken funktion alkohol haft och vilka konsekvenser det fått. Att du nu drar i handbromsen låter som ett bra beslut. Jag hoppas att du hittar andra användare här inne som du kan få guidning av. Ibland tar det lite tid innan man som ny användare får svar och tråden tar fart. Berätta gärna hur det går för dig och kanske vad du redan gjort för att förändra dina alkoholvanor. Jag gissar utifrån ditt inlägg att du har en del strategier som du tidigare använt.

Hopp om att du har det fint,

Li-Lo
Alkoholhjälpen

Ett problem i taget är nog helt rätt!

Jag handlar också på bolaget radiostyrt! Och skulle jag förhandla med mig själv så kommer ju lilljävulen på nåt bra argument.

Jag mår okej idag, känner mig positiv för framtiden. Lilljävulen talar dock om för mig att så brukar du ju känna när du bestämt dig. Men du är dömd att förlora...

Ska föreläsa idag vilket känns kul, men dessa dagar brukar vara intensiva så visst kommer det att vara en stressig dag. Men tack vare dig så tog jag ju tag i att skaffa ett abonnemang på Storytel igår, ser redan fram mot att sjunka ner i soffan efter jobbet och lyssna vidare! Har haft boken på i natt då jag upplevde hennes röst som lugnande? längesedan jag sov så bra! Så den typen av avslappning kommer jag att fortsätta med!

Det låter som att du gjorde din mamma en stor tjänst som fick henne till vård och jag gissar att du känner oro och funderar på hur du nu eventuellt kan eller vill vara behjälplig. Tufft. Här inne finns mycket erfarenhet som generöst delas. Kanske kan någon annans tråd ge dig exempel som du kan ha nytta av. Jag hoppas att du får fler svar, det tar lite tid ibland. Välkommen igen och berätta gärna hur det går för dig om du vill.

Varma hälsningar Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Tack för dina fina återkoppling till alla här inne. Det värmer att vara hjälpsam och det värmer att höra att ditt beslut lett till att du mår bättre.
Starkt gjort av dig.

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Dom 2 första glasen rödvin till maten är så gott. Sen kanske ett till, efter maten. Efter det är jag rätt nöjd. Jag har inte problemet att jag inte kan sluta dricka, tvärtom blir jag bara törstig och får huvudvärk om jag dricker mer. Blir lite olycklig t.o.m

Men efter 5-6 dagar vit brukar det hända något magiskt, och det är att jag som sagt bara glömmer bort att jag har problem. Det sker helt automatiskt, likt en radiostyrd idiot trampar jag rakt in på bolaget trots att ärendet från början var att köpa morötter och spagetti på Ica.

Detta skrivande hoppas jag kommer hjälpa till angående just detta.

Nu är det 3:e dagen utan vin. Känns ok men i morgon ska jag på kurs vilket kommer höja stressnivån så det blir en utmaning att komma hem till godingen i skafferiet.

Angående godis och onyttigheter så kommer jag trycka i mig det som krävs för att fixa detta, fettvalkarna får bli nästa problem, ett problem i taget tror jag på.

Hur mår du och hur ser din dag ut?

Hoppas att vårt forum är ett stöd för dig nu. Du är inte ensam om att vara ambivalent inför ett så stort beslut. Jag hoppas att andras erfarenheter här kan bli hjälpsamma för dig och att din tråd tar fart, ibland tar det lite tid. Berätta gärna mer om hur det går för dig.

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

❤️?❤️?❤️ / mt

Behöver du hjälp från sjukvården eller klarar du abstinensen hemma tror du?

Så kommer frågan upp i flödet

Och vad är personlighet om inte en samling beteenden. Tankar ligger heller inte färdiga på lager inne hjärnan, utan uppstår i varje nu.
Om man säger sig ha en viss personlighet, vad baserar man det på? Etiketter som satts tidigt i livet och sedan blivit en självbild, eller är personlighet helt enkelt den man skulle vilja vara utifrån sina värderingar?
Och hur länge ska man bete sig annorlunda än den ursprungliga ’personligheten’ för att kunna säga att förändring ägt rum?
Alkohol påverkar kemiskt och därmed direkt alla signaler inom och till och från hjärnan.
Både tankar, upplevelser, känslor och beteenden med andra ord.
Så om man vill använda uttrycket personlighet, skulle jsg vilja påstå att alkohol är i allra högsta grad personlighetsförändrande.
Till och med varaktigt om man druckit sig till beroende.

diskussionen med sig själv...hit å dit som ett flipperspel i huvudet...kroppens redaktioner... sömnbrist...humöret.
Hoppas att du känner dej stark i ditt beslut trots känslan av " svaghet ". Jag lever i samma mentala och fysiska berg o dalbana. Det är en kamp mot min egen hjärnas önskan av snabb bedövning. Att läsa om andras kamp hjälper en bit men vi måste fortfarande ta vårt eget beslut timme för timme. Jag tror absolut att du kommer att hitta rätt väg för dej själv och ditt liv.

Igår var en lugn och nykter dag. Vad mer kan man begära?
Allt gott!

Blir så glad för din skull????✌

Kramar
???

Hur mår ni? Har tänkt på er ?

... efter bara ett par timmars sömn med huvudvärk och enorm trötthet. Men inte luddig i huvudet. ? Sömnbristen är en rejäl baksida av nykterheten, men jag har väl en del att gå igenom som jag tryckt undan ganska länge.
Det är lite det som omgivningen verkar rygga lite på. Att jag faktiskt börjar se drickandet som ett problem som jag behöver göra något åt. Inte bara; äh, jag behöver dra ner lite, utan jag har verkligen problem. Inte bara luddig i huvudet utan känner att balansen är sämre, kroppen mår inget bra och jag som har en del andra åkommor behöver boosta kroppen och ge den utrymme att läka, men som set varit har jag bara blivit sämre och sämre.
Igår drack jag visserligen en hel del vatten, men var uppe tre gånger inatt och ”tokkissade”. Kändes som att kroppen ville göra sig av med en massa skräp. Om det nu inte var så rent fysiskt väljer jag att se det på det sättet. Reningsprocessen och läkandet är igång. ❤️

och slut på semestern. Nytt fokus är mitt mål denna höst...minimalt på jobbet och maximal fokus på mig och min familj...vårt bästa är viktigast för oss. Så länge har det varit tvärtom... så ovärt och ger endast en nedåtgående spiral av stress och lust till bedövning hela veckan lång., Det känns bra att börja jobba...jag vill bevisa för mig själv att jobbet är bara en liten del av mitt liv.

visst är det inget annat än härskarteknik! Vill få en osäker och ur balans! Troligtvis för att de själva har en förkrympt självkänsla eller nåt! Samma med min pappa, skvallrar och pratar bakom ryggen på folk! Ett av mina syskon klippte kontakten med pappa för sex år sedan och har fortfarande ingen kontakt! Då tyckte jag att min bror var väldigt drastisk men nu när jag har jobbat mycket med mig själv förstår jag bättre! Man kommer till vägs ände på något sätt! Varför ta skit?

Hur gick det igår?❤️