Senaste kommentarerna i forumet

Jag vet inte vad som är hjälpsam nu. Alkohol är ingen hjälp i alla fall. Jag vill bars glömma de jag sett

Att dra paralleller mellan olika situationer är helt onödigt.
Det är också helt onödigt för dig att intala dig själv att du är något du inte är.
Att du skriver ditt inlägg tyder på att du känner en skam inom dig. Kanske behöver du få skriva av dig? Kanske behöver du en hjälpande hand?
Det steget hade inte världens sämsta förälder tagit.
Och du? Du är långt ifrån ensam att känna det du gör, och här finns det en ström av hjälpande händer.

Kram på dig!

Inte ska du skämmas, vi är många som har problem med detta beroendeframkallande gift. Men det är klart att man kan använda sina värsta fyllor och vad man ha gjort som en slags aversion. A-rösten kommer att försöka förföra dig/oss när den ångesten lagt sig. Minnena kommer att falna "Inte var det så farligt...." MEN det kan vara bra att skriva ner allt j-a skit man gjort och hur man mått. Om inte här, så någon annanstans. D v s när suget kommer, tar man fram det och tittar, minns och känner efter.

Man kan också vända på det. Hur det känns att titta sig i spegeln varje morgon när man vaknar utan att ha druckit. Spegelbilden blir starkare och starkare för var dag. Friheten öppnar nya dörrar.

Lycka till på din resa!

… utom att dricka. Har du någon slumrande hobby eller fritidsintresse? Kryper det i kroppen..., ta en iskall dusch ;-).
Hur som helst så hejar jag på dig, alla dar i veckan. KRAM!

Tänka att vi började samtidigt, men jag är bara på dag 2. Bra jobbat!!??

Tänka att vi började samtidigt, men jag är bara på dag 2. Bra jobbat!!??

Flickvän, Elvis, exman, exet... jag blir nästan avundsjuk ?. När det gäller exet så är det svårt att ge råd (men du kanske inte ville ha råd utan bara ventilera?). Du verkar må så himla bra nu och om jag minns rätt var ditt förhållande med exet inte helt harmoniskt? Kanske onödigt att föstöra det flow du befinner dig i genom att träffa honom? Samtidigt vet jag hur svårt det är att låta bli elden... trots att man någonstans vet att man nog kommer att bränna sig.

Om jag får önska så hoppas jag att du skippar exet och nöjer dig med flickvän, Elvis och din exman ?

Yes, när du snart lämnar har jag faktiskt två ben att stå på, då jag kryssar in på dag 10 imorgon :)

Jag har nosat på systembolagets alkoholfria sortiment, mousserande, love it! Smakar supergott och man slipper ruset! Trodde aldrig jag skulle säga slipper ruset, men det är en befrielse. Ruset är härligt i början men ack så förrädiskt, ner i gyttjan. Jag njuter utan rus, goda smaker, gott sällskap, nykter och har livet i behåll när flaskan är tom. Ingen ångest, inga luckor, inga negativa tankar, ingen flykt. Här och nu.

Nä nu ska jag checka ut från jobbet, återkommer kanske senare, dagarna rusar när semestern är över...

Ha en lovely nykter dag alla <3

Verkligen verkligen inte om det är en bra idé egentligen att träffa exet i morgon.

?‍♀️

Knaskatten, barnet inom mig borde jag ta hand om! Den lilla flickan i mig fick klara sig själv när hon var liten;). Tråkigt nog vet jag inte riktigt hur jag ska göra... även om jag är väldigt bra på att ta hand om mina egna barn och andras. Hoppas din dag är bättre än min??

Så sjukt rastlös, det bara kryper i kroppen trots ett stenhårt pass på gymmet med en PT, städning hemma, promenad och yoga. Shit, önskar att jag hade en MC at dra iväg på som Sigge!

I vanliga fall hade jag ju letat upp en kompis att gå ut och dricka vin med alternativt druckit vin ensam och chattat med en massa random personer på någon dating site. Men, vad ska jag göra nu???? Suck.

Ullabulla. Det vet vi faktisk inte, hur deras relation ser ut överhuvudtaget. ?‍♀️

Ops, my bad - jag är ju inte alkoholist, så jag borde inte ha svarat i den här tråden. Jag tar bort de där inläggen på rasten, sorry!

...

...

Du har gått över en tröskel, gjort något som inte känns bekvämt för att nå till en plats där du kan trivas. Så fint och så starkt av dig. Du känner dig redo nu. Redo att stanna upp och se vart du är på väg, redo att byta riktning. Vart vill du? Hoppas din tråd får fart och att du finner stöd här.

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Så klok du är och så tydligt du tar avstamp i det som fungerat förut, du ber om stöd, du är här, du reflekterar, du vill bryta. Obehaglig upplevelse och inte konstigt att du reagerar, det gör vi människor. Du processar nu. Den intensiva känslan du har nu kommer blekna.

Vad tror du blir hjälpsamt nu?

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Vill bara göra en notering för mig själv. 17 dagar utan alkohol och det känns bra. Sover bättre på nätterna. Jag har mer energi och är gladare. Det känns skönt att familjen vet om min nykterhet, tryggt.

Unnade mig en stor kulglass med våffla idag vid havet, mysigt :)

Jag skäms för den jag blir när jag dricker ros’evin. Jag skäms för att jag är beroende. Jag skäms för att jag är alkoholist. Jag skäms för att det har fått gå så här långt. Men jag vägrar skämmas och berättar hellre för dem jag anserksn ta det på rätt sätt. Jag skulle skämmas ännu mer om jag nu stack huvudet i sanden och fortsatte som förut. Därför väljer jag att berätta: för grannen, f kompisarna, f familjen. Ja arbetskompisar oxå om d känns rätt. Ångesten lindras en liten stund, råden jag får får jag ibland ta med en nypa salt. Jag kan bara utgå ifrån vart jag är och hur jag känner - här och nu. Jag ska ALDRIG MER nyttja alkoholhaltiga drycker, jag är en BEROENDEPERSON. Jag måste ha hjälp.

Tror du bör vänta en vecka. två veckor om du tagit antabus i flera månader. Kan du inte gå på kräftskivan utan att dricka? Jag menar du tar ju antabus av en anledning? Inte för att vara någon surgubbe men.

Hej, har idag tagit min första antabus. Kom sedan på att på lördag är årets höjdpunkt med vänner, kräftskivan. Har altså idag tisdag tagit min första tablett kl 12.00. Kan jag på lördag efter 100 timmar ta ngt glas vin. Har allt gått ur kroppen då?

Visste inte riktigt om jag skulle skriva om det öppet. Men tänkte Fuck it ?‍♀️ kanske kan vara bra för någon? Det finns ju så mycket fler sätt att leva på ^^
(Och detta är mitt ?)

Jag har funderat på detta med kroppen en hel del. Min kropp. Min maskin, fan vad jag hatat den. Svält den. Skurit i den. Skämts. Dolt. Försökt att ändra på på alla vis. När någon sagt att den är fin så kontrar man med 5 brister man själv ser.
Varför gör man så? Varför hatar man sin kropp så mycket?
Det kan ju inte endast vara mediahysterin? Hur kan man vara så blind och elak inför sig själv?
Det är ju helt sjukt!.. egentligen. Det jag sagt till mig själv skulle jag ALDRIG säga till någon annan människa.

Jag jobbar fortfarande med tankar om att äta mindre. Har fortfarande hjärnspöken som säger att jag ska träna lite hårdare. Men jag känner inte att jag lyder dem längre på samma sätt. Jag tycker inte illa om min kropp. Hör och häpna, jag tycker faktiskt jag är jävligt fin i min kropp. För jag ser stark ut, och min midja är tillbaka och mina kläder sitter bättre. Jag orkar röra mig, jag orkar livet.

Jag tittar tilllbaka på bilder där jag vet att jag hatat min reflektion. Och ser inget annat än en normal/smal tjej. Hur?! Hur kan jag inte ha sett det då? Kan man verkligen bli så blind för sig själv? Eller är det att ens tankar är så naturligt kritiska och självnegativa att man tror på sin egna jargong. Att det man tänker blir sanning, trots att det inte alls är så. (Jag vet att i min senaste tråd, när jag studerade, så hatade jag min kropp. Verkligen verkligen hatade den. Inte vågat läsa igenom tråden ännu. Kanske borde göra det).

Blir man mer blind för sig själv ju fler dieter man går på? Ju fler förbud man inför? "Man ska inte äta kolhydrater, socker, frukt, brööööd blablabla" gör förbuden att man blir mer besatt av negativa tankar kring sin kroppshydda? Fast omedvetet? Lägger man bara mer skuld på dig själv om man "råkade" äta en banan och sen moffar i sig en godisskål för att man ändå sabbat allt. Ooooh så börjar man slå på dig själv igen. Mer negativitet. Mer självhat.

Elvis frågade igår när vi låg halvnakna i sängen om jag hade några kroppskomplex, och jag kunde helt ärligt svara att ne jag tycker om varje liten bit av mig själv. Med ärr, celluliter och skavanker. För jag känner mig vacker inneifrån. Det är nog första gången jag känner så. Så jag sträckte lite mer på mig själv och bara lixom njöt av tillfället. För det fanns inget jag skulle vilja ändra.

Kom även kärleken till min egna kropp i nykterheten? Väldigt oklart. Eller kom självkärleken med att jag äter riktigt mat som gör mig glad, att jag tar hand om mig själv och slutat tänka så himla negativt (som vin ofta fick mig att tänka)(och jag drack vin ofta = ofta negativa tankar)

Grejen är ju den att jag tappat 10kg, det syns. Såklart. Men kläder som jag kunde ha om -10kg till passar nu. Och det förbluffar mig.

Jag har alltså utan förbud och endast genom att lyssna på vad jag vill ha, vad jag behöver (både i rörelse och matväg) lyckats gå ner i vikt, naturligt. Något som jag kämpat med i decennium.

Jag provade ett par "måljeans", köpte den på rean för något år sedan i en liten stl 40. Och tro fan att de passade...

Kan livet verkligen vara så enkelt att när man slutar kämpa mot sig själv och i stället för sig själv, så blir allt så himla mycket bättre?

I dont know, men jag ska ta reda på det. Idag tror jag det blir vilodag. Ska träffa exmannen och gå ut för att käka paaaastaaaaaa och sen ska han hjälpa mig med håret och lite filmmys på det.
Blir bra ^^

Fridens ?

En dag i taget!
Och ge upp skammen du känner. <3
Fokusera på det viktiga här.. Ditt välmående och din sons välmående!
Inget annat spelar roll, och om du lägger manken till så kommer du fixa detta hur bra som helst!

... är ett utmärkt namn på det, John. Måste ju leva upp till mitt nick ?

Styrkekramar till alla ?

hjälper mig att hålla motivationen när det känns jobbigt. Har lärt mig så mycket på detta forum och tar till mig allt ni alla delar med mig. Jag skriver inte så mycket i era trådar än för jag är fortfarande väldigt hjärntrött och har ofta svårt att formulera mig (som normalt är en grym styrka hos mig...) Men det innebär inte att jag inte tänker på er, för det gör jag. Jag blir otroligt imponerad över den styrka ni alla uppvisar trots många svåra livssituationer. I jämförelse har jag ju det lätt som en plätt! Men det är så jobbigt när hjärnan inte funkar!
Hunger, trötthet och oro är mina värsta fallgropar. Sen jag minskade alkoholintaget har min oro i princip försvunnit helt och om det kommer vet jag att det är alkoholen som är boven och då "struntar" jag i den. Däremot är jag mycket bra på att slarva med maten. Då blir jag både trött och hungrig, så igår fick orkade jag inte motstå att ta ett glas till matlagningen för att orka med. Så snabbt man kommer ur balans! Har läst mycket i Johns tråd om olika faktorer och brister mm. Har läst massor de senaste dagarna om antiinflammatorisk mat, sköldkörtel, binjurar och samband med kost. Det är ju en helhet som måste vara i balans för att vi ska fungera och må bra.
Bara lite pladder från mig!
Önskar er alla en finfin dag!