Senaste kommentarerna i forumet

Hej,
Jag brukar beskriva det som att känslan inte blir densamma då kemiska substanser är just konstgjorda. Däremot upplever jag den naturliga känslan av lycka och eufori som mer äkta. Det låter flummigt men det blir inte samma känsla men den blir bättre. Ärligare, äkta och intimare. Jag kan uppleva det i vardagen, i samtal med andra människor, när jag inser hur fri jag är, när jag spontant skrattar åt något och det inte finns något som skaver, när jag umgås med mina barn och jag känner att de litar på mig till 100 procent. Ja det finns mycket i mitt liv idag som får mig att känna äkta lycka och eufori. Sedan är det som Studenten skriver, träning, sex och för mig yoga/meditation.
Absolut störst är dock känslan av frihet.
Kram
Ellan

Så härlig läsning!❤️ Grattis till din första vecka i nykterhet. Förstår att det känns tufft att inte få sova men det kommer. För mig gick det i perioder men det blev bättre och bättre. Tiden är i det här fallet din bästa vän. Det är mycket som ska återställas och tålamod ska vara bra att ha.?
Ta hand om dig! Prio ett!❤️
Kram
Ellan

att du är så trygg under din resa tillbaka till dej själv , stor kram ?

Jag hade en vit månad innan sommaren, och det var inga problem. Nu har jag bestämt mig för att aldrig mera dricka. Jag skäms så extremt mycket! Har åkt till landet för att komma bort och min fru har barnen hos sin familj. Just nu försöker jag att slappna av med TV men allting rusar runt i huvudet och då självklart ångesten. Hur lång tid tog det innan du kände att suget avtog och att du faktiskt började att må bättre?

Kram Mr. Å

Hej och välkommen hit.
Jag förstår din känsla av ångest och skam. Den är brutal när vi sårar och skadar våra nära o kära. Vi kommer oftast till en punkt då det är nog men vi vet inte var vi ska börja. Jag kan bara skriva utifrån min egen erfarenhet och i mitt fall gjorde jag en behandling för mitt alkoholberoende. Det är ca 2,5 år sedan nu. Det i kombination med terapi och AA har hjälpt mig till ett nyktert liv. Man, barn och mitt jobb har jag kvar. Jag provade antabus men det var mer för att lugna mina anhöriga. Min beroendehjärna struntade fullkomligt i att det var livsfarligt att dricka på antabus. Ett steg i rätt riktning är att du skriver här och att du verkligen vill ta emot hjälp utifrån. Många kommuner har beroendeenheter där du kan få hjälp. AA finns lite överallt, går att söka upp mötestider på nätet. Finns säkert möjlighet via VC oxå. Men som jag skrev tidigare det viktigaste är att du verkligen vill ha en förändring för det går att få.
Det är tufft att befinna sig mitt i skiten, vid brytpunkten, men om du läser runt här så är vi flera som lever i nykterhet idag. Även de som vill ha en förändring och söker sin väg till frihet. För även om vi inte dricker varje dag eller litervis med ren sprit så har vi alla problem med alkohol. Jag ser det som att jag inte tål det. Jag blir sjuk och konsekvenserna av det är vidriga.
Här finns stöd och pepp. Fortsätt skriv och läs. Vi finns här även i de mörka stunderna.
Kram
Ellan

Texten du skriver låter det uppenbart att du inte accepterar hans omåttliga drickande. Jag tycker du gjorde rätt i att inte flytta ihop med honom.
Om man blir provocerad av få frågor om drickande så har man ett problem. Tror du såg toppen av ett isberg.
Hoppas för allt i världen att du inte dejtat denna man igen och att du vet sätt du är värd någon bättre som älskar dig och inte vill sätta er relation på spel pga drickandet. Och för din dotters skull. Lär känna en person ordentligt och våga lämna om det visar sig att drickandet blir ett problem..

Den där listan är överlägset bra...
Stämmer nog på många av oss här
Tack för påminnelsen

Ha det bäst

//John

Precis så håller jag också på just nu. Bokar upp vardagskvällarna med olika aktiviteter. Har också redan nu erbjudit mig att köra vid flera större fester och andra evenemang som inträffar senare i höst.

Tror att det är bra både för att hålla fokus på något annat än A och för att man inte lämnat några dörrar öppna.

Vad smarta vi är! ♡

Så kanske jag också ska göra. Betydligt mer positivt.

Skönt att du är tillbaka och att du kan använda erfarenheten av det tillfälliga lilla fallet till nästa gång en risksituation uppstår.

Ha det gott! ♡

Vi ska kämpa! Jag har oxå hållit mig nykter i flera månader... men så kom den där dagen då jag var själv hemma och grannarna bjöd på vin... tja..ett glas kan jag ju ta....men det slutade med 2,3,4,5 .....och full med minnesluckor.. Förstår inte ens att jag vågade prova??? Man blir så grymt besviken på sig själv, men man tror väl att det ska gå bra... men så är det inte, hur svårt ska det vara att förstå??? Det är rysk roulette varje gång jag tar ett glas,
Jag har heller inget beroende, men missbrukar då jag dricker, ingen stoppknapp liksom.
Måste sluta med de här dumheterna då det ger väldiga konsekvenser i livet. Familj o sambo orkar inte med mina fyllor... jag blir en helt annan person, de har satt ner foten nu! Vilket jag är glad över. Ändå provar man.. helt sjuk beteende. Bara kämpa på igen o hålla sig borta från alkohol en längre tid.

...av min lista jag gjorde första gången den 2 december. En påminnelse om hur hemskt det kan vara:

"Skönt att slippa!

Slippa all skit som följer i alkoholens spår:

*Ågren-ånger-ångest (varje dag)
*Smusslande och pusslande (livrädd att bli upptäckt)
*Förnedrande planerande (när är det minst med folk på Systemet?)
*Gömmande för tömmande (olika flaskor under sängen och i garderoben)
*Sölande ölande (fläckar på vita koftan mer regel än undantag)
* Hattande slattande (en klunk whiskey, en klunk rom, en klunk OP, en klunk Baileys. Bläää...)
*Flängande slängande (varenda kommunal papperskorg har haft besök)
*Slött slappande och sovande (få, eller helt försvunna, helgaktiviteter)

Men nu, kära ni, nu är det slut på detta.
Nu är känslan av att vilja må bra starkare.
Nu är jag absolut värd något bättre.
Nu vaknar jag pigg och utan minnesluckor."

Hoppas att du inte tolkade mina ord om "kan- eller får inte" som något negativt. Lägger absolut ingen värdering i det. Tyckte mest att det var intressant som motsats till mångas "får, men vill inte".

Dina beskrivningar av olika skräckscenarier är bra. Du har självklart helt rätt vad gäller dessa. Ibland är det allt eller inget att välja på. Valet borde vara lätt, men beroendet är starkt. Hur många som har skadats av detta gift, både fysiskt och psykiskt genom åren vill man helst inte tänka på.

Nu hjälps vi åt att slippa skiten! ♡

Tack för svar Femina ! Jag ska verkligen fundera över det där glaset... och ja, jag tror att det va för att jag var själv hemma. Jag har lite svårt för AA... men det är väl bara för att det känns pinsamt och för att jag bor i en liten stad. Jag vill verkligen inte bli full igen.

vilken resa du har gjort. Kommer så väl ihåg ditt första inlägg här. Känns som en evighet sedan - och så lär det väl kännas ännu mera för dig. Respekt! ♡

Önskar dig fortsatt lycka till!

Å vad härligt att du hittat en sponsor. Det kan kännas lite speciellt men oj vilken utvecklande resa det är. Tufft, utmanande men givande. Något jag tog fasta på när jag började mitt stegarbete var att göra det grundligt och inte stressa. Vi kan liksom inte tävla i stegarbete eller vem som är nyktrast. Hitta din form och din väg. Tror på dig! ❤️
Kram
Ellan

köttfärssås med spagetti. Så det fick den.

Den sade inget annat och hade den gjort det hade jag inte lyssnat, så det så ?

Imorgon upp tidigt och jobba. Snälla kropp ge mej paltkoma efter pastan så jag får sova...

Är det någon av er som har en anhörig som har psykiatisk sjukdom i botten av sitt missbruk.

Jag är så otroligt glad för din skull ! Så strongt gjort ? Grattis till sponsor och resten av livet med sol och ljus på horisonten ?

Du är en av mina idoler här.:-)
Tar mina första stapplande nu..Tar rygg på dig
vill också sluta räkna
22 dagar i morgon.

Ha det fint

Grabbkram ;-)

John

Ja, mina troll är 6 och 12❤️ 12-åringen är dock extremt självgående och vi har bara roligt tillsammans, min yngste är också fantastisk att umgås med men med hans NPF problematik är det inte alltid enkelt såklart.. Grejen är väl att jag vill vara med mina barn men att göra typiska barn-grejer tråkar ut mig å det grövsta. När vi istället gör saker som tex plockar svamp, pratar om intressanta ämnen eller bara gör saker tillsammans som är kreativa och meningsfulla (för mig då...?) finns det inga jag hellre umgås med än mina egna barn... men jag är ego och ställer höga krav på intellektuell stimulering?? Ogillar också att slösa tid på något som inte ger (mig-återigen) någonting.
Nu raljerar jag mest för mig själv känner jag, så mycket jag drömmer om och vill uppnå och så är min fritid så långt därifrån. Det gör mig såklart rastlös och lättretad. Att jag dessutom känner att min man inget begriper av det hela gör ju inte saken bättre. Problemet är väl att jag då och då blir medveten om att vi inte alls vill samma saker, har inte samma mål. Men jag är absolut inte förvånad och hur mycket jag än gillar att ha rätt glädjer det mig inte ett dugg.
Det är bara tråkigt.
Nu har jag snurrat in mig i ett resonemang som jag inte orkar ta mig ur, bara skönt att skriva ner sina tankar ibland såklart.
Kämpa på Jasmine, skickar styrka och positiv energi och hoppas åtminstone lite kommer fram!❤️❤️???‍♀️

En term jag aldrig hört talats om förrän jag gick på mitt första möte var ”Mental besatthet och fysisk allergi”.
Mental besatthet - För mig var det konstanta tankar på fyllan / ölen / ruset. Även på fyllan började jag planera inför nästa fylla nästkommande dag. Vad jag skulle dricka, hur mycket, var jag skulle handla, hur jag skulle smyga undan kassen / kassarna så inte frun upptäckte.
”Nykter” fantiserade jag alltid om de första snabba ölen och känslan som infann sig.
Osv.

Fysisk allergi - Kort och gott; ”En öl” existerade inte i min hjärna. Drick allt som finns eller ge fan i det.
Oftast däckade jag i sängen, men körde jag torrt så promenerade eller tog bilen till någon dygnet-runt-öppen mack för att skaffa nödraketer.
De gånger jag faktiskt bara drack några öl, 2-3st, och min fru tyckte att jag skulle ta de lugnt; ja, då skulle nåt otroligt viktigt fixas i garaget eller i tvättstugan eller någon annanstans där jag hade tillgång till mer alkohol.

Jag förnekade länge och väl att jag hade problem. Jag fick dock ett uppvaknande till sist.
Huruvida du har ett problem eller inte är jag inte rätt person att svara på, men utifrån vad jag skrivit kanske du kan utvärdera din situation lite bättre?

Jag önskar dig all lycka till, och behöver du stöd och hjälp - ja, då har du hittat rätt forum.

Varit borta och inte kunnat läsa och så kom jag direkt in på "olycksfallet". Fick så ont i hjärtat när jag började läsa, där och då ville jag bara ge dig en kram, säga att allt är bra, det ordnar sig, en dag i taget. Men du reser dig själv, så himla stark! Lugnet lägger sig. Sant, det kommer dagar av bakslag, när man inte kommer vara på topp, men det vänder.
Killar och A, ja suck.
Är livrädd för den där teambuildningen, då jag vet att det finns en där som är ute efter mig, även om han är gift. Vi har strulat då jag var singel så han tycker det är ok för alltid. Ska ha din erfarenhet i minnet nu, så den kan kanske komma till lite positiv användning?. Hursomhelst skönt att du är tillbaka! Kram!?

... för mig som vill dit du är. Vilken resa du har gjort- du har min beundran!!!

Efter en tids vacklande, samlade jag mod och ställde frågan till en person efter ett fredagsmöte.
Den här personen har alltid varit vänlig och välkomnande samtidigt som han har en riktigt lång frihet i bagaget.
Med en nervös röst ställde jag frågan:
”Skulle du kunna tänka dig att bli min sponsor?”
Tystnad..
Vanligtvis hade tusen tankar hunnit snurra, men inte nu. Det var tyst i mina egna tankar.
”Ja, absolut vill jag det.” får jag till svar.
Glädjen inombords, nervositeten som suddades ut, hur verkligheten än en gång ger sig till känna och hur jag blir ännu en erfarenhet rikare i mitt nya liv.
Jag kan själv. Lite som min yngsta unge som är fast besluten om att kunna tamejfan allt själv.
Så var även jag en gång. Nu måste jag fortsätta träna för att återfå även den känslan.

Eftersom det är måndag idag så är det ännu en passerad nykter vecka. Vilken har jag inte längre koll på. Inte heller hur många dagar som gått.
Det enda jag vet säkert är att jag aldrig vill tillbaka dit jag var. Skulle jag hamna där igen då slutar jag nog inte förrän jag förlorat allt, och hur sjutton ska jag då förmå mig att starta från början?

Jobbigt med FK, hoppas att du snart kan börja jobba! Bra med träning mot ångesten (själv är jag för trött idag tyvärr..).