Senaste kommentarerna i forumet

Sex nykter är ju bättre!!! Har även jag insett ;). Den jag dejtar just nu dricker sällan och då dricker ju inte jag heller i hans sällskap (skönt!) och då blir det ju sex nykter... Trodde som du, att det skulle vara tråkigt, men med rätt person..haha...;)

Blev så glad av ditt inlägg!!! Enjoy! Nu ska jag fortsätta städa i mitt gråa vaniljliv:)

Kram!!

Tjena alla kompisar!

Dag 17 som historiskt sätt skulle vara dålig blev bra (?).
Mycket märkligt. Har kommit på vad som triggar mitt A-sug mest när jag försöker sluta.
Det är smärtan som hemsöker min kropp. Suget som jag tidigare skrev om kanske i själva verket
är sökandet efter smärtlindring till viss del. Suget finns där men det ökar om man har ont helt klart.
2 glas vin och all smärta är borta.Farligt,farligt.
På signaturen Nurture inrådan läste jag in mig på en mängd info. Sökte på alcohol och fick enorma
mängder träffar. Surfade runt och mer och mer framkom att smärta är en riktig A- trigger när man
försöker bli nykter.
Detta är emellertid inget farligt utan bara ett fenomen då kroppen reparerar sig.
Enligt en Finsk sajt kan det ta upp till tre veckor för att komma över de värsta smärtorna och då
främst magsmärtor som tenderar vara ett av de största problemen hos många.
Orsakssambanden är till stor del matsmältningsproblem som kan uppstå efter längre tid alkoholkonsumtion
då levern fungerar sämre och har svårt att förbränna fett bl.a.
Även bukspottskörteln har en stor betydelse vid matsmältningsprocessen och kan bli påverkad av alkohol på
ett negativt sätt. Har själv tagit matsmältningsenzymer (Creon) när det varit som
värst. Creon är receptbelagt men det finns bra preparat i Hälsokostbutikerna. Intas med försiktighet då man annars kan skämma
bort och kroppen glömmer att själv producera enzymerna.
En annan sak: träffade en läkare, plastikkirurg på en skidort för c.a 20 år sedan och som var väldigt kunnig och intressant att konversera med.
Han nämnde att åldrandet sker i 7 -årscykler och att man vart 7:e år från födelsen kan skönja detta mer märkbart än däremellan.
Har tänkt på detta ofta och är lite nojig just när det gäller siffran 7 som hängt med ett tag. Sjunde vågen är större än våg 1-6 m.fl., detta
stämmer ju. Allt går ju i cykler så varför inte? Trädens årsringar kan mätas på samma sätt. Märkligt kan tyckas.
Tänker på om det även stämmer på alkoholen? Då skulle dag 7,14,21, osv vara tunga om detta med cyklerna stämmer.
Många nämner ju att efter 3 veckor får man ett stort sug. Efter 21 dagar således. Ska se nu om det stämmer på mig nu på måndag.
Min fru vill göra en skönhetsoperation, hon har iofs gjort det tidigare (ansiktet) med rätt gott resultat men en gång var det inte lika lyckat.
Avråder henne eftersom jag tycker att hon duger som hon är, men hon insisterar och då har jag inget att säga till om.
Har dock försökt med att i alla fall få henne att tänka på detta med 7 -års grejen, så att hon tar operationen så att det stämmer
bättre med åldrandet och att inte operera sig mitt i en åldringscykel. Och viktigast av allt, hon måste gå ner i vikt innan operationen
för annars blir huden slapp om hon skulle gå ned i vikt (föga troligt iofs ;- men i.a.f). Jävligt otäcka saker detta.
Man skjutsar dit en människa och hämtar ut en mumie;-) . Har lärt mig lite om detta genom åren betr. hur operationen går
till. Påsar under ögonen t.ex. opereras inifrån ögonhålan. Mellanansiktslyft görs ifrån munnen uppe vid tandköttet.
Usch och fy. Det enda bra förutom att frugan blir nöjd och jag slipper höra om åldersnojan är värktabletterna hon får.
Brukar låna lite om man säger så ;-) . Dessa är lite mysiga och jag som kan knarka på tallkottar om det gick tycker att det
är julafton.Hon får många så det räckte till mig också. Men vad jag vill säga med just detta med tabletterna är att om man har
en beroendepersonlighet så kan man fanimig söka rus på alla möjliga och omöjliga sätt.
Hjärnan är inte nöjd förrän något tystar densamma. Många av oss som söker rus är behäftade med just detta fenomen som taget från
helvetet. Vi är aldrig nöjda med bara livet som det ska levas utan rus, vi vill ha bara ha mer och mer av verklighetsflykt och sensationer.
Hjärnan på en kicksökande drogpersonlighet är som en vildhäst som ska tämjas och som absolut vill bli allt annat än just tämjd.
Sådan är lilla jag,

Mycket text denna gång om lite av varje

Styrka till er mina vänner här på forumet. Tänker på alla er. Det blir bättre
om man avstår A. Ni har mitt ord på detta <3

//John

Du kastar mig rätt tillbaka till de övre tonåren. Missförstå mig rätt, enbart positivt menat. Har läst att du är 29, men vid den åldern hade jag haft familj i evigheter, så det enda jag kan relatera till är just tonåren. ♡

Blir så himla glad av dina utlämnande texter. Så mycket djup och styrka i dina beslut, trots att du "lever livet" fullt ut. Vilken förändring du har gjort på de här veckorna. Djupt imponerande! Blir spännande att se hur din dejt med exet blir nästa vecka. You go girl!

Anledning: irritation.

Idag är en ny dag. Samma mål. Att vara nykter.
Kämpar på.

Nu andas jag ut. Tur att jag vågade fråga, då problematiken verkar vara en helt annan än jag var rädd för. Därmed kanske inte lättare att lösa... Vet hur det är att vara tillsamman länge, har 30+ med mannen i mitt liv. Visst tar man mycket för givet, behöver inte fråga då man oftast vet svaret. Har också en överseende man, men inte i närheten av hur du har det, min är mer som ett komplement till mitt lite snabbantända humör.

Det verkar i alla fall som att du har full kontroll på läget. Fortsätt att bearbeta mannen, kanske han vågar släpppa lite på garden till slut. Och, som sagt, du är grymt stark. ♡

och välkommen hit!
Jag tolkar det du skriver som att vägen till den här punkten har varit ganska lång och att det har varit svårt att se vad det skulle leda till. Men just här och nu så är du inte tillfreds med din alkoholkonsumtion och att du balanserar på en tunn tråd där du är nära att köra in i väggen. Det låter som att du verkligen vill förändra din situation. Så vad skulle ett första steg (behöver inte vara stort) för dig kunna vara som leder dig närmare dit du vill? Och det leder till frågan, hur skulle du vilja att det var i stället? Hur ser ditt drömscenario ut?

Det är kanonbra att du har erfarenhet av att vara nykter i drygt ett år. Jag kan tänka mig att du samlade på dig en del erfarenheter som kan vara till nytta nu vid denna förändring.

Önskar dig en fin dag och hoppas du vill fortsätta skriva här!

/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Känner din smärta, maktlösheten, att inte kunna göra så mycket vad gäller din dotter. ♡ Förhoppningsvis har du lagt en stadig grund som hon behöver kravla sig tillbaka upp på så småningom. Du visar att du finns där för henne, du är oerhört stark - och nykter! Det viktigaste just nu. Önskar innerligt att det ordnar sig för er båda. Kram

Vad trist att du vill hoppa ur forumet. Men du gör natuligtvis som du vill och det som känns bäst för dig.
Men jag vill bara säga att alla här har på ett eller annat sätt problem med alkohol, dricker fast man kanske inte vill eller dricks mycket mer än vad man tänkt, har svårt att hitta andra lösningar på sitt mående och dricker för att må tillfälligt bättre osv. Anledningarna kan vara många. Jag tror att om du stannar kvar så kommer du säkert hitta stöd hos andra här. Ett annat alternativ, om du inte känner dig redo att dela med dig, att du i stället fokuserar på att läsa andras historier. Det kan också vara väldigt givande.

Men om du vill säga upp kontot så kan du naturligtvis göra det och kanske ses vi längre fram. :-)

Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Vem ska skyddas?
Är det barnen eller den beroende.
Var någonstans är det acceptabelt att somna ifrån sitt barn pga berusning.
Men vi anhöriga skyddar också vår beroende då denne är sjuk.

Men vem skyddar barnen?
Vem normaliserar att en förälder är så berusad att de inte borde få vara nära och framför allt inte ha ett ensamansvar över barnen?

Jo vi anhöriga.
Jag har gjort det
Själv, med mina barns säkerhet som insats.

Varför det?

Jo för anmäler vi till soc så ligger hemligheten öppen för beskådan.
Vi tappar kontrollen på vad dom sker då samhället får insyn.

Men vad händer om den beroende får rätt hjälp vård avlastning och stöd.

Slipper sitt dåliga samvete, får koncentrera sig på tillfrisknande alternativt gå in i dimman tills de når den berömda botten.

Men nej, vi fortsätter likt den beroende tro på förbättring och insikt och låter våra barn sitta emellan.

Förlåt...men jag blir bara så arg när jag ser oskyldiga barn som utsätts för detta systematiskt och varken vi anhöriga eller samhället kan göra så värst mycket så länge den beroende fortsätter i sin sjukdom utan att söka eller erbjudas hjälp.

Det är helt enkelt en djla sjukdom och vi drabbas alla så hårt.

Lycka till med ditt nya härliga liv❣️

Barnen har bott med mig och en pappa som druckit rejält under många år. Det har lett till flera orosanmälningar från dagis/skola och det har ändå varit skönt att få svart på vitt att det inte är JAG som hittar på allt utan socialen har träffat o pratat med barnen. Socialen är bra att prata med, de stöttar och kommer med råd.
Jag kan bara hålla med Anxiete att barn mår mycket dåligt med en förälder som dricker även om de inte visar det alla gånger. Min son pratar med kuratorn på sin skola emellanåt för att få ventilera allt som händer och hänt och jag är öppen med att prata om pappas ”sjukdom”. Men ändå kan han plötsligt bli väldigt arg och har till och med sagt att han inte vill leva längre.... DET skär i ett mamma-hjärta att få höra!
Nu har ju vi flyttat och vi träffar pappa ofta, men sonen sover inte där än. Har gjort klart för fd sambon att det är inte aktuellt om han dricker när sonen är där.
Hoppas du kan komma på ett bra sätt att få hjälp, det vore ju bra om kompisens mamma kunde göra en orosanmälan i detta fall.

Så gårdagen var naaaajs! Så himla najs!

Utmanade mig själv att gå utanför min comfortzone med en frippa som jag aldrig vågat ha utomhus. Så med två 90-talabollar på huvudet, en kort 90tals inspirerad klänning (och för en gång skull matchande underkläder, det är fan ett tecken på att man har livet on point) och nya skor traskade jag och min polare in på Pride.

Blev genast kramkalas när vi kom in och det var så kul. Insåg att hela jag såg ut som en glittrande diskoboll efter alla kramar pga alla hade badat i glitterregn mer eller mindre. Min vän sa att han skulle kunna döda för en kall öl, och jag kände samma. Tanken slog mig om de hade alkoholfria öl där eller inte. Jag vet faktiskt inte hur det ser ut på uteställena, om det är vanligt att ha alkoholfri öl? Vilket som fick det bli så, han tog en kall och jag tog en afri-kall. Det var så jävla gott ?

Stämningen, solen, värmen, ölen, vännerna och festival. Jag njöt ❤️ Bara njöt.
Det var några som kom fram och pratade lite om min nykterhet(eftersom jag outat det) och sa att de var stolta över mig. Att det märks på mig, att jag ser lyckligare ut. Det gjorde mig glad ☀️

Lite senare på kvällen hörde min sovkompis av sig, frågade om jag ville komma över... Höhöhö?
Så jag tänkte Fuck it! Jag kör!
Dissade mina kompisar och satte mig i en Uber till honom.

Och Damn ?
Fifty shades of grey släng dig i väggen. Det var så jäääääävulskt bra. Har träningsvärk i hela kroppen, och sträckt min axel ?

Tänkte lite på det i natt när vi hade vätske och matpaus, att sex är kul. Det finns så mycket olika nyanser (If you catch my drift) att utforska. Det finns så mycket mycket mer att göra än bara vanilj. Jag älskar sex, men har nästan aldrig haft det nykter nykter. Eller jo men kan nog räkna det på två händer (för jag har varit en fegis och trott att jag behöver ett glas vin minst, för att våga sexystuff).

Så nu har jag checkat av det i min resa också. Överraskade mig själv (igen) över hur bekväm jag var. Både i kroppen och i sinnet.
Jag ser ut såhär, och kvinnokroppen är fan fantastisk.

Det var lite weird att inte ta en cigg efteråt, men antar att det är något man vänjer sig av med också. En ickerökare tänker inte på cigaretter efter sex. De ba njuter av livet, utan abstinens. Så vill jag leva. Utan abstinens.

Ooooch fasiken vad skönt det var att vakna idag med honom, utan bakfylla och bara mysa. Diskutera dagen, titta lite på nyheterna och dricka kaffe. Inte huvudvärk, inte Saharas öken i munnen, inte "Vafan hände igår egentligen".
Han är vacker, satan i min gata vad attraktiv han är. Fin käklinje med lite stubb. Mörka ögon, ruffsig hår. Lång är han oxå, längre än mig. Och vältränad?

Så nu ska väl jag och min ack o ömmande kropp pallra sig mot gymmet tror jag ?
Haft två vilodagar på raken. Vill inte trilla ur rutin.

Friiiiiidens ?

Du verkar inte ha problem med alkoholen så du behöver nog inte oroa dig för det. Du dricker inte så mycket. Däremot har det där vinglaset på kvällen blivit ditt sällskap på kanske din skönaste stund på dygnet. Det är inte konstigt att du längtar efter den där kvällsstunden framför TVn i lugn och ro när man har mycket omkring sig hela dagarna. Unna dig den men du kanske kan testa med en kopp gott te istället? Kan du få samma avkoppling av en 5-10 minuters stund utav meditation/qi-gong/yoga? Eller vad som helst som får dig att slappna av. Jag bara tänker att det kanske är mer själva stunden än vinet du längtar till? Eller så har jag helt fel och vet inte vad jag talar om och då får du ha överseende med mig...

...ja-a...det kanske stämmer på ett sätt. Inte katalogliv, men mer att vi levt så länge tillsammans att problem och tankar som lyfts kan förutses i förväg.
Han tar inte upp frågor till diskussion, oavsett om det handlar om ekonomi, uppfostran, rutiner eller annat. Han är "nöjd som det är".
När jag inte är det så tar jag upp det till diskussion. Vill resonera och vända upp hinder och hitta lösningar. Han svarar alltid med att "ta på sig HELA ansvaret". Han lägger sig platt. Och är jag ARG på något, då tar han på sig allt, hela klabbet och blottar strupen. Då kan jag inte hugga mer, men vi får heller ingen konstruktiv diskussion ut av det där även jag kan behöva göra förändringar.

T.ex. som när han upptäckte att jag druckit upp nästan all hans whiskey. Då var det enligt honom för att HAN inte varit så lyhörd för mina behov, inte funnits där tillräckligt, inte lyssnat till mig, inte stöttat mig etc. Det spelar ingen roll vad jag liksom säger därefter. Jag samtalade med min terapeut jag gick till då och hon sade att "Det är ju rent av fegt och nästan elakt mot dig, det är ju ett sätt att få slut på det "otäcka samtalet", att ta på sig hela skulden".

Jag pratade om det med honom, han höll med, men det har inte blivit någon förändring.

Alltså..snarare består min ovilja i att samtala med honom att jag vet ungefär hur det kommer att se ut. Han kommer att ge mig skäl till varför jag hade rätt att dricka som jag gjorde och sedan ta på sig skulden själv och tassa på tå i flera dagar sedan för mig. Det behöver jag inte.
Jag behöver en styrka och den har jag inom mig nu. Snarare så blir jag mer triggad att lyckas när jag har motstånd, som att utmanas att åka till Systembolaget, eller att i forumet få kommenterat att jag kommer att återfalla. Det väcker jävlaranamman i mig och det är bra.
Han vet också att jag alltid menar det jag säger. När jag berättade att jag inte tänker dricka det han häller upp åt mig, så kommer han inte att hälla upp mer. När jag sade att jag inte ville åka till Systembolaget så kommer han inte be mig om det sedan. Mer så. Tydligheten.

Jag träffade en period en kille som hade grava alkoholproblem. Jag "smög" med att jag träffade honom bakom makens rygg. Jag träffade honom för att prata om alkoholen eftersom han öppet berättade om sin alkoholism. "Vi har ett gemensamt bekymmer, ska vi ta en fika".
Det visade sig snart att den killen ville "mer" med mig. Det blev inget "mer", men smygandet, att samtala kring alkoholen och annat relaterat fortsatte.
En dag förstod jag på maken att han kommit på oss att umgås och skicka meddelanden. Maken fnös och fräste åt ett par på TV som var otrogna. Då förstod jag. Han vet. Men...jag förstod också att han ALDRIG skulle konfrontera mig med det.

En hel dag gick han omkring och fräste, var sur, svarade kort. Vägrade titta på mig. VI hade en massa ärenden att göra. På väg hem så bad jag honom köra in på en parkering. "Du behöver ställa en fråga till mig." "Nej, det behöver jag inte". "Jo, du är sårad och ledsen, arg och förvirrad och du behöver ställa en fråga till mig?" "Nej, säger jag, det behöver jag inte". "Jo, det behöver du. Vi kommer aldrig kunna fortsätta vårt förhållande om du inte konfronterar mig". Och han grät och skakade, jag fick peppa och mana honom att faktiskt ställa frågan "Är du otrogen? Vad har ni gemensamt?"
Jag vägledde honom genom sina frågor till mig. Jag blev "modern", den som fick trösta honom och hjälpa honom genom att svara på frågor han faktiskt aldrig ställde. Jag sade aldrig direkt något om alkoholen däremot. Bara "Vi har ett gemensamt bekymmer". Han vet ju att killen har alkoholproblem. Men maken nämnde aldrig det. Det hade varit så enkelt "Är det alkoholen som är ert gemensamma bekymmer?" Men så långt kom vi och det var tack vare mig. Det är det jag menar med att det tar så otroligt mycket energi av MIG att lyfta svårigheter. Orden leder liksom ingen vart, men handlingarna. Svårt att förklara.

Tack så otroligt mycket fina du för dina frågor. Utan att du ställt dem så hade jag inte reflekterat så här.

Jag känner mig faktiskt grymt stark nu. Jag ÄR grymt stark.

Tack fina du! <3

Jag har tagit mig ur utan hjälp av sjukvården. Funkade bra, men krävde mycket energi.
Har varit nykter i 1,5 år.

Har du funderat på att det med att blåsa kanske inte hjälper honom med att bli frisk eller må bättre?

#Mistral
Vet du om att du på Arbetsförmedlingens hemsida kan delta i deras "Webbinarier"? Du sitter hemma vid din egen dator och tittar och kan chatta med andra som tittar under tiden? Det brukar vara ca 45 minuter och det är en massa olika ämnen som är till hjälp vid jobbsökande. Det kanske kan vara en liten knuff i rätt riktning? Testa!

Börja investera i dig själv! Börja ha förväntningar på dig själv istället för på andra! Börja i det lilla: idag förväntar jag av mig själv att jag skall ta en skön promenad i skogen (om det är det du tycker om)! När du går och lägger dig ikväll tar du ett litet prat med dig själv: idag gick jag en väldigt skön promenad i skogen, det fick mig att må fint, bra gjort! Låter kanske knasigt men man får börja från början på något sätt när man lärt sig fel saker från barndomen! Fullt möjligt är det att lära om! Men det är man själv som får göra jobbet/investeringen! Och konsekvensens makt är stor: håll alltid löften till dig själv! Kram

Blir som vanligt glad och peppad av att läsa dina vardagsnära inlägg som andas så mycket lugn och beslutsamhet. Är helt övertygad om att du kommer att fixa detta. ♡ Forumet är verkligen ett otroligt stöd och du är en av dem som håller det vid liv genom fina kommentarer och peppande råd. Tack!

Keep up the good work!

Jag satt faktiskt just själv och skakade lite på huvudet eftersom jag är just en sådan person som gärna ändrar ALLT samtidigt och kör på i 150. Men vem är jag att döma? Om du inte testat detta så skadar det ju inte att testa, det kanske funkar jättebra för dig (vilket jag verkligen hoppas och tror på). Jag är en sådan som måste hållas tillbaka något (duktig flicka så det skriker om det) och måste tänka på att inte göra för mycket samtidigt. Vilket är svårt.

Men du har fint stöd av din man, du funderar klokt och du vet att du behöver förändring och tar nu en annan väg än tidigare. Det är starkt, modigt och bra. Och har du erfarenhet av att det har funkat i andra sammanhang så ta med det den erfarenheten in i detta arbetet. Påminn dig om hur du kände, hur du agerade och hur du mådde.

Jag tror på dig!

#Vinäger
Tack för välkomnandet! Om du ligger en dag efter mig så får vi hjälpas åt. Jag har inte läst allt du skrivit på forumet men glöm inte de fyra T-na. Det tar Tid. Vi måste ha Tålamod. Vi måste ha Tolerans mot oss själva och vara Tacksamma.
Kram,

Fredag, sol och den 40:de dagen har grytt. Jag har varit på äventyr med bad, vänner och ett fantastiskt lugn och hann igår egentligen bara läsa genom alla nya kommentarer och trådar som startat sen i förrgår. Funderar på om forumet kommer explodera när semestrarna är slut och fyllas av semesterfirare som fått sig en tankeställare efter sommaren.

Jag såg Dr Mikael på nyhetsmorgon häromdagen och han tog upp just problemet med att det lätt blir lite för mycket under sommaren för många och att det finns riskbruk och missbruk. I missbruket befann sig cirka en halv miljon människor och i riskbruket en och en halv miljon människor. Resten var "normaldrickare" eller sådana som inte dricker alls. Samtidigt pratade jag med en av mina terapeuter igår och berättade just om detta och hon sa att man brukar säga att det finns tre grupper, de som missbrukar, de som inte dricker alls och alla "normal" däremellan som då ligger i riskbruksgruppen. Dvs dricker man finns det alltid en risk att man kan hamna i missbruk. Mycket intressant.

Hur som haver. Jag firar min 40:de dag som nykter genom att träffa min alkoholterapeut, en underbar dag på stranden och genom att förbereda min lägenhet för två små inneboende som förhoppningsvis flyttar hem till mig i morgon. Luddiga små pälsbollar som jag gissar kommer studsa runt och gör mitt liv både galet och glatt men främst fyllt av en oändlig kärlek.

I förrgår var jag även på VC och pratade med min läkare, tog nya leverprover och alkoholprover och pratade om hur det hade gått under sommaren. Hon var mycket nöjd över skillnaden mellan den hon träffade för 40 dagar sedan och den hon träffade igår. Ett annat driv, glad och såg friskare ut. Jag är sjukskriven en vecka till på 100% och sen börjar jag jobba halvtid fram till sista augusti för att sen gå upp i hundra procent. Jag ser fram mot att komma in i vardagsrutinerna även om jag kommer sakna friheten att kunna ligga på stranden i timmar och läka min själ och låta hjärnan få sin välbehövliga vila. På stranden är jag otvungen, njuter av alla ljud och kan slappna av på riktigt.

Jag är så nöjd och lycklig över att jag tog tag i mitt problem i början av sommaren och har haft denna fantastiska sommaren att arbeta mig med mig själv och mitt problem ist för att behöva ta tag i det nu. Jag känner mig stark och vet att jag kommer ha hjälp även under sensommaren och hösten av alkoholterapeuten och att arbetet med den psykodynamiska terapin kommer komma igång där jag kommer få arbeta mer med mig själv och varför jag hamnade just här där jag befinner mig just nu.

Dessutom kommer detta forum för alltid vara mig kärt, så mycket pepp, kärlek, förnuft, erfarenhet och värme har jag sällan erfarit och jag är så tacksam för det. Så mig blir ni inte av med på ett tag :-) För även om jag fixat 40 dagar så är det på ingalunda sätt en garanti för framtiden och jag vet att jag behöver hålla mig på tårna och inte ta saker för givet. Här blir man ödmjuk inför det faktum att alkohol kan få vem som helst att falla, på så sätt är alkohol väldigt demokratiskt.

Nu blev det så där långt igen, hoppas ni orkar läsa. Jag ska göra mig i ordning för dagen och se till att få ut så mycket jag kan av denna sista dag utan ansvar för någon annan än mig själv. När mina pälsbollar kommer blir det mindre strand och mer gos. Det är fint det också.

Kram till er alla, ni är min hjältar, mina vänner och fantastiska kämpar!

???

#Mistral
Nej, jag har inte haft någonting mer än en stark önskan/insikt om att jag måste förändra mig innan jag sjunker ännu längre ner i depressionen och apatin. Jag vill ha tillbaka mitt liv, min glädje, min ork. Dessutom blir det ett avgörande beslut som AA-säger att överlåta allt åt Gud/Universum/Högre makter eller vad man nu vill kalla det. Jag gick på mitt första AA-möte i tisdags. Det ångrar jag inte! Blev så fantastiskt varmt välkomnad av dessa män och kvinnor som var ca 25-60 år. Jag har tidigare inte velat se mig själv som "alkoholist". Sedan har jag funderat mycket på vad en alkoholist egentligen är. Det är helt enkelt när man dricker för mycket, för ofta, dricker mer än man tänkt sig, försökt begränsa intaget men inte lyckats osv. När suget börjat ta över så man undviker göra annat för man längtar så mycket efter att få komma hem från jobbet, koppla av en stund med sin bästa vän - vinet. Man behöver inte alls ha nått sin "botten" för att vilja ändra sina dryckesvanor. Och det behöver inte vara för alltid. Iallafall ska man inte tänka så för vi vet inget om framtiden. Man ska bara låta bli första glaset och ta en dag i taget. Vem vet - rätt vad det är kanske vi inte ens längtar efter en verklighetsflykt för att vår verklighet är så bra att vi trivs att leva i den.... Att hata sitt jobb tär på en inifrån. Det blir inte bättre. Jag vet inte var du bor eller vad du jobbar med eller vad du har för ekonomiska möjligheter. Försök ta hjälp av någon att reda ut allt som snurrar runt i huvudet. Skriv listor. Vilka alternativ har du? Kan du ta hjälp utav facket att t ex träna på intervjuer? Kanske kan en vän hjälpa dig? Eller en KBT-terapeut som man kan få remiss till via Vårdcentralen? Om du fortsätter dricka och hata jobbet slutar det med utmattning/sjukskrivning och då orkar du ännu mindre. Glöm inte göra saker som får dig på bättre humör och sådant du tycker om. Vinet har en förmåga att ta över hela ens fritid.
Kram,

Välkommen tillbaka. ♡ Vilken fin läsning, du verkar stark på riktigt. Om du läst mycket här vet du att jag alltid kommenterar att jag är så otroligt imponerad av er som lyckas trots att ni har en partner som fortsätter att dricka. Klokt resonerat kring hans problem, att dessa är just hans. Även om det ett eget ansvar att sluta så underlättar det förstås om man har fullt stöd. Men det verkar du istället ha hos andra, bra där.

Fortsätter att följa din resa, ligger en dag efter, så tar rygg på dig. Lycka till!

#Tjejen91
Just nu är inget kämpigt alls faktiskt men det kommer säkert. Jag är bara glad och tacksam för att jag tog mig till mitt första AA-möte i tisdags. Jag längtar redan efter kommande tisdag och då vill jag kunna berätta att jag klarat en vecka. Tack för att du frågade.