Senaste kommentarerna i forumet

Vilken oro du måste leva med när barnen har mammaveckor ! Det är inte ok någonstans och jag håller med 1177. Du måste agera då mamma tyvärr är för långt in i förnekelsen av sin sjukdom. Sätt dej ner och skriv ner händelser och hur de har påverkat barnen. Du kan även be kompisens mamma att göra en orosanmälan . Inga barn ska behöva ha det såhär(inte du heller såklart ) och vem vet om det även kan hjälpa mamman...
Stor kram till dej och kottarna !!

Ja, hur förhåller man sig till en partner som dricker? Är det ens möjligt? Jag klarar det dåligt i alla fall. För att jag är för övertygad om att ruset förändrar vår uppfattning, humör och hela vårt sätt att vara. Men, om jag bytte plats med min man. Och var den som drack i hans nyktra sällskap. Skulle jag känna likadant då? Vara lika övertygad om att den irritation jag känner är påverkad av mängden alkohol i blodet? Troligen inte. Man är ett med sitt rus. Och man har förstås rätt att uppleva och ge uttryck för vad man känner då också.

Nej, jag har svårt att leva med en person med alkoholproblem. Du har svårt att leva med någon över huvud taget, säger min man, och tillägger - och det säger du själv också. För det gör jag. Jag passar dåligt in i ett förhållande. Men rört mig genom livet som i evig pendelrörelse mellan sorglig ensamhet och tungsint tvåsamhet.

Innan vi träffades, han och jag, var jag rätt klar över att jag som 50+ och lätt alkoholiserad inte skulle ha så stor chans att träffa någon annat än en annan suput. Vilken vettig man vill ha en fyllkärring, typ. Jag var alltså inte så förvånad att den man jag började umgås med visade sig ha egna alkoholproblem. Men jag tänkte att det kanske rent av kunde vara bra? Att vi kunde hjälpas åt att välja nykterhet när vi träffades, och var väldigt noga med att vi inte skulle dricka alkohol tillsammans. Det tog mig många år innan jag fattade att han ägnade sig åt ett smygsupande när han var tillsammans med mig över helgen! Hade aldrig fattat varför han ibland blev så "konstig" och "trög"!

Det är förstås fel att skylla alla våra svårigheter på hans alkoholproblem. Vi har förmodligen större svårigheter enbart genom våra olika personligheter, och med min autistiska läggning. Alkoholen gör det bara inte lättare.

Samtidigt har jag hans smygsupande att tacka min nykterhet för. Nu när jag sett det hela utifrån. Hur det påverkar och förändrar personligheten. Orken, humöret, förståndet. Det känns som om jag aldrig någonsin mer kan tänka mig att utsätta mig själv för något liknande. Inte för att livet blev så mycket bättre för mig som nykter. Eller för att jag blev en bättre person! Långtifrån. Jag kanske rent av hade mer tålamod med livets motgångar som alkoholiserad. Men jag vill ändå inte tillbaka till det sättet att leva. Det var en sådan hopplös fixering vid centilitrar att köpa in och beräkna förbränningen av med tanke på eventuella åtaganden dagen efter. Meningslöst. Inte för att livet har större mening idag, men det är friare. Jag känner mig mer fri.

Jag bara önskar att jag kunde ha förändrats mer. Blivit med känslosam och varmare. Utstrålat med glädje så att min man slapp att känna sig så utanför. Jag förstår vad som brister! Men kan inte förändra mig. Kan tyvärr inte förklara det i ord för honom heller, eftersom det är så främmande för honom. Och lite ointressant också. Var annorlunda bara! Tänker han nog. Att bara höra en massa förklaringar hit och dit är inte intressant, för det leder ju inget till. Det har han säkert rätt i. Men jag är mest tanke, och inte så mycket känsla. Eller handling. Där är vi olika.

Ja, jag vet inte hur jag ska förhålla mig till att jag valde nykterheten till slut, och han inte gjorde det. Det skapar svårigheter, samtidigt som det ger mig en regelbunden påminnelse om vad jag valt bort. Jag vill fortsätta välja nykterheten oavsett hur livet är för övrigt. Men, mitt val skapar också en konflikt i sig. Där han förmodligen känner sig mindre lyckad som inte kan dra ner på, eller sluta dricka. Jag vet inte hur jag ska kunna förhålla mig till det på en bra sätt. Jag tror helt enkelt inte det är möjligt. Sedan är fråga hur dåligt det är att leva så, för honom. Och för mig.

Känner igen mig i det du skriver, har också valt bort alkoholen helt och hållet. För mig blev det som att pendeln varit åt ett håll i ett års tid, med ett slentriandrickande som jag inte innerst inne ville vara med om, till att nu ha slagit om till att inte dricka en enda droppe. Antagligen kommer pendeln att landa i mitten så småningom, att jag kan göra som du och dricka ett glas vin då och då vid högtider. Just nu är jag så trött på allt vad alkohol heter att jag väljer bort det helt och hållet. Var på restaurang för ett tag sedan, alla i sällskapet satt med varsitt glas men jag tog vatten. Blev så överraskad av resultatet, jag kunde prata och umgås som om jag hade druckit men slapp att må dåligt. Det är en enda stor myt det där om att man blir mer social av alkohol, det går precis lika bra utan!

Det Ska du verkligen vara stolt över! Mår du bra? Vad är kämpigast för dig Femina just nu?
Kram

Tack Ullabulla för dina synpunkter ?
Båda barnen har varit hemma idag så vi har fortsatt diskussionen. Barn1 vill ha "mer tid" för att själv landa och acceptera vad som hände den där dagen när pappan körde påverkad. Barn2 vill inte köra med pappa i bilen och framför allt INTE åka med om pappa kör. Jag förstår deras känslor och tankar, men säger också att det är något som dom själva (främst barn1) får ta hjälp och bearbeta. Självklart med stöd av mig om dom vill ha mig med.
Pappan/maken kan ju själv inte påverka deras känslor nu i efterhand. Det han kan göra är att visa att han menar allvar med nykterheten ? Helt och hållet hans ansvar och inget vi kan påverka.
Så svårt att inte vara helt överens med barnen ?
Mitt förslag är att prova i morgon kväll. Jag och mannen ska bort och behöver bil/skjuts till och från busstationen. Har inte mer än ett alternativ när det gäller hämtningen, ca 01.30-02.00 ? Får avvakta och höra med barnen i morgon om dom tycker det känns bättre än dom tyckte idag ??
Kommer att få synpunkter och tyckanden från andra men det är lättare att inte ta så stor hänsyn till, än med barnen ????
Kram ??

Nurture är mitt namn. Mina känslor är sällan ljumma. Måste vara snäll mot mej själv.

Hoppas sömnen kommer snart..

Kommer här... Du har det som krävs Vinäger. Är helt säker. Du skriver ju som om du är i startgroparna och gubben
din är med :-) bara en sån sak. Det kan inte bli bättre förutsättningar. Kör på nu du fixar det..
Vinfacet får du bort på 10-15 dagar. Du har ju långa nyktra perioder att se tillbaka på om jag minns rätt nu..
Visst hade du månader? Tänk på hur du gjorde och tänkte då. Gör likadant nu som då när du lyckades.

Mina varmaste styrkekramar.

Stort lycka till vännen <3.

//John

Idag är jag oövervinnelig.
Idag är jag på topp.
Idag känner jag att jag kan göra precis vad jag vill.
Idag känner jag att jag klarar allt.
Idag känner jag mig fri.
Idag känner jag mig lycklig.
Idag känner jag mig stark.

3 månader och 3 veckor nykter nu, helt fantastiskt. Som skrivet ovan så är idag en bra dag, jag känner mig mer motiverad än någonsin till allt. Jag hoppas att den känslan infinner sig flera dagar för jag tror att den känslan är viktig. Det är obeskrivligt härligt. Så dagen är fin, trots att jag varit trött och gjort absolut ingenting, och trots att jag haft en del ångest. Men det är bra, JAG är bra. Tacksam för livet, nykterheten är det bästa som hänt mig. Ett stort tack till er alla som delar med er av era erfarenheter och stöttning. Tillsammans är vi starka ❤️

Tack för varma ord. Bra att du hänger på Vinäger. Kanske ska vi köra ett år ;-) ... Gunda & MM har ju fixat det på riktigt tillsammans.
Ett år är lång tid men om man får nytta av det istället för tvärtom kan det ju vara värt mödan.Hjärnan måste dock justeras om till nykterhet.
Detta är den svåra biten tror jag. Mycket konstiga tankar som far runt i huvudet som små odjur som man vill banka ihjäl.
Men det blir ju bättre med tiden säger "di gamle" här på forumet

Ha det gott vännen!

Kram <3

John

Tog en bild på mig själv idag. Nu med 86dagar under bältet har ansiktet smalnat av en hel del. Jag blir glad av att se mig själv i spegeln. Jag får mer självförtroende.

Jag la upp bilden på en dejtingsida. Hoppas någon finner min bild intressant och vill prata lite. Hehe

Nu samma dag så har jag kommit fram till att jag suger på att planera. Jag vill ut och fiska. Så då bokade jag lördagen som kommer såklart; det ska tydligen åska och bli riktigt pissigt ute. Kanske inte blir nå fiskande på lördag men lite middag istället. Får se

Peace

... vilket underbart inlägg ! envis, hoppfull - och stark ! Du låter stark och glad och allt går ju verkligen åt rätt håll. Känn mitt stöd. Det här fixar du ! Du har hittat den bästa vägen för dej och vi alla på forumen lyser upp din stig liksom vintergatan en klar natt.

Styrkekramar ?

Så glad att du är "on the roll".

Maken har inte druckit många gånger under vår långa relation. Som sagt, nykterist från början. Sparsam hela tiden. Under min första vecka här så har han beslutat sig för att börja brygga öl (!?) så han har satt 30 liter på jäsning nu efter konstens alla regler. Och i det så behöver han tomma ölflaskor tänker han.
Jag och dottern skulle åka och handla nu på kvällen. Då tycker han att jag ska "åka in till Systembolaget före och köpa lite öl".
"Nej" sade jag.
"Nej" sade dottern. "Du ska inte dricka lite öl, det är inte bra för dig"
Och så blev det ett underligt rollspel där, i princip nyktre maken fick stå till svars för sitt drickande (och inte jag).
"Ni kan inte bestämma vad jag ska göra eller inte".

"Vi tänker INTE köpa din öl" kom dottern och jag gemensamt fram till.

Jag var inte för ett ögonblick frestad att falla till föga, inte det minsta. Nu känner jag mig mest häpen över att HAN nu börjar öka sitt drickande, nu när han inte är "feeder" till mig. Vad står det för tro?

Tack till dig också för svar?
Jag hittade din tråd och läste till då du skrev att du skulle byta forum/tråd. Hittar inte din nya, vad heter den?

Du verkar ha varit helt fenomenal på att sköta jobb och vardag trots alkoholen. Så fruktansvärt jobbigt du måste ha haft det!
Glad att läsa att du nu inte druckit på fyra dagar, starkt gjort!

Jag tror jag dricker(har druckit) ca 7,5 dl-1 l per dag. En Bib räcker i ca 3-4 dagar. Aldrig morgon eller dagtid, endast kvällar fram till ca 21. På så sätt funkar jag alltid dagen efter fast trött och seg är jag ju.

Har läst så mycket om vilken abstinens en del haft, varit tvungna att stänga in sig hemma i 3 dagar och mått oerhört dåligt.

Hur hanterade du abstinensen? Sjukskriven några dagar eller gick det bra ändå? Medicin? Har förstått att du trappade ner i början, hur mycket och hur länge?

Kanske jag har läst för mycket om abstinens, förväntar mig det och får mer ångest bara för det? Är sjukt rädd för att få stark ångest, har haft perioder med panikångest pga hög stress förr. På den tiden drack jag inte ens.
Ska jag få samma ångest nu av att sluta som jag fick då av stress, så kommer det inte att gå.?

Många frågetecken i min skalle nu men det får vara ok tycker jag, positivt att det rör sig åt rätt håll i Hjärnkontoret ?

Värdesätter mycket att få tips och råd, och läsa andras trådar. Kommer också att ge råd och inputs till er andra så gott jag kan. Börjar min resa nu!

.. med C2H5OH.

Jag stjälper mer än jag hjälper. Ni är bättre utan mig.
Tänk inte mer på mig. Jag klarar mig alltid :-)
Lever vidare utan att störa er. Säger upp kontot nu.
Tack och eventuellt på återseende.

Vill så gärna komma över, ge en kram och prata i flera timmar... ♡

Hur ska du kunna vända tankarna nu? Tankarna som kan hjälpa dig med förändringen av annat. Du har din fantastiska start på semestern med dig, den kan ingen ta ifrån dig. Att du dricker mycket mindre är förstås också ett plus.

Du måste uppbåda tillräckligt med energi för att ta dig ut det destruktiva förhållandet. Vad kan du göra rent praktiskt? Vet ju inte hur den yttrar sig, men kan du slå av telefonen, göra dig onåbar inför honom/henne? Eller är det för dig själv du måste sätta upp hinder?

Känner mig själv starkare nu, så fortsätter att följa dig och försöker vara ett stöd och peppa. Berätta gärna mera om varför förhållandet är destruktivt, om du vill alltså. Det är så svårt att råda när man inte vet hur situationen ser ut.

Kramar i massor, Jasmine! ♡

...av att läsa att det går bra för dig, FinaLisa. ♡ Du är så himla värd detta. Känner att även jag är på gång nu så hoppas att vi kan fortsätta att stötta varandra. Kram

Så många dagar du har fått ihop. Nu är du på rätt spår. Med din medvetenhet och analytiska förmåga kommer du att fixa det till slut. Jag hänger på! ♡ Kram

Oj, blir tårögd och tjock i halsen av att läsa era kommentarer. Omtänksamma, välmenande och inte minst en del tankeväckande. Känner ibland att jag inte är värd respons, då jag inbillar mig att jag inte försöker tillräckligt (fast det ska gudarna - och ni - veta att jag gör, trots att det kan se ut på olika sätt).

Som de senaste tio dagarna, till exempel. Har haft semester och varit på den årliga rundan till alla vänner och släktingar. Lunch här och middag där. Kände redan innan vi gav oss av att det inte skulle hålla. Alla dricker vad jag upplever måttligt och jag är tacksam för åtminstone det. Inga fylleslag på långt när. Jag har druckit precis som de andra den här semestern. Hur det kunde funka? Jo, bara för att jag vet att det blir några öl till kvällen behöver jag inget under dagen. Längtar inte ens. Hållbart i längden? Nej, självklart inte! Så dum är jag inte att jag inte fattar det.

Min verklighetsfrånvända strategi under resan är nu dock ett minne blott. Hemma igen och helnykter. Under omställningen går min hjärna på högvarv och klurar på fortsättningen. Är egentligen lite av en allt-eller-inget-person. Tror att jag tjänar på att göra som flera andra här: Gå All in! Ändra om mitt leverne på flera sätt. Har vid flera tillfällen i livet gjort sådana resor med bra resultat.

Är mycket fåfäng och trivs inte alls med den A-övervikt jag skaffat mig. Har också ett wineface jag tycker blir alltmer utpräglat. Konditionen är inte på topp (dagens understatement). Så nu tar jag tag i mycket på en gång. Kanske någon här fullt förståeligt skakar på huvudet och suckar lite medlidsamt: "Ska hon börja om nu igen..." Inte elakt, förstås, men erfarenhetsmässigt logiskt...

Men jag måste prova i en annan ände. MÅSTE! Jag vill vill vill så förtvivlat gärna lyckas. Tänker på ADHD:s ord om motivation och det är säkert så, men hoppas på att den starka motivation jag nu känner räcker för att hinna göra mig stabil i mitt vita liv. Att den ger mig tillräckligt många dagar för att jag naturligt ska klara av eventuella sug. Naivt kanske, men j-vligt hoppfullt.

Detta inkluderar även en hel massa strategier. Har bokat in mig på olika träningar flera dagar i veckan. Lagt om kosten. Ändrat mina arbetstider, är sällan ensam hemma de första veckorna. Som sagt, strategier is da shit!

Min man har gladeligen hoppat på tåget, så som vanligt har jag fullt stöd även där. Han har alltså inga egna A-problem, men hänger på hälsostilen.

Som sagt, tycker att jag, tvärtemot vad jag brukar, låter lite naiv. Men det är nu eller aldrig känns det som. Går det inte vägen den här gången är jag tvungen att söka hjälp (som flera av er också föreslår och som säkert inte alls är läskigt och som jag beundrar alla andra som gjort och som nog är det bästa och som...).

Snälla underbara forumvänner, önska mig ännu en gång ett stort LYCKA TILL, har nog aldrig behövt det mera än nu. Tack ännu en gång för att ni finns. ♡

Kramar från en vilsen och livrädd, men även en envis och mycket (intalar hon sig iaf) hoppfull Vinäger

Tack Märthan för varma ord! Välkommen in i tråden! Behövs ju många kloka tankar kring detta med A.
Absolut kan det vara ångestrelaterat. Kan för lite om mig själv för att på egen hand
fastställa detta. Måste till hjärnskrynklare i så fall ,men vill vara nykter ett bra tag innan
doktorer. Vill att alla spår ska vara väck ur kroppen. Du vet lite skämmigt och så...
Sen vill jag klara av mina 30 dagar av annat skäl. Är lite för nyfiken för att avsluta nykterheten nu.
Vill se vad som händer helt enkelt. Kanske livets smörgåsbord står uppdukat för
mig efter längre tids nykterhet och att öl och vin inte har en så stor betydelse och plats
i mitt liv i slutändan. Kanske är det så.. Hoppas. Om inte så blir jag väldigt besviken
för jag vill inte längre hålla på med att kompromissa och tänka alkoholtankar jämt och ständigt.
Det gäller att hitta sätt som begåvar en med ett friskt och härligt liv fullt av riktiga
känslor som troligtvis, och förhoppningsvis väller fram ju nyktrare man blir.
Många vittnar ju om detta och jag vill se det med egna ögon och bilda mig en egen
uppfattning som jag sedan kan förmedla till andra som behöver lite pepp och uppmuntran.
När jag trillat dit som jag gjort ger ju ingen trovärdighet direkt, utan mer vittnar
om hur den här liraren strular runt och gafflar om nykterhet ;-)
Som sagt hoppas att det håller. Hur mår du själv? Hoppas att du mår fint
och kämpar på. Här inne släpper vi inte taget om varandra. Har inga flådiga hjärtan på
min Mac så du får ett <3. Hoppas att det duger, det är ju tanken som räknas eller hur ;-)

Ha det fint Märthan

//John

Jag behövde höra det om att känna efter vad "DU verkligen känner, inte spegla den sjukes verklighet!"
Så är det ju. Enkelt men så svårt. Jag är så trött och less på vad alkoholen har ställt till det i mitt liv med många alkoholister runtom och själv hade jag en längre period med att inte kunna dricka "normalt" och hamnade i ytterst jobbiga situationer. Så jag vet vad skam/skuld och förnekelse är. Därför har jag valt bort att dricka alkohol överhuvudtaget sedan tre år tillbaka,  med undantag och då något enstaka glas vin vid ett par högtidliga tillfällen. Skönast att vara nykter. Så ibland känns det som om jag är på ruta 1 vad gäller alkohol. Ett steg framåt och två tillbaka. När jag numera är nykter tänker jag att nu är det jätteviktigt att sätta gränser för att ha ett hållbart liv med goda relationer.

Du är också grym! Skitgrym!
Skönt med några semesterdagar kvar. Tänk vad skönt att gå dit och se allt KLART! <3

Jag hoppas så att din regndans funkar!

/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Märthan - så klok. .
Jag vet ju att du har rätt. HELT rätt.
Men det tar emot. Ju. :-(

Det var jag som hade blivit utloggade insåg jag, har nästan alltid för brått ?