Senaste kommentarerna i forumet

Ingen mer respons på det som hände mer än att X tycker att våra verkligheter skiljer oss åt. Ingen ursäkt för trist beteende, förolämpningar och hög grad av berusning av det som skulle bli en trevlig stund.
Det är märkligt att det känns så ångestladdat av att ha sagt ifrån och lyfta det som jag anser vara ett problem upp till ytan, blandat med tankar om att jag överreagerar. Usch. Nu får jag hålla i och stå ut med dessa känslor. Jag vill inte umgås med X i samband med alkohol. Och jag behöver absolut inte höra av mig för att lyssna hur X mår.

Jag vet inte om jag har abstinens men har jag inte druckit på 3-4 dagar blir jag irriterad och suget kommer. Dagen efter är jag dock aldrig sugen. Det är den sköna känslan av att vara i harmoni som gör att jag fortsätter dricka. Jag började dricka som avslappning när min då varande man omkom i en olycka och jag blev själv med barnen. Men mitt liv är bra nu, omgift, ett bra jobb, det går bra för mina barn. Jag har ett barnbarn som jag älskar att ha hos mig. I höstas blev jag sjuk, viste inte vad det var men blev tröttare och tröttare. Då tog jag till vinet igen för att orka vara social över huvudtaget i efter nyår och sjuka mängder vin i mellandagarna. Ville jag inte finnas mer. Men har man barn måste man finnas! Gick till doktorn och jag har drabbats av utmattningsdepression att jag gått ner mig från början beror troligen på att jag länge gått med hypotyeos (underproduktion av sköldkörtel hormon) jag fick antidepressivatableter och levaxin. Som den alltid högpresterande kvinna jag är. Sjukskrev jag mig inte. Nu är jag bättre och skulle nog vara helt bra om jag kunde låta bliatt dricka. Jag tillåter mig aldrig att vila för allt ska vara så perfekt och bra. Fast träna orkar jag inte längre. Dessutom är jag oftast bakfull de dagar jag är ledig och kan träna. Förut tvingade jag mig att träna i alla fall då svimmade jag och körde omkull på cykeln. Då röntgade de mitt huvud, akut migrän utlöst av ansträngning var det bara men obehagligt. Så nu plågar jag mig inte genom träningen dagen efter. Jag är hård mot mig själv för ingen får drabbas av mitt drickande. Jag gör allt som ska göras ändå och lyckats med det.

Dagarna efter en fylla är jag nervös orolig och drivs av samvetet.

Jag dricker ca 2 flaskor vin/dag, dagligen, så jag har inget bra råd att ge förutom att inte ta det där första glaset. Att försöka begränsa sig till att bara dricka ett visst antal glas, börja en viss tid på dagen, sluta en viss tid på kvällen....vem har inte försökt det? Det håller en dag eller två. Mitt problem är att jag totalt "glömt bort" mina föresatser efter några glas. Att jag tappar tidsbegreppet och vips är klockan midnatt och jag druckit vin sedan kl 15.30.... Och jag känner aldrig utav den där gränsen, när jag tappar kontrollen över alla goda föresatser. Nu har jag varit nykter två dagar och varit på mitt första AA-möte. Väldigt positiv upplevelse. Testa gärna. Bli inte avskräckt av att du på något sätt ska sluta dricka resten utav livet. Det bestämmer ingen annan än du. Men man möter människor som förstår, känner igen sig och kan ge stöd.

Ja. Först kräksjuka barn. Och sedan jag. I värmen. Krafterna tog helt slut. Hade verklig behövt någon som tog hand om mig lite. Men nu ser jag ljusare på livet igen.

Ska försöka bada lite i dag. Barnen är så rastlösa nu efter dagar instängda. Och i mig kryper det. Trots orkeslösheten.

Tack för kramar. Uppåt. Framåt.

Ja, varför dricker vi? För att det är gott, för att slappna av, för att tiden går lite fortare när vi har tråkigt. För att vi mår bättre efter några glas och står ut med det som gnager inom oss annars. Till slut blir det en vana man knappt reflekterar över att man gör. Det är när den där vanan börjar ge mer ångest och man blir mindre och mindre intresserad av annat än få umgås med sitt vin, det är väl då man börjar känna på sig att det gått lite överstyr. Prova ett AA-möte! Jag gjorde det för två dagar sedan och längtar redan till nästa vecka. Vilka trevliga människor i blandade åldrar och kön som hälsade mig välkommen. Man behöver inte alls ha hamnat på "parkbänken" för att gå dit. Det alla har gemensamt är att man vill sluta dricka - åtminstone just idag.

Försök att byta jobb medan du kan. Det blir inte bättre ju längre tiden går. Det vet jag. Jag blev bara mer deprimerad/drack mer/orkade mindre... Du ska inte stå ut med ett "skitliv". Du är värd bättre. Det är vi alla. Var inte rädd för abstinens. Jag har ingen ännu på min tredje nyktra dag efter att ha druckit motsvarande 2 flaskor vin/dag, varje dag i ca fem år.

Glömde skriva igår att i samband med det märkliga suget igår (dag 16) ( som egentligen skulle kommit idag dag 17, som det brukar göra)
var förenat med en enorm smärta i hela kroppen. Det var nog smärtan som krävde A-bedövning nu när jag
tänker på det i efterhand. Jag hoppas och tror att det var/är det som är fenomenet. Mycket märkligt i alla fall.
Som tur är så stod jag ut och klarade denna min absolut värsta prövning hittills. Har någon annan här på forumet
samma erfarenheter just gällande smärta så lång tid efter A-avslut? Det ska ju vara värst i början men det är jag ju så van vid.
Sen har jag ju flera tankar kring hur/varför suget kommer och när. Nurture var lite inne på det igår.Och jag undrar försiktigt om det finns något
matematiskt typ Fibonacci eller annan formel typ av sjundevågen grej som gör att man räkna fram kommande dåliga dagar
och kan planera för dessa på ett bättre sätt, så att man kan förbereda sig och slippa chockdagar som jag hade igår.
Troligen finns det väl inget vetenskapligt mer än att yttre faktorer såsom näringsintag, sömn, träning m.m. som hjälper kroppen och
håller immunförsvaret uppe och ger bättre förutsättningar till reparation av den sönderdruckna människokroppen.
Det ska göra ont att bli frisk och nykter således :-(. Har jag rätt där?
Om jag vet att det i framtiden är förenat med smärta att vara nykter under vissa perioder av läkning och har kunskap om det och är
förberedd på att det troligen gör ont nästa gång (om ex.vis 7 dagar) så kommer jag 100% säkert agera annorlunda än jag gjorde
igår när jag diskuterade med A-jäveln i en timma. Förspilld tid så det skriker om det.
Om jag bättre förstått orsaken och att smärtan försvinner om någon timma så hade jag negligerat gubben A på axeln
direkt och inte inlett förhandlingar med vederbörande. Gårdagen går till historien som ett enda stort frågetecken (?).
Känns bättre idag som tur är, än så länge ska tilläggas...

Styrka till alla här på forumet vill jag ge <3

//John

Jag har också ca 20 kilos övervikt och jag tror mycket beror på alkoholen. Inte bara alkoholen i sig själv utan även suget efter snacks och annat medans man dricker. Inte sitter jag med popcornskålen i knät när jag är nykter! Min övervikt beror dessutom på depression och ingen motion. Ingen ork till någonting annat än dövat sig med vin. Jag har varit nykter i två dagar. När en vecka har gått ska det bli spännande att se vad som händer på vågen.
Kram

Hej Lano! Du har redan börjat genom att skriva här. Här finns gott om personer i liknande situationer som stöttar och peppar. Jag är själv ganska ny här och har samma problem som dig, fast jag har druckit dagligen en längre tid. Jag landade till slut i en daglig konsumtion av 1,5-2 flaskor. Kände mig inte berusad, upplevdes inte som berusad, men har på senare tid fått värre symptom på min utmattning med förvärrade koncentrationssvårigheter, ökad oro och trötthet. Dessutom en kraftig viktuppgång. När jag av en slump hittade hit insåg jag att A är stor bidragande faktor till mitt mående och kom till insikten om hur jäkla ohälsosamt A är.

Man är ju så olika så jag tror att var och en behöver fundera på varför man dricker. Det gäller att hitta sina strategier och vad man själv vill uppnå. Eftersom du inte har daglig konsumtion antar jag att du inte lider av abstinens, utan problemet uppkommer med att du inte stannar vid ett eller ett par glas. Precis som du skriver är det aldrig bra att dricka 2 fl vin på en kväll och det är väl den reflektionen du själv gjort. Vad gör att du fortsätter? Går det av bara farten? Eller fortsätter du medvetet?) Jag började för en vecka sedan och bestämde mig för att begränsa mig till 1-2 glas vin per dag och aldrig före 18. Jag vågar inte sluta tvärt, känner att i mitt fall skulle risken att falla tillbaka bli stor. Jag tror att det gäller att försöka ha koll på vad man gör, så att inte autopiloten i en konsumerar all A. Är man medveten om det har man hela tiden ett val, och man kan resonera med sig själv inför sina beslut.

Fortsätt skriv här, dela dina tankar och funderingar. Lycka till!

Hej M
Hoppas du har det okej!
Har koll på dig och blir lite orolig, när du inte uppdaterar din tråd.
Skriv gärna ❤️
Kram S69

Hej VM
Håll ut, jag lovar dig att tröttheten avtar, upphör. Ha tålamod, ha tålamod med dessa "skitdagar".
När du fixat dom, då jävlar kommer du känna dig stark, vaken och ha ett jävla driv igen ??.
Kram S69

Känner mig fullständigt värdelös idag, fast jag vet inte riktigt varför. Känner så ibland och då är det väldigt bekvämt att döva med A. Kanske beror det på att jag gick och lade mig kl 21.30 sov som en stock till 06.30 och ändå vaknar trött. Besviken för att piggheten jag åtnjutit sen jag började minska var borta och att jag när jag är trött har mycket svårt att företa mig något. Har tre saker jag måste uträtta idag. Instinktivt säger min hjärna att detta kommer att bli jobbigt och i vanliga fall försöker jag få dessa saker avklarade så snart som möjligt för att jag, som jag i min enfald har trott, ska komma hem igen och få energi efter ett par glas A. Öööhhh? Vilket idiot jag har varit som inte begripit att man blir trött av A. Försöker resonera med mig själv, men det är så jobbigt när man är trött!

Önskar alla kämpar en fin dag och att ni är stolta för er kamp. Jag måste säga att jag beundrar er så som trots snedsteg har kraften att lägga det bakom sig och fortsätta. Respekt!

Jag tar något som kallas antabus två gånger i veckan. Vilket gör att jag inte kan dricka alkoholhaltiga drycker.

Eller så kanske du behöver sitta ned och prata med någon om vilka mål du har. Hur länge vill du vara nykter osv. Det finns VC, beroendemottagningar osv.

Varit nykter i 4-5 dagar. Kommer aldrig klara längre än en vecka. Jag gör aldrig det.
Allt blir så jävla tråkigt.
Orkar och vill ingenting. Allt känns så meningslöst.
Jag vill bara leva och må bra, men hur fan ska det gå till när jag inte kan hålla mig nykter mer än 4-7 kvällar i rad utan att allt börjar kännas tråkigt.
Mår så mycket bättre när jag dricker. Sköter jobbet, mindre ångest, får bättre självkänsla även dagen efter då jag är bakis.
Finns ingen närliggande anledning att sluta.
Börjar bli smällfet och så men det dör jag ju inte av nu.
Vill väl iofs inte dö av det senare i livet heller..men som sagt. Hur fan ska jag lyclas ändra på detta när jag känner som jag gör?

Hej!

Då har du tagit första steget. Toppen!
Det är inte så dramatiskt egentligen. Många trillar dit och vi är alla människor av kött och blod med olika egenskaper
rent fysiskt. Detta vet läkarna om och de dömer ingen som söker vård. Några blodprover så att du kan släppa ångesten och
oron för div. sjukdomar. Oftast förstorar man allt när man dricker dessutom. Kroppen reparerar sig på ett fint sätt utan A.
Det kommer att gå fint ska du se. Skriv gärna och berätta..

Lycka till

//John

dag 86.

spydde upp antabusen.

tisdag och torsdag ska jag ta antabus. Har aldrig gillat smaken av antabus och har alltid kväljningar.

Så idag när jag drack antabus så kräktes jag, frukosten flög upp den med.

Skulle kanske kunna dricka antabus om man blandade ut det i saft eller något. Någon som har testat?

För jag tänker inte dricka antabus igen. Hatar smaken så in i norden. Usch.

Lycka till!

Utan körkort är man tillkortakommen helt klart min vän.
Förstår hur du tänker...

Vi hörs av kompis <3

//John

Tänker på dig undrar hur du mår. Har du sovit? Tycker att du är strong. Läste din förra tråd om att du behövde ha ett vinglas på natten t.o.m. Men det känns som att du har ett inre starkt driv och nu har bestämt dig. Peppkram!

Jag har ringt vårdcentralen och bokat tid. Jag sa som det var och att jag gärna ville ha en läkare som var bra på det här. Och blev väldigt bra bemött. Ska dit nästa vecka!! Har laddat för samtalet sååå länge och sedan var det inte alls svårt.
Så då är jag igång!

Jag vill verkligen bli helt nykter. Jag kan inte se situationer där jag vill vara full eller berusad. Jag dricker ju bara när jag är hemma och det är jag ju hela tiden för att kunna dricka...

Om du blir tagen för VAB två gånger på ett år så inleds en körkortsutredning. Om du tar hjälp kommer du inte vara orolig för ditt körkort, inte ens om du ska vara yrkeschaufför. Ursäkta jag skriver så här men att vara alkoholist är som att ha en annan typ av medicinsk sjukdom som ex diabetes. Sjukdomarna och dess symtom är ju helt olika och har lite olika konsekvenser. Så ta du all hjälp du kan få för ensam är inte stark.

Är nöjd och belåten.
Det var allt för nu.
Önskar alla en skön torsdag.

Kramar ???

Första arbetsdagen efter semestern. Lite svårt
att sova, men det var mest på grund av åskovädret tror jag.
Lyssnade på guidade meditationer så att jag somnade däremellan och på en bok.

En reflektion är faktiskt att min kropp förändrats något. Jag är smal, men har haft en uppsvälld mage (lite åt "gravidhållet"). Den har faktiskt minskat i omfång känner jag. Av allt att tro av vad jag läst nu om "anti-inflammatorisk" kost så kan jag absolut tänka mig att allt vin legat och liksom "jäst" i tarmarna liksom. En helt annan, lättare känsla.

Och detta är bara början.

Ha en fantastisk torsdag alla fina.

...framförallt får jag ångest på nätterna av att dricka vin. Tog många år innan jag fattade att det är vinet (lägg till några cigg) och inget annat. Har haft en jobbig familjesituationen och började då dricka lite vin på kvällarna för att det kändes så himla bra just då. Det räcker med två glas för mig så somnar jag skönt men vaknar som ett brev på posten under natten. Sen blev jag deppig och ilsken på dagen. Jag förstår precis på pricken vad du menar och hur du känner. Nu har jag inte druckit något vin på två kvällar och har absolut ingen ångest på natten. Kvällarna innan det blev det några småglas och då sov jag genast sämre. Här inne finns så många underbara peppande människor, jag har dålig karaktär men försöker ge tillbaka lite också men många har kommit så mycket längre och är så himla duktiga så jag skäms lite. Lycka till och framförallt en varm kram

Som att du skulle behöva en stödgrupp?
Länkarna AA eller någon samtalsgrupp som är i samma sits som du.
Trött på drickandet,men med svårigheter att starta om ett nytt liv där alkohol inte ingår.

För mig som medberoende så har resan varit på liknande sätt.
Substansberoende har jag inte varit.
Men av relationer och framför allt dysfunktionella där jag fått vara hjältinna.

När jag styrde om mot nya mål så kändes det som att det inte fanns några alls.

Livet var tomt och meningslöst och jag halkade hela tiden tillbaka till gamla beteenden.

Så det är ju inte bara att avstå det som bryter ned en.
Det är ju också att veta var man ska styra skutan.
Men nu skriver du igen.

Det är ett gott tecken.

Är ju inte omyndigförklarad.
Inte heller utan körkort.
Att hålla bilkörningen från honom pga onykter körning är förståeligt från er anhöriga men inte helt ok.

Jag förstår din/er tanke om att han naturligtvis blir en fara för sig själv och andra om han kör onykter.

Men det är en resa han borde få göra själv.
Att frivilligt sätta in de begränsningarna mot sig själv.
Inget ni ska tvinga på honom.

Men dilemmat är svårt och alla som blivit skadad eller drabbad av fyllekörning skulle troligen hålla med er.