Senaste kommentarerna i forumet

Ikväll pratade jag och mannen lite om bilkörning. Han har varit helt nykter drygt en månad. Åker buss till och från jobbet, trots att det blir krångligt med det yrke han har, hantverkare. Har jobb på olika platser och behöver verktyg och maskiner. Det mesta går inte att ta i ryggsäcken. Han klagar inte men jag förstår att det blir problem. Värre när det blir andra ställen som han ska vara på, arbetsställen varierar ju då och då.
Barnen vill inte att han kör bil än. Jag kan tänka mig att det går under förutsättning att han blåser i alkoholmätaren före körning. För mig personligen är det också ett problem att ta mig någonstans utan chaufför. Kollektivtrafik fungerar inte för min del. Anlita anhöriga går ju men bara till en viss gräns.
Jag tycker inte att fler än jag och barnen behöver vara överens om han ska få köra bil eller inte. Tyvärr finns det massor av åsikter inom nästa radie av anhöriga. Så många som TYCKER och VET hur min man mår och vad han behöver... Hur långt ut utanför vår familj ska/bör vi ta hänsyn? Är glad att inget hände när han körde påverkad, men hur länge är det rimligt att han "straffas"?

Kanske mina inlägg borde ligga under rubriken "Forum för anhöriga"? Kommer nog mest att bli mina tankar och funderingar, men samtidigt så är det ju "Det vidare livet". Jaja återstår att se ?

Kram ??

Ja! Alkohol är ångestframkallande..!

Jag hade ångest vilket fick mig att börja dricka..det hjälpte ju i början men till slut fick jag ju mer ångest!

Jag höll upp i ett halvår vilket fick mitt mående på banan igen..ingen ångest. Så släpp alkoholen är mitt råd för att slippa ångesten..

Idag dricker jag dock för mycket för mitt eget bästa igen..inte för att jag mår dåligt utan för att min fritid inte innehåller något annat. Men börjar närma ångesttecken för jag borde göra nåt åt det..

Jag förstår att du blev rädd. Jag håller på att ta om mitt körkort och kan bli inkallad för blodprov precis när som helst och det innebär att jag inte får dricka under några omständigheter. Och jag funkar så tyvärr att om någon utmanar mej att jag inte får/kan göra något så går jag ut.. och gör det.
Men nu får jag alltså inte. Och jag är rädd för min vanliga ’trotsreaktion’ på förbud. Inte lätt !

Kram igen ?

magsjuka i denna värme! Då vill man bara bli omhändertagen! Och är det någon som tycker synd om en är det bara en bonus? skönt att det är över! Man klarar tack och lov mer än man tror! Alltid! Kram

Vilken fin pepp :-) Tack Nurture!
Detta behövde jag.. Fint skrivet igen.
Tar din text och lägger under huvudkudden när jag snart ska nanna <3.
Nu är det lättare att låta bli när man får så fina ord av en vän här på forumet.
Viktigt att försöka förstå detta med suget och när man är nära dikeskörning.
Om man vet vad det beror på är det lättare att låta bli A.
Det är nog som du säger Nurture, att kroppen reagerar och man får konstiga
fenomen i kroppen när man är utan A. Konstigt att det tog 16 dagar ändå.
Kände inget konstigt förrän idag. 15 dagar gick hur lätt som helst.
Någon skrev om HALT här och på mig stämmer hunger. Stillad hunger
ger kraft till att säga nix till A-djäveln. Så upplever jag det,
Var faktiskt hungrig idag när suget kom som en blixt från himlen utan förvarning.
Jag var inte beredd helt enkelt. Är fortfarande i chock efter det hemska idag.

Kramar ger jag dig i mängd!

/John

Har en massa negativa tankar just nu.

Jag har försökt att styra upp livet så gott jag kunnat, samma gamla känsla gnager i hjärnan på mig.
Ingenting förändras av sig själv. Det jag har förändrat är mitt drickande, inget annat.
Inga försök tycks goda nog, och i det stora hela har ingenting egentligen förändrats.
Samma gamla skit, rent ut sagt. Jag skulle vilja skylla ifrån mig, men det kan jag inte.
Jag har ingen motivation, ingen viljestyrka, ingen karaktär att tala om.
Lallar omkring bara, jag väntar inte ens på bättre tider, för som jag sa:
Ingenting förändras av sig själv.
Det känns som om det gör varken från eller till om jag dricker eller inte.
Och det gör det inte heller. Vet inte vem jag försökte lura.
Ständigt som ett jävla mantra:
Ingenting förändras av sig själv.
Men vad fan ska jag göra?
Lust att spy ut alla jävla tankar som galla och börja om igen.
Men det löser sig väl, eller också inte.
Som jag ser det just ikväll, inte.

Nu har jag gnällt lite som en av kungarna i sandlådan.

... att läsa dej !

Dina observationer är så intressanta. Tänk att ditt sug alltså har en så regelbunden frekvens. Det måste finnas nåt vetenskapligt samband.

Jag är lekman medicinskt även om jag i mitt jobb betraktar mycket inom den medicinska vetenskapen då jag hanterar berättelser om medicinska samband. Det måste finnas studier därute om alkoholuppehåll och när ’sug’ infinner sej - frekvenser etc. Som den eviga optimist jag är tänker jag att det är din kropp som reparerar sej själv. Små vättar i hjärnan som far runt och wirar ihop nervbanor som legat i träda. Nu har de wirat ihop både det ena och det andra ( det är bra !! ) så nu börjar du känna nya känslor och suget uppstår.

Se det som en läkningsprocess som du under inga omständigheter får störa. Man ska inte avbryta penicillinkurer. Du ska inte bråka med din läkning, John.

Vi kan ha-tråkigt-sjukan eller sorg-sjukan eller nån av alla dessa lidelser som infinner sej när vi slutar bedöva oss. Men det är kanske den största utmaningen att lyfta blicken 45 grader eller nåt sånt, och se en helt annan värld. Jag gör det ibland när jag går på
stan. Vi lever ett liv av inteyck inhämtade i ögonhöjd men om vi tittar lite uppåt under promenaden ser vi en annan, lika sann, verklighet.

Nu har jag skrivit om vättar, nervbanor och vikten av att lyfta blicken ( utan att gå in i lyktstolpar ) så jag förstår om ni tror att jag lever en kemisk verklighet idag men det gör jag inte.

Ta alkoholjäveln i hans äckliga ludna svans, slit ner honom från axeln och avliva öket ! Han protesterar för han får inte bo i ditt huvud längre !

Skickar sannerligen eftertryckliga starka vågor till dej genom cyberrymden. Håll i och håll ut. Du ror detta iland, vännen.

Styrkekramar ?

har jag sagt stopp till X och också erbjudit att följa med till AA. Semester och mycket alkohol och redan tidigt på dagen..

"Psykiskt instabil och magsjuk tvåbarnsmor med högst komplicerat förhållande till barnens pappa letar efter någon som kan klappa henne på huvudet och säga att allt kommer att bli bra".

Magsjukan är nu över och förståndet har återvänt. Självironi finns det dock mycket av. Jag överväger i alla fall inte längre att lägga upp en profil på diverse sidor? Jag behöver inte bli klappad på längre och jag har kommit ut på andra sidan med visshet om att jag klarade av även detta.

Min hjärna spinner idag. Spinner spinner och tänker massor. Alla tankar går i 300kmh. Googlade bieffekter på voxran om det kunde vara något, men hittade inget om det. Svårt att sitta stil. Sjukt med energi. Googlade mani och hypermani också, men icke. Passade inte heller in. Skönt ifs. Kanske behöver jag fysisk aktivitet varje dag helt enkelt? Som en hund? De behöver ju olika beroende på ras.

Kan ju vara så min hjärna fungerar? Alla synapser börjar connekta med varandra igen. Svårt att hålla koncentrationen. Förutom på honom, exet. Läser hans meddelande igen. Ser olika vägar på hur detta kan gå. Allt från att vi redan är
Tillsammans igen till att inget händer till att vi blir kks...

Vad menade han med att han tänker på mig, mycket.
Är det ett sätt av saknad eller är det att han vill ses för avslut.
Borde egentligen försöka lägga alla tankar kring honom på is. Såg att han hade spelning i kväll.
Lite tråkigt att inte se den, men vi är inte där ännu.

Fick en fjäril i magen tidigare idag, farligt. Men hellre en fjäril än tårar. Fan kärlek gör en koko.

Och mina grannar röker seriöst en gång i kvarten. Störigt, idag har jag nikotinabstinens. Men just idag är jag rökfri hela dagen ;p

Bröööööööl kan man stänga av hjärnan? Bara sätta den på standby 15 minuter en kvart?
(Här tror jag många använder alkohol för att stänga av) (jag tror jag kan ha gjort det också) (förut alltså, inte nu...) (vaddå tänker på mig, mycket..... ?!?)

?

ditt tillägg. Du är så klok och så grundad i din nykterhet och vad som är viktigast. Du har väl vänt ut och in på dig så det räcker... det här med dottern handlar om andra saker, eller hur? Det jag tänkte skriva var att nu gäller det att ta en dag, en timme och säkert ibland ett andetag i taget. Hon kommer att behöva dig när hon kommer tillbaka. Jag förstår det som att hennes pappa hör till sekten och har hjälpt till att locka henne dit - antagligen i bästa välmening? Så svårt.... och så starka krafter.
God natt ❤️

Men detta kanske var oundvikligt, hade detta inte kommit
nu hade det kommit över mig förr eller senare ändå.

Och tur att det kom när jag är nykter och stabil.
För trots allt kommer min nykterhet alltid i första rummet.
Jag vet inte något som skulle kunna komma före det, för med
min nykterhet kommer styrkan. Har jag inte styrkan kan jag inte kämpa.
För något.

Tack. Ja jag har kontakt med dom och även andra grupper.
Tyvärr är min psykolog på semester men självklart kan jag ta hjälp
på andra håll. Men jag vet inte om jag orkar mer. Har ju gått på alkoholklinik
och vänt in och ut på mig själv. Och sen ADHD utredning i ett år. Jag orkar inte
mer hjälp.

Sisofys - Det är öppet. Dörren är vidöppen. Det vet hon.

Hon vet också att detta gör så ont i mig. Jag får inte tag i henne.
Jag skrev när jag fortfarande var oblockad på sociala medier och
fick till svar att Hon avböjer kontakt och att hon vill bli lämnad ifred.

Sen tog hon bort alla sätt där jag kan ta kontakt och böt mobilnummer.

Jag tror inte jag kan göra så mycket mer än att vänta på att ett tvivel
ska uppstå. Att hon själv uppfattar att läran är fel. Hon är extremt smart.
Dock väldigt lättmanipulerad. Svag i sitt sätt, timid och medgörlig.
Har alltid varit den snälla, tysta typen. Den som hänger med utan att
säga ifrån.

Så ja hon har vart ett lätt offer. Jag har ju under alla år sen hon var
liten skyddat henne, bråkat, bett på mina bara knän, anmält till soc - när jag har märkt
att hennes sätt har varit förändrat när hon har kommit från sin pappa.
Vart livrädd för detta men nu har det skett.

Jag har trott att det har varit under kontroll men icke.

Ja hon sa bara helt plötsligt att hon skulle typ viga sitt liv
åt detta. Då sa jag Inte i mitt hem. Jag kan inte acceptera detta.

Då hämtade hon sina saker när jag inte var hemma och drog och
sedan dess (slutet av Maj) har jag inte hört av henne förutom ett par mess som hon då svarat
kort på och sen blockerade hon mig.

Väldigt fint skrivet!
Kärleken är det viktigaste <3.

Kram

John

Min dag 16 idag. Skulle ju inte räkna och redovisa här på forumet men kan inte låta bli.
Fattar nada. Jag brukar få besvär dag 17 men det kom idag som ett godståg rakt i magen.
Fick en ävvlans hybris och sug idag. Brukar inte ha sug utan bara svårt att hålla mig borta
från kakburken s.a.s. Det var nära idag... fyy vad nära det var..
Men jag stålsatte mig. Tog en atarax 16.30 istället efter en timmes velande med A-jäveln.
Det är lugnare nu men blev rädd på riktigt när det här fenomenet (suget) uppenbarade sig.
Hoppas ju att det inte är ett kemisk sug. Det får det bara inte vara.
Kan ju vara värmen som gör att man blir kollrig.
Igår var det euforiska känslor och idag ner i dyn på riktigt.
Jag ska bara klara detta nu. Ger mig inte denna gång. Nope

Kram till alla kämpar där ute i cyberrymden

//John

för din rapportering om en underbar sommar☀️? / mt

Du är så klok, fantastisk och någon att se upp till här på forumet och det gör mig ont att du behöver gå igenom det här. Så imponerad av att du håller dig nykter. Du skriver i princip att din dotter är allt. Förstår det som att du gav henne ett ultimatum? Hon är så ung och de fattar ju ingenting... finns det en annan väg att ta för dig tror du? Förstår att du inte kan scceptera, men jag tänker på den bästa strategin. Hsr inte nån susning om vare sig vad det rör sig om eller vad som är smartast, men det låter så ledsamt allt det här. Och hon kanske är för stolt för att komma tillbaka. Du är äldre och klokare... finns det nån möjlighet att lämna det lite mer öppet? Utan att backa på principerna. Ber om ursäkt om jsg klampat på, men brytningar är så tråkigt.

eftersom du sökt krishjälp att du har fått info och kontakt med FRI http://www.fri-sverige.se eller motsvarande.
Jag önskar dig en natt med god sömn ❤️ / mt

man i diket men det är bara att styra upp på sin väg igen! Nästa gång han vill träffas tror jag att du kommer att säga jättenejtack för då har du nåt annat roligt eller viktigt planerat som gör att hans förslag verkar helt ointressant :-)

Jag lydde makens uppmaning. "Vad luktar det som?"
Jag kände en doft av typ "Hallonsoda" med en ton av alkohol, ungefär som "Breezer".

Jag öppnar ögonen och ser ett stort glas med röd "läsk" under min haka.
"Smaka"
"Är det alkohol i?"
"Ja, det är hallonöl, smaka!"
"Nej, inte om det är alkohol i!"
"Va! Men smutta kan du väl göra?"
"NEJ!"
"Ok, värst vad du har blivit....petig nu då".

Visst var jag duktig som stod emot!
Särskilt lockande var det faktiskt inte heller.
Jag överraskar verkligen mig själv nu.

s***n vad trött jag är. Nåväl, det är hettan, fysiskt arbete och säkert lite undersövd med. Sov så himla gott när älsklingen var här förra veckan. Saknar det, våra kvällsdopp för att svalka oss, glittret av månen i vattnet, båtresan.

Han vet allt om resan jag gjort och den jag gör just nu. Är som en fyr som lyser klart när tjockan lägger sej. Han är fysiskt stor, mentalt en force of nature och han har söta fötter. Och han är helt normal.

Han kommer aldrig att läsa detta men älsklingen, tack för att du lindar in mej i din trygghet och för att jag får vara liten, rädd och stark samtidigt. Du förstår nu mitt behov av total ärlighet och uppriktighet och du är modig och rak. Du mådde inte så bra vissa stunder heller för det tar att skilja sej och att få jobba dubbelt på jobbet för att man är så lojal och stormar fram med empatin som en supermancape fladdrandes bakom sig men jag har gjort samma resa och jag vet att det krävs styrka och uthållighet. Tack för att du vågade tro på kärleken fast du var trött och nollställd efter ett långt förhållande där du gett allt, tills inget fanns kvar.

Jag älskar dej. Jag skall göra din börda lätt. Ikväll och för alltid är för dej.

All min kärlek.

Är just idag övertygad att det är något allvarligt fel på mig... På något sätt trodde jag att jag skulle bli en fantastisk människa bara jag slutade dricka. Dvs, normal mamma, som har tålamod att leka med sina barn, baka bullar, ja, ni fattar. Men nä, detta var tydligen inte alkoholrelaterat, bristen på dessa kvaliteter.
Idag har det för mig varit en fullständigt vidrig dag, spenderad på Liseberg. Min enda lediga dag på över en vecka och jag hade hellre varit på jobbet...
Vad är det med mig och såna ställen!? Har aldrig tyckt de är de minsta roliga och försöker undvika dem in i det sista, vilket såklart drabbar mina barn. Men så åkte vi idag, med kusin och allt, och jag vaknade svart i blicken och är det fortfarande. Väl där får jag använda all kraft jag har till att dölja hur jag känner och efter fem timmar är jag mentalt slut. Just nu undrar jag om det kanske är jag som är i behov av en diagnos, inte min son.... Jag blir inte bara lite less och irriterad, jag blir aggressiv och behovet att strypa någon blir oroväckande starkt. Det kryper i skinnet och jag väntar på att jag ska explodera.
Suget då? Suget att dricka? Enormt naturligtvis.
Men det är klart, jag kan inte skylla ALLT på Liseberg, så mycket annat är skit och om det inte varit det hade jag inte varit lika mordisk.
Det är bara det att det är jobbigt att inse att allt blir inte bra bara för att man slutar dricka.
Man blir inte en fantastisk och fin människa per automatik, livet slutar inte att ge en käftsmällar och knivhugga en i ryggen. Snarare känner jag att Livet är som människor som sparkar neråt. Sparkar på de som ligger eller står på knä. Sånt är livet, inte rättvist, inte lätt, inte vänligt.
Jag blir förbannad, jag läser vad MM skriver om sin dotter och det hon går igenom och blir så ledsen (inser att en dag på Liseberg inte är hela världen...), läser om ADHD och blir ledsen över att ingen kamp någonsin tar slut egentligen och gör de det så uppstår bara en ny...(Lättad dock att det inte var KOL min vän!)
Tänk om det kunde vara enkelt någon gång ibland.

Jag tycker du låter sund.
Har bra koll på läget och sätter upp tydliga och rimliga gränser för vilka miljöer dina barn ska vara i.

Din man tycker och agerar annorlunda.
Vilka gränser kan du hålla fast vid och strida för?
Hur vill du ha det runt dig och dina barn när det gäller alkohol.
Tyvärr så rår man inte på en annan människas värderingar.

Jag har inga bra råd att ge annat än ovanstående.
Jag tycker du resonerar rätt.

Jobbat en och en halv vecka redan. Känns längre. Har inte saknat alkoholen nämnvärt men suget kommer väl när jag minst anar det. Får hålla koll på vad som orsakar det värsta suget. Och lära mig av det.
Har varit på ruskigt dåligt humör dock. Och trött. Jag har hemsk pms och det brukar vara en trigger. Så nu går mitt hemska humör ut över älsklingen... Jag försöker verkligen bita ihop men ibland bara ramlar de elaka orden ur munnen. Skärpning!

din tillvaro på honom! Sätt dig ner med ett papper och en penna och så skriver du "Mitt nya liv" högst upp och så bara du brainstormar utav bara den! Om du fick välja helt fritt, vad skulle du göra då? Gå på det där mysiga caféet kan vara punkt nummer ett. Sjunga i kör? Gå en kurs? Hjälpa andra (typ Röda Korset eller liknande)? Skriva en bok? Gå ut och dansa? Bio? Resa? Hitta nya vänner? Dejta så småningom? Livet är så fyllt av underbara, fantastiska saker att göra, nya människor att träffa, platser att se, nya känslor att känna så ge dig ut och lev! Ta dig tid att sörja det som inte blev som du hade hoppats på, landa och bara var ett tag men ge dig sedan ut och lev! Kram!