Senaste kommentarerna i forumet

Han skrev precis "jag tycker vi ska ge det ett försök :)"

Sex veckor nykter på dagen, och jag ligger och fnittrar på en solstol i skuggan bland vänner.

Nuuuu blev det vattenkrig!
Fridens ?

Tack!
Ja finns ingen insikt så finns det knappast hopp om förändring. Han tycker snarare att livet är orättvist och att han har blivit drabbad av något hemskt. När jag påpekat att det hemska beror på att han drack för mycket kallar han det för en olycka. Vill inte ta ansvar... först skulle han aldrig dricka mer och han lovade att söka hjälp. Det var nog bara för att försöka locka tillbaka mig. Jag ville att han skulle jobba med sig själv så han inte skadar någon mer. Han är nog inte där

Vilken härlig Walk of shame ? den lär du inte glömma. Sånt får min gubbe göra ?

Under förmiddagen men det small till runt lunch, passerade dessutom bolaget och ska erkänna att jag längtade. Skulle bara vilja sitta här med glas vin, känna hur alkoholen fyller kroppen och luta mig bakåt av lugn. Men jag gör det inte. Men det känns tufft, och tankar som vad i hela friden pysslar jag med pockar hela tiden suget kommer.

Note to self.... hade jag druckit hade jag inte slutat, aldrig varit en sådan tigermamma jag var igårkväll. Dricker jag nu (vilket jag inte kan) får jag först den där underbara känslan, sen kommer likgiltigheten, tröttheten. Skulle i den här värmen troligen somna i soffan runt 20-21, vakna där ensam frågandes kl 02. Gå in till min säng och sova vidare till ca 06, då vaknar man med huvudvärk och vaga minnesförluster om exakta meningar och om hur kvällen mer exakt slutade. Jag skulle stå på ruta ett, för att njuta den där första timman. Sen är det ju bara färdväg till dimman, 1h njutning är ju egentligen det enda till priset av timtal av onödig känsla, förlorad kväll, än mer ökat sug. Dåligt samvete. För 1 timma.

Jag är nykter. Jag kommer passera dag 2.

Grattis till ett första steg Honungsblomman! <3
Jag gjorde liknande förut idag, tog alla tomburkar och flaskor, alla kapsyler och allt, la ner i en påse och kastade det :)
Dock undrar jag om det har hjälpt mig.. Kasta min skam när ingen egentligen vet om den.
Nu skriker varje cell i min kropp om att jag måste berätta allt detta för min sambo.
Jag måste, nu är det dags!

Jag har inte läst igenom allt som skrivits här.. Men blåste själv rött förra året, in på polisstationen och blåsa där, och hejdå körkortet.
Åkte dit för rattfylla klockan 11 på en förmiddag.
Jag hade inte druckit den dagen, utan dagen innan och kände mig helt normal.
Min största mardröm är att jag hade haft barnet med i bilen.
Min syster passade honom just då som tur är.
Satt sen och dividerade kring detta med alkolås och allt.
Men hade inga pengar alls till det.. Så fick vänta ett år, och fick tillbaka mitt körkort för någon månad sen :)
Nu vet man bättre.. Kommer aldrig mer köra dagen efteråt, hur bra eller dåligt jag än mår.

Har aldrig vågat/orkat/trott att jag behövt stöd...men nu känner jag att det nån gång måste få vara ok att inte klara allting själv.

Välkommen hit till detta fantastiska forum med vänliga och starka själar som man kan ventilera tankar och känslor med och få goda råd på vägen av ? Jag läste ditt inlägg och jag känne igen mig i en del du skriv. Jag själv hade en otrygg och destruktiv barndom med en far som drack och var kontrollerade och en mor som mådde dåligt psykiskt osv. Det har satt sina spår i mig på olika sätt och gjort att jag har dålig självkänsla och självförtroende och jag är väldigt hård mot mig själv. Jag har genom åren druckit för att fly från alla negativa tankar men även för att dämpa min ångest osv. Jag fick som dig panikångest för ca 10 år sedan och det var skrämmande för jag trodde jag skulle dö för hjärtat rusade och jag hyperventilerade och det kändes som jag skulle dö. Sen dess dricker jag knappt någon sprit alls utan jag dricker mest öl när jag dricker. Jag har med generell ångestsyndrom och som du säger så har det nog mycket med ens barndom att göra och att alkoholen har varit en tillflykt när det blivit för mycket av allt. Jag har bättrat mig dom senaste åren och dricker inte lika mycket som jag gjorde förr och jag har haft vita månader här och där och det är jag glad och stolt över ? Ha en fin dag och kämpa på ? Styrkekram?

Jag är en tvåbarns mamma på 28 år :)
Har inte jobbat på 1½ år men ska börja igen till hösten..
Vilket jag hoppas kan motivera mig mer till att sluta upp med drickandet.

Jag minns mitt nyktra liv så väl!
Mitt "hemma-mamma"-liv, mina vänner, mina jobb.. Allt.
Även mitt totalt destruktiva förhållande och min låga självkänsla, mina ätstörningar och mina självdestruktiva vanor.
Jag avskydde alkohol på den tiden.
Efter en hård separation introducerades alkoholen sakta men säkert in i mitt liv.
Ångest under pappa-veckorna och ätstörningen/träningsmissbruket och stressen av att "hitta mig själv" gav mig anledningar att dricka vin oftare, och därefter öl.
Jag la märke till också att anorexian inte kröp upp hos mig när jag drack.. Och då såg jag alkoholen som något positivt.
Varför var jag så dum? -.-

Denna värme är rätt påfrestande, så jag gick till frissan och klippte av mitt långa hår. 5 dm hår föll ner på golvet och jag är nu korthårig, så himla skönt. Det var inte en impulshandling, utan något som jag planerat en längre tid. Jag är jättenöjd även om frisören skakade på huvudet när hon satte saxen i håret.
Dag 10 och det är bra med mig, trots denna värme. Tänket mycket och sorterar det som varit, men ser även framåt.

Vet inte vad jag ska skriva mer. Pllötsligt har jag inget att "säga"
En dag i taget...

..och det var verkligen som tropisk värme. Puh!

Kram

Ja nog följs vi åt känner jag när jag läser din text.. Och jag tror fler är som vi.
Varje dag ett val.
Längtan att komma bort, att slappna av är stor... Livet blir lätt efter ett glas men så svårt sen.
Jag måste välja den nyktra vägen. Och nej vi är verkligen inga quitters!
?
Kram tillbaka!

Kära JoYo❤️ Fy fan rent ut sagt, jag känner din ångest ända hit just för att den är alltför välbekant.... Vad är det vi gör mot oss själva? Visst, det drabbar även de i vår omgivning och det är ju också där den värsta ångesten kommer ifrån. Om vi var helt ensamma och vår fylla enbart drabbade oss själva undrar jag om ångesten blivit så stark. Som du vet lever jag också med en man som dricker. Det är svårt och de perioder min nykterhet varit som lättast är när jag psykiskt distanserat mig själv ifrån honom. Men följden av det är inte rolig.. Att känna förakt och avsmak för den man lever med är knappast något att rekommendera. Vad säger din man om det hela? Ser han problemet eller gör han som min, sticker huvudet i sanden och vägrar släppa taget om sin snuttefilt?
Fortsätt skriv här, jag kan inte berätta för dig hur du ska göra men jag och många andra finns här och vi förstår. Ibland räcker det en lång bit på väg❤️❤️??‍♀️

Så jag tog min ryggsäck, packade ner den tomma Romflaskan, den mindre romflaskan, de två tomma vinflaskorna och den tomma whiskeyflaskan.
Sedan gick jag.
Jag brydde mig inte om att flaskorna skallrade mot varandra så att det lät som att en bryggeribil kom farande.
Tog inte med mig vatten.
Tog inte på mig solglasögon.
Ingen solskyddsfaktor.
Och alldeles för varma byxor.
Ingen mobil där jag kunde kontakta eller kontaktas. Och därmed heller ingen "peppmusik" i öronen.

Detta skulle bli en riktigt olidlig walk of shame, så pass att jag aldrig, aldrig, ALDRIG ska behöva göra detta igen.

Svettigt som bara den var det med ryggsäcken klibbandes mot ryggen. Skavsårsskorna.
Grannarna. "Hej, hej..." vinkanden i takt med mina klirrande steg.

3000 steg senare vid återvinningsstationen. En yngre man stoppade hastigt en plastpåse i sin ficka när jag kom där han stod vid glasåtervinningen.
Han tittade på mig lite hastigt och gick raskt iväg. Jag tyckte mig läsa in skam, men det kanske är min egen skam jag kände. Han gick också till fots, hade inte tagit bilen dit. "Jag skulle inte heller ha tagit bilen om jag druckit dagen innan", tänkte jag.

Hur mycket skam och ångest har inte dessa återvinningsstationer fått vara med om?

3000 steg av skam dit, men på de 3000 stegen på väg hem kände jag mig så OÄNDLIGT mycket lättare och då är det inte ryggsäcken jag syftar på.

Kram till alla kämpar! <3

Du har så rätt i det du skriver Amanda..
Jag märkte detta särskilt igår, att jag inte har en "fysisk abstinens" utan en mer mental.
Jag tänkte hela morgonen/förmiddagen "Ska inte dricka!"
Men planerade ändå hur jag smidigast skulle ta mig till bolaget.
Och väl där köpte jag 8 öl, kom hem, väntade tills klockan blev 12 iallafall (för att berättiga det på något sätt).. och drack. -.-
Jag var inte sugen, hade ingen abstinens, utan det var som om hjärnan jävlades med mig.
Det är ändå märkligt..
Har cider, sprit, vin och öl här hemma.. Men det där "tvånget" att gå till bolaget, och sen smyga med det.

Hemskt! Det där har man gått igenom så ävvlans många gånger. Det är vidrigt. Men det blir bättre.Klyscha kanske men så är det.
Brukar ta icke vane bildande mediciner som Atarax (tidigt på kvällen) Propavan 2 tim. innan läggdags
och Melatonin(Circadin) ovanpå detta, under de första dagarna av nykterhet. Upp till en vecka brukar funka för att sedan bara ta Propavan.
Annars sover man ju ingenting och risken för att ta återfall blir större med sömnlösa nätter.
Lider med er... Har själv dag 15 idag. Är stolt över det och nu tror jag att jag fixar detta efter fyra försök tidigare under våren/sommaren.
Är helt säker på att jag kommer klara 30 dagar denna gång. Så långt uppehåll har jag aldrig haft faktiskt.
Mår euforiskt bra och måste nypa mig i armen nu inför det faktum att måendet är på topp utan alkohol!!
Är faktiskt gladare rent generellt och allt känns roligare. Och bäst av allt är att min värk har försvunnit.
Värken tillskriver jag helt klart alkoholen som ställer till det i kroppen.

Kämpa på så kommer ni ur detta snart. Håll ut en dag i taget..

Varma styrketankar till er båda

//John

Hej du...
Vi följs viss åt på varsitt håll? Har idag 365 dagar sen jag bestämde mig, du ligger ungefär där med har jag för mig. Häromveckan ville jag också krama mitt barn och säga förlåt, såklart av samma anledning som du. Mina återfall kan räknas på en hand (typ...) men fan vad snabbt mönstret återuppstår, tankarna och diskutionerna i huvudet. Känner igen det så väl och vet var jag är på väg. Hur sätter vi stopp? Hur jag än vänder och vrider på det finns det bara två vägar att gå: total nykterhet eller den eviga dragkampen och dansen på kanten till avgrunden... Tyvärr oklart vad jag väljer då varje dag erbjuder ett nytt val, varje morgon måste vi välja. Varje sekund egentligen. Det räcker ju inte med att göra det en gång tydligen.
Så mycket, iaf i mitt liv, skapar ett behov av verklighetsflykt samtidigt som jag trivs i lite lätt kaos, balansen är och har alltid varit lite utom räckhåll för mig. Ändå fortsätter jag försöka. Gör det du också, vi måste ju fortsätta försöka, aldrig ge upp. Vi är inga quiters eller hur???
Så många dagar av ett helt år som vi klarat det, det är bevis nog tycker jag. Bevis på att vi kan vara nyktra. Men vi har ju också bevis på hur det blir om vi dricker. Och blir inget vidare, eller hur?
Kram på’re!❤️??‍♀️

Åh herregud! Finns många saker redan i listorna som jag själv gjort.

- Hört av mig till människor jag aldrig skulle höra av mig till.
- Varit otrogen (inte mot nuvarande sambon)
- Planerar fester och allt.
- Druckit mig redlös ensam med barnen
- Missat ena barnets utvecklingssamtal då jag inte kunde hålla mig borta från A i en timma till.
- Spelat bort pengar, ljugit om det.
- Försökt ta mitt liv
- Ljugit om sjukt mycket saker
- Bråkar med min sambo

Vaknar hemsk, med en helvetes ångest och med minnesluckor utan dess like..
Och som någon skrev, hur många gånger man egentligen skulle åkt fast för rattfylla för att man kör dagen efter :/

Varför fortsätter man ens dricka? -.-

Bra intiativ ut med allt det gamla och destruktiva och in med det som är bra och positivt istället ? Även om du känner dig trasig just nu så kommer du älska varje bit av dig själv mer och mer och till slut kommer du bli hel igen så länge du är nykter ? Håller tummarna för dig och ha en fin dag i denna tropiska värme ? Styrkekram ??

Jag hör av mig till er om jag behöver mer stöd, om jag svajar i min nykterhet. Tack för att ni finns <3
Kram

är ett steg mot tillfrisknande.
Jag har läst hela din tråd och vill ge dig "hatten av" för din kamp. Jag har fått hjälp av beroendemottagningen som medberoende och som beroende. De enskilda och gruppsamtalen har varit väldigt värdefulla för mig. Jag har även Naltrexon att ta till som stöd för min nykterhet. Tyvärr har jag valt bort tabletterna och återfallit i drickande i perioder när livet varit för smärtsamt/stressigt. Inte så stora mängder a men för mycket för mig. Jag funderar nu på att söka upp AA och samlar mod för att våga. Det är jätteläskigt men så är det väl för alla som går dit första ggn? Skammens och hemlighetens sjukdom är svår för oss kvinnor (och män), men är det inte dags för oss att sluta skämmas? Jag är på dag 10 (denna gång) och önskar starkt att leva utan a.

Stryrkekram till dig!

Ska leta fram alla tomflaskor, tömma ut halvslattar och ta allt detta på ryggen BOKSTAVLIGEN (i ryggsäck) och sedan symboliskt lätta av den tunga bördan vid glasåtervinningen. Ett steg ytterligare mot ett renare liv.

en sådan sak och skylla på missförstånd och inte heller ta till sig att han skulle ha problem med alkoholen så finns det inte något du kan göra. Tycker att du tog ett bra beslut, hur skulle du kunnat lita på honom i framtiden? Det som fick mig att gå ifrån min partner (se tråden "Är jag en moraltant?") var dels själva drickandet men framför allt att han inte såg att det var något problem eller att det fick konsekvenser för honom själv och människor runt honom.
Hoppas att du mår ok upp i allt! Ta hand om dig! Många styrkekramar!

Jag har lämnat. Det finns ingen möjlighet att stanna hos någon som gjort något sådant. Själv säger han att det är ett missförstånd. Inte så mycket att missförstå. Sedan att det aldrig kommer hända igen och han var ju full. Samtidigt har han inga problem med alkohol enligt honom...