Senaste kommentarerna i forumet

Hej igen!

Tänkte på detta med din oro för levercancer.
Håll uppe ett tag med A och ta blodprov, så slipper du den oron.
Oro kan också trigga drickande och då är det bra att utesluta
det du är rädd och orolig för. Levern och organen är reversibla
och framför allt levern återhämtar sig normalt ganska snabbt
i vissa fall inom 2 dygn bara. Detta gäller om det inte har gått för långt
och leverskada har uppstått.

//John

stort TACK för all er omtanke! ♡ Skäms lite för att jag inte uppdaterat alls.

Alla som "känner" mig förstår förstås hur läget är, även om det egentligen är riktigt hyfsat. Men... jag lever inte upp till mina egna förväntningar, motivationen är inte på topp, vilket gör mig begränsad vad gäller att skriva. Jag vill inte det helt enkelt. Är också rädd att påverka andra.

Dricker inga mängder, men lite varje dag. Kan för det mesta inte ta mer än 3-4-5 öl/glas vin per dag (tack gode gud för att min man vet - det försvårar på ett fantastiskt sätt). Vet också att om tillfälle ges passar jag på att ta lite extra, men det har knappt infunnit sig några sådana. Är mitt i allt tacksam att inga vodka-galenskaps-helger infunnit sig. De skrämmer mig mer än allt annat.

Förskönar inget, lurar inte mig själv, vet precis vilka problem jag har. Orkade dock inte ta tag i allt nu, hade bara känt mig misslyckad då jag inte klarar av den totala nykterheten för tillfället. Kommer dock att fortsätta kämpa, vet ju hur enkelt allt kändes i början av den vita perioden jag påbörjade i november förra året.

Likt en papegoja upprepar jag att jag ser mig själv som helvit i framtiden. Letar efter nödvändiga strategier och är övertygad om att motivationen kommer tillbaka.

Har läst igen det mesta av era uppdateringar, tryckt på hjärtknappen och ser hur ni kämpar. Wow! Jasmine, FinaLisa, Sommarflickan, Studenten, DrickLagom och alla, alla andra, ni är fantastiska, glöm aldrig det! ♡ Som sagt, vill inte skriva och kommentera när jag känner mig off, så detta får bli en samlad hyllning. ♡

I'll be back!

2018 och den evigt soliga sommaren som aldrig tycks ta slut, men som förr eller senare gör det.
Någon kanske tänker att jag är tillbaka och har fått rätt vind i riktningen mot ett bättre liv. En nytändning helt enkelt.
Men så är det inte.
Varje dag ter sig i princip likadant. Jag gör det jag ska. Inte mer.
Och på kvällarna är det som det är. Så lär det vara ett tag till.
Någon säger: Det är ingen idé att skjuta upp dagen till en nystart, för den kommer aldrig, så börja nu.
Men det går inte. A är det enda som gör att jag kan sova i dessa heta sommarnätter när temperaturen närmar sig 30 i sovrummet.
Kallt rödvin på kvällarna.
Nej men visst, jag vet, det måste till en förändring snart. Jag kan ju inte hålla på så här, det vet jag ju. Optimism nja...men hopp, ja det har jag!!

Vad du än gör, smyg inte med det. Inte när han uttryckligen sagt att han blir arg av det. Jag förstår honom, min make har förklarat det som att han kände det som att jag tyckte att han var korkad och att jag nedvärderade honom genom att smyga. Han blev sviken och förnedrar.
Om din man säger att han hjälper dig så säg som det är, att det är svårt att inte dricka nu, att det kanske tar längre tid att lägga av helt och hållet. Han är fortfarande på din sida och älskar dig om han säger att han vill hjälpa dig. Låt honom. Men förklara för honom vad du tror att du behöver.

Jag hoppas verkligen ni kommer genom detta.

Stor kram

Hej!

Det är bra att du listar dina rädslor och dina tillstånd.
Det är oerhört viktigt att du kommer ur denna för dig hopplösa situation.
Du kan genomföra detta själv med järnhård vilja och försöka genomleva de första
dagarna som kommer att vara hemska. Jo så är det. Den första nyktra tiden är vidrig.
Men för din hälsas skull och hundarnas skull m.fl. aspekter, försök att lägga upp en plan
för ditt tillfrisknande. Jag kör 5 dagar först för att sedan ta ett nytt beslut om 5 dagar till.
Jag har 13 dagar idag och det börjar kännas som om tillfriskningen är på "g".
Har ett långt förhållande till A, men har inte druckit så frekvent som jag gjort
senaste 1,5 åren. Det blev ett problem för 1,5 år sedan och jag har tagit tag i det eftersom
jag är orolig för min hälsa. Under 40 år har A funnits i mitt liv.
Mycket har varit positivt men nu överväger det negativa och jag var tvungen
att välja vilken väg jag ska ta. Börja med 5 dagar. Börja på tisdag så
når du fram till Söndag för ett nytt beslut och 5 dagar till. Vips så har du
en förmodat bättre tillstånd. Mina faror är dag 3, 7, 9,10,13, 17,21.
Vet inte varför men för mig är det bara så.
Bra om du trappar ner innan du påbörjar en nykter period för att slippa värsta abstinensen.
Kör på bara och tänk inte så mycket. Du kommer att må dåligt
men det blir mycket, mycket bättre när du får ett flertal nyktra dagar i följd.
Du måste få tillbaka ditt liv så känner jag när jag läser din text.
Gör ett avtal med dig själv. Tänk som alkoholisten fast tvärtom
"jag ska dricka idag och börja nyktert i morgon" det blir då istället "jag
skjuter upp drickandet och är nykter idag"Och då samlar du nyktra dagar
istället för kröken

Ett varmt lycka till

//John

Så bra att du fixade festen utan att det blev allt för jobbigt just då. Sen att det blev jobbigt efteråt och idag är ju inget konstigt, det är ju en sorg du tar dig genom. Och den väcks till liv när du ser och pratar med honom. Så gråt så mycket du vill och kan, gå ut och powerwalks i rasande fart, titta på roliga filmer så att du får skratta, unna dig lite skönhetsvård, ansiktsmask, krämer, oljor osv. Ta hand om dig på den 40:e dagen.

Kram på dig

Häll ut vinet, gör det framför honom. Fråga varför han ger dig vin när du ska ha en vit månad.

Eller så ger du tillbaka glaset till honom. Om han nu tycker att det är slöseri (att det blir förstört) att hälla ut så kan han väl dricka det själv?

Jag tror att du måste vara väldigt tydlig och väldigt rak när du pratar med honom, för han verkar inte förstå. Och det kan bero på många saker, det har jag ingen aning om. Men ni behöver prata så att han slutar ge dig glas med alkohol. Och har du svårt att låta bli whiskyn så be honom låsa in den.

Det här fixar du, du är starkare än du tror, det går att utläsa ur dina inlägg.

Kram

Jag tänker på dej och hejar på dej, fina Märthan ?

Styrkekramar ?

Hej MM
Beklagar som fan din livssituation just nu. Men, denna storm kommer mojna. Se till att vara klok, sann och rädd om dig själv och se till att du är nykter, klar och redo! Redo när dagen kommer, för den kommer komma, när din dotter tar kontakt. Skickar över en jävla massa positiva energier och styrka.
Kram MM
Sigge

Du dricker inte för någon annans skull. Ingen kan tvinga dig att svälja ner alkohol utan du själv.

Ta glaset. Häll ut det. Säg till honom "minns inte du att jag har en vit månad", klappa dig själv på axeln. Ta ansvar över ditt mående.

Du behöver inte vin.
Din kropp behöver inte vin.
Din man behöver inte ge dig vin. Häll ut.
Stå på dig.

Välkommen hit ???

❤️❤️❤️?

Kom på att jag kanske inte skulle ha skrivit mitt tidigare inlägg. Inte meningen att trigga någon. Förlåt, inte min mening. Bara så frustrerande.

Det är nu nästan två timmar senare.
Jag lät tårarna rinna lite. Det var ju lite "upp till bevis" där på en gång. Hur mycket hade jag egentligen bestämt mig. "To the test" på en gång liksom.

Jag sköt iväg stolen så att jag inte skulle känna doften. Närmade mig glaset. Luktade på det. Satte läpparna mot glaset.
Men drack inget.

Glaset fick stå kvar här i arbetsrummet när jag gick och åt. Vatten till maten. Maken skruvade på locket på flaskan, cirka ett glas kvar i flaskan. Han ställde den på diskbänken bredvid svärfars flaska. Om jag dricker upp mitt vinglas så häller han kanske upp nytt.

Att hälla ut det inför hans ögon känns som ett stort steg. Det är så avvikande att vi har något vi måste prata om sedan. (Och vi "pratar" ju inte om den här alko-elefanten som dundrar runt i våra liv). Att hälla ut det i smyg gör att han ser ett tomt glas och tror att jag druckit upp det. Kanske erbjuder han mig då mer? Kommer jag att kunna stå emot en andra gång?

Men det viktigaste kvarstår. Jag har inte druckit något av det och ska inte göra det heller. (Har gömt det bakom min skärm här nu så att jag inte ska ha det i min omedelbara åsyn).

Fortfarande en jobbig situation.

Emotionellt bakfull?

Tur att man kan ha mörka solglasögon ute, så syns inte tårarna.

Svår dag med maten. Noll matlust. Behöver äta. Tvingar i mig en smooty och proteinshake.
Köpte en pizza till i kväll. SKA äta den. Emigrerade till exmannens lägenhet så jag har satt mig själv i Safespace. Så skönt med AC.

Känns som att jag är tillbaka i ruta ett igen. Rent logiskt vet jag att jag inte är det. Men min hjärna slutar inte spela upp minnen med honom. Så jag gråter, sörjer.
Det är en jobbig känsla, men inte en dålig dag. Fyfan vad jag hade hanterat detta annorlunda om jag fortfarande drack.

Alltså på riktigt alla cyberkompisar, Trotts att livet suger just nu så älskar jag nykterheten.

Jag älskar den.
Älskar att gå på fest nykter, älskar samtal med vänner nykter, älskar att vakna upp nykter.

Vad var det jag var så rädd för tidigare?
Varför har jag velat så många år när jag vetat att alkoholen varit destruktiv för mig?
Var det för att jag inte visste hur bra det kan vara utan det?
Att livet ÄR roligt utan alkohol också? Att man kan gå på kalas trots att man är nykter, dansa och flörta trotts att man är nykter.

Vad har jag varit så rädd för?

Fridens ?

Hej igen ,
Det har inte gått något vidare sista tiden . Har druckit vin, öl lite då o då .
Förra veckan flera dagar på rad .
Smugit för min man fast jag LOVAT att inte göra det ......
sista var i torsdags den 26:e men sen har jag inte tagit något . 3 dagar idag .
Min man har varit ledsen på mig i flera dagar , pratar knappt med mig .
Men jag förstår hans besvikelse . Han har sagt att han hjälper mig om jag skulle vilja ha ett glas o reda ut det , men om jag smyger blir han piss i motvind .
Det har varit hemska 3dagar,sån ångest !! rädd att han tröttnar , att han vill lämna mig , vågar inte fråga .
Vet knappt hur jag ska stå ut . Äter mig igenom ångesten , måste äta på något onyttigt hela tiden , fast jag är proppmätt.

Hejsan M
Hur mår du ?
Tänker på dig.
Kram S69

Han har druckit för mycket tidigare men inte med andra människor runt. Det har varit hemma hos honom. Jag var orolig för alkoholen men det som hände kom som en chock.

Precis nu, 15.10....kommer maken till mig från köket med ett glas vitt vin. Jag får hjärtklappning och halvpanik. Jag har ju sagt till honom att jag vill ha en "vit månad" för att "Det blivit så mycket under sommaren och jag måste börja anpassa mig till att börja jobba igen".

Nu när jag gav honom en desperat blick så sade han "Men det är ju bara det sista i flaskan, det blir ju förstört annars". Sedan gick han visslande ut till köket igen.

Jag har glaset en decimeter ifrån mig, jag känner doften, saliven ökat i munnen och jag får panik här.

Kan verkligen förstå att du inte kan ta dig förbi detta! Försök inte ens göra det! Dumpa honom han verkar vara riktigt konstig och illa däran! Har du märkt konstiga tendenser innan eller kom det som en total chock? Hemsk upplevelse för både dig, din stackare, och kvinnan som blev antastad av din pojkvän! Och på din släktträff också! Du förtjänar otroligt mycket bättre!

Kram till dig!
Du får skylla på vad du vill. Bra att du väcker tankar i mig.

Just nu lagar maken mat på den halvtomma (halvfulla?) flaskan med vitt vin som jag låtit stå öppna i kylskåpet sedan i torsdags. Känns bra, men det var rätt jobbigt att stå där och skiva champinjoner och kyckling ensam i köket medan maken tog hand om sonen som plötsligt blev getingstungen. Och svärfars flaska står fortfarande på köksbänken och lockar.
Nu får jag uppbringa allt för att stå emot. Känns orolig i hela magen och i andningen. Känslomässigt är jag en "mess" och tar åt mig av allt möjligt nu. Försöker återfå en roll i familjen och inser att detta inte kommer att bli en lätt resa. (Att sonen t.ex. vänder sig till maken för emotionellt stöd, att jag blir lätt "bortmotad" från köket när jag för en gångs skull skulle vilja vara delaktig och göra något för min familj).

Hua...jag kommer ändå att fixa detta. Steg för steg.

Hur går det för dig Märthan? En begynnande nykterhet låter bra.

Kämpa på och stå på dig!
Känner igen mycket i det du skriver från mitt liv med en alkoholist. Nu har ju jag lämnat honom och barnen bor med mig. Eftersom det inkommit orosanmälan i flera omgångar från dagis/skola/polis så har jag haft en hel del kontakt med socialen. Och det är bättre att man tidigt får kontakt med dom och kan berätta om sin situation. Barn ska INTE behöva ha kontakt med en förälder som är berusad, det stämde jag av noga med min kontakt innan flytt. Och blev lovad att skulle det bli problem så skulle de gå in och styra upp det. För just nu är inte barnens pappa lämpad att ha ansvar för sina barn över huvudtaget liksom din sambo inte heller verkar vara. Så mitt tips är att söka stöd så fort som möjligt! Hoppas allt löser sig till det bästa! Stor kram ❣️

Att vi inte förstår?

Jag gör iallafall, din text låter som rader ur mitt liv... kärlek har gått till hat/kärlek. Detta har inte med vinet att göra, går inte att ursäkta sig med tyvärr.... jag vet precis vad du pratar om, ost och viner mm... smaker och nyanser...

Vi ses här om ett par år igen... när du inser... vilket jag knappt själv gör, förlåt hårda ord (får man skylla på mens, bitterhet och begynnande nykterhet)

Men det betyder inte sjutton nyktra dagar. Kanske fem. Jag hatar verkligen A. Jag ser inget positivt med att bli full. Ändå blir jag det varenda kväll. Jag listar allt den förstör
Jag sover men ingen riktig sömn, aldrig utvilad.
Ekonomin, hade lätt haft 3000kr mer i månaden.
Jag äter snabbmat och har gått upp minst 15 kg
Håller mig undan för att få vara ifred med mitt drickande.
Fullföljer inte kurser jag påbörjat.
Presterar sämre på arbetet.
Börjar inte träna för då har jag ju inte tid med A.
Grumliga ögon och plufsigt ansikte.
Livrädd för att få levercancer.
Stackars hundarna får inte den träning de behöver
Osv.

Jag har inte en enda positiv känsla som gör att jag vill fortsätta dricka. Ändå gör jag det. Förr har jag inte velat leva ett liv i total nykterhet. Men det är det ända jag vill idag. Och göra allt jag inte gör nu.

Tack för er input. Kanske är jag förblindad, men till och med när jag drack ett endaste glas så har jag älskat att läsa om vinet och dess ursprung. Brukade spara på etiketterna och klistra in i en samlingsbok, försöka få ihop en "samling" från ett distrikt eller så. Fick en vinrad i present (hyra av en rad i ett år) och åkte dit och hälsade på. DET vinet smakade förfärligt, men upplevelsen var magisk. Älskar även filmer som handlar om det hårt arbetande livet kring vinrankorna - älskade synen av de stora klasarna och det även när jag var nykterist. Jag odlar själv olika sorters vindruvor (men har aldrig gjort vin av dem). Jag har nykter hållit i flera vinprovningar för arbetskamrater och vänner, skrivit ut foldrar och tabeller över hur man kan härleda druvor utifrån färg, doft och smak. Har flertalet gånger gått på ost- och vinprovningar där jag lärt mig hur osten ändrar karaktär beroende på vilken druva du dricker till. Jo, nu på sistone klunkar jag billiga viner för att det blir mest kostnadseffektivt, men tror inte att det enbart är "suset" jag vill åt. Variationen är det som tidigare fascinerat mig. Självklart tycker jag om att dricka annat också, såsom t.ex. rumstempererat vatten när jag är riktigt törstig. :-D

Förstår att ni inte tror mig och tänker "Nåja, tror hon ja". Kanske har ni rätt. Ruset är en stor del i fascinationen på sista tiden, men det finns en slags grundkärlek, när jag bara kunde sörpla och spotta ut, skriva ner rad efter rad av karaktäristika och sedan vara nöjd. Dit vill jag tillbaka. Om ni förstår hur jag menar.

Time will tell. :-D Jag ska tänka på vad ni skrivit i alla fall, begrunda det! Tack! <3

Går sådär kan man säga, perioderna är kortare och inte lika intensiva, tror det har med att jag börjat käka antidepressiva igen, mår lixom bra psykiskt även fast jag är bakfull.

Med Ironwill... jag har resonerat som du otal ggr, det är sådan osanning så det ryker om det. Ha ett uppehåll med allt ett bra tag och smaka vin, vidrigt, det är alkoholen man är ute efter, hjärnan.

Från en som älskar vin...