Senaste kommentarerna i forumet

Hejsan MM
Grattis till 654 dagar, du är en härlig insperatör och förebild.
Du landar på fötterna & dessutom har du 9 liv.
Styrka & positiva energier till dig!
Kram S69

Hej
Fan vad härligt att känna dina positiva energier och vilja.
Sikta mot stjärnorna damen!
Avdramatisera & gör inte det till en BIG deal, helt rätt!
Klassiska dag för dag. Lova inget, utan bara kör. Sedan staplar du vita dagar, lycka till nu!
Kram S69

Ok, nu är jag bra dragen. Och det är dags att skriva in något kring en filosofiskt tung diskussion jag behöver reda ut eller bestämma mig för. Den kan sammanfattas enkelt i ett par ordspråk (och ja, jag vet folk som valt annat än vad som anses normalt).

"It is better to burn out than fade away".

"He died with his boots on".

Varför denna hets kring att må bra och ffa leva LÄNGE? Jag har ingen önskan om att leva länge. Jag vill vara lycklig. Sedan dö. Och alkolholen - hjälper mig där. Faktiskt. Jag kunde dö i morgon, utan ånger. Jag har redan levt ett fullt liv. Allt framåt är bonus. Det finns mycket roligt kvar, det finns många fina samtal, det finns många kramar och mer nätter där vi sover ihop. Det finns fler morgnar med kaffe, det finns otroligt bra musik, det finns mat för själen och det finns ett nytt jobb och en ny bostad. Det kommer att hända och händer redan nu. Men dog jag i morgon - ingen skada skedd. För MIG. För andra, ja. Men inte för mig. Det kanske är här jag skriver som allra sannast. Just HÄR är problemet, skulle nog flera säga. Eller lösningen, skulle ett fåtal andra säga. Eller som det är, som jag säger.

Nederlag på nederlag.
Mentala käftsmällar haglar över mig.
Nån/Något testar mig rejält.

Jadå, någon/nått bevakar och kikar på mig och undrar..

Ska du supa ihjäl dig eller inte?
Här!
Varsågod Fröken Monday.
Ta alla jävliga situationer på en gång.
Här får ett helvete och så ska vi se om du klarar
av dessa prövningar.

Känns som jag hänger och dinglar i en silketråd. Håller fast.
Går tråden av så rasar jag ner på botten igen. Men jag håller i.
Med mina fingertoppar.

Här hänger jag och dinglar i dagsläget.
I en skör tunn osynlig tråd som stramar och drar.

Trots allt skit som hänt, är jag nykter och har inte
druckit en droppe. Det är jag otroligt stolt över.
654 stolta nyktra dagar har jag fortfarande med mig.

Kram alla som kämpar mot demonerna.

MM

ps Jag är som en svart katt.
Jag landar alltid på fötterna så ingen oro.
ds

Jupp, jag gav efter och förlorade. Men jag samlar mig samtidigt, som inför strid.

Börjar sätta målen och har introducerat kärleken för mina planer som jag vill ska vara våra, det underlättar om vi går igenom det tillsammans men sen måste jag nog inse att vinbär olika och kan hantera det olika. Men som en start.

En sak är sagd, ribban får inte sättas för högt, då slår jag bakut. kan inte lova nykterhet livet ut, det är för stort. En dag, en vecka, en månad i taget måste vara good enough, utan att för den delen ha ett mål med dricka. Som ”jag ska vara nykter si o så länge sen ska jag unna mig ditt datt”. Det har inte fungerat förut och gör det aldrig.

Några små ”mål” jag vill belöna mig med är iaf

Bort med den jävla kaggen! Jag skiter i vikt och mått men en mage som min begränsar mig, inte bara tankemässigt. Ja jag är kanske löjligt brydd av mitt utseende, men en ölmage på en annars schysst dam är inte alls nice. Så bort med kaggen!

Jag önskar mig regelbunden och framförallt god nattsömn. Som det nu är man ju bara däckad, sover som en sten och aldrig utvilad.

Borde sätta ett datum på när jag tar nya värden, mina prover var katastrof sist. 3 månader säger man generellt att levern repar sig om skadorna int är bestående, om jag minns rätt, sen är det individuellt såklart. Så 1 nov prover kanske, vad det nu är för dag.

Klirr i kassan lär det bli, 5000 i månaden är mycket pengar! Ska fundera över detta mål...

Återkommer med fler....

En flicka. En pojke.
En syster. En bror.
Med trasiga hjärtan. Och så många svek bakom sig. Så små. Så blyga.

I många år hade de några dagar i månaden hemma hos mina föräldrar. Hos min syster och mig.

Hos oss fanns vardagligheter. Gemenskap. Skratt.

Jag var för liten för att se och förstå alla deras sår. Barnen som växte upp under åren då de var en del av mitt liv. Som långsamt, långsamt släppte på lite av det blyga och trasiga.

Jag var för liten för att se och förstå.

I går kom flickan på besök. Hon var ingen liten flicka länge. Hon var vuxen. Och hade så många fina minnen.

Vardagligheter. Gemenskap. Skratt.

Hon var ingen liten flicka längre. Och hon strålade av värme och trygghet.

Jag är så glad att hon kom i går.

Jag är så glad att jag fått växa upp med att hjälpa.

Du har så rätt. Jag har funderat mycket fram och tillbaks -såklart. När det är bra är det underbart, men baksidan blir mer och mer tydlig ju längre tiden går. Och så som han kallade mig igår har han aldrig sagt förut, det var den utlösande faktorn att sätta mig och googla och fundera på allvar. Vad accepterar jag, och vad mår jag bra av? Många funderingar.

Varmt tack för ditt stöd! <3

I hjärnan hela tiden. Ska jag ska jag inte, varför inte, varför. Det skulle få mig på bättre humör, jag är en plåga för allt och alla just nu, nipprig kollrig, förtvivlad utan att veta varför, panikar.

Tack Finalisa för ditt svar, du har rätt, en dag i taget.

Om jag tar två glas vin, då mår jag sååå mycket bättre, för stunden iallafall. Men det slutar ju inte med två och börjar jag nu kommer hela dagen fallera, beroende på iof.

Kanske ska börja mina vita dagar imorgon, genast känner jag ett inre lugn komma när jag skrev det där. Vågar jag? Hoppa utan fallskärm? Jag måste ratta in hjärnan, ställa in mig på att livet inte kan staplas upp på vinlådor, det är inte hållbart. Jag måste ha mål, ja mål måste jag skapa! Det kanske är det jag ska göra idag, skapa mål så jag kan motivera mig när det är som jävligast.

Jag återkommer med målbilder soon...

(Sigge, tycker du att du är spretig, välkommen till mig ??)

En sista uppdatering för mig själv. Det är lördag och första dagen på semestern, och det gick åt helvete direkt. Uppe i två vinare nu. Varför? Tidigare stress och jag vill verkligen slappna av. Kvällen igår gick helt enligt plan, vart inte mycket alkohol då. Men det innebar att jag hade kvar för morgonen. Startade runt fem-snåret. Har dock gjort en del saker sedan dess, det är vackert så. Men nu har jag fastnat i "musikspåret". Isses vad en massa musik hör ihop med alkohol för mig. Det där är ett verkligt problem, men jag får försöka lösa det senare.

Nu är jag iaf tillräckligt "arg" för att köra igång med mitt sista projekt för juli. Inga farliga moment i det, rent fysiskt, så jag borde komma en bit framåt. Dessutom, det har hänt att jag "vänt" dagar när jag startat med alkohol tidigt. Om jag äter snart, tar en tupplur och sedan dricker vatten kan det räta upp sig. Men just nu vet jag inte. Vi får se.

Ska iaf hålla på NCWD. Det är inte NKWD, utan just NCWD. Står för "No Communication When Drunk". För att undvika fylleskriverier och fyllesamtal. Isses vad pinsamt det är dagen efter...

Ok. Nu gör vi det här och ser vart det landar.

Jag är säker på att du fixar kvällen galant med detta batteri av hängslen och livremmar!! ???
Du är så himla duktig, bara så du vet!

Kramar ???

PS. Jag ska ge en recension av boken sedan.

När jag vaknade i morse spände det i käkarna och jag gick igenom hur det kändes i hela kroppen. Var hade jag ont, var spände det? Plötsligt spritterd det till i hjärnan och hela kroppen reagerar och jag blir jätteglad. Jag kom på att jag just vaknat nykter till dag 7, vilken känsla!

Står sen ute på verandan med min kaffemugg och njuter av morognens solstrålar, känner, andas och tar in. Så underbart. Samtidigt kommer en sorg över mig, att jag missat detta under så lång tid. Jag har varit som bedövad, utan kontakt med mitt inre jag. Jag har missat att njuta fullt ut nästan hela (läs de sista åren) sommaren. Jag ska inte slå på mig själv men tillåter mig att vara lite ledsen över det men också glad över min insikt. Jag har förhoppningsvis resten av mitt liv påmig att njuta.

Jag har planerat min nykterhet och har köpte hem alkoholfritt rosévin, rött svartvinbärsvin, Schweppes Tonic och Loka (två hela flak). Jag har dessa 7 dagar druckit Loka,Tonic, te (är tefreak) och massor med vatten. Mitt ansikte är redan fräshare och jag ser piggare ut, trots att sömnen är sådär i värmen. Jag har inte längre hjärklappning, ångest och toksvettas inte mer. Mitt humör skiftar snabbt men jag hoppas att det planar ut snart.

Jag tänker mycket på vad a har ställt till för mig och då vad jag har gjort, sagt och skäms en hel del. Jag inser att jag kommer att behöva be om ursäkt till mina närmsta, om ett tag. När jag är stadigare i min nykterhet. Jag vågar inte göra något som får mig att "darra" än. Det får komma när jag är redo. Det har att göra med att jag får en släng av hybris när jag är berusad och då kommer en ful sida hos mig fram. Jag beter mig som om jag är lte bättre än andra och pratar skit. Inte elakt men ändå skitsnack, som jag verkligen inte vill kännas vid när jag är nykter. Jag har sårat med onödiga komentarer, som varit nedsättande (fast det är ju elakt) och för att höja mig själv. USCH så lågt :(

Ja, ja det finns att jobba på i sin nykterhet. Idag skiner solen och jag jag mycket att göra hela dagen, så jag ska inte grubbla mer nu. det får bli en bit i taget.

Kram till er alla som kämpar!

alla kloka ord ifrån er, lägger dem i hjärtat och ska se till att plocka fram dem varje dag ? Hej på mej ?

känns nog alltid lite fåniga i början! Men precis som dåliga saker blir en vana så kan ju bra saker bli det! Rodnade första gången jag skulle göra min KBT själv utanför terapin! Kände mig så himla fånig! Men inte nu längre! Mitt bästa verktyg, brädar både dator och hårborste :-) Ett verktyg som funkar både på heavy stuff och det mest enkla!

gick ännu ett steg längre.
Du ska inte vara "klämkäck" och boosta upp dig själv.
Du ska bara stå där och titta.
Utan någon särskilt budskap.
Mer som en sorts jaha,där är du hej på dej.

Jag testade och det kändes också fånigt.
Just för att jag tyckte att hon där i spegeln inte var någon vacker syn.

Men efter ett tag kunde jag börja le åt mig själv.
Se de fina sakerna som jag faktiskt (rent ytligt) har.
Fina ögon,snygga ben eller vad det nu är man råkar besitta.

Så småningom också en känsla av att jag nästan tycker om personen.
Det får liksom växa fram ur den minuspool man är i när man börjar.

Men jag var riktigt illa däran.
Kanske om man är mer normal och bara har tillfälliga svackor så kan man gå direkt på det riktiga budskapet.
Du är ok,du duger som du är.

om att stärka sin självkänsla ! När jag gick ut i nykterheten var min självkänsla obefintlig och jag var tvungen att träna upp och fylla på den. Budskapet jag måste lära mig var att älska mig själv och att jag är den viktigaste personen i mitt liv.

Övningen jag fick var att minst en gång om dagen, kanske på morgonen, stå naken framför spegeln och titta på min kropp och säga högt till mig själv : " DU är fin, du duger precis som du är!"

Och JA...kändes urfånigt i början men övning ger färdighet !

man växer upp i en missbrukande familj, dvs har släktband och beroendemiljö (arv o miljö), så är man så nära 100% att bli missbrukare själv det bara går. Det finns ett antal undersökningar som visar det sambandet. MEN....det förutsätter ju att man använder drogen själv. Svårt att bli alkis annars...

En annan sak (som jag inte kan hänvisa till undersökningar på) är att det verkar som beroendet kan hoppa över en generation ? Hos mig själv ser det ut så och jag har hört så många säga samma sak. Det kan ju bero på att barnen till en alkis är mer observanta och aktar sig medan barnbarnen inte har samma erfarenhet ? Och är det nåt som skrämmer mig i den här branschen är det just det att mina barnbarn ska bli beroende.

Att ha beroende innebär att jag är öppen för många andra saker. Det är ingen tillfällighet att just godsaker är det som hägrar mest på behandlingshemmen !! Tillsammans med kopiösa mängder kaffe !! Jag har slutat med alkohol, cigaretter och snus men har förbannat svårt ( ingen önskan om...) att sluta med sötsaker !! Sockersug ?? Jajamen !! Och jag äter för mycket av vanlig mat!!

Och jag hade en bra uppväxt utan "trauma och smärta" ! Att fly in i de rosa drömmarna har liksom kommit av sig själv, ett perfekt sätt att koppla av i början. Men den som kommer på varför Jeppe super har sin framtid tryggad.

Jag söker alltid upp dina inlägg, Adde, och läser dom då jag tittar in. Så klok. Jag tycker den här meningen säger det mesta: "Alkoholen ÄR listig, falsk och stark och jag måste ha en önskan om att bli befriad från den annars fungera det inte". Där är problemet för många här. Man klarar inte varaktig nykterhet så länge man hoppas lära sej klara av att dricka kontrollerat. Man måste komma bort från längtan efter att bli "normal". Vi som söker oss till detta forum har kommit förbi förnekelsen och vet att vi har ett problematiskt drickande. Visst, vi vill bli befriade från det men det går inte utan att samtidigt göra helt slut med alkoholen. Så enkelt och så svårt.

Dagen D är här.
Idag kommer jag träffa honom.
Ta tjuren vid hornen.

Stå ståtlig.

Har ångest i mitt bröst. Det är okej. Lägger fokus på att den känslan är pga avsaknad på nikotin. Får energi av att jag lyckas lägga ner ett till destruktivt beteende. Njuter av abstinensen. Fuck you cigg. Jag kör detta fordonet nu.

Har tänkt igenom det mesta. Blir det jobbigt går jag där i från. Jag kan lägga en liten peng på en Uber. Jag har tillgång till exmannens lägenhet vilket är en Safespace. Jag har rutiner i veckan som gör mig glad.
Mina vänner kommer vara där. De som inte är där vet att jag är nervös. Jag har förberett mitt skyddsnät.

För att ge mig de bästa förutsättningarna idag, har jag
1, sovit tillräckligt (och riktigt gott ändå).
2, ska gå och träna = måbra hormoner i överflöd i kroppen.
3, handla alkoholfria alternativ att ta med mig = inte riskera ett skit.
4, fortsätta vara nykter. För Fuck honom att tro att jag inte kunde fixa det.
5, ta på mig de finaste kläderna jag kan, för jag ser sjukt fabulös ut i kroppen efter 1,5månad träning och nykterhet.
6, ha med mig mellanmål och inte vara hungrig.

7, njuta av mina kompisar sällskap. Av musiken. Av discolampor. Av 40dagars nykterhet. Av förbättrat mående. Av att jag orkar göra armhävningar nu. Av att jag lyckats skaffa rutiner. Av att jag inte röker längre. Av att jag vet att jag är värdefull, för mig själv. Av att jag tamefan är nykter.
Av att jag äntligen börjat leva mitt liv på riktigt.

(Faaaan vad nervös jag är...)
Fridens ?

Den där tomheten du skriver om, man blir nästan som förlamad av den! Sen är det ju också så att man har lagt sig till med människor som verkligen behöver en på ett osunt vis! Inte behöver en sådär normalt och skönt! Så precis som alkoholisten som vill sluta dricka behöver ta avstånd från sina suparvänner behöver vi medberoende hålla avstånd till våran drog, de ”hjälpbehövande”! Det blir tomt både på insidan och utsidan så att säga! De där människorna har tagit enorm plats och energi! Och dom som man borde ha ägnat sig åt har fått hålla sig i periferin! Nu är det tid att släppa in dom i livet :-)

Tack Finalisa! Hörru kan inte du recensera den sen när du läst ut den? Kollade lite snabbt och den verkade ju bra, boken alltså ?
Alla borde få
Ett diplom här, du med. För vi kämpar ? (Och vi ger fan aldrig upp. Envisa jävlar allihopa ?) (Men man kanske måste vara envis för att landa i en typ av destruktivt levene? Lik så komma ur det??) ?

ADD, tack!! Din tråd är så himla intressant. Följer dig med på avstånd. Hur går det med KOL? Kommer det påverka ditt vardagsliv på något sätt? (Vet inget om den sjukdomen)
Ja cigg är ju helt värdelöst egentligen. Och inget kroppen behöver, överhuvudtaget.

Och som du säger, självomsorg och självmedkänsla. Jag tror att det kan vara grundstenen. Även om man måste fejka den. Jag har ju, och gör fortfarande till viss del, låtsats tagit hand om en vän.
"Hur hade jag tagit hand om min bästa vän om hon var i min situation? Vilka råd hade jag gett? " <-- och sen följa dem.
För de flesta av oss på denna sidan är sjuuuukt bra medmänniskor, och de flesta bryr sig så fruktansvärt mycket om andra, men inte om sig själva.
Vänd den energin, vänd den till dig själv. För ingen annan ska vara din bästa vän, än du själv.

Sen är det inte så jävla lätt hela tiden, men det blir lättare med tiden.

Tack så jätte mycket för era kommentarer, de värmer?

Fridens! ?

kände en gång en sk råalkis, dvs en "äkta" parkbänksalkis som hamnade på akuten efter en stroke i fyllan.
Han låg på en säng och väntade på en datortomografi för att de skulle se hur skadorna såg ut i skallen när han helt sonika bestämde sig för att dra därifrån och ta sig en återställare. Han fick senare en behandling men den gick inte riktigt in i hjärtat så jag tappade kontakten med honom. Nåt år senare hade jag kontakt igen och då hade hans bror supit ihjäl sig.
Idag vet jag inte ens om han lever, förmodligen inte.

När jag gjorde min behandling var där en ung, 25 år, kille som hade placerats där av socialen. Han gick med på det frivilligt efter att ha vaknat bredvid sin döda fästmö. Hon dog av en överdos och han ville inte dö på samma sätt. Han uteblev från efterbehandlingen och jag tappade kontakten.

Jag har mängder av bekanta som återgått eller inte ens tagit sig ur missbruket och som dött av konsekvenserna. Ett par stycken har tagit livet av sig, en gjorde det dagen efter han blivit utskriven från behandlingen.
Alkoholen ÄR listig, falsk och stark och jag måste ha en önskan om att bli befriad från den annars fungera det inte. Och jag var tvungen att bli kompis med den för utan tvekan har vi haft mycket skoj tillsammans innan det sket sig fullständigt.

MEN.... allt detta var jag helt omedveten om när jag krökade. Jag drack själv och trodde att jag var den enda i världen som var så knepig. Och det var så förlösande att på behandlingen se och höra att jag inte alls var ensam utan att samtliga gjort samma dumheter som jag själv. Vi följde alkisschemat till punkt och pricka. Att höra om alla tragiska händelser som följd av missbruket när jag själv var nykter blev ett kallt konstaterande och det berodde nog på att jag inte återfått hela mitt känsloregister utan konstaterade bara faktum. Idag kan jag känna en väldig sorg och maktlöshet när missbrukande vänner dör. Jag kanske ska vara glad över att jag "skyddades" av mitt dåliga känsloliv i början ?

Nu under värmeböljan är jag iaf otroligt glad över att vara nykter, Fyfan för att vakna bakis och det är 26 grader i sovrummet :-((

sådan här är han, vill jag ha honom som han är? Om nej så lägg inte mer energi på att försöka förändra honom, välj bort och om ja så lägg inte mer energi på att försöka förändra honom, acceptera! Samma svar på både ja och nej men olika vägar att gå! Att försöka förändra någon annan är en extrem energitjuv som skänker en många besvikelser dessutom! Oavsett om han är alkoholist eller ej så trivs du ju inte med hans beteende! Han själv verkar tycka det är helt okej! Han vill med andra ord inte förändra sitt drickande! Och då är det nog svårt för dig att göra något åt det! Byt ut honom mot någon som passar dig! Har själv varit i denna karusell med alkoholälskande man så jag vet hur svårt det är! Har haft stor nytta av att syna mig själv i sömmarna istället! Varför bestämmer jag vad som är bäst för andra? Varför kräver jag förändring när jag istället kan välja bort? Varför ägnar jag tid och energi åt att försöka få andra att inse sitt eget bästa? Frågorna är många! Och det är man själv som får hitta svaren! Och en sak till, kallar han dig för rabiat kärring är han inte ens värd att hänga upp i julgranen! Ägna din tid åt dig, ta hand om dig själv och gör sånt du mår bra av! Kram☀️

Läser också mer än skriver i trådarna likt en stalker i buskarna, och dina inlägg är härliga att läsa.
Jag är glad att du fimpar. Jag rökte i femton år, mycket, precis som allt annat var det inte måttlighet i mitt rökande heller.
Nu är jag snart femtio och har varit rökfri i arton år (förutom några sporadiska cigg i höstas o vintras). Och får reda på att jag har KOL.
Krisat i ett par veckor, och kommit fram till att det inte spelar någon roll om man kallar det KOL eller kronisk bronkit, för jag har haft det i över tjugo år. Bittrheten över att jag som inte rökt på så länge ska drabbas har ersatts av tacksamhet för att jag hållit det i schack genom träning och rökfrihet. Slutade snusa för en vecka sedan ?
Jag tror på din väg till hållbar nykterhet, genom självmedkänsla. Självomsorg genom att bit för bit, inom olika livsområden, göra ’må så bra jag kan’- val.
Vad livet serverar kan vi inte styra, inte heller om vi bryter ihop längs vägen.

Måste du vittna i rätten, gör det för att kräva den respekt du förtjänar, kräv även ersättning för den dagen. Bara för att.
Du är en förebild, förresten?

”It aint how hard you hit, it is how hard you can get git and still moving forward. Thats what makes a winner”

en oändlig uppsjö av olika missbruk, i videon pratar han tex om att missbruka mat, sex, shopping, att vara workaholic osv. I mitt fall skulle jag också lika gärna ha suttit med en flaska som tröst eller en spruta in i armen, men jag tror att mitt kontrollbehov satte stopp. Jag gillar helt enkelt inte när jag inte har kontakt med min fysiska kropp. Att shoppa däremot har varit min sjukdom, som jag sakta men säkert håller på att ta mig ur. Jag tror definitivt att medberoende skulle kunna klassas som missbruk. Som han säger i videon om sitt eget missbruk som ett resultat av trauma från barndomen (han växte upp som jude i Budapest under andra världskriget) "om jag inte kunde bli älskad så ville jag åtminstone bli behövd".

Så även om vissa inte blir alkoholister så kan de ha utvecklat ett annat typ av missbruk. Men sedan tror jag stenhårt på att om man får bearbeta sitt trauma så kan man bryta mönster som gynnar kommande generationer. Om det inte har skapats trauma och smärta på vägen så finns det ju ingen anledning till att försöka döva sig.

Du är den som hjälper stöttar löser problem och finns där så fort någon annan behöver,kanske.
Men vem är du utan de rollerna?

Om de skulle sluta ringa,behöva vilja ha dig som bollplank eller mentor.
Vad händer om du avstår råd eller tips om hur de kan göra.
Låter deras problem stanna hos de istället för att flytta över till dig och bli dina att lösa.

Då ska du få se tomheten bre ut sig i ditt inre då du inte får fylla den med andra människor och deras behov och problem.
Och där i den tomheten som uppstår som i början är förödande och mäktigt kall och tom så kommer ditt jag att uppstå.

Självklart är det omöjligt i början.
Man haltar och knixar sig fram.
Och framför allt är det oändligt svårt att vara i tomheten.
Den gör så ont,så ont.

Och i den måste man våga vara för att så småningom börja fyllas av friden och efter det,jaha,man kanske skulle gå och se den där bion.
Jag kanske tom går själv då jag vet att ingen annan vill se just den.
Osv.

Så det är liksom en process som i början är väldigt smärtsam.
Men om man är medveten om vad man gör och varför så läggs liksom steg till steg.
Valen känns mer och mer naturliga.
Idag ska jag faktiskt ta den där cykelturen helt för mig själv.
I helgen ska jag unna mig en minisemester till den där väninnan jag inte träffat på åratal.
Och man gör det med glädje och kan lämna och släppa taget om de människor som man inbillar sig faller död ner om man inte är där och styr upp det.

Detta har varit min väg och du kanske kan ta babysteg om du vill och se vad som händer.
Sitta tyst när någon lägger fram sitt problem.
Lyssna uppmärksamt och noga så att den som hör av sig känner att du tar emot vilket oftast är det enda som behövs.
Sen avslutas samtalet utan att du kommit med en enda pekpinne eller ett enda råd.

Då blir inte markeringen så stor och du "misslyckas" inte om du gör annorlunda vid nästa samtal.
Det är bara du som vet att äsch nu öppnade jag min trut igen där jag borde ha hållit tillbaka mina råd och förmaningar.

Och här sitter jag och ger råd och tips...
Men min trut är stängd..det är bara tangentbordet som smattrar :-)