Senaste kommentarerna i forumet

Absolut, nu går vi armkrok på livets nyktra stig! Jag är taggad och full av tacksamhet för att du och alla andra finns som supportrar.

Kramar ???

Du är ju helt fantastisk, slutar röka också bara sådär???
Du ska ha ett stort diplom!!!

En annan sak, jag började läsa en bok i veckan "Just nu är jag här" av Isabelle Ståhl.
Vem dyker upp i mina tankar om inte du kära Studenten!?

Någon blandning av huvudkaraktären och författaren påminner väldigt mycket om ditt sätt att uttrycka dig.

Ha en trevlig och skön helg✌

Kramar ???

När du åker bort..Ta hand om dig och njut..Du är verkligen värd att ha härlig egentid..Jag njuter också av sommaren. Vet att det är synd om många i värmen..Men naturens makter och vädret får vi bara acceptera, och göra det bästa av..Jag har en underbar sjö på gångavstånd..Ingen annan har hittat dit, finns ingen bilväg..Sjön har blivit till från ett grustag. Universum har hört min bön om en sjö..Fast den har ju funnits en massa år utan att just jag kände till den..Tog bilder i det kristallklara vattnet..Folk undrar var jag är? Hemma säger jag..Alla är lika förundrade över sjön..Visste ju inte att den fanns när jag köpte huset..Hoppas du lim och familjen tar tillvara sommaren på bästa sätt..Kram

För den som modigt tagit steget är velandet något ytterst dumt, tidsödande och ”bara Gört”. Jag vet. Mina insvävningar här har varit sedan tidigt 2016. Sommaren 2016 vågade jag hoppa och gjorde så i några månader, vad jag mådde BRA! Sen är jag precis som de flesta, jag romantiserar alkoholen, jag vill inte släppa taget. Jag är beroende.

De senaste dagarna har varit ett helvetes virrvarr i min hjärna, toppat med vin och breezer som glasyr, jag mår som jag förtjänar, eller inte, jag mår s k i t. Jag vill må bra, ha energi, ork och glädje. Jag vet att första nykterveckan är helvetet på jorden det med, jag vet att jag inte hittar glädje på ett par månader, om någonsin känns det som. Jag är sur och bitter utan alkohol utan att veta varför, innerst inne är jag faktiskt allt annat än just sur och bitter men just de känslorna översållar mig totalt i nykterhetens lov.

Men jag gör det... jag barskrapar nu huset på breezer, som mitt sista godis (vilket är bannlyst annars). Vinet skiter jag i, det kan gubben ta. Det är snart slut, jag börjar snart på ruta ett, jag är trött på att vakna o må skit, vara begränsad. Får väl leva med att jag är en bitter surfitta då. Idag hoppar jag utan fallskärm.

Ha en lovely dag alla, det ska inte jag...

farfar var alkoholist, min mans pappa var alkoholist, min mans vuxna barn visar inga tendenser till att bli alkoholister. Jag vet att min man tog ett gigantiskt ansvar för sina barn hela deras barndom och upp i tonåren , sen föll han.Kanske har du en del av svaret där. Båda säger att pappa har alltid funnits där, vi har haft den bästa uppväxten. Kanske mönstret bröts där ? Mina barn har inga erfarenheter av missbruk vare sej från mamma och pappa eller tidigare generationer , men det fanns på båda sidor hos morfar och farfar, kanske ledet bröts där ? Bara en önskan och spekulation ....

Nu kan vi hjälpas år igen- har saknat dig här! Massor av kramar <3<3

Vi har svar på allt, precis allt om hur man ska och bör göra. Det är ” oss” man ringer när det kärvar med jobb, kärlek, vänner... Och vi har alltid de rätta svaren, vi vet hur man tröstar någon, lyfter någon och får någon att skratta mitt i eländet. Vi är så fruktansvärt bra !! Men.... vem är jag ???

som gör att en del som ex växer upp med alkoholmissbrukande förälder själva blir alkoholister medan en del ”bara” blir medberoende? Och för den delen så vet jag människor som haft missbrukande föräldrar som varken är drabbade av det ena eller det andra! Är vi olika motståndskraftiga på nåt sätt? Om man ser till mitt ex så skyllde han nästan sitt missbruk på att han vuxit upp med en far som söp! Hans syskon däremot hade gjort ett aktivt val och drack inte! Så det har nog lite med sårbarhet och inre styrka att göra om man kan stå emot och vara medveten!

Förmodligen är du 27 kr försenad .... ??

har precis börjat, min vilja till insikt i ” varför har jag gjort alla dessa destruktiva val” är också i sin linda.
Jag kan också svara ja... mammar , definitivt.... Tar på mej att lösa andras problem utan att ha blivit ombedd.. absolut.... lever med och igenom en missbrukare... japp...
Att gå tillbaka och söka svar på min ” smärta” är inte ett alternativ. Jag vill inte straffa hens familj , vilket blir resultatet.
Det kostar för många människor för mycket sorg.
Men för att se något positivt : jag börjar, vid 55 års ålder, förstå hur allt har påverkat mej och jag ser inte längre mej själv som ” mindre värd” !!
Tack, du kloka kvinna ?

till dig själv och kanske till någon annan.
Är mitt missbruk medberoendet?
Det kan bara du svara på.
Men i mitt fall så är det så.

Jag har också alla förutsättningar i min barndom och har stolt deklarerat att jag minsann inte är beroende av substanser.

Men mitt medberoende och också mitt arbetsberoende och delvis relationsberoende är lika tunga stenar som själva drogerna.
De botar på samma sätt.
Ger utdelning och belöning på samma sätt,om än inte med lika destruktiv utgång.

Och när det i mitt fall blev uppenbart att jag lika mycket som alkoholisten har en beroendementalitet så föll min pollett ned.
Och jag började jobba med mig själv.
I början utan någon riktning eller styrfart eftersom mitt jag hade försvunnit helt på vägen.
Ett mödosamt arbete började med att släppa taget om alla mina beroenden och jag trillar ofta dit.
Men jag har börjat känna igen det i min kropp och min själ.
När mitt jag förmörkas och jag liksom förblindas av det som händer med mina medmänniskor och som jag låter påverka mig så vet jag.

Att nu har jag gått in i medberoendedansen,trots att ingen bjudit upp mig.
Jag har bjudit upp mig själv och kan inte alltid trassla mig ur.

Där har alanon gett mig en massa värdefulla verktyg som inte alls är svåra,men väldigt knepiga att hålla fast vid.
Jag har några "slagord"
Mammar,mästrar eller manipulerar jag?
Försöker jag få min vilja fram?
Försöker jag påverka en annan människa att tycka som jag osv.

Oftast har jag blivit tvungen att svara ja och det är inte roligt..
Men när man orkar och kan så är det bra frågor att ställa till sig själv.
Och sen nästa steg.
okej..hur gör jag istället.
Och det är också en lång väg att gå.
Men sakta har jag hittat mitt sätt att agera och tänka som gjort mig friskare och friskare.

Och du gör precis som du vill i ditt liv.

Det är en spännande och jobbig resa..

Nykter men skallen funkar inte riktigt. Kände mig verkligen off när jag körde till jobbet idag. Bensinpriset var 16,01 kr/liter i min lilla stad och när jag kom till stora staden kostade det 16,16 kr/liter. Då tänkte jag att den var en kvart dyrare här än hemma. Hallå?

Undrar vad klockan är på bensinpriset när jag måste tanka i morgon bitti?

Gick allt bra. Det känns bättre i kroppen och knoppen. Ikväll är det älsklingen som dricker öl. Men till skillnad från mig så slutar han innan han däckar. Visst, han är inte så roligt sällskap på det här viset men jag har precis kommit hem från jobbet och ska snart sova. Är så trött.
Tidigare kunde jag inte sova men nu kan jag knappt hålla mig vaken. Hur blir det så?

Imorgon är jag ledig och kommer bara njuta av att vara det. Och nykter kommer jag definitivt vara. Det finns hopp om livet. :)

vet jag exakt vilken smärta det handlar om. Trauma i barndomen där han miste sin mamma. Pappan utvecklade alkoholism osv osv.....
Men ...... vad är det som gör att vissa inte kan hantera smärtan och andra kan? För om du tar två personer med exakt samma upplevelse så hanterar de det på två olika sätt .
Jag kan , utan att kunna eller vilja berätta här, påstå att jag har alla förutsättningar ( enligt den teorin) att vara fullt utvecklad missbrukare . Men...... det kanske jag är? Mitt missbruk är medberoendet ??

"It only hurts when I breathe", tatuerat på ovansidan av handleden ihopbundet med en länk så det ser ut som ett armband.

Är man inte redo så kvittar det vad omgivningen gör, så även för din man.
Ikväll är jag bitter ... Min man har på eget ansvar hållt sej nykter i 9 dagar, lång period för att vara honom. Jag såg livsviljan och glädjen komma tillbaka i hans ögon. I förrgår skadade han ryggen och idag är det dags att bota med universalmedicinen öl ..... Det är ju själva fan att det alltid ska vara något som sätter krokben!! Nåja, fallgroparna är många och har man inte siktet rätt inställt så trillar man dit....
Låter skönt med en sval källare ?
Jag blir avundsjuk på dej , jag gillar ditt förhållningssätt till din man !!

... vad den här videon fick poletten att trilla ner!!! Den är på engelska men hoppas att den kan hjälpa någon ändå! För att sammanfatta det hela så menar han att alla typer av missbruk grundar sig i smärta (fysisk eller psykisk smärta spelar inte någon roll, det bearbetas i samma del av hjärnan) så istället för att ställa frågan "varför ett missbruk?" så bör vi ställa oss frågan "varför en smärta?" Vad har hänt mig som gör att jag känner en tomhet som jag måste fylla med något, en smärta som jag inte orkar känna?

https://www.youtube.com/watch?v=66cYcSak6nE

Som obotlig helg- och ledighetsalkis så inleddes mina semestrar med en hel del att dricka. Fast, redan då för rätt många år sedan, så tyckte jag ganska snart att det var rätt onödigt att droga bort sig under årets futtiga lediga sommardagar. Vissa år använde jag semestern till en start på en lite längre vit period. Dessutom är det ju inte någon höjdare att vara seg och halvdålig dagen efter när det är soligt och varmt. Och den här sommaren! Ja, jag är väldigt tacksam att jag kan tillbringa tiden med mitt alkofria öl och läskeblask utan problem. För min alkoholiserade man, som bara hade drygt två veckor att ta ut, blev semestern bara ett slött smygsupande och slumrande i soffan. Har han haft det bra? Känner han sig utvilad? Känns det inte surt att bara låta tiden passera, mellan en ölburk och den nästa tills man blir lite trött och somnar.

Jag vet inte hur han känner det. Det är inget jag kan fråga honom om, hur försiktigt jag än ställer frågan. Och inget han vill berätta förstås. Så jag vet inte. Men nog bör det väl kännas en smula meningslöst att leva livet på det sättet? Med det stillsamma fylleriet som enda mål och mening.

För all del. Så har jag också levt mitt liv. Eftersom livet var för besvärligt med alla krav, och eftersom alkoholen gav livet någon slags mening i all sin meningslöshet. Men det var då. Nu är jag befriad från allt vad längtan efter ruset. Skönt.

Samtidigt är det tungt att veta att jag varken kan inspirera, eller motivera, min man till att sträva efter något liknande. Han sitter fast i sitt beroende, och är nöjd med det. Eller, det vet jag ju inte. Eftersom vi inte kan prata om det.

Så, min semester i halvtid har jag tillbringat med att måla väggar och tak i källarutrymmen. Svalt och skönt. Medan han har sovit ruset av sig, halvsittande i soffan. Egentligen känner jag väl mest skuld över att jag inte på allvar gör något för att han ska må bättre. Jag bara låter honom vara med sitt hopplösa fylleri. Stackarn.

Tja
Blev ju nyfiken, vad blev det för text?

Massa kramar till dig Ler ❤ ja det är sorgligt vad det gör.

Min man sa till mig häromdagen att han skulle vilja ta en paus från alkohol i ett år eller två (det har han gjort förut tro det eller ej... Och då var smällen HÅRD för mig när han började igen. Jag hade inte druckit på 3 år nästan då).

Det kändes skönt att höra att han faktiskt nånstans inombords känner att han behöver ändra på drickandet. Han sa att han tycker att jag är så duktig och att det är så bra för mig att jag inte dricker. Då pratade vi om hur hjärnan förändras av alkohol och om alkoholsug och att jag inte har det alls längre. Jag vågade inte prata för mkt. Men lite iaf om hur skönt det känns.

Törs inte tro nåt så jag hänger inte upp för mkt hopp på det. Men det var ändå skönt att höra honom uttala en önskan om att vara där jag är.

Men den enda jag kan styra helt och hållet är mig själv. Och jag är där jag är. Och det är här jag vill vara.

Däremot har jag börjat känna att jag nog dricker lite för mycket kaffe. Jag älskar kaffe och ritualen kring att sätta på kaffebryggaren. Men det blir ibland för mycket. Så de senaste dagarna har jag dragit ner lite på det... mest pga. Värmen som gör att kaffe känns lite för varmt ? men jag upplever en lättnad i kroppen när jag dricker en eller två koppar färre än vanligt. Jag skulle aldrig nånsin sluta dricka kaffe dock men man behöver ju inte dricka det så ofta att man får ont i magen ? idag har jag druckit tre mindre koppar totalt och det känns lagom. Kanske två vore ännu bättre. Jag har druckit säkert 6 koppar om dagen annars den senaste tiden. Vid poolen, med en bok på altanen osv har det blivit massor. Aj jag får magkatarr bara av tanken på kaffe nu ? men som sagt... tänker inte sluta med det. Det skulle lämna ett stort hål i mitt liv ?

Imorgon ska jag åka bort över helgen. Bara jag. Det är väldigt ovant. Om detta vore för 1,5 år sedan eller lite mer så hade det nog varit en del vin inblandat i resan. Och dålig sömn och lite illamående. Men nu kommer jag bara få massa ny energi ❤ tror rentav jag ska se till att ta en springtur på söndag morgon!

Jag älskar att vara nykter på sommaren. Det är så skönt att vara i sin bästa mentala och fysiska form under den här tiden på året. Jag behöver inte tänka att "i höst efter semestern ska jag ändra på det här och det här"..... Jag har redan ändrat på det som verkligen behövde ändras. Och goda vanor är lätta att anamma när jag inte dricker. Allt är lättare.

Kram till er alla!

Har funderat mycket kring det där med alkoholen det senaste (som ni ju märker, haha!) och jag har också undrat varför den är så vanlig och tillåten när det egentligen är ett gift. Och att man dessutom blir sedd som konstig och knepig om man INTE dricker?! Men det verkar ju som att det håller på att vakna en motrörelse, unga väljer tydligen bort alkoholen mer och mer. Även initiativ som "Sober October" sätter ju också fingret på att detta är ett problem. Se tex klippet från nyhetsmorgon:
https://www.tv4.se/nyhetsmorgon/klipp/doktor-mikael-dissar-förklaringen…

Så, varför reagerar jag som jag gör? Är jag en moraltant som inte vill tappa kontrollen? Hatar jag alla som tar sig ett glas vin till maten? Självklart inte, men jag tycker det är dags att vi börjar ifrågasätta vems rättigheter vi ska prata om här. Den vuxnes rätt att fly en vardag som tydligen är så jävla illa att man måste kröka till med jämna mellanrum, eller barnens rätt att få ha trygga vuxna runt sig? Jag tror även att man lurar sig om man tror att det inte märks. Jag kunde se (och känna!) så fort exet druckit en enda öl, det händer något med ögonen.

Jag tror även att det finns en stark industri bakom detta, helt klart. Man skulle nog kunna bli konspirationsteoretiker för mindre.

Urstark, nja... idag har jag mest gått omkring och tyckt synd om mig själv. Saknar ju karlsloken trots allt, det var ju inte bara dåliga dagar. Men jag kan inte offra det jag står för. Vill leva i en sund relation, annars får det vara.
Kram tillbaka!

Håller med dig, alkohol precis överallt i detta samhälle numera! Kan inte vara lätt för en alkoholist som vill sluta dricka, fallgropar och lockelser överallt! Har gjort en egen ”aktion” mot alkohol-branschen! Dricker inte alls! Man skänker pengar till Fuck-cancer och annat men finns väl inget typ Fuck-alkohol vad jag vet! Så min variant är att inte gynna branschen med en endaste drucken droppe! Så många människor som alkohol skapar lidande för, hemskt! En kompis till mig har en teori om varför drogen alkohol inte är förbjuden: många maktfulla människor är alkoholister och ”jobbar i egenintresse”! Kan vara sant ? Heja dig, Du verkar urstark! Kram

I morse vaknade jag före 6 och hade ont i huvudet. Gick upp och la mig i soffan med min bok. Drack te, vatten, Berocca och till slut fick det bli även en Treo för att bli av med huvudvärken. Jag har varit jättelabil idag och retat mig på min man fast han inte gjort mer än typ andats. Jag fick verkligen lägga band på mig och focusera på mitt och peppa mig själv (det är i mig det ligger, det är abstinens...) för att inte skälla ut karl. Efter lunch blev det bättre och vi hade en riktigt trevlig eftermiddag tillsammans. Nu blir det en sen middag och sen en film. Inte så upphetsande kanske men det är bäst så. Just nu mår jag bäst i en lagom vardagslunk.

Nästa vecka börjar jag jobba igen och jag planerar lite hur jag vill ha det under min lediga tid. Jag ska ägna en del av fritiden till Yoga, simma, promenera, gå ut och äta en god lunch med någon väninna, gå på bio, leta reda på någon motionsgrupp (gå/jogga), gå på massage. Jag jobbar skift så jag har mycket ledig tid på dagen mitt i veckan och behöver fylla dem men något meningsfullt. Vila är jättebra men inte hela tiden. kanske gå med i någon förening? Jag skulle behöva nya vänner....

Studenten,
är en del på resande fot (jobbigt) och när jag väl är på plats är det inte mycket tid för dator och skrivande (bra!). Vill vara "här och nu" och umgås med folket där samt göra en hel del annat.

Sommarflickan, tack! Blir nog alldeles utmärkt den här semestern, bortsett från resandet då. Strategier för hemkomst finns, och hjälpen runt omkring kommer igång, dels med det lilla jag redan startat med men dels med mer möten kring specifikt alkohol och stöd kring det. Men nu - semester! :)

Ha det bäst, alla! Hörs i mitten av augusti.

kampen mot a igår. Hoppas huvudvärken gav med sig och att du fick njuta av Yogan.

Tänker också att det är bättre att äta något gott istället för a, tills suget lagt sig. Det sägs att det tar 30 dagar att bryta en vana, så det kanske blir lättare sen? Jag har läst ut en bok sen igår, lite av en flykt kanske men det ger min hjärna vila.

<3