Senaste kommentarerna i forumet

Jag har resonerat precis som du Tjejen91. Aldrig mer dricka. ALdrig för jag vet att det är ett gift som ger massor med dåliga konsekvenser. Målet har jag brutit massor med gånger. Inte för att jag vill. Utan för att målet är för högt ställt. Missar man målet så blir man besviken. Vad gör vi då? Jo då tar vi till alkoholen igen för att döva den ångest och besvikelse som kommer. Mitt råd till dig. Säg till dig själv "Nu tar jag en vit månad! När du uppnått detta, belöna dig med något du tycker om. Kanske ett biobesök med din kille. Sedan sätter du upp ett nytt mål. Nu ska jag vara nykter ett kvartal. Sedan ett år, två år, hela livet.

Det svåraste/mest problematiska är att det anses onormalt att inte dricka men normalt att hälla i sig ett gift. Första tiden undvek jag ställen där det fanss alkohol. Efter ett tag så kunde jag sträcka på mig och säga att jag inte dricker för jag mår inte bra av det.

Lycka till med att sluta dricka. Du har gjort ett bra val. Säkert kommer du stöta på motgångar men låt inte dessa störa dig.

.

Vad skönt att läget normaliserats! Ta inte ut framtida bekymmer i förtid, njut av lugnet så länge det varar! Men visst är det märkligt att ”den riktiga” personen kryper fram efter så lång tid, efter allt sagt och gjort så finns han därinne nånstans.

Jag har också hemma sista dagarna haft en glad och omtänksam man, tror poletten trillade ner när jag pratade om lägenheten. Synd det måste gå såhär långt bara innan han ”blev sig själv” igen, för nu senaste dagarna har jag fått umgås med personen jag först blev kär i. Är ändå såpass klarsynt så jag antar det är övergående och nu med egen lägenhet är det jag som bestämmer om vi umgås eller inte, jag har varit så glad också sen jag tackade ja till bostaden för nu vet jag att det är jag som bestämmer om jag vill vara ifred eller om jag vill umgås. Maktbalansen i förhållandet har helt klart tippat över och jag känner mig inte längre inlåst och handlingsförlamad utan kan helt konkret nu styra mitt och barnens liv och min framtid. Om mannen mot förmodan skulle fortsätta som nu så får vi väl se med framtiden men jag sätter ingen press eller hopp på det. Nu kör jag på det som känns bra för mig och det jag tror blir bäst för barnen, så får man se då vad framtiden för med sig.

Oj vad glad jag blir av denna tråd! Styrka och beslutsamhet i massor här! Passar även min nuvarande sits väldigt bra, har nyss tackat ja till eget boende och ser äntligen ljust på framtiden igen efter många år av ältande och vånda med lämna-lämna inte logik i cirklar.

Tipset om ett ”dra åt helvete” konto kan jag också varmt rekommendera! Jag fick själv just det rådet för ett antal år sen och att jag tog det var hela anledningen till att jag idag kan ordna eget boende och veta att ekonomin klarar sig även om jag blir själv med barnen. Att systematiskt se till att lägga undan en om än så liten slant löpande är oerhört styrkegivande, ett sätt att sakta återta makten om sin framtid. Så medan man ältar beslutet bygger man ändå självkänsla vilket är ohyggligt viktigt för att orka och klara av brytet när den dagen väl är kommen när det inte längre finns något annat val än att lämna.

...helt fantastiskt om mina inlägg kunde få fler att resa på sig och gå ur destruktiva förhållanden, då hade ju hela den här alkoholdränkta soppan i alla fall lett till något positivt!

Nothing, tro mig, jag hade inte heller någon Bullerby-uppväxt. Det var förvisso inga alkoholproblem i min familj men andra saker hände som rubbade min tilltro till andra människor. Har tagit mycket tid och energi att ta sig igenom det, och jag är inte helt klar med min uppväxt än. Ibland tror jag att vi fungerar som varandras katalysatorer till att ta tag i gammal skit. Jag kommer, även om detta nu låter koko, vara väldigt tacksam mot den här mannen för han lärde mig att enough is enough! Tack, men nej tack. Hit men inte längre. Jag tackar nej till destruktiva mönster och handlingar och går stärkt ut på andra sidan. Men fy f vad jobbigt det är! Vem vill inte bli älskad? Vem vill inte känna samhörighet med någon? Det är ju ett grundläggande behov!

Jag har lärt mig väldigt mycket om mig själv och mina behov genom att läsa om anknytningsteorin, om att vara introvert och läsa runt på det här forumet. Jag tror definitivt att man kan lära sig om sitt egna liv genom att läsa om andras upplevelser. Jag hoppas som sagt var att min berättelse kan hjälpa någon. Tyvärr krävs det ju att man kan klara sig själv på en lön när man är ensam, något som många kanske inte har ekonomi till. Min uppmaning är därför att hjälpa era barn att börja spara lite pengar i unga år så de har ett "dra åt helvete"-konto så de inte behöver stanna kvar i ett destruktivt förhållande när de är vuxna. Gud vad jag låter snusförnuftig, tror att jag får spela lite E-Type nu! :) Kram på er!

Dagen startar med att jag vaknar tidigare än larmet. Sådant är väldigt skönt, när det bara gäller 30min innan. Kunde ligga och dra mig länge. Dricker min kaffe och filosoferar lite, han dök up i mitt flöde idag. Ny profilbild, skitsnygg. Såklart.

Jag är inte samma människa riktigt som jag var när allt sket sig. Ska försöka hålla huvudet högt, utstråla trygghet och säkerhet. Glädje och lugn när jag ser honom på lördag.
Jag vet att jag ser annorlunda ut. Hyn är finare, jag ser solkysst ut, inget mörker i mina ögon (eller under för den delen). Igår när jag såg mig i spegeln så sa jag högt "daaaaamn", för Damn vilken lyster min hy har.
Tror jag kan ha fått ner ett kilo till. Kroppen blir starkare för varje dag.

Nu ska jag iväg och fixa fransarna, sen blir det tvätt hela dagen. I kväll ska jag få somna i nytvättade sängkläder ?❤️
Och idag är jag nykter ?
35 dagar har jag i bagaget. Booooojakasha!

Fridens ?

Tack för att du finns <3

Hälsade på mamma själv på behandlingshemmet. Hon har varit där i över en månad nu.
Rädslan sitter i att hon går tillbaka till sitt missbruk sekunden hon flyttar därifrån
.. så jag njuter av stunderna jag har där med henne.

Vi pratade om allt. Allt möjligt och allt omöjligt som vi inte pratat om på länge.

Hon frågade hur det var och jag svarade att det varit sådär. Hon läser av mig direkt och envisas med att gräva djupare.
Jag anförtrodde att vi varit oense om saker. Att jag tycker det blir för många öl.
Mamma förstår.
Men hon är rädd att det är jag som är tjatig och kanske bara förvärrar saker.

Jag älskar min mamma. Men till vissa gränser. Sen förmår jag mig inte att ta in henne längre.
Vi kunde prata öppet och det var fina samtal.
Men jag inser hur farlig hon kan bli i sin egen skadade normalisering.

Tänk.
Hela mitt liv har hon predikat om att ingen för kröka ett hårstrå på henne själv eller hennes barn men när jag anförtror att sådant kan ha hänt förr på fyllan så får jag höra att jag själv ju kan slåss med mina ord.
Så det rättfärdigar. Menar hon med andra ord fast hon aldrig skulle erkänna det.

Det enda hon rättfärdigar är sig själv och varför detta gav henne rätten att slå till mig som barn.

Så jag sitter hela vägen hem och funderar över detta.
Hon kan ha rätt i många tips hon gav mig men jag får inte få för mig att respekt är någor man gör sig förtjänt av och att jag inte gör det.
Hon får inte. Utan att veta något om det. Få mig att tro att hon känner mig idag, att jag är problemet. Att jag inte är tillräckligt snäll..

Jag skulle så gärna vilja veta vad min man skulle säga om jag berättade hur mamma uttryckt sig ikväll.. men jag vill inte för då skulle han veta att jag anförtrott mig om vad jag tycker om hans alkoholvanor.

Tycker det känns som att jag bedrar någon.
Som att jag smusslar bakom någon annans rygg men jag blir knäpp om jag måste vara tyst mer.

Jag älskar dig mamma,
Men det gör alltid så ont.
Vi bygger det, vi bygger om. Jobbar på det.

Tack för att du ville väl, fastän vi idag (tack och lov!) lär oss annorlunda hur våra kvinnoroller inte längre måste bäras.. eller upprätthållas.
Jag ska inte må dåligt för att jag inte längre orkar vara familjens projektledare, vare sig med vardagen eller känslomässigt ansvar.

Jag vill ju trots allt välja ett annat liv än det du själv valde.

Jag förstår vad Du menar. Jag gör detta enbart för min egna skull, annars skulle det aldrig funka. Att sluta för någon annan vet jag är helt ohållbart. Min kropp klarar helt enkelt inte av A. Jag har dessutom ibs vilket förvärras såfort jag dricker.
Men jag förstår ditt tänk.

Tack Ellan!
Jag förstår att aldrig mer är ett tungt val, men som du skriver så känner jag också att min ranson av drickandet är över. Jag gör detta för min skull, inte för att någon Tycker det. Jag blev livrädd för mig själv förra helgen när jag var helt oförmögen att göra något. När jag låg där i duschen och var helt borta.

Tänk om något hade hänt? Om jag hade satt kräken i halsen, om min dotter hade slagit sig och behövt åka till akuten. Jag har inte druckit på 8 dagar nu. Det känns som en befrielse samtidigt som jag vet att utmaningen väntar runt hörnet. Men jag känner mig redo.

Förlåt för långt svar, bara skönt art skriva av sig.

för migsjälv! Vilken energi!
Du gjorde helt rätt val och du förtjänar verkligen inte denna cirkus och att känna dig som freaket i freakshowen med funderingar hit och dit!
Jag hade nog tackat för mig för fyra år sedan om hag inte hade varit så förbannat trasig och haft en sån skev normaliserad uppväxt..
Men det är aldrig försent att ändra sin framtid!
Tack för den påminnelsen!

Druckit för mkt... men lägger mig ”klar”. Lär mig om Mig. Svagheter o styrkor.

Jag kan förstås inte veta om dina kollegor märker något Märthan, men har du varit ordentligt påverkad vore det inte osannolikt i alla fall.

Bakfull som i mitt fall kanske inte alltid märks även om jag är övertygad om att någon måste ha känt lukten.

Låter som ett väldigt bra steg mot ett sundare drickande att hålla dig nykter på jobbet. Men både du och jag kanske skulle må bra av att bli avslöjade? ?

Tack för att du delar din historia Ellan. Det betyder oerhört mycket att få veta att man inte är ensam.

Blir glad att läsa att du fått så bra hjälp och att familj och vänner hängt kvar.

Min mardröm är att bli avslöjad, både av familjen men även i arbetet. Samtidigt så har man ju ögonen på sig efter en sådan sak vilket borde underlätta nykterheten.

Det vore en befrielse att lägga korten på bordet men jag är inte säker att mannen skulle stanna kvar hos mig. Han skulle se det som ett enormt svek att jag har gjort detta i smyg i så många år. Han själv dricker knappt något och är den mest psykiskt stabila personen jag känner.

Trots att han hittade en kaffekopp med rödvin i sovrummet valde han att tro på min historia vilken det nu var. Minns inte ens bortförklaringen...jösses alltså.

Han har påpekat många gånger att jag luktar aceton, men har trott på mig när jag sagt att det beror på att jag äter LCHF.

Jag är uppenbarligen inte redo att lägga korten på bordet än men att registrera sig här känns som ett första steg. Tack för allt stöd!

... och ger aldrig upp, eller hur? Många steg framåt för dig och några bakåt. Vi stöttar varandra, kram!

Dagarna går. Det är varmt och torrt och man får pimpla vatten eller cola zero. Jag håller i min nykterhet och min träning. Har gått ned 23 kg sedan januari känns bra. Semestern i Kroatien var underbar men i Sverige var det ju bättre väder men vi hade bra. Jag är på min sista burk antabus sedan ska jag stå på egna ben och det kommer gå kanon.

Även om sex år har gått och jag inte varit inne här så mycket som den sommaren så är det så fantastiskt med alla dessa kloka och varma människor som finns här inne! Just nu håller jag på och packar för en veckas semester i Spanien. Låter ju otroligt bortskämd när jag säger att jag faktiskt inte har lust att åka. Tycker att den här värmen vi haft den här sommaren har varit så jobbig. Kanske för att jag bär på ca 20 kg övervikt.... Förutom värmen hatar jag alla människor som sitter överallt och dricker kall öl, rosa rosévin osv osv osv. Bara tanken på en kall öl gör att jag redan när jag tänker på det vet att jag inte nöjer mig med en. Förstår inte hur jag klarade mig under de där första åren. Just nu känns det bara outhärdligt att sitta på restaurang och dricka mineralvatten och cola. Har två tonårssöner och sambon med mig och utan A ingen paus från deras stök och bråk. Förlåt att jag gnäller men jag kan inte se något positivt med detta just nu. Vill gräva ner mig i min soffa här hemma med regnet smattrande utanför rutan.

Idag vart en rätt bra dag även om jag har druckit mer än jag planerade (två vinare). Ordnade ett gäng saker rätt tidigt, sedan till flickvännen för gos och ordna med hemmagjorda snapsen. Detta året vart den bra, och jag testade en tesked av den "råa". Otroligt bitter, men "full" smak. Vi blandade ut den med lite råsocker smält i vatten, testade igen. Fortfarande extremt bitter, men bättre. I med mer socker, och där vart det något av det. För att bli verkligt bra ska den nog stå något år eller två. Bör rundas av i smaken då. Fick med mig en halv liter hem, men det är ingen risk att jag dricker upp den. Den är liknande Fernet Branca, dvs det går bara ned en liten rackare efter en stor och god måltid. En sådan där snaps som sägs hjälpa till med matsmältningen och ha medicinska effekter. Tror det är mest dravel det där, en ursäkt för att ta en extra snaps. Fast VET gör jag inte, och flera av ingredienserna har helt uppenbarligen hälsoeffekter vid intagandet - men det vore troligen bättre utan alkoholen. Nå, den får stå i mörkret, tillsammans med en annan hemmagjord snaps, tills det är läge - en liten en till alla efter en måltid.

Resten av dagen vart det en hel del mer gjort, mestadels saker inför semestern. En massa småproblem klarades ut och jag svarade på femtielva mail kring allt möjligt. Startade även sista projektet för juli, tror jag har satt det svåraste momentet. Efter det är det rätt så rakt fram. Även om jag fortfarande dricker är jag så otroligt glad över att jag har fått mer energi. Troligen pga ökningen i medicineringen. Jag GÖR saker igen. Ibland av bara farten. Sitter inte längre bara och dricker. Jag är igång, jag är i rörelse, jag sprattlar och lever. Fortfarande. Gör dessutom inte längre saker på fyllan, sånt där pinsamt. Snart fyra veckor utan katastrofdrickandet.

En annan femma att jag söker nya livsmål. Jag har innan alltid haft något som drivit på mig, "jag vill komma dit". Det har jag inte nu. Inget som direkt lockar, även om mycket är lite kul. Jag har inget jag brinner för längre. Duttar runt lite här, duttar runt lite där, tar en runda i ekorrhjulet och tar en runda till. Känns som ren existens. Livet kunde ju rulla på såhär tills jag är 80 år och trillar av pinn, men det känns rätt trist att tänka så. Jag tror inte det är kopplat till alkoholen, alls. Har druckit mycket i många år, men ändå haft "eld" inom mig. Numera är det bara lite glöd som pyr. Jag behöver en ny "eld". En riktig brasa vill jag ha i min själ igen! Fast det kanske räcker med en liten en, och gott om bränsle (har inget att göra med att det brinner på allvar i Sverige, det gör mig ont och jag lider med alla som drabbas).

Nå. Och det enda minnesvärda med denna dag är att den aldrig kommer åter.

Lite svar på din fråga S2018; Ja, har ju mer erfarenheter nu, och lärdomar. Att inte ta saker för givet och inte släppa garden. För min del tog min favoritsport golf slut där på senhösten. Vikten av att ha en rolig sysselsättning. Ska vara mera på min vakt nu. Känner mig motiverad och taggad.
När man har gjort 1 år tror jag man varit med om skiftningar i temperatur och årstider.
Tror vi när vi haft ett uppehåll över året så blir det förhoppningsvis lättare, även om det precis som du beskriver Ler gäller att vara uppmärksam.

Jag är alltså inte orolig för att dricka alkohol på lördag. Som sagt, jag har gjort slut med den delen av mig. Ångrar inte en enda sekund. Mår bättre, sover bättre och har fan så mycket mer energi och mindre ångest.
I morgon är det 5veckor ?

Sååååå jääääävla fett!! ?

Ja jag kommer har flera vänner på plats i lokalen, de vet om att vi gjort slut och så, så kryckor har jag gott om ?

Meeeen det var jävligt smart med damage control, kommer skriva till honom på torsdag. Dels vill jag ha tillbaka lite stuff från hans lägenhet. Och sen får vi la prata om hur vi ska hantera detta. Kommer med största sannolikhet inte vara en Engångsföretelse pga samma umgängeskrets. Så tack! Jätte bra idé ?

Idag körde jag ett pass i simhallen
(notering mest för mig själv nedan)
5x100 fri st2:00
4x50 ben st 1:10.
5x100 fri st:2:00
4x50 ben st1:10
400 avbad.
1800m

Sen blev det bokläsning i solen, köpte en bulle och kaffe. Kändes megalyx ?
Ligger och funderar på om jag ska våga mig på lite löpning i kvällspromenaden, eller om jag bara ska promenixa.
Den som lever får se. :)
Mår bra idag, skönt med egentid ?

Fridens ?

Det där var oerhört peppande för mig, tack! Fy f*n för att bli påkommen på jobbet ? min mardröm! Har varit onykter på jobbet i stort varje dag detta året, ibland riktigt överjävligt och ingen märker, men de gör de nog men vågar inget säga då jag hittills skött allt jag ska med bravur. Mitt allra första löfte till mig själv är att ALDRIG mer gå till jobbet onykter, aldrig! För jag har nog tangerat gränsen.

Ny dag avklarad och semestern närmar sig.

Bra arbetskamrater underlättar en hel del. Har en kamrat som är oskyldigt snäll som jag gymmade med idag. Fick lära mig en del samtidigt som vi tröttade ut kroppen i 40minuter.

Det var så trevligt att jag bokade in fredagen som kommer med gym.

Var också iväg en snabbis på beroendemottagningen och fick mig en dos antabus.

Under semestern så får jag med mig antabus hem för fyra veckor. Har avbokat all psykiatri, boendestöd, mottagningsbesök för fyra veckor. Tror jag klarar mig galant bara jag håller mig nykter och jag har inget starkt sug efter alkohol. Även fast jag erkänner att det skulle vara gott att få i sig en öl. Men de dagarna är för någon annan månad, inte just nu.

Hej och välkommen hit!
Så klokt att du reagerar på ditt drickande och oxå agerar. Jag blev nykter vid 41 års ålder och har ibland skojat om (med underton av allvar) tänk om jag hade fattat detta tidigare!!!
Att leva som nykter i ett samhälle där alkoholen flödar är både enkelt och tufft. För mig har det handlat om att lära om och fokusera ”rätt”. Dvs nya saker blir roliga och gamla väljer jag bort. Kroghäng och långa middagar är inte roligt längre. Jag utsätter mig inte för det längre. Däremot har ett intresse för yoga väckts och jag är och nosar på att utbilda mig till något annat. Utmaningen är oftast när vi förväntas dricka. Men genom övning och åter övning så blir det alkoholfria alternativet en vana. Jag tror att vi själva gör det så otroligt stort i våra huvuden just detta vad omgivningen ska säga och tycka. Men om vi skiter i dem och fokuserar på vad som är bäst för oss och våra familjer så blir det något enklare.
”Aldrig mer” är något som jag undviker för då känns det så oändligt stort. Ungefär som när jag var barn och grubblade på var himlen och universum tog slut. Men det där är olika och vi har olika förhållningssätt. Jag är en person som inte dricker, jag har druckit klart min ranson, jag blir sjuk av alkohol, riktigt ordentligt sjuk! Dessa använder jag...
Så fortsätt skriv här och ta hand om dig!
Kram
Ellan

... betyder Hungry, Angry, Lonely o Tired. Dessa tillstånd/känslor är viktiga att vara vaksam för oss som har problem med alkohol. Annars är det lätt att ta till a som substitut. Och att se till att tex vara utvilad och mätt. Personligen har jag haft problem med sömnen i flera år. Och att jag inte äter ett mellanmål på eftermiddagen. När jag både är hungrig/törstig och trött är jag extra känslig för att dricka.

Jag har under dessa vaaaarma veckor sett till att jag alltid har nära till kallt kolsyrat vatten

Hej,
Jag förstår din känsla... men du är långt ifrån ensam. Jag är dock inte under 40... fyller 44 i år och blev nykter vid 41. Har barn i mellanstadiet och levde, ett till utåt sett, vanligt familjeliv. Jag drev dock mitt beroende så pass långt så att det uppdagades på mitt arbete. Jag hade då gjort otaliga försök att sluta på egen hand och via VC. Jag ville inte för mitt liv att någon på mitt arbete skulle få veta något. Aldrig i livet! Jobbar i finansbranschen och aldrig att jag ville tappa ansiktet inför ledning och kollegor. Uppvaknandet blev brutalt. Men jag är nykter och är kvar på samma arbetsplats. Har tom blivit erbjuden ”bättre” tjänster och jag vet att flera kollegor ser det som en styrka att ta sig ur ett dåligt mående. Att blotta sig och visa sig svag, be om hjälp, har istället blivit en vinst. Nog om det.
Jag förstår din känsla av skam och skuld. Jag har många gånger tänkt; hur i helvete kunde det gå så fel?! Jag har unnat mig stunder av sorg och självömkan men jobbat på för att ta mig vidare. Att våga prata med andra om sin skit är inte lätt. Alla är inte helt bekväma med sanningen men jag är ”lagom” öppen. De som vet har fått veta av en anledning. Och jag har fått en enorm stöttning av vänner och familj. Trots att jag sårat och svikit dem när jag drack. Mina barn är en stor drivkraft i detta och av dem får jag oxå höra sanningen. Den är tuff och hård men oxå väldigt kärleksfull. Idag är jag en närvarande mamma (inte bara fysiskt) och behöver inte fundera på gömda vinglas, kaffemuggar med kvarglömda skvättar eller bli stressad av att hinna till bolaget.
Jag lämnade regelbundet prover på VC under ett års tid. Mina levervärden förbättrades snabbt och i övrigt så har mina magproblem och min ångestproblematik minskat nästintill helt.
Så ta ett djupt andetag och känn dig stolt. Du har fattat grejen, du har insikten och du har alla möjligheter att vända detta. Att leva ett liv utan alkohol är varken tråkigt eller grått. Och jag tror inte du skulle peka ut mig som alkoholisten om vi träffades och inte tycka att jag var särskilt tråkig.
Så kämpa på och lycka till. Du är värd det!
Kram
Ellan ❤️