Senaste kommentarerna i forumet

Min dag i går var så himla skön. Satt på en balkong och drack iskaffe och Cola, grillade och blev bjuden på goda sallader och röror som min vän trollat fram. Vi pratade massor och skrattade åt allt och inget. Hon hade gjort så fint åt mig när jag kom. Lagt fram handdukar, inredningstidningar, en liten påse med praliner och en stor påse med lite lyxiga hudvårdsprodukter. Som att bli uppgraderad till Sviten på ett fint hotell. Förstår ni vilken fin vän?

På kvällen kollade vi Netflix och åt ost och i morse drack vi massor av kaffe och fortsatte att kolla på Netflix. Fanns inte det minsta sug efter alkohol och jag hade det helt underbart. Så tacksam för min vän.

Och vet ni vad! Idag är det 28 dagar vilket betyder 4 veckor. Jag kan knappt förstå det och är så grymt stolt över mig själv. Livet i övrigt må vara som en berg- och dalbana men utan alkohol känner jag mig mycket starkare att ta mig an svårigheterna och sätta mig själv först. För det är jag värd!

Det är ni också ❤️

Puss & kram på er mina fantastiska forumvänner, vad vore jag utan er?

Ja, det där är ett bra citat. :-)

Va fint att du körde bil och att du inte hade druckit, det där tyckte jag var skitjobbigt, om mannen nån gång ville att jag skulle köra och göra något och jag hade druckit på dagen. Jag ville ju inte köra men kunde inte säga något om varför. Jag lyckades dock slingra mig ur de situationerna, som tur var. Nu kan jag köra vilken tid på dygnet som helst och det känns väldigt befriande.

Kram på dig.

Va fint att du skaffat en egen tråd så att jag kan följa dig, jag vill så gärna veta hur det går och kunna finnas som ett stöd om jag kan. Du skriver så fint om min resa att jag växer flera decimeter av stolthet. Tänk att något som jag skriver kan påverka någon annan, det är det finaste en kan få höra tror jag.

Jag känner så väl igen det du skriver, jag var ju exakt likadan, gömde i tvättstugan, klinkade snabbt när ingen såg så att jag skulle få in mig. Hade jag inte behövt gömma hade jag inte halsat. För ärligt är vitt vin inte speciellt gått att halsa.

Dock har jag aldrig kräkts och fortsatt att dricka, jag har inte ätit så mycket när jag druckit och heller inte blivit så full att jag behövt kräka. Gör du det ofta?

Det där med sömnen känner jag igen, jag sov så himla ytligt i början (trots insomningstabletter) och fortfarande vaknar jag varje morgon någon gång mellan 04.30-06.00 och ligger vaken länge innan jag lyckas somna om. Mycket irriterande. Men många upplever att de blir mer trötta efter ett tag, kroppen börjar ju reparera sig själv och då går det åt mycket energi.

Du behöver inte bestämma dig exakt nu om du ska dricka i framtiden eller ej, gör precis som du gör nu, fokusera på en dag i taget. Börja dagen med att tänka "idag ska jag inte dricka" och avsluta dagen med att berömma dig själv när du lyckats hålla dig nykter.

Jag tror på dig och finns här :-)

Kram

Shit va bra du är! Blir superglad att läsa dina rader, vilken härlig semester ni verkar ha.

Du är stark, glöm inte det!

Stor kram

Hej Adde.

Jag såg faktiskt också den dokumentären, den finns på Netflix. Jag blev dock inte alls speciellt inspirerad, vilket jag såklart hade hoppats på, så det var ju bra att du gillade den. För mig var den alldeles för "snäll" i sin utformning och sitt konstaterande. Lite som att "Ja det är ju inte bra att dricka men om du dricker det här och det här så är det iaf bättre", eller om du äter innan så blir du inte lika full, om du dricker vita spritsorter riskerar du mindre bakfylla etc.

Hade önskat (kanske förväntat) en mer kritisk dokumentär. Dock så kanske jag är lite avtrubbad efter att ha sett Flight, läst Per Holknecks bok samt Sanna Brådings bok. Så det kan vara jag som inte var mottaglig.

Vad tyckte du var bäst med dokumentären? Alltid intressant att höra andras åsikter :-)

Ha en fin kväll.

Det är en (ovanlig) ärftlig neurologisk sjukdom. Så initialt börjar man med "neuropatiprover", vilket jag tagit de första redan via VC. B12, folat, homocystein var normalt. Sköldkörtel likaså. Eller på gräns till överfunktion snarare. Röda blodkroppar inte normalt. Leverprover togs inte men kommer väl att tas när jag kommer till neurologen.

Grejen är att jag inte tror att mina symtom är alkoholrelaterade utan vill på fullaste allvar utredas för vår släktsjukdom. Däremot kan ju utredningen avslöja mitt drickande eftersom de prover som ingår innefattar leverstatus. Finns det något som skulle tyda på sjukdomen blir det ju mer omfattande undersökning med kontroll av organen med biopsier och liknande. Är jag sjuk i den neurologiska sjukdomen så är alkoholen mitt minsta problem...

Ärligt? Om du berättar, vad tror du ska hända? Du vet ju? Vad pratar du om för differentialdiagnos? Familjen måste inte veta om du inte vill ♥️

Igenkänning på hög nivå i det med att äta eller inte äta... jösses vad jag har slarvat med mat när jag har druckit. Jag är inte helnykter än, men en del av min strategi är att peta i mig mer mat. Mer än jag vill ha. Gör väl inte allt jobbet, det att äta mer, men nog bidrar det. Och just nu gäller många bäckar små.

Att aldrig mera dricka kommer du aldrig kunna ta in så den tanken borde du släppa. Bättre att tänka att du slutat dricka nu. Om du sen tar andra beslut i framtiden får tiden utvisa.

Jag känner igen signalerna. Min hjärna går igång på hjärta smärta och självförstörelse.

När jag var liten försökte jag sluta äta när mamma var elak.
Jag ville att hon skulle SE vad hon gjorde med mig.
När min första kille rökte på ville jag jämföra hur jag inte ville att han skulle göra illa sig själv, på samma sätt som han inte ville att jag skulle göra illa mig. Så jag skar mig.
Men det hjälpte såklart aldrig.
Därefter har jag druckit, rökt, och gjort minst lika idiotiska val som mina idiotiska partners gjort genom åren.
Sårar ni mig ska jag förstöra mitt eget liv så att ni iallafall kan se hur ont det gör på insidan.
Och så har jag låtit mig falla ner i träsket.

Du dricker. Jag käkar piller.
Se vem som ger sig först.

.. men idag är jag vuxen.
Jag vet bättre.
Dock ett vuxet barn. Så mönstret sitter kvar. Om så bara i huvudet.

Jag vet att all hjälp är ett telefonsamtal bort. Jag har alla självhjälpsböckerna i bokhyllan.
Jag har varit nattsvart förut och mina förutsättningar idag är mycket bättre.

”Det ska aldrig få hända mig”.
Jag håller ett vakande öga på mig själv.

Sigge69, det är inte möjligt som det ser ut nu. Försöker inte lura mig själv ens, jag har problem. Och jag har skurit ned på extremdrickandet, det fanns det motivation för. Att gå vidare är det värre med, det behöver jag stöd för och det stödet får jag inte förräns i augusti/september.

Kruxet är att jag vill kunna dricka normalt igen, och jag ger det en chans. Motivationen att sluta helt har jag inte (än?) - man kan säga att jag inte vill sluta dricka. Jag vill heller inte slå på stora trumman, ge mig själv och andra löften om helt nykter för att sedan bryta dem.

Sant att alkoholen styr mycket av mitt tänk nu, men så hade det varit även om jag slutat helt. Jag är en belöningsknarkare av stora mått, så problemet består. Även om jag blir nykter alkoholist kommer det vara en daglig kamp - även då hade alkoholen styrt mitt liv i mångt och mycket.

Tack för ärliga ord och raka puckar! Och ha det gott du med!

då är man väl tillbaka här igen, har varit här inne och läst men inte skrivit något själv. I torsdags så var jag iväg med honom och hans vänner och åt ute..sedan ville alla fortsätta "festen" på själva restaurangen var det hur mysigt och bra som helst, även fast alla drack..men han var under kontroll. sedan skulle de på efterfest. jag har aldrig under min tid med honom gått på efterfest för jag vet att det är där han flippar...jag bestämde mig för att gå med bara för att se vad de är de gör som är så jävla viktigare än att sköta sig. Jag var i chock. folk satt drack och knarka tills klockan var sju på morgonen och då drog vi ändå dit vid 1 ??? jag har aldrig sett något sånt. en helt annan jävla värld. och där satt människor som är högt uppsatta advokater politiker mm... alla satt och knarka ju? det värsta var ändå att han var den som var HELT väck och borta..jag satt ändå och försökte hålla mig t de få som inte påverkade och försöka liksom ändå vara där..det värsta var att alla hans vänner där var medvetna om hans vanor..de gömde tom spriten för att de inte ville att han skulle flippa totalt? men vaför går man ens med o dricka med honom från första början då ? försöker fortfarande förstå vafan de va som pågick...börjar ju tro att verkligen ALLA som bor i denna lilla håla håller på...

Jag kan inte låta bli att dra på munnen åt våra likheter.

Jag har tidigare funderat på läkemedel då jag velat behålla det sociala drickandet. För mig känns det inte aktuellt längre då jag känner att jag måste sluta helt.

Ska om en månad påbörja utredning för en (ej alkoholrelaterad) sjukdom. Kommer att bli massor med undersökningar och provtagning och jag är livrädd att bli avslöjad. Det enda jag kan tänka på är att alkoholmarkörerna bör vara nollade innan dess då det gått 6 veckor. Vet inte hur jag ska förklara MCV och leverenzymer dock. Kanske GGT sjunkit men det är inte helt säkert.

Kan inte lägga korten på bordet för någon just nu då jag inte vill att familjen vänder mig ryggen. Om jag är sjuk i den andra sjukdomen behöver jag dem mer än någonsin.

Har du testat några tillskott som du tycker fungerar Märthan? L-Glutamin har man ju hört men har själv aldrig tyckt att det fungerat mot sug.

Bra att du har insikt! Har du gjort någon förändring eller är det bara tankar än så länge?

Hej alla! Jag har inte haft wi-fi, därav tystnad. Ikväll är sista kvällen här och jag är så grymt stolt över mig att jag ej har druckit!! Sonen och jag har badat massor.

Skickade ett sms till kärleken igår men fick inget svar. Det känns i hjärtat..

Nu ska vi ned och äta middag

Är en ”hälsoguru” för alla som inte kommit mig in på skinnet, lowcarb, tillskott mm mm mm mm... utbildat mig utöver inom näringslära mm... ändå som du där, tokigt...

Kan inte heller söka hjälp inom generell vård, för ”känd” och Big NoNo, det går bara inte. Yes jag vill hitta tillbaks till balans, Campral var en tanke men jag tror jag säger nej där ändå, ogillar allt som läkemedelsindustrin pysslar med...

Vad är Din lösning för Dig?

Ja den kvällen var igår kväll. Idag är jag helt lamslagen, ledsen, arg, besviken. Jag har helt enkelt inte ord kvar. Min man har fyllt 50 och bjöd igår hem sin syster och svåger och ett annat par som vi umgås lite med. Ingen vet något om min mans alkoholvanor. Jo innerst inne vet de en del men inte att det är så illa som jag tycker. Vilken fylla min man bjöd på. Är så glad att det var hans släkt. De behöver inte jag skämmas inför, det får han göra själv. Han pratade sådan rappakalja och bråkade med alla och lyfte fram hur bäst han var och att alla vi andra var sopor. Jag menar 50 år, man skulle tippa på 25 år.... Jag gick och lade mig så fort tjejerna gick hem för jag ville inte bli ensam med min man när han var på det humöret. Det hade garanterat blivit bråk. När jag kom upp i morse så var det glassplitter över hela altanen. Han hade slagit sönder sin fina dyra present som han fick av mig i present. Jag kan inte uttrycka mig för hur ledsen jag blev. Dels att man lämnar det så, vi har hundar som sprang rakt in i glaset i morse, men dels för att han alltid förstör saker på fyllan. Varför inte låta bli att röra saker när man är full? Jag körde upp honom för att städa i morse för mina föräldrar skulle komma hit på fm. De vet inget om hans alkoholvanor. Därför har jag inte kunnat säga något om vad jag tyckte om hans fylla igår, hans beteende mot våra vänner och hur ledsen jag är över den sönderslagna presenten. Sedan mina föräldrar åkte har han undvikt mig för han vet vad jag ska säga. Risken är att jag laddar för länge och att allt kommer ut fel bara för att jag är så arg. Imorgon har han kalas för min sida släkten. Hoppas han har vett att bete sig annars vet jag inte vad jag gör. Då kommer jag absolut berätta för mina föräldrar vad som pågår. Nu vill jag inte oroa dem. Jag vet helt enkelt inte om jag fixar detta längre. Jag är inte redo att lämna än, men f-n vet vad jag säger och gör nu. Jag orkar inte detta mer.

Tack så hemskt mycket för ditt meddelande, du har både rätt och fel. Jag ska svara dig, men det blir senare ikväll eller imorgon då det inte kan bli ett kort svar. Kram på dig och ta hand om dig.

Jag är 27 år och dricker alldeles för mycket och har ett barn på 1år. Det finns alltid hopp❤️

Mjo...håller med till viss del vad gäller forskningen.

Tror dock att alkoholen är ett av våra största hälsoproblem.

Ganska komiskt att jag ätit LCHF/lowcarb, tränat, tagit miljoner med tillskott och i övrigt levt ett på ytan hälsosamt liv samtidigt som jag förgiftat kroppen.

Med tanke på mitt yrke/position så blir det dessutom väldigt svårt att söka hjälp inom sjukvården eller socialtjänsten. Omöjligt skulle jag nog säga om jag inte vänder mig till ett annat landsting.

Om jag inte uppfattat fel när jag läst dina inlägg så vill du inte sluta, utan försöka dricka "normalt"? Har du testat läkemedelsbehandling, Campral eller liknande?

Samtidigt som jag vet att bakslag kan komma fortare än man hinner tänka tanken.....
Fd sambon bjöd på söndagslunch idag, jag och barnen var där och vi satt gemensamt och åt och pratade som en riktig familj, så där som vi borde gjort men det kom andra saker mellan istället. Känns skönt om vi kan hålla det på den här nivån i framtiden. Men som sagt så är kampen långt ifrån över! Kram till er alla som kämpar på runt om i landet/världen.

Är medicinare... har haft 5v som längst ett par ggr under dessa år... Har stor koll över vad skiten gör och inte och allt däromkring, mycket sk fakta är ifrågasättbar ur flera synvinklar, forskning är mycket fuffens....

Så underbart att höra att det finns fler. Missförstå mig inte, det är förstås fruktansvärt att alkohol förstört så mycket för så många.

Jag ska leta upp din tråd och läsa den direkt. Det kan inte vara för sent!

Jag har en medicinsk utbildning i bakgrunden så jag kan tyvärr inte gömma mig bakom ”det är extremt ovanligt med bestående skador”. Jag vet allt för väl vad alkohol gör med kroppen. Jag har bl.a tidigare arbetat med att bedöma intyg och alkoholmarkörer.

Så komiskt att jag satt där själv som alkoholberoende och diagnosticerade andra.

Hur ofta kollar du dina värden Märthan? Har du några längre vita perioder?

Skulle du bli rädd eller av någon annan anledning bestämma dig för att sluta så stöttar jag dig gärna.

Han vet nog, men har inte sagt något. En gång hittade han en flaska i min garderob men visste nog inte vad/ hur han skulle säga/reagera. Han/vi dricker gärna goda dyra viner, men han slutar och jag fortsätter eller går till tvättstugan och halsar några klunkar under kvällen, helt idiotiskt. Måste säga att det känns bra att skriva ner de där dumheterna man gjort, gömmer i garderoben, tvättstugan, slänger glasflaskor så det inte skall synas, nattdrickandet.... Ingen vet ju om detta utom jag. Och här. För första gången visar jag för mig själv hur jag är. En person jag inte vill vara. Jag skulle vilja kunna dricka måttligt, tror jag... Eller kanske inte alls, jag vet inte och det oroar mig. Måste man sluta helt? Fast varför måste/vill man över huvud taget? Det är ju helt onödigt. Jaja.. Kvällen närmar sig så nu måste jag stå emot, grillat och det står en öppnad box i svärföräldrarnas kök.. Känner mig nästan snurrig. Måste fokusera på morgondagen och hur jag vill vakna upp