Senaste kommentarerna i forumet

Du fixar det, mysigt med en bok på rummet och svalkande med alkoholfritt till middagen. Nu är det iofs varmt hemma med men en av de värsta upplevelserna jag vet är att vakna (ofta utomlands) när det är varmt och klibbigt, med täcket snärjt om kroppen och en eländig jävla baksmälla med hjärklappning, huvudvärk, sandpapperstunga och dieselandedräkt. Men det slipper vi!

Jag lyckades inte logga in på mitt gamla konto häromdagen så jag gjorde ett nytt namn och konto men nu har jag hittat min gamla tråd och mitt gamla namn.
Så jag fortsätter skriva här i stället.
Det är fruktansvärt jobbigt att läsa det jag skrivit för nästan exakt sex år sedan. Fruktansvärt jobbigt att se att jag befinner mig i samma situation som jag gjorde då. Känner så för den jag då var och för att jag kämpade så. Men nu känner jag inget för den jag är nu. Med alla dessa facit i hand och med så mycket tid har jag inte lyckats förändra någonting. Är kvar på ett jobb jag inte riktigt orkar med, sjukskriven i perioder, ett äktenskap som känns tomt, 30 kg övervikt, har börjat röka efter 20 års uppehåll. Men värst är nog ensamheten. Mina söner och min man försöker stötta när jag känner mig nere, men föräldrar och syskon låtsas som ingenting både gällande A och depression. Jag håller skenet uppe och ler falskt då jag tidigare fått kommentarer om att jag sett sjuk ut och att jag typ drar ner stämningen när jag inte orkar hålla minen. Tar åt mig och blir så ledsen men orkar inte stå upp för den jag är. Vågar inte säga att jag inte vill att de dricker när jag är med, vill inte bli klassad som alkis då två i min släkt dött till följd av alkoholen. Jag har aldrig druckit som en alkis utan jag kan bara inte sluta när jag väl börjat. Min mamma har köpt en lägenhet i Spanien och när vi var där sist fanns det ett helt barskåp fullt och ett helt vinställ från golv till tak. Jag lyckades hålla balansen den veckan och snodde bara en flaska vitt vin iofs men det är som att släppa in ett barn med godisförbud i en godisaffär. Inser att jag fortfarande efter sex år inte vet hur man har semester utan att dricka. Just nu ligger jag inne med svarta gardiner och en fläkt för att slippa sommaren där ute.

Visst är hjärnan kidnappad och radiostyrd, för hur annars kan man helt plötsligt ha inhandlat en kasse utan att ens vara sugen och trots att man bestämt sig för att inte dricka. Själv dricker jag på lånad tid, jag vet att jag måste sluta och jag vill verkligen sluta, men utan att ändra min tillvaro, jobb rutiner osv faller jag hela tiden.

Hoppas du mår bra Sisyfos.

Jag tycker också att det låter som du behöver hjälp med detta. Din historia påminner mig en del om den yngre periodaren i Louis Theroux: Alkoholens offer. Du har motivationen och insikterna men så händer något. 24*6,0% per dag är väldigt mycket. Jag tycker du verkar vara smart och jag förstår att du är rädd för eventuella konsekvenser om du söker hjälp. Men att fortsätta perioda kommer att få betydligt värre konsekvenser än de som skulle kunna komma av att söka hjälp.

Har biverkningar som alla mediciner. Om du inte har ett sug men motivationen är hög så bara bestäm dig att inte dricka. Ta en dag i taget. ”Idag ska jag inte dricka”.
Om du ändå inte kan stå emot så kanske det är ett alternativ med antabus.
Jag är på dag 66 och det går bra att vara utan även utan medicin. Mina ”episoder” påminde om dina (fast jag är nyligen fyllda 40 och har familj). Jag har inget fysiskt sug men jag har ju hållt på i typ 25 år så vanan är stark.
När det gått ett tag efter varje storfylla har man en tendens att glömma bort hur illa det var och då måste man aktivt jobba med att komma ihåg varför man slutade. Jag lider av återkommande depressioner men det har blivit mycket bättre utan alkohol. Energinivåerna har gått upp så jag är mer aktiv och oron har gått ner.
För min del har det också blivit en ”challenge”, jag vill inte sabba min siffra, plus att jag faktiskt känner mig ganska ”cool” som inte dricker.
Hitta motivationen och kör. Det finns mycket läsvärt här.
Lycka till!

Dagens plan: jobba, sedan direkt hem, byta om och direkt iväg och umgås med vänner (vara några lär vara folk jag inte träffat förut). Blir nog ett par öl där, men även mat. Känns som en rätt safe dag.

Har annars läst lite mer rundor här på forumet och klurar en del. Saker som är bra för mig: håller mig borta från starksprit (en snaps då och då per år till sillen räknar jag inte in), jag hetsdricker inte och jag smusslar inte. Saker som kan vara både bra och dåliga är att jag aldrig blir bakfull och aldrig kräks. För många år sedan blev jag bakfull och kräktes. Brukade vara en bra spark i arslet för mig att inte dricka alls i ett par månader - det går ju verkligen att ha det roligare i livet än de aktiviteterna.

Funderade även lite kring vad alkoholen uppfyller i mitt liv, och det är två saker: avslappning och flykt. Någon hade skrivit om "den inre rebellen", dvs att göra något lite hemligt, fult och revolterande. Det mönstret känner jag igen, trixar ofta med sådant på jobbet. Mitt jobb är otroligt reglerat och strikt, så inget ätande när man jobbar, mobilförbud och allt det där. Naturligtvis gör jag tvärtom, "bara för att" och tricket är att göra det helt i hemlighet. Jag kan dock inte koppla mitt drickande till det beteendet.

Även klurat mer på om jag inte är lite väl kär i de där stunderna av ensamtid i sig. Där kommer drickandet in som ett inslag, fast det handlar om stunderna som helhet. En slags frihet, helt utan krav. Och de funkar ju för mig, så länge jag inte dricker för mycket. Är lite stolt över att jag motat topparna där, med en del enkla tricks. Dricka långsammare, späda ut vinet, ha allt i kylskåpet (jobbigare att fylla på) liksom inte ha för mycket hemma har funkat bra. Dricker dock fortfarande för mycket för min hälsa, men den känns någonstans oviktig? Nå, allt det där handlar om avslappning och att ladda batterierna.

För flykten, det är där det går illa. Dels har jag lite väl många surdegar som jag borde behöva suga tag i, och jag orkar inte alltid tänka på dem och jobba på dem. Dels är det världen i sig. Jag menar, det räcker ju med att SE Donald Trump så blir jag ju sugen på en karatefylla. Blir värre när man hör honom och ännu värre när man försöker ta in vad han de facto säger. Lägg till miljöförstöring, plast i haven, smältande polarisar, extremhögerns frammarsch, mellanöstern, krigen i Afrika, Brexit, handelskrig, ökade klyftor mellan rika och fattiga, nedmonterade välfärdssystem och en hel del till - jag orkar inte ta in allt det där samtidigt. Jag vill bort. Fylla och därmed flykt. Det är där det går överstyr och blir för mycket.

Det får bli dagens funderingar på långtråksjobbet. Liksom en bra plan för i morgon (när jag är ledig - högriskdag).

Hur går det för dej? Hoppas ni kan starta er hemresa imorgon och att allt går bra ?

Välkommen hit! Verkar som du vill förändra dit drickande trots alla uppsidor du upplever. Varför vill du det?
Har du förtydligat för dig själv vilka minus det finns för dig? Kan vara bra att skriva ner och titta på ibland.

Du verkar ha läst en del om alkohol och vilka problem som kommer med ett bruk, riskbruk och missbruk. När man använder detta gift som medicin och lyckoskapare behöver hjärnan mer och mer för att få samma konstlade lugn/lycka. Så om du fortsätter några år med denna ovana, hur påverkar det dig tror du?

Lycka till, här finns mycket stöd och erfarenhet. Bara det att du sökt dig hit är modigt och uppriktigt!

Det var då märkligt! Att han plötsligt blir sitt gamla jag efter du flyttat! Det måste kännas som en enorm besvikelse, varför han inte kunde göra den ansträngningen innan! Jag skulle ändå misstänka att det är en tillfällig uppryckning, han ska nu bevisa för dig att han minsann inte har nåt problem och försöka skuldbelägga dig som flyttade att allt är ditt fel och inte hans. Det kanske tyvärr inte varar så länge med den nyhetens eufori för honom. Men hoppas i alla fall det håller i sig så länge så han fattar vad han förlorat och att ett nyktert liv är betydligt trevligare. Och framför allt slipper du nu vara där och plocka upp bitarna om han faller isär igen.

Bajs på mig! Klarade bara 4 dagar igen. Åkte dit igår. Huvudvärk idag, och besviken på mig själv! Jamen inget att göra åt, bara ta nya tag. Ut och promenera.

Jag håller med i så mycket som du skriver. Så snopet att nu mötas av en nykter och trevlig person när man kommer till huset. Samtidigt som den ångest som hållit mig som gisslan senaste veckan börjar släppa. Men det gnager lite, varför börjar ett helt nytt liv nu? Varför kunde inte JAG och barnen komma först förut....? När kommer det att återgå till gamla vanor? Ja nu är det mycket nya tankar som rumlar runt i hjärnan.

Att du inte kommit någon vart under dessa år är ju faktiskt inte sant. Du har nu förskanskat dig 2 viktiga erfarenheter

1.Du drack ju inte på 3 år!, så du vet att du klarar flera år utan alkohol

2.Att du inte klarar att testa lite då och då utan att det slutligen leder dig tillbaka till överkonsumtion och ångest som ska lindras med mer alkohol.

Vet din familj om hur du känner inombords, har de inte reagerat på att du dricker för mycket när du väl börjat?

Tror du att det vore möjligt att du åker till Spanien för familjens skull? snarare än att du får leva ut. Att syftet med resan för din del vore att konfrontera ett scenario som du har väldigt svårt för. Överkomma det trots..... tomhet? över att du inte får dricka på grund av ett högre värde än alkoholen. Så du kan åka hem ångestfri och med en enorm stolthet över den styrka du uppvisat

Vännen,

Jag är ny här relativt sett och vill bara säga spontant att du är så tapper och en sån kämpe som hållit dej borta från A så länge och konsekvent som du gjort. Bravo till dej !

Sen hoppas jag att du finner styrkan att avboka, kanske med din depression som förklaring. Utsätt dej inte för frestelserna, gå in i din bubbla och sök hjälp för jag tror du behöver någon att prata med. Styrkekramar ?

Håller mest hus hos andra... det blir så mycket samma sak om och om igen härinne. Två steg fram, ett bak, ett fram, ett bak. Har fortfarande inte bestämt mig för att bryta helt med a, men det är svårt... eller just nu väldigt lätt. Semestern har alltid varit bra för mig. Då finns det andra kickar att få och stressen är lägre. Tänker mig en mycket sund höst. Borde kunna funka om jag tar hand om mig och jobbar på mindfulness, lugn och sömn.
Rövarkulan, det där med Kidnappad hjärna finns väl beskriven i en bok och jag fattar verkligen vad de menar. Det är som att vara radiostyrd. Ganska konstig känsla när man vanligtvis tycker att man har koll på läget.
Studenten, har läst inne hos dig. Känns som om du börjar få lite ordning i tillvaron igen. Det går ju inte fort, men vi vet ju båda att alkohol bara förstärker kaos. Hoppas du fortsätter på den här banan och hittar lugnet igen.
Och just idag är jag inte a-beroende. Har valt bort idag för att det helt enkelt skulle göra att jag blev trött. Men jag låter mig inte luras... jag kan inte ha a tillgängligt (hemma) för där gör jag inga val. Där ska det drickas upp. Jag är programmerad.

Förstår din besatthet och känner igen den. Kan du pröva att fokusera på en rolig aktivitet ni planerar. Nåt du vill se/göra. Vinet förstör ju tyvärr hela semestern om man tillåter det. Men innerst inne tror jag vi hsr större valmöjligheter än vi tror, även om det inte känns så. Hoppas ni får en lyckad semester trots allt.

Så tacksam att det har varit vackert väder. Det ökar chansen till att faktiskt göra saker ute och på så sätt få luft, bli trött och känna att en gjort något bra. I morgon ska det vara mulet hela dagen och jag har ingen aning om vad jag ska hitta på :-(

Idag har jag iaf varit på min första terapisession och det var bra. Skummade bara på ytan och jag berättade om de senaste nio åren men hann givetvis inte med så mycket. Som tur var är det 26 sessioner inbokade så det kommer säkerligen grävas djupare. Tyvärr går min terapeut på semester nu i fyra veckor. Det kändes ju lite sådär. Men hon ville träffa mig innan dess och det är jag tacksam för. Nu väntar jag bara på att min andra terapeut ska höra av sig, skulle vara där förra tisdagen men hon var sjuk. Hon har ännu inte hört av sig och jag känner att jag gärna hade träffat henne nu, om inte annat för moraliskt stöd och att reda ut vissa tankar.

Efter sessionen drog jag till stranden, det var skönt och avkopplande men det blåste så vattnet var lite kallt (men ganska skönt ändå). Men plötsligt började det regna (What!, knappt sett en droppe regn på tre månader) så det var bara att bege sig hemåt. Dock bestämde jag redan på stranden att jag skulle gå på bio idag. Så jag bokade in en eftermiddagssession på Filmstaden för att se Whitney (storyn om Whitney Houstons uppgång och fall). Mycket bra. Jag behöver hitta på saker för att fördriva tiden och inte bara sitta och älta.

Jag har hitintills tyck att fredagar har varit jobbigast så nu har jag bestämt mig för att om jag inte har andra planer så ska jag se till att gå på bio varje fredag. I alla fall så länge jag är ledig. Jag har bokat upp lördagen med en kompis så det känns bra.

Men jag skulle behöva andra sysselsättningar. Har kollat på listan med aktiviteter men hittade eg inget jag verkligen fastnade för. Jag är inte orolig för att dricka men rädd för ångesten som kommer av för mycket ickevald ensamtid. Kanske ska bege mig till IKEA och testa alla soffor och sängar, äta köttbullar och köpa onödiga men billiga prylar (har inte så bra ekonomi just nu pga av sjukskriven). Nåja det ordnar väl sig.

Men nu ska jag sluta tråka ut er. Ville bara skriva av mig lite.

Kram och i morgon går jag in på dag 23. Bara en sån sak!

Jaha, skulle träna men blev förkyld. Avbokar träning och snuttar på en whisky för att mota halsont.
Livet kunde ju samarbeta med mig nu.
Har bara 5cl som tur är så jag tänker inte sänkas helt av den.
Hoppas förkylningen ger med sig så jag kan följa min plan. Träningen håller mig uppe.

Så det är här du håller hus!
Hur är det med dig? ^^

Long time no see ?

Jag blir tårögd och så väldigt tacksam över ert fina stöd och era komplimanger. Det är så fantastiskt skönt att finnas här på forumet och veta att det finns folk som bryr sig. För det kommer jag vara er alla evigt tacksam.

Vinäger: Jag har också hört det. Jag vet inte varför jag inte kan ta mig över den där pucken att jag inte är good enough, en bluff. Förhoppningsvis kan mina kommande 26 (!!) terapitimmar reda lite reda i det.

Morgondag: Har inte tänkt på spegeln. Jag ska nog sätta upp en post med positiva ord, meningar att ta till mig varje morgon och varje kväll. Tack.

Studenten: Ledsen att du behövt uppleva detsamma. Jag önskar ingen den här känslan av övergivenhet. Men jag ska klara det, jag bara ska.

Nu ska jag skriva dagens inlägg.

Kram finaste ni! ?????

Det där med ”kidnappad hjärna” var nog det mest slående jag har läst på länge. Mitt i prick.

Känner igen det du beskriver så väl. Ska jag eller ska jag inte?

Hoppas du har det bra i värmen.

Du har gjort en makalös resa. Verkligen beundransvärt. Önskar dig allt gott i ditt nya nyktra liv.

Jag har nu läst hela din ”tråd” och du har skrivit mycket tänkbart.

Hoppas du mår bättre och är lite gladare idag.

Och det är så tungt just det där att man inte har någon framförhållning! Vilka planer som helst kan gå i stöpet! Om man själv inte väljer att sopa under mattan! Ibland blir andra inblandade och man tycker det är pinsamt att avboka! Mitt ex pratade ofta om att han ville att vi skulle gifta oss! Ja absolut med den nyktre mannen men med den onyktre...Hujedamig! Bara tanken på såna planer gjorde att man fick ont i magen! Stå på dig nu och löp linan ut med ditt ultimatum! För din egen skull, för din självrespekt och sinnesro!

200 dagar utan alkohol. Fantastisk! Det måste kännas väldigt skönt.

Var stolt över dig själv.

......för idag.

På väg hem från jobbet kom suget igen. Körde lite omvägar och hämtade mina älskade ungdomar för att dra ut lite på tiden. Det funkade idag, men gör det så även i morgon? Tja, jag hoppas på det.

Attack mot nr 9