Senaste kommentarerna i forumet

jag ses som förkämpe?. Mer som butter och kontrollereande just nu iaf.

Är väldigt stor del i livet och det hon "är". Tror inte det skulle vara aktuellt. Däremot är det en del resande, möten och mingel med i det jobbet och då gissar jag att det dricks. Sen har hon ett mönster i drickandet som är att det dricks fort för att bli berusad och sen drar sig undan för att varva ned/vila/sova så om det dricks vid såna tillfällen blir det inga skandaler utan korta kvällar.

Så tungt för er , men vi håller tummarna för att allt går bra !
Vet hur det är , har oxå en sjuk sambo . Ibland är det svårt att orka stötta när man själv inte mår bra . Man vill bara fly in i sin bubbla o låtsas att problemen är borta . Tyvärr hjälper inte det ...
försök att stå emot , inte lätt , men du fixar detta !
Tänker på er ?

Men ganska säkert efter jobbet. Stanna på väg hem, handla någonting litet som förevändning och passa på att äta och dricka i samband med det. Så har det iaf varit i perioder.

Min läkartid i morgon blev inställd, men fick en tid till idag istället. Så nu har jag varit hos läkaren, fått ny medicin och lämnat blodprover.
De säger att jag är deprimerad och har utmattningssymptom. Min sjukskrivning blev förlängd med en till månad.

Någonstans skrämmer det mig. Jag har varit borta sedan april nu.
Dagarna går och jag försöker hitta meningsfullhet med all min tid. Månaden som gått har ju varit tuff pga uppbrottet. Men också att jag inte har något att göra riktigt. Inte fått någon hjälp med samtal, så jag har mest känt mig som en levande paus.

Denna läkaren (en ny) skulle kolla upp samtalsterapi, de har en grupp där. Och det tycker jag verkar intressant. Jag vill ju bygga på min verktygslåda. Jag vill ju jobba snart igen. Nu är jag ju förkyld också så att träna går ju inte. Men kanske kan jag gå ut och promenera i kväll.

Det ska bli intressant att se vad blodproverna säger. Hur illa jag gjort min lever, eller om den mår bra. Det blir oxå intressant att se om resten utav kroppen mår bra.

Kanske borde sätta upp nått typ av månadsmål eller liknande för att skapa mening med tillvaron.
Idag, efter mötet, känner jag mig nedstämd. Lite ledsen. Vet inte riktigt varför. Vill inte må dåligt.

Kanske är mitt normaltillstånd deprimerat konstant? Kan man må bättre än såhär? Det måste man ju kunna. Han ville sätta mig på voxra, men jag har inte adhd. Sen såg jag att det blir som amfetamin i kroppen. Spontant känns det lite risky för mig eftersom jag har en beroendepersonlighet.
Men om det är dopaminet och noradrenalinet i min hjärna som är skevt, kanske det kan hjälpa mig? Ska skriva ber alla frågor jag har kring det läkemedlet innan jag vågar mig på att starta något nytt. Jag vill inte gå på piller. (Undantag sömn, för sömn är kritiskt).

Ska på ett kalas om 2 veckor där exet kommer vara värd mer eller mindre. Trodde inte jag skulle bli inbjuden, men det blev jag. Vettefan hur det kommer gå, bra antagligen. Försöker inte tänka på det. Mycket kan hända inom 2 veckor. Men jag saknar honom idag igen. Kanske för att jag har så mycket fritid nu utan jobb och utan honom. Vi hängde ju konstant förut. Dag som natt.
Behöver skaffa mig fler hobbys.
Men inget känns riktigt roligt eller Lockande, misstänker att det är depressionen som tar över där.

Ääääny hoooow! Långt inlägg. Ber om ursäkt för autocorr.
Behöver försöka få i mig mat och städa här hemma nu.
Ta hand om er ?

Kan allt ändras.
Min sambo fick ett cancer besked med posten idag.
Han tog prover på prostatan för fem veckor sedan. Vi tog för givet att det var positivt, alltså ingen cancer.

Han ska tillbaka till läkaren nästa vecka och diskutera behandlingsmetoder.

Fan vilken nervpress denna vecka kommer bli.
Vill bara skrika!
Helvete!!!
Ja, ni förstår vad som kan hända, min motivation sänktes med 110%
?

Intressant läsning och jag önskar dig en trevlig semester.

Sätt ett litet band runt din handled varje dag du klarar dig utan alkohol på semestern. Har du alla veckodagarna när du kommer hem så är du en bra bit på väg.

Lucka till!

Nu har jag läst alla dina inlägg och du skriver verkligen bra. Du ska inte vara rädd för att skriva av dig alla dina tankar och känslor för detta kommer att bli en sorts dagbok för dig själv.

Känns det jobbigt att berätta för din familj och dina vänner så vänta med det tills du känner dig redo. Ingen ska jaga dig i detta mer än att du ska försöka jaga iväg alkoholen precis som jag.

Du fixar det

Hej igen Fnurr,

Jag inbillar mej inte att det går att dölja påverkan i närvaro av de som känner en väl. Mina barn brukade fråga om jag var ’trött’ - det var deras kod för att tala om för mej att de hörde att jag hade druckit. Min fråga var egentligen ”tror du hon dricker på dagarna med, specifikt på jobbet”.

Skönt att du skapat ’egentid’ iallafall.

Styrkekramar ?

......nu gäller det att stå emot suget och den satans varma famnen man faller in i när det blir en direktkontakt med alkoholen.

Benguela; vi måste försöka.

Sitter på tåget mot hemorten och är nykter. Det var tveksamt med den saken i morse på väg till arbetet. Känner mig självklart sliten och trött, svettades som bara den i morse plus lite hjärtklappning. Allt det är välkänt sedan tidigare så det var inget nytt men lika äckligt ändå.

Som vanligt blir det full fart när jag kommer hem för att ”springa ifrån” min följeslagare, men jag kan tänka mig att det blir ett sug efter alkohol igen. Hur som helst så ska det bli spännande ikväll när jag märker om jag lägger mig nykter eller en aning salongsberusad.

Framåt marsch!

Jag har laddat ner en app som heter Insight Timer. Den innehåller 10.000 guidade meditationer och är jättesnyggt gjord! Det bästa är att den är helt gratis utan reklam och den fungerar med som ett forum. Det finns en grupp i den som heter Alcohol Recovery, eller något liknande, där kan man chatta och dela meditationer mellan varandra. Det går också att ställa in så att det inte dyker upp några religiösa inslag. Lycka till!

Vissa kan så klart få till det på tre veckor. Men ”myten” om 21 dagar för en ny vana är baserad på en gammal och ovetenskaplig studie (om amputering). 66 dagar är genomsnittet i en senare och mer vetenskapligt genomförd undersökning. Men vissa hade ända upp till 254 dagar. Så ge inte upp hoppet om det går tungt även efter 3:e veckan. Alla har sina förutsättningar.

Bra kämpat hur som helst!

Jo just nu går det bra, blev tyvärr lite drickande under resan, inga mängder och inga skandaler, men det faktum att jag drack även fast jag bestämt mig för att inte göra det är lite oroväckande.

För det kunde lika gärna ha gått åt helvete.
Men jag är glad för att det gick som det gick :)

Jag formulerade frågan lite konstigt och skapade en ny tråd. Det du skriver känner jag igen mig i och är nog helt med dig på den beskrivningen.

det känns olustigt för dej. Att köra bil när man druckit ( och dessutom med sonen i bilen) tyder ju på att hans gränser är tämligen töjbara....
Men det är nog så som de andra svarat dej , du kan bara påverka dina egna val.
Däremot så vet jag inte om du pratat med din bror när han är nykter och förklarat hur du känner ? Att du gärna vill träffa honom men att du mår inte bra av att han dricker när ni träffas. Att han dessutom kör bil påverkad....... hoppas ingen kommer i vägen för honom.....
Dina andra släktingar verkar acceptera att han dricker och det kan du inte heller påverka. Du fick ett bra förslag, be din mor hälsa på er istället!
Lycka till

Imorgon reser vi, idag är det allmänna förberedelser. Maken ringde från stan och sitter på en servering med sina favoritdrycker mellan ärendena.

Genast börjar jag längta efter att sitta där med ett glas jag med. Inte ett direkt a-sug, utan mer ”så där vill jag ha det”-sug. Eller det kanske är det som är a-sug, jag vet inte.

Det blir iaf en tuff vecka med vin till både lunch och middag, och några drinkar däremellan. För maken.

Får försöka vända ”avunden” till lite präktig nöjdhet över hur duktig jag är. Eller nåt.

Vad bra att du har hittat hit! Här finns många med erfarenhet av det du får igenom nu.

Vad har du för möjlighet att få hjälp från vänner, familj, vårdcentralen, AA, arbetsgivare....?
Det låter som om det kan vara en tuff kamp mot abstinensen för dig.

Nu handlar det inte enbart om min frus uppväxt utan även om att jag tycker det har gått för långt och inte vill vara delaktig i det längre.

Ja det blir väl antagligen som så att jag kommer bryta kontakten med honom.

så även ni! Du kanske kan be din mor komma och hälsa på er istället? Och flytta positionerna och gränserna närmare din egen familj: istället för att förvänta dig att din bror skall vara nykter för din frus skull så välj själv bort umgänge med din bror...för din frus skull!

Fattar inte heller vad som händer i hjärnan efter 12-13 dagar ?

Men nu är vi på rätt köl igen och kämpar vidare!! ??

Kramar???

... hej IronWill och liten.
Jag har fyllt 50 och något år. Djupet, förundran inför livet, de inre bilderna, viljan till något större...

Jag känner att a liksom har ersatt det i mitt liv. Att allt har blivit platt. Det är därför jag vill sluta nu; för att hitta tillbaka till djupet.

Jag önskar dig lycka till med ditt nyktra liv! Jag har också en make med riskbruk, men som hanterar alkoholen bättre än jag själv gör. Jag ska också sluta nu, iallafall fall för en kort period på semestern. Är på dag 1 idag...

Jag personligen har ruskigt svårt för det där smygandet. Som att han tror att jag är så DUM. Å andra sidan så är det ytterst sällan jag låter honom komma undan med det - jag tror man själv mår bättre om man lär sig skita i vilket. Jag är långt ifrån där än...

Min pojkvän beskriver också det där med att inte kunna slappna av och släppa kontrollen utan alkohol. Lurar fortfarande på om han har ADHD...men Naltrexonet och Sinclair-metoden ska - med tiden - förhoppningsvis hjälpa hans hjärna hitta andra vägar...

Trillade för en vecka sedan. Druckit varannan dag senaste 6-7 dagarna. Nu rätat upp mig igen. Fattar inte att jag alltid trillar efter 12-13 dar? Nu måste jag skärpa mig.. Vill så gärna må bra och vara en bra far. Hoppas vi klarar det denna gången!

Ha d gott ??

Jag har läst igenom hel din tråd nu på förmiddagen och vill skicka dig lite kämparanda. Du verkar vara en underbar person med så mycket att erbjuda din familj och världen- varje dag du låter dig själv vara det utan att dämpas av alkohol är en enorm seger. SOM du kämpar, är så imponerad över att du kastar dig upp på hästen igen med energi och jävlar anamma1
Heja dig!