Senaste kommentarerna i forumet

/ mt

/ mt

Tack IronWill! Just nu dricker jag inte även om tankarna finns där. Det hända för en vecka sedan så det är ganska nytt. Jag håller det för mig själv... jag är så sjukt dålig på att dela med mig / prata med de som finns nära mig. Jag vill framstå som typ perfekt.... det är en fasad.

Livet suger!!!!!

Jag har alltid haft det djupet i mig. Jag älskar texter, ord, musik. Normalt är ... ja vad är normalt?

Det kan hjälpa.
Förstår (kan minnas hur det känns) att det är tufft att bli av med sin stora kärlek. Men du skriver inte mycket om hur du hanterar det i övrigt? Dricker du? Eller har du bättre strategier som att prata med vänner eller har du någon hobby som kan hjälp dig att koppla bort en stund.

Så kan jag vara i perioder, men jag kan tycka att det är ganska avslappnande. Man kommer bort från vardagsproblem till att fundera över ”de större frågorna”. Jag är dock ateist. Många är mycket mer praktiskt lagda och funderar sällan över det. Det verkar enklare att vara så ibland eftersom vi antagligen är lagda åt att grubbla. Då har alkoholen varit till hjälp, en liten ”håll käften” till hjärnan. Men det handlar väl om kontroll över sina tankar. Inte det lättaste. Det är i många situationer jag önskar att ha mer pli på min hjärna. Hittils är det bara stress och alkohol som kan ge mig kontroll över dem, men på olika sätt. Stressen fokuserar. Alkoholen tömmer huvudet och lämnar bara kvar några enstaka tankar, resten blir ett brus. Men jag övar på det och ämnar ta upp yoga och meditation för att försöka återfå kontrollen. Men visst är det fint att ge sig hän åt att grubbla över livet, universum och allting till och från.

Allt eller inget.
Plus eller minus.
Allt vävs ihop som en enda stor väv där både gott och ont finns.
Man har fina studner även i alkoholdimman.
Hemligheter kanske kommer fram,saker man behöver prata om osv.

Men just för min del var det så svårt att släppa taget om just "makten" jag inbillade mig att jag hade trots att det var så uppenbart att jag inte hade det.
Sedär,nu drack han inte för att jag blev så arg.
Titta,nu hade vi en trevlig middag med bara lagom mängd alkohol osv.

Jag trodde på något vis att mitt kontrollernade och hålla under armarna attityd skulle förminska problemet.
Men det enda som hände var att man vande sig vid det som inte var ok.
Valde att blunda när man inte orkade se.
Valde att förneka helheten för att det var för tungt att påbörja tanken om ett uppbrott osv.

Men ta det i din takt,det har varit otroligt värdefullt att både skriva och läsa här.
Allt som man spyr ur sig här, har oftast någon annan varit i eller är i och man kan dela känslan.
Man är inte tokig,man har inte fel,det är inte ok.

Skönt med sömn ?
Blir nog att provköra både en hallon och päron idag ?

Hoppas du får en bra lördag ?

Finalisa, visst gäller det att hitta sin egna inre röst. Den som är snäll och vill en väl. För jag tror alla har en röst där inne som vill att man ska må bra. Djup där inne hos några, mindre djupt hos andra. Jag ser min röst som färg, kanske låter konstigt. Men det är som ett sken av ljusorange i mig.

Jasmine, vi är lite lika där. Jag tror att det är ett sätt att inte behöva lyssna på sig själv, genom att hjälpa/rädda andra. Alltid finnas där och bry sig lite mer om andra än sig själv. Det brukar ju resultera i att man blir validerad och uppskattad och rent direkt känner man sig betydelsefull av andra. På så sätt slipper man lyssna på sig själv. Kanske? ?‍♀️
Jag har upplevt att genom att ta hand om mig själv som jag skulle med en kompis så har jag faktiskt varit väldigt snäll mot mig själv, på flera plan än vad jag brukar vara i vanliga fall. (Just för att jag, likt du, bryr mig mycket om andra). Min inre dialog är förändrad, i morse frågade jag mig själv om jag ville ha kaffe och svarade högt ja tack ?
En gång kom jag på mig själv med att kalla mig för älskling, i huvudet då. Mer kärlek inåt.
Det verkar fungera, iallafall för mig.

SM18, förstår hur du menar med ensamheten. Jag känner mig ofta ensam också. Trotts att jag har vänner runt mig. Ibland känner jag mig ensam även i sällskap av andra. För mig har alkohol ibland varit ett sätt att undvika just ensamheten. eller känslan av ensamhet iaf.
Jag tror det går lite in i min fear of missing out kombinerat med att jag är rädd i nya sociala situationer. Världen mest introverta extrovert, bra komb... elleeeer inte ? Alkohol har iallafall fått mig att känna mig modigare, mindre ensam (men ibland mer ensam).
Jag tror jag är ganska modig utan alkohol också. Men jag har lixom aldrig provat det, typ. Vi får se :)

Oooooch där tappade jag min röda tråd ? Så jag släpper det for now...
Vi såg ocean 8, den får 5/5 toasters. Kanon kul! ?

Drickandet fortsätter. Nu köps det inte 3,5:or mer utan 5:or och 7,5:or. Är så besviken att jag inte riktigt vet var jag ska ta vägen (eller säga). Känner å ena sidan att jag redan sagt vad jag tycker om hans drickande och hur det påverkar mig, barnen och äktenskapet. Å andra sidan finns ju viljan att hjälp, fast jag vet att jag ingenting kan göra. Får se hur denna sommar utvecklar sig, han som lovade att inte dricka hemma längre. Funderade idag på hur lätt han verkar ha för att ljuga, säger att han bara druckit si och så, fast jag vet att sanningen ser annorlunda ut. Undrar också hur vanligt det är att smygdricka medan man redan dricker? Vet inte om han gör så, men misstanken finns... jaja, snart börjar fotbollsmatchen och med det självklart öl.

gör att man känner sig ensam (för andra ser ju mest den trevliga och normala sidan av ens partner)! Och också skapar det förvirring och tvivel hos en själv för å ena sidan är ens partner så trevlig och ”normal” och så finns den där ”alkoholsidan” som suger musten ur en! Förstår ditt dilemma! Mitt ex var å ena sidan trevlig, social, omtyckt chef på jobbet, rolig pappa, humoristisk men å andra sidan drack han och blev otrevlig på helgerna och var sin egen motsatta sida på något sätt! Ska bara hänga upp en maskin tvätt betydde ta en sup (av sprit han hade i tvättstugan)! Jobbigt för dig det här, man älskar och hatar samtidigt! Du har fått många kloka råd redan! Läs och lär här och försök hitta ”din väg”! Kram

Till saken hör att det här är mitt andra äktenskap. Jag bodde ihop med min exfru 14 år. Vi drack båda när vi ville men hade inget sug eller hittade på konstiga strategier för att få i oss alkohol i smyg. Det är lite skönt att kunna jämföra och se att mitt medberoende och kontrollbehov inte kommer från ingenstans. Oavsett om vi drack ofta eller mycket i någon period funderade jag aldrig på att kontrollera eller sätta gränser etc eftersom det inte fanns ett sug efter alkohol på det sättet det gör nu. Bra för mig att ha som kontrollpunkt i tillvaron så att jag vet vad som är upp och vad som är ned.

Det är så mycket som är komplicerat i det. Som inte stämmer med bilden jag hade av alkoholism också. Min fru är fin med barnen, högpresterande på jobbet, intelligent, rolig och snäll. Men har också en annan sida med ångest och sug efter alkohol. Det är svårt att veta vad som är vad helt enkelt och lätt att känna att man överdriver. Däremot har jag varit med när det har spårat ut också. I början kunde vi dricka tillsammans, men det utvecklades alltid till hetsigt missbruksdrickande (jag drogs med så lite hos båda). Det som är skillnaden är sug efter alkohol. Jag känner inte det, men hon gör tydligen det på ett sätt som jag tycker liknar nikotinberoende. När jag ser tillbaka på åren upptäcker jag dessutom mycket som jag inte tänkte på då men som känns som tydligt mönster nu. Rulla iväg barnen i barnvagn till hotel som hade lekland och bar vägg i vägg , vet hur det låter nu och här, men då tänkte jag inte att det glaset vin var det viktiga målet med promenaden utan mer bara lite trevligt och avslappnat. Springa upp ur tunnelbanestationer på semester i nya städer och svepa en öl kändes kul och trevligt då, men nu ser jag det annorlunda etc. Mycket sånt. Hennes pappa är f ö likadan. Vinboxar och flaskor undanstoppade på strategiska ställen på landet där vi ofta är. Nykter på dagtid men fyllnar på under kvällen. Oftast inom ramarna men feldoserar ibland så det blir sluddrigt och konstigt. Trevlig intelligent farbror, jättefin morfar men kan inte låta bli att smygsupa.

Det är så mycket som är komplicerat i det. Som inte stämmer med bilden jag hade av alkoholism också. Min fru är fin med barnen, högpresterande på jobbet, intelligent, rolig och snäll. Men har också en annan sida med ångest och sug efter alkohol. Det är svårt att veta vad som är vad helt enkelt och lätt att känna att man överdriver. Däremot har jag varit med när det har spårat ut också. I början kunde vi dricka tillsammans, men det utvecklades alltid till hetsigt missbruksdrickande (jag drogs med så lite hos båda). Det som är skillnaden är sug efter alkohol. Jag känner inte det, men hon gör tydligen det på ett sätt som jag tycker liknar nikotinberoende. När jag ser tillbaka på åren upptäcker jag dessutom mycket som jag inte tänkte på då men som känns som tydligt mönster nu. Rulla iväg barnen i barnvagn till hotel som hade lekland och bar vägg i vägg , vet hur det låter nu och här, men då tänkte jag inte att det glaset vin var det viktiga målet med promenaden utan mer bara lite trevligt och avslappnat. Springa upp ur tunnelbanestationer på semester i nya städer och svepa en öl kändes kul och trevligt då, men nu ser jag det annorlunda etc. Mycket sånt. Hennes pappa är f ö likadan. Vinboxar och flaskor undanstoppade på strategiska ställen på landet där vi ofta är. Nykter på dagtid men fyllnar på under kvällen. Oftast inom ramarna men feldoserar ibland så det blir sluddrigt och konstigt. Trevlig intelligent farbror, jättefin morfar men kan inte låta bli att smygsupa.

… utan giftet. Inga problem "so far", nu blir det semester med familjen 3 veckor, och det brukar inte vara några problem. Vi fortsätter att njuta av den fria och fräscha vägen!

Ja visst är det dränerande och jobbigt.
Också att du vill skydda era barn för att bli indragen i saker pga drickandet.
Jag brukar likna det vid ett staket som jag sätter runt mig och kanske också du kan sätta det runt era barn?
Bjud in dom till din hage och låt din fru vara utanför när hon dricker på ett sätt som skadar dig och barnen.

Är det varje gång så är det inget att tveka om.
Väljer hon då genomgående att ändå dricka så har hon kanske ett problem.
fattar hon vinken efter ett tag och avstår så kanske hon inte är beroende?

Men eftersom hon och du utvecklat den här "dansen" av kontroll och smygdrickande så lutar det åt att hon dricker för mycket och vid fel tillfällen.

Och då är det tyvärr inte mycket du kan göra.

Det svåraste och bästa är att låta henne och hennes drickande vara just hennes problem.
Arbeta upp strategier för dig själv och barnen och se till att utan skuldbeläggande skydda er nyktra del av familjen.
Varken du men framför allt inte barnen har valt att ha det så här.

Alkoholism är som du säkert vet en sjukdom som bygger så mycket på förnekande smussel och hemligheter då den som dricker dels vet att de dricker för mycket.
Också på något sätt försöker skydda er anhöriga och också förstås själva källan,dvs alkoholen.

Utförsbacken om det blir en sån är lång och tung om hon inte lyckas vända skutan.
men det måste hon göra själv.
Hon måste själv stå vid ratten och ta beslutet var hennes skepp ska ta vägen.
Samma gäller för dig.

Alanon har varit väldigt hjälpsamt för mig och gett mig många ahaupplevelser.
Det kanske finns i din stad?

Välkommen hit och läs så många trådar du känner för.
En del känner du igen och andra passar dig sämre.
Min gamla tråd under denna flik heter jaha och nu då.
Den beskriver min tre år långa kamp att släppa taget om min alkohliserade exsambo,numera nykter men fortfarande ex.

Du är ett otroligt stöd här inne FinaLisa. Glöm aldrig det. Du gör skillnad! ?

Kram

Min andra nyktra fredag har kommit och gått. Konstigt dock så har just fredagarna varit jobbigast hitintills. Förra fredagen var jag ensam för första gången i min nykterhet och igår var och kände jag mig också ensam. Hade hoppats att min kompis skulle komma hit och hålla mig sällskap men hon kunde inte för hon skulle ha dejt med sin man och packa inför deras semester. Det är väl ok. Fast samtidigt så satt jag och väntade på svar på sms från min man som aldrig kom. Strax innan åtta ringde jag till slut och då visar det sig att han sitter hemma hos min kompis och hennes man. Jaha, så var det med den dejt/packkvällen. Då kände jag mig faktiskt rätt sviken, av både min kompis och min man.

Men jag tog mig genom det, även om det sitter en liten tagg i hjärtat.

Idag är det lördag och Sverige spelar mot England. Min man undrade om vi skulle se matchen ihop så det blir väl så. I morgon har vi varit ihop i x antal år och brukar vanligtvis fira det med presenter, fin middag eller så har vi varit utomlands. Just nu känns det inte som det finns så mycket att fira. Vi är tillsammans men har inget samliv. Han har inte sagt att han älskar mig på många veckor och säger ibland att han vill ha egentid. Samtidigt verkar han bli besviken när jag säger att jag ska hålla mig undan så att han får sin egentid. Jag vet inte hur jag ska agera eller bete mig vilket gör att jag ibland är kylig och ibland varm, helt och hållet beroende på osäkerhet. Det är en oerhört påfrestande situation.

Jag vet att jag har sårat honom i alkoholdimman och jag kan inte göra mer än att be om ursäkt. Och se tiden an. Problemet är att jag blir sårad av honom nu så det blir lite moment 22. Jag har svårt att lita på folk men honom har jag alltid litat på. Fram till nu. Vilket säkert gäller för honom också. Han litar inte på mig, har blivit sårad och är kantstött. Så jag måste bygga upp förtroendet igen. Frågan är bara om jag kommer vara samma person den dagen jag kommer komma ut på andra sidan och om den personen vill vara i det förhållandet. För jag hårdnar lite varje dag, avskärmar mig själv för att inte bli sårad. Vilket inte är bra men en försvarsmekanism jag har. Förhoppningsvis kan jag ändra på det genom terapi men jag vet inte. Jag vet helt enkelt inte.

Jag vet dock att det inte hade varit bättre om jag hade druckit. NU har jag iaf en bra chans att ordna upp mitt eget liv, att börja arbeta igen, känna glädje i jobbet och i vardagen. Jag ser fram mot det.

Och idag hoppas jag att vårt fantastiska VM-lag vinner över England men gör de inte de så har de iaf gjort ett strålande jobb och kämpat fantastiskt bra.

Ha en fin lördag alla fina.

?

Peppning får man aldrig för mycket av, härligt att känna gemenskap i forumet.

Snart är det 5 månader sedan jag började skriva här och jag hade aldrig fått till en förändring utan alla här inne.

Så tacksam och glad för detta???

Kramar???

IronWill, jag brukar undra vad livet är för något. Vem eller vad har gett oss det och varför. Vad är meningen om det efter livet slutar. Hur kom vi hit och varför? Vad är meningen?Varför finns vi ens. Jag tror inte att en gud har skapat detta för om en gud skapade det så undrar jag varför det finns saker som skelettcancer hos barn, människor som föds in i lidande m.m. Jag vägrar tro att något gott har skapat det. Så Big bang är min teori och evolution. Detta är jobbiga tankar som jag har brottats med ända sedan jag var liten. Jag förstår inte livet. Måste man förstå det?

Så starkt av dig att berätta! Jag tänker (hoppas jag tänker rätt) att detta med att vilja bli omtyckt är något du behöver prata med någon om. För jag tror att du måste börja tycka om dig själv. Lättare sagt än gjort. Men med hjälp av terapi och samtal så tror jag att du har en bra möjlighet. Vad jag också tror är att ångesten skapas mycket av ditt drickande, den blir iaf inte bättre. Och vill du ta itu med de underliggande problemen så kommer det att gå lättare utan alkohol. Så du kanske behöver (precis som jag) både hjälp med att sluta dricka och hjälp att tycka om dig själv.

Jag vände mig till vårdcentralen och har på så sätt fått hjälp med både en alkoholteraput där jag koncentrerar mig på det som har med alkoholen att göra och hur jag förhindrar återfall. Dels har jag en inplanterat möte med en psykolog för att ta tag i bakomliggande eller gamla problem som påverkar mig.

Vi är många som finns här och som stöttar.

Kram

Liten_7 ja ush, den orkar jag inte med igen. Men ibland känner jag att livet är en bur som behöver skakas om. Som att allt går på räls mot döden. Ekorrhjul, livspusslet vad man nu vill kalla det. När den känslan blivit för stark har det aldrig gått bra att dricka, för då försöker jag spåra ur och komma loss som ”Kalle bromsvagn spårar ur”. Om nån läst den när ni var mindre. Man har så mycket band, boende, familj, jobb etc. Friheten är borta. Men när jag bottnat är min enda tanke precis tvärt om att familjen och tryggheten är det enda jag har. Dessutom upplever jag att livet går lite men märkbart långsammare mot döden utan alkohol. Förr försvann många kvällar bara *poof*. Öl 1-> nästa morgon.
Sen att slippa pinsamheter, elakheter, risk för att skada sig/hamna i trubbel, ångest, oförklarliga blåmärken eller fläckar, [fyll på själv] är värt så mycket när jag verkligen vågar tänka på det.
Det är en ganska fin och mysig bur i alla fall...

Härligt att du är på benen igen och förhoppningsvis kan du ta med dig något från din dikeskörning. 16 dagars nykterhet är inte fy skam så ta tillvara på det och fortsätt lägga till dagar på rätt sida sträcket. Negativa besked kommer ju komma då och då och då är det bra att ha en strategi för hur du ska bemöta dem. Kanske kan du ringa någon och prata. Sen låter det bra att inte ha alkohol hemma.

Kram på sig.

Bra där Vinäger. Fokusera på det positiva. 200 nyktra dagar är ju fantastisk, ta vara på dem och se de andra som undantag. Och kanske kan du lära dig något av undantagen som du kan använda för att lägga fler dagar på den nyktra sidan och färre på den onyktra.

Jag ser fram mot att kunna ha 200 nyktra dagar. det är över ett halvår. Fattar du hur bra det är? Var snäll mot dig själv, du gör ett sjukt bra jobb och vi är många som stöttar, följer och inspireras.

Kram

Låter som att du hade en härlig kväll. Vilken film såg du? Jag önskar lite att jag hade det som dig, att kunna ringa en vän och gå på bio och ut och äta men de flesta i min umgängeskrets är par eller bor långt härifrån så det är lite svårt, speciellt på helgerna. Men jag tänker att jag ska gå på bio ensam om det så ska vara.

Jag är mycket med mig själv, inte helt frivilligt alla gånger, och det är både nyttigt och jobbigt. Jag skulle också vilja hitta den där balansen du pratar om. Men jag tänker att det ger sig? För båda. En dag så kommer balansen att infinna sig och fram tills dess så får en vara lite på sin vakt så att en inte får för mycket av det ena eller det andra och tar till tröstmedel eller blir sliten.

Kram till dig!