Senaste kommentarerna i forumet

Du berättar att du hittat till forumet för du vill jobba mot ditt mål att dricka måttligt och vill ha lite stöd i det. Du är insiktsfull och medveten om vad alkoholen gör med dig och din kropp även om andra inte ser det eller störs av det, som din man exempelvis som tycker du kan fortsätta dricka. Du verkar ha reflekterat över detta länge och nu var det dags att ta steget att sätta ord på det utåt. Bra gjort!

Ibland tar det lite tid innan man får svar här och man kan behöva skriva flera gånger. Fortsätt gärna läs och skriv. Du är igång nu, ett steg till taget!

Varma hälsningar,

Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Det som hände dig i lördags har med all sannolikhet hänt de flesta av oss eller kommer till att hända. Vi är inte mer än människor och det är ingen lätt match att bli av med alkoholbegäret. Det är jäkligt lätt att köra av vägen i snäva svängar men det gäller att frikoppla och komma igång igen.

Tyvärr är det skönt att gå in i dimman och känna den varma omfamningen.

Jag hoppas och önskar att du mår bra igen och har fått tillbaka styrkan att stå emot.

Snyggt jobbat. Trevlig resa

I natt har jag sovit oroligt, somnade gråtandes. Vaknat till och från med monsterhosta.

Blir en lugn dag tror jag. Eller det borde det. Har inga nämnvärda sug eller tankar på att jag skulle vilka dricka. Så det äe ju skönt.

Nu kaffe
Fridens ?

... erfarenhet av den typen av abstinens som du beskriver, men det låter jobbigt. Har läst flera andra här på forumet som har det dock. Shoppa runt bland trådarna, så hittar du olika strategier som andra har använt.

Men tänk dig en morgon, en dag, en kväll UTAN abstinensen. UTAN suget. När din blick, din tanke, ditt fokus kan läggas på helt andra saker. Saker som gör dig nyfiken, glad, förundrad, engagerad.
Det är ialla fall vad jag tänker mig väntar ”på andra sidan” om den värsta kampen. Jag tror att det är värt det.

Vad tror du?

Lycka till med dagen! En utrensning av växthuset, kanske ger utrymme för nya sköna plantor - utan muggarna som sällskap?

Grattis till två veckor! Jag önskar att kag hade kommit så långt, måste vara många år sedan jag hade två vita veckor.

...är ytterligare en dag ”innanför bältet”!
Lycka till med dagen!

Dag 2 är inget speciellt för mig. De senaste månaderna, när jag har dragit ner, har jag ofta haft 3, ibland 4 vita dagar i rad.
Den här morgonen börjat dock med med min dotter i loungen på Arlanda.

De sista månaderna innan jag började dra ner på A, hände det att jag tog några glas vin i loungen även på morgonflyg... vilken kontrast till när jag började resa (har alltid rest mycket, privat och i jobbet), och i början alltid velat vara nykter, klarögd, nyfiken.

Idag är jag nykter, klarögd och nyfiken i loungen! Och glad att jag inte är en av dem som går och fyller på vid vinkranen. Istället rör jag ihop varm choklad till dottern, och tar själv en dubbel espresso.

Om man forsätter kämpa. Det är en svår väg att vandra, den vägen vi valt. Res dig upp och fortsätt framåt!

All styrka till dig.

Skriver "dag 2" för 3:e gången på 2 månader.. Känns både skämmigt o hopplöst. Men vad göra? Bara att kämpa vidare.
Mina tankar går till dig FinaLisa ?. Fy vilket besked, och hur ni fick det. Hoppas det går bra.

Ha d gott, kramar t alla ?

En plump i protokollet i helgen . Den tillbringades med goda vänner i en stuga i skärgården . Vin o öl flödade ... jag klarade mig bra hela fredagen o till lördag kväll . Då skulle jag diska , vindunken stod nära mig i köket o de andra var ute . Lite vin kan jag nog smaka tänkte alkoholhjärnan o vips, så sprang jag där o smygdrack ! Fy f-n . Kunde inte ens njuta av det eftersom jag fick hälla i mig snabbt så ingen såg , o sen 2 burkar öl på det . Tog min medicin innan läggdags o det gick ju inte bra . Vaknade på natten o enligt min man var jag helt väck ( kommer inte ihåg) jag blir helt personlighetsförändrad säger han . Avslöjade inte direkt på morgonen att jag druckit utan sa att det bara var tabletten . Men sen sa jag som det var . Min man blir så besviken på mig när jag ljuger , han såg ju på mig redan på kvällen ....
Varför gör jag så här ????

Hej,
Kreativt val att ta kontakt med en präst! Och varför inte? Jag tror att många som fastnar i ett beroende gör det för att vi på olika sätt "har ont i själen", och det är detta onda man måste ta itu med när man väl tagit sig ur själva beroendet. För att livet som nykterist ska bli ett liv i frihet, att vara fri från lasten och fri att leva livet opåverkad. Att sluta dricka handlar väl annars om två saker, att bryta den djupt rotade vanan där vi går från tanke till handling (alkohol) på nolltid samt att blicka inåt och se vad vi sökt och saknat som vi använt alkoholen till att ge oss. Antingen det handlar om att dämpa ångest och oro, få tyst på kritiska tankar eller ett behov av snabba kickar och göra livet ännu mer spännande. Vägen till beroendet är unikt för var och en, även om mycket är gemensamt. Liksom vägen ut.

Lycka till med din egen väg ut ur beroendet!

Eftersom jag inte drack något i går så vaknade jag utan känning av alkohol i kroppen. Skönt men fy vad jag är seg. Låg kvar i sängen till sista minuten för att hinna med morgonens göromål, men jag lyckades komma med tåget iaf.

Natten har varit ok. Sovit hårt mellan de vakna stunderna och funderingarna som kommer om nätterna. Jag tror att mitt fokus på att inte dricka alkohol och planeringen på saker att göra för att lura min följeslagare gör mig ”trött” i huvudet? Det låter inte riktigt klokt men varför skulle det inte kunna vara så?

Eftermiddagen i går blev det full fart efter jobbet. Två vändor med släp till tippen som innehöll allt från utrensning till trädgårdsavfall. På tal om trädgårdsavfall. Denna värmen har tagit musten av det mesta i trädgården och mitt stackars växthus. Älskade maken och fina dottern hjälpte till med att slänga ut allt som har gett upp där inne. Snyft! Visst hade jag kunnat rädda en del men det var nog för sent. Lite pinsamt tyckte jag det var när jag for runt där inne efter gömda flaskor och dessa ”berömda” muggarna som är lite överallt innan fina dottern fick syn på ”möget”. Hur som helst så ekar det tomt därinne nu. Flaggeländet som jag ständigt har en dispyt med ang att vara på sin plats eller inte är borta. Puts väck! Den kan ju ha rymt iväg till något buskage någonstans som jag inte vill gå in i eftersom där bor äckliga smådjur.

Dag 2 är inte den värsta för mig utan det blir i morgon. Förra året när jag gjorde det första ärliga försöket att bli av med alkoholen var de tio första dagarna helt enkelt för jävliga. Ska bli intressant att känna efter hur det förhoppningsvis blir denna gången. Väntar mig en fight mot både kroppens skrik och hjärnans beroendecenter efter alkoholen och min följeslagares varma famn.

Full fart framåt

Dagarna flyter på. Jag är trött. Igår ville jag inte motionera. Var sträng mot mig själv och tog mig ut i alla fall. 8 km stod på schemat. Var snäll mot mig själv av avbröt efter tre. Orken fanns inte där. Det gick inte. Jag kan inte trycka på för hårt från alla håll samtidigt, tillslut brister det någonstans och jag är rädd för att de ska brista på alkoholfronten. Det enda stället där det verkligen inte får brista!

Just nu är livet lite sådär som jag inte vill att det ska vara. En vänta, en transportsträcka. Jag väntar på semestern och tid med familjen. Samtidigt får jag ångest för att livet är här och nu, den här dagen kommer aldrig åter. Gör något av den, slösa inte bort den genom att vänta! Såhär blir det varje månad och den här gången har jag stenkoll på att de är pms:en som talar. Och att ingenting blir bättre av alkohol. Man fångar inte dagen genom att dricka rosé en tisdagskväll!

IronWill: vad tragiskt ändå, att det är så för nästan alla. Vilket grepp alkoholen har om oss, om samhället!

Hej! Jag har varit nykter i några veckor. Jag hittar mycket stöd hos prästen. Det är den hjälp jag har. Jag går inte i terapi eller så. Prästen är en äldre kvinna som nog har hört det mesta i sitt jobb.
Hoppas det går bra för dig!

Någon med erfarenhet av Campral?

Tack, vilken fin respons av er alla!

Jag kan tyvärr inte få hjälp i kommunen, det är en liten kommun och de flesta vet vem jag är här... det är en sån skam att det äter upp en inifrån. Om de bara visste vilken bluff jag är. Bluff.

Gällande benson tänker jag som DetGårbättre sa, under några dagar, för att få hjälp med värsta fysiska abstinensen och kanske kunna sova, eller tänker jag fel? Andra kan detta bättre än jag. Antabus är jag lite rädd för, om jag inte kan hålla mig från drickat.

En av anledningarna att jag inte vågar bryta med drickat är att jag mår så fruktansvärt dåligt fysiskt av abstinens. Kl är 05:30 nu och det kryper redan under huden, ångest och virrighet. Nervös fast vet inte för vad. Samtidigt skiträdd för att dö. Jag njuter int av drickat längre, mår inte alls bra, men det lugnar nerverna så att säga.

Hur bröt ni? Hur står man ut? Att gå från dricka alla dygnets vakna timmar till inget? Hur gör man...

Det känns skönt att ni finns.
Vaknade för en stund sedan och kan inte somna om.

Kommer förmodligen befinna mig i en bubbla de kommande dagarna.
Men som det känns nu är alkohol det sista jag kan tänka mig som lugnande.

Fortsätter läsa era trådar här men orkar nog inte kommentera så mycket.

Kramar???

Du har rätt lim..Utseendet förändras och man åldras av alkohol..Man struntar oftast i det, och märker inte så mycket förrän man slutar dricka..Annars går det bara utför om man fortsätter..Det är ju också skammen och skulden som syns på den som dricker..Jag träffade en kvinna för några år sedan som hade blivit jättefräsch, och som tidigare haft a-problem..Då berättade hon att hon slutat dricka.Vad bra gjort sa jag, du är jättesnygg sa jag..Efter ett tag började hon dricka igen..Hon dog förra året..Ett år äldre än mig..Hon blev 54 år..Så tragiskt..Lim du är en kämpe..Så duktig fast din man dricker..Hejja dig?Vi har massor av skäl att vara nyktra..Vilket skäl att vara full? Vad har alkoholen gjort för gott för våra familjer? Absolut motsatsen om du frågar mig..Bara en massa problem och oro..Skönt med 1,5 år..Bra jobbat!! Kram..

Även om jag vaknade ganska trött på grund av svårt att komma till ro o somna igår blev det en bra dag.

Vilken skön känsla att stå i hissen upp till jobbet o inte vara orolig om jag luktar alkohol. O pigg har jag vart.

Kände mig glad på vägen hem, höll på av automatik att gå mot bolaget men stoppade mig själv. Återigen en viljans kamp, men mitt nya jag övervann alla motiveringar o försök.

Nu kan jag bocka av dag två, har dock funderat mycket på kvällen o värre lär det väl snart bli när jag ska sova. Är så mycket tankar som far, ångest. Funderar mer o mer på att kanske ta hjälp att reda ut allt som snurrar.

Får se hur jag gör, men godnatt för idag. O ta hand om er alla där ute.

Jag duckar alla situationer nu där alkohol förekommer. Har trasslat mej in och lovat att hänga med några tjejkompisar på utgång. Jag måste tacka nej. Orkar inte vara i närheten av vindrickande kompisar just nu; är skör och trött.

Tänkte prova en 0% öl (IPA) vid tillfälle. Jag är mest en vindrickare men IPA är gott. Och den är totalt alkoholfri. Jag går inte direkt igång på lättöl men inte heller jag vill ha någon som helst alkohol i mej.

Det har jag inte nu heller.

Försöker äta näringsrikt och promenera på morgnarna. Går upp tidigt tillsammans m dottern som sommarjobbar och pussar henne hej då vid busshållplatsen; går sedan en timme ungefär. Länge sedan jag orkade motionera över huvud taget. Så alltid är det nåt.

Onwards and upwards ?

Hej liten_7.

Jag har ätit antidepressiva sen 2009. Först Citalopram i nästan åtta år och nu Venlafaxin i drygt ett år. Jag bytte för att jag inte tyckte att Citalopramen hjälpte längre men nu i efterhand kan det lika gärna ha varit alkoholen som gjorde att det inte funkade som det skulle.

Jag minns inte att jag hade så mycket biverkningar (jag hade säkert en del), jag var rejält nere när jag fick dem så vardagen var jobbig hur som helst. Dock vände mitt mående efter cirka tre veckor och sen blev det bara bättre. Dock dammsuger jag alltid Internet när jag får en ny medicin (eller slutar dricka) osv och jag vet att biverkningar är mycket vanligt. Ibland kan man få ökad ångest. Jag fick Sobril 5 mg vid behov för att hålla ångesten i schack.

Läs på om medicinen (Fass) och se vilka de vanligaste biverkningarna är. Har du någon ovanlig biverkning så är det en sak men om du har några av de vanligaste så är det bara att härda ut eller sluta ta medicinen. Det blir oftast bättre men när man är mitt i det är det givetvis sjukt jobbigt och läskigt. Om du är väldigt orolig så försök få tag i din läkare och prata med hen om hur du mår.

Lycka till.

Så var dag 15 snart "avklarad". Inte för att det är så jobbigt men det är svårare att bedriva tiden. Och just nu har jag lite för mycket fritid för att det ska kännas bra. Skulle egentligen till min alkoholteraput i morgon men hon lämnade återbud då hon är sjuk. Ja det kan ju drabba vem som helst men det är lite jobbigt (med betoning på lite) eftersom jag ser fram mot våra träffar och jag får positiv energi av dessa träffar. Nu blir det inte förrän tidigast nästa vecka eftersom jag kommer vara Out of town några dagar. Dessutom ska jag till psykologen nästa vecka så det blir en intressant och säkert omtumlande vecka det där.

En dag förra veckan satt jag och läste i litteraturtråden i forumet och många rekommenderade Per Holknekts bok "1960-2014" så idag drog jag in till stan och köpte den plus Sanna Brådings bok "För mycket av allt". Jag älskar att läsa och har precis läst ut Sture Bergwalls (Thomas Quick) bok "Bara jag vet vem jag är". En otroligt skakande bok som jag verkligen rekommenderar för den som gillar att läsa. Det är ett enkelt och bra sätt att "fördriva" tiden. Dessutom gör det mig gott att fokusera och håller hjärnan lite alert. Påbörjat Pers bok och so far so good.

Ingen fotboll idag men jag följer nyheterna noga och intresserar mig för omvärlden och just nu framför allt det thailändska fotbollslaget som fastnat i en grotta. Jag har även lyssnat på Sommar i P1, även om det gör mig lite rastlös att bara lyssna och inte göra något annat under tiden. Men det håller mig lite på jorden och det är skönt att bry sig om andra.

En sak som hänt de senaste dagarna är att jag faktiskt gäspar på kvällarna, av mig själv. Lite tröttare alltså. Vet inte om det beror på att jag försöker aktivera mig lite mer eller att jag behöver anstränga mig socialt och på så sätt blir trött. Dock tar jag fortfarande insomningstabletter för att somna men inatt sov jag faktiskt i ett sträck. Oerhört skönt. I natt blir det nog en tur på spikmattan. Har en redigt stel nacke efter mycket datoriserande och läsande och behöver slappna av i musklerna. Finns inget bättre sätt än att ligga på spikmattan. Somnar alltid.

Igår hände något som fick mig att nästan gripas av panik. Vi var på ett café/musteri i närheten och åt brunch. Efteråt skulle vi handla i affären intill caféet och min man sa att de brukade ha provsmakning av must men de verkade inte ha det idag. Jag var lite tveksam öht till musten och till brunchen tog jag äpplejuice utan kolsyra för jag ville inte att det skulle påminna det minsta om cider eller mousserande. Iaf så hittade min man ett litet glas med provsmakningsmust och sträckte fram det till mig. Jag tänkte inte så mycket på det och tog en mun av drycken. Precis då vänder han på flaskan och jag ser att det står 0,5. Jag har aldrig spottat ut något så snabbt i hela mitt liv tror jag. Det gjorde mig riktigt skakig att jag nästan hade fått i mig lite alkohol när jag absolut inte vill. 0,5 är 0,5 för mycket. Han sa inget då men senare på kvällen sa jag någonting om det och han bad om ursäkt. Han tänkte ju inte heller på det men oavsett så var det en panikartad upplevelse. Visste inte själv att jag skulle reagera så kraftigt. Som tur var svalde jag inte en droppe.

Men nu har jag iaf varit nykter i över två veckor och det känns bra. Böcker, logiska tankar och önskan om ett stabiliserat liv håller mig absolut på banan och jag startar inte dagen med att tänka på alkohol eller "idag ska jag inte dricka". Under dagen kommer tankarna på alkohol dyka upp men inte att jag vill dricka. Mer att jag har druckit och att alkohol är så närvarande i så himla många situationer. Men det känns som om det blir bättre för varje dag som går.

Nu ska jag sluta babbla, ta mig ett bad och fortsätta lyssna på Sommar i P1 med Victoria Silvstedt.

Hoppas ni har en bra måndagskväll.

Stanna i nuet. I känslan, oavsett känsla. Så lärde jag mig hantera ångest. Varför kan jag inte göra det gällande begäret?

Boktips: the power of now (lev livet fullt ut) av Echart Tolle.

Dag 2 pågår ännu. Annars brukar kvällen swisha förbi, natten orolig, morgonen sur och slitsam. Ikväll dricker jag en kopp örtte med 10 åriga sonen (som ju behöver mig) som har sommarlov. Han säger att han ofta har svårt att sova, känner diffus oro. Herregud ? min uppgift är att styra honom rätt redan nu! Inte försvinna i en narcissistisk dimma av självömkan!
Hjälp, vad jag vill vara stark nu!
Godnatt kära ni! Vi kämpar tillsammans!?