Senaste kommentarerna i forumet

..du är på benen igen?
Så härligt att höra och att du hittat en bra balans i tillvaron??

Önskar dig en Glad Midsommar ??? och all lycka framöver.

Hej igen,

Vi är lika och faller med samma regelbundenhet....
12-17 dagar brukar det vara för mig.
Idag är jag också på dag 2 och nu har jag bestämt en vit midsommar.
Har laddat med alkoholfri öl i kylen.
Mitt mål är 21 dagar och det borde ju gå om man har strategier.
Jag har köpt Sedix på apoteket, lite ångestdämpande natutmedicin och tänkte äta dessa 28 dagar.
Nu kämpar vi tillsammans Berra!!
???

Det gör jag..Har inga direkta sug längre..Får jag sug, så slår en slags nykterhetsautopilot på som direkt ger mig konsekvenstänk och backspegel..Ha det nyktert och fint du med?

din lillebror en kram och dej själv en stoor en !

Kändes ju vrickat att prova först, men sen kom jag på att...FAN vad jag lägger tid och pengar och engagemang på HANS problem - mina då? Är inte jag lika viktig? Jo, det är jag - och jag förtjänar minst lika mycket omtanke och engagemang som han ;)

Röker gör jag med - min lillebror beter sig ungefär som jag där; han har köpt en vape åt mig, och köpt olika smaker, och uppmuntrar och tjatar om att jag ska sluta röka.

Jag borde nog göra det! För hans skull, till att börja med, och sedan för min egen.

hela ditt hjärta och engagemang åt detta, jag blir imponerad !
Jag känner så här, beroende som beroende, man kan alltid dra paralleller som hjälper en att förstå , inget fel i det !
Jag drar ofta paralleller med min rökning , ett beroende lika sjukt som alla andra ....
Kan din insats till din pojkvän hjälpa dej också så är det ju helt fantastiskt ?

...men min pojkvän har samma problematik som du beskriver. Jag vet inte vad jag ska göra åt det - dock tror jag att jag ser skillnad nu när jag tvångsmatar honom med Omega 3, GABA, och b-vitamin. Bara vad jag TROR dock; det har bara gått en vecka än.

Dock sett många som rekommenderar Omega 3&6 för ADHD.

”Tro” jag är ganska säker på att du har helt rätt ? Tack för bra input !

.. på ruta 1. Har inte varit här på en vecka. Trillade dit igen dag 13.Vet inte varför. Nu dag 2.Hann ställa till det rejält veckan som var. Sån ånger. Jag inser att jag är mycket sjukare än jag förstått. Kan bara hålla mig nykter 10-14 dar, sen trillar jag. Sorgligt, hur fan gör man? Ska man sätta upp mål, eller leva för dagen? Vill verkligen vara nykter länge nu, helst forever.

Glad midsommar!

du vaknar med ett leende i morgon och hoppar glatt ur sängen !

Det här har nog varit på G ett tag, men idag testade jag.

Jag har ju haft varenda ätstörning som finns, sedan jag var fasen sju år gammal. Nu, när jag är äldre, så har jag mestadels tagit kontrollen över det; jag svälter mig inte, och jag kräks inte. Det jag däremot fortfarande gör är något jag bäst kan beskriva som "tristess-äter" med inslag av tröstätande.

Nå. Jag har ju pluggat hur Naltrexone funkar rätt ihärdigt nu - och sprang på flera exempel där MAT-missbrukare behandlats framgångsrikt med det.

Så...Jag tog ett piller, väntade en timme, och åt DET godaste jag vet - Budapest-bakelse. Det trycker liksom på ALLA mina knappar: sött, gräddig, brödigt - mest bara snabba kolhydrater, och fett. Jag kan LÄTT trycka en fel Budapest-stubbe helt själv på under en halvtimme. I vanliga fall.

Och...fan. Jag kan INTE förklara det. Det smakade lika som det brukar. Det var förbannat gott. Och jag fick ändå knappt i mig hela.

Jag åt upp hela - men bara för att den FANNS DÄR! Två tuggor hade räckt. Hela upplevelsen kändes "flat"

Nu har det gått några timmar och jag sitter och är vagt medveten om att jag VILL ha bröd, och godis, och chips. Men...hur fan säger man då? Det brukar finnas två röster i mitt huvud; en som vill äta, och en som inte vill. Och den som VILL brukar övertala den andra (vilket resulterar i fullständig urspårning och hetsätning)

Den här gången så...Det är omöjligt att förklara. Rösten som Vill är inte undermedveten längre. Den här blivit en medveten tanke, som jag LÄTT kan skaka av mig.

...Är det så Naltrexone fungerar på alkohol så FUNGERAR det verkligen. Men man måste VILJA låta bli. Hade jag HAFT en tårta och en påse munkar så kunde jag ha VALT att hetsäta - men jag kunde lika gärna bara ryckt på axlarna och skitit i det.

Idag tror jag mer på Sinclair-metoden än någonsin tidigare. Om det känns lika att dricka på den som det gjorde att goffa socker så...då MÅSTE man känna efter; VILL jag dricka/äta, eller är det bara en VANA?

Man måste alltså vilja låta bli - men vill man, så blev det enkelt!

*DISCLAIMER
Jo, jag vet att sockermissbruk och alkoholmissbruk inte är samma sak. Men de är NÄRA besläktade i hur de påverkar hjärnan. Och nä, jag säger inte att alla är lika. Men OM det fungerar såhär på alkohol, då borde alla som VILL sluta missbruka faktiskt prova det.

Also; be gentle with me - jag är ALLT annat än bekväm med att prata om mina matproblem...

Jag inleder rätt ofta med "Jag tror" ;)
Nå! Jag TROR; när man jobbar är man upptagen - hela tiden. Man hinner inte känna myrorna i skallen, eventuell ångest, och så vidare.

Jag läste för ett tag sedan om en kvinna som bestämt sig för att sluta dricka, och plötsligt upptäckte hur mycket TOM TID det finns på ett dygn. Innan hade hon ju druckit bort tiden, men som nykter upptäckte hon att hon inte hade en aning om hur hon skulle få tiden att gå.

Min pojkvän har börjat laga mat, städa, och lösa korsord hela dagarna - men det han gör absolut mest är att spela tv-spel. Det är ju heller inte nyttigt, och kan vara beroendeframkallande, så jag försöker släpa ut honom på Pokemon Go-promenader, så att han iallafall får frisk luft och får röra lite på sig.

Dessutom producerar fysisk aktivitet endorfiner. Och, har jag läst mig till, missbrukare tenderar att ha problem med signalsubstanser; hjärnan har byggt upp sig så att de har Hemskt svårt att känna sig glada av något annat än sin drug of choice.

Så jag tror inte att han/de inte värderar dig/oss - jag tror bara att "vardag" inte stimulerar deras avtrubbade receptorer tillräckligt.

...ska jag vara lite personlig - även om jag VET att det inte är samma sak - så har jag själv aldrig varesig hetsätit eller spytt på jobbet - ätit "lite för mycket" har jag gjort på jobbet, men aldrig sådär så att jag tappat kontrollen över det.

Nu är det inte samma sak, men det är ju också ett sorts kompulsivt missbruk...

Nå. Jag tror ändå det är lite så; med "tom" tid börjar hjärnan skrika åt dem. Typ.

Till dig. Hoppas att du har det bra!

Emma

Jag är tillbaka för en liten uppdatering. Så många nya namn här så vem vet om någon kommer ihåg mig!

Jag höll uppe med alkoholen I ca 3,5 månader, det var en spännande och för mig rätt enkel resa.

Jag kom till insikten att mitt problem inte varit alkoholen I sig utan mer förhållandet till den. När jag slutat blev förhållandet till nykterheten samma sak. För defenitivt, för mycket regler.

Jag trillade ner på botten pga extrema biverkningar av en medicin jag inte ens skulle fått, fick nya dimensioner på vad “må dåligt” kan innebära. Började I intensiv KBT terapi och blev “ friskförklarad” häromdagen.

Dricker alkohol igen, mycket lite och mycket försiktigt. Det känns bra. Att inte ha för mycket regler. Mitt mål har varit att “bara vara” och jag tror jag närmar mig det. Det har varit en lång och skumpig resa och den är inte slut än.

Skickar en liten midsommarhälsning till alla gamla forumvänner: Jenny, mirabelle, Mary, Vinäger, John Erik, Lisa, jasmine, Ron , granit, miss lyckad och alla andra - hoppas ni har det bra där ute!

Dansa smågrodorna för mig också..Jag firar midsommar med min systerdotter och våra barn..Hennes föräldrar bor i närheten, men kan inte hålla sig nyktra..Tragiskt men sant..Vi ska ha mysigt ikväll med god mat, film och spel..Jordgubbstårta såklart???Tycker det känns bra att visa ungarna att nyktra vuxna är ett föredöme..Hoppas du får en fin midsommarafton med familjen???

Mer bokstäver och ord och mening åt folket?

Sover så otroligt mycket SKÖNARE nu, stabilare humör, mindre deprimerad, får mer gjort , gått ner i vikt speciellt är magen inte uppsvälld och irriterad hela mag-tarmområdet är på återhämtning . Orkar mer fysiskt utan att bli helt slut och hjärtklappning . Och det är så värt det ! Trevlig midsommar på er alla kämpar ?

Vill passa på att önska dig en extra skön midsommar ❤️ ADHD. Du är vis och klok samt en mästarinna på att beskriva känslor med ord, dessutom är du liksom jag ett energiknippe & vi är tillräckligt galna (fast vi är nyktra).
Du gör skillnad för så många här på AF med dina bokstäver som bildar ord, som bildar hopp och framtidstro för så många.
Tack för att DU finns, mera adhd åt folket ❤️
Kram sigge69

Kan se olika ut..Mina midsomrar har antingen bestått av jobb eller följande..Förberedelser: Fina somriga kläder till barn och vuxna, kompisgäng och deras familjer som också har förberett sig, kanske blomsterkrans i håret..Båt eller stuga eller camping har varit platsen för dessa ”festligheter” Många tidigare år har jag varit sparsam med alkohol.Dom senaste åren ville inte tonårsbarnen följa med på grund av fyllan..Midsommarklänningen blev solkig, den fina maten lades upp på fat men var oviktig, barnen drog sig undan, flaskorna och människorna runt bordet blev fler, rösterna och musiken höjdes, folk började sjunga och dansa, några fylleflörtade fast dom var gifta med andra, på småtimmarna tystnade musiken och på Midsommardagen vaknade jag med en stank i munnen, tittade mig omkring, sov i vår husvagn, med en lika illaluktande snarkande påklädd sambo brevid..Hur hamnade vi här???När gick barnen och lade sig?? Vilken djävulsk huvudvärk!! Fan vilket skitliv vi har..suck....

Efter att min man gjort valet att sluta med antabus efter knappt en vecka pga biverkningar (heter det) så trodde jag det skulle bli som vanligt här hemma men faktiskt inte ! Han har jobbat ute varje dag och kört bil , han har mått bra och varit glad, troligtvis tagit någon öl på kvällen men jag har inte frågat. Jag har varit passiv och jobbat på mitt medberoende ..
Nästa vecka ska han iväg på jobb hela veckan och över helgen. Han är tvungen att köra mellan hotell och arbetet så då kan han inte heller dricka!
Nu kommer mitt bekymmer.... Jag har redan börjat oroa mej för hur det blir när han kommer hem, när han ”skött sej” i två veckor och det är dags att koppla av och belöna sej ...... Och hur kan jobbet vara en större morot att hålla sej nykter än den han säger sej vilja leva resten av livet med ???
Nåja, lite tankar så här på midsommarafton... Idag är jag inte orolig. Dricker han så får han väl göra det.... En dag i taget även för mej !

Jag funderade lite när du beskrev mannen du brutit med som fantastisk. Att det var du själv som lämnade honom och att anledningen var ditt drickande, samtidigt som han inte verkar ha reagerat på detta.
Fanns det även andra anledningar till att du gjort slut?
För mig är ensamhet en stor riskfaktor och så behöver det ju inte vara för dig. Låter bara så sorgligt att avstå en fin relation (så som det verkar utifrån det du skriver). Ingen värdering i detta, bara en reflektion från mig.
Har du någon i din vardag som kan vara stöd om det skulle kännas jobbigt framöver? Eller hjälper det dig att göra detta ensam?
Skickar lite cyberstöd iallafall

...att även om man kan skydda sitt barn från effekterna av just alkoholen, så finns det annat som kan skada dem.

Min pappa är inte alkoholist, men mina föräldrar hade ett kärlekslöst förhållande där pappa aldrig var hemma, och mamma mest var djupt olycklig, frustrerad, och stressad.

Jag tror inte att det är en slump att nästan alla mina förhållanden är av klassisk medberoende-typ; mitt undermedvetna söker efter vad det känner igen.

Dvs jag tror att har man barn ska man INTE fortsätta vara tillsammans "för barnens skull" utan man ska lära deras undermedvetna hur ett FRISKT förhållande ska se ut.

Inte sagt att man ska helt försaka sigsjälv - men barn är ett vansinnigt stort ansvar, och stannar man "för barnets skull" så kommer det också göra skada på deras framtida relationer. Tror jag.

Det är skönt när vi fattar beslut som är livsavgörande..Och som gör att vi själva och våra nära får ett gott liv.

För mig..Jag har separerat från en beroendeperson som inte ville sluta dricka, Jag har köpt hus, bytt umgänge till människor med större lust att leva istället för att fly eller ha tillfällig falsk lycka..Jag har bättre ekonomi, lyckligare barn som också mår bättre, snart ett jobb som jag inte trodde jag kunde få, snyggare utseende och fysik, mer tid till roliga saker, luktar gott, mycket god självkänsla och självförtroende..Lite synd att jag inte förstått tidigare till att göra dessa livsstilsförändringar..Men bättre sent än aldrig..

Kanske tänker vi på konsekvenser i termer incidenter som olyckor, sjukdomar, att göra bort sig, förlust av något mm. Alltså mer konkreta konsekvenser.
Men vilka är konsekvenserna för dig?
Rädsla? Skam? Självkänsla? Allmänt mående?
Det finns omedelbara belöningar i sånt som skapar beroende, annars skulle man ju inte bli beroende. Och på något sätt även negativa konsekvenser som du har börjat uppleva, eller ser en risk för, eftersom du reflekterar över detta och även skriver här.
Så länge det positiva uppväger konsekvenserna är det inte så konstigt att motivationen till förändring är låg.
Hur motiverade du dig till att sluta med socker och nikotin?