Senaste kommentarerna i forumet

Och håller egentligen med. ?

Packade bilen med fru, ungar och allt som hör till stugan och åkte igår morse. Regnigt, vansinnigt blåsigt men riktigt härligt!
Ingen el, inget rinnande vatten, knappt täckning på telefonen och endast braskamin för värme.
Härligt att du håller i och hittat hur du ska leva för att trivas.
Nu så här på min tionde vecka känns det ganska naturligt att vakna och inte vara bakis. Har kommit till insikt med en hel del grejer bakom mitt destruktiva drickande, och jag fortsätter att gå på mina möten och min terapi.
Familjelivet är som natt och dag mot förut, och även om min kvinna såklart har vissa tvivel så är det bara för mig att fortsätta mitt nya liv och sakta vinna tillbaka hennes helhjärtade förtroende.

En stor midsommarkram till dig!

Vad skönt att höra att det går åt rätt håll med stormsteg!
Trevlig midsommar så här dagen efter. ❤️

och så roligt med ett inlägg från dig. Jag tror att jag ’firar’ lika många år som du som helt alkoholfri. Jag tillhör kategorin som valt att inte dricka i och med att mannen valde sin nykterhet vilket i sin tur var avgörande för ett fortsatt liv tillsammans. Han är med i samma klubb som du. Han har gjort helt klart att jag kan dricka a om jag vill men för mig var nöjet mest gemenskapen, att ’fira och festa’ tillsammans och det nöjet tog slut när han började förändras på ett tråkigt sätt. Det hade säkert att göra med en betydande och ökande smygkonsumtion.
Just nu tänker jag att den bristande respekten för den som valt nykterhet många gånger beror just på önskan om gemensamt drickande, att ’släppa taget’ tillsammans. Och den som är nykter blir en icke önskvärd observatör.
Lyckligtvis verkar alkoholen bli alltmer öppet ifrågasatt och de a-fria alternativen ökar. Vi har dock blivit bortvalda av en del tidigare vänner vilket känns av så här vid storhelger. Då får man trösta sig med att tänka som mannen sa i början av vårt nyktra liv: om vi inte passar som gäster utan att dricka var det väl något annat än vår närvaro som var det viktig i gemenskapen. Kanske lite ’surt sa räven’ men något ligget det nog i det. Ärlligt är min känsla dubbel, jag kan känna sorgen i att vara bortvald samtidigt som jag inte längtar efter att umgås med mänskor som blir lulliga och pratar i munnen på varandra. Mixed femlings verkligen. Viktigast är ändå att vi har ett lugnt och bra liv idag och efterhand hittar vi nya gemenskaper där alkoholen är en icke-fråga. Skönt!
Önskar dig god fortsättning på sommaren☀️? / mt

Hoppas midsommarn gick bra för dig. Själv njöt jag oavsett vädret.
Och snart kommer semestern med ledighet, träning och grillning. En del AA möten ska jag försöka klämma in. Oavsett var i Världen jag befinner mig. Behöver fortfarande mötet med andra som inte dricker. Behöver vara stöd åt andra för att vara stöd åt mig själv ?

Ta hand om dig.

God morgon, nyckter och tacksam på mitt 4:e år.
Vaknar med värdighet och njuter av kaffet i solskenet ☀️

Vaniljsmak skrev om "transportsträcka" och tomma dagar. Kanske man måste acceptera att såna dagar finns. Det känns lättare om man kan lägga samvetet åt sidan och se återhämtningens dåliga dagar som en transportsträcka tillbaka till livet. Och att vi faktiskt kommer tillbaka. En reflektion bara..

Forts trevlig helg!

nykter hela gårdagen och idag.

Ännu en morgon som inled med en kopp kaffe. Ännu en morgon då jag är tacksam för att jag kan dricka denna underbara dryck, tillskillnad från när jag vaknar upp bakfull. Solen skiner utomhus som för att heja på mig, som för att säga ”Fy vad bra jobbat Vaniljsmak”. Jag var nykter hela midsommarafton fastän jag spenderade den helt själv, helt utan min man och våra barn. I ärlighetens namn har jag varit orolig för denna helg, för hur det skulle påverka mig att inte kunna spendera tiden med mina nära och kära. Konstigt nog gick det, även i nyktert tillstånd. Mantran ”det är bara nu, det är bara tillfälligt” fick upprepas och så hängde jag rätt mycket på forumet samtidigt som jag tänkte på VEM jag vill vara och jag kom fram till att jag vill vara hon som är NYKTER!

ADHD: Ja vilken lättnad det är att syna korten! Det känns också som att det blev/blir lite lättare när jag skriver om det och när jag faktiskt försökte acceptera att sådana dagar också finns. Och när jag ser att det inte bara blir så för mig. Dessutom kom jag att tänka på att jag faktiskt ”arbetade med nykterheten”, jag lät nykterheten ta plats i tomheten utan att fly, så någonting gjorde jag ju!

Nej men dag 21 va? Helt sjukt!

Hela långa dagen igår. Helt ensam dessutom.

Glad midsommar!

Nej, mycket klokt av dig! Du är nynyktet och vi är många här som vet hur skör nykterheten är i början.

Även idag vaknar jag framis, heja mig! Lite fegis var jag allt och smet till lina föräldrar där det just nu inte dricks a pga att min pappa är nyopererad. Stannar här i några dagar. ?

Även idag vaknar jag framis, heja mig! Lite fegis var jag allt och smet till lina föräldrar där det just nu inte dricks a pga att min pappa är nyopererad. Stannar här i några dagar. ?

AlkoDHyperD, tack för din kommentar, jag uppskattar den verkligen och jag har funderat på den själv. Han är fantastisk, verkligen... för bra för mig just nu. Jag kan liksom inte leva upp till mina egna förväntningar, det jag gjort när jag varit berusade står jag inte ut med själv. Jag tycker att jag totalt förstört det fina, jag har drivit honom i från mig, jag gör honom spänd och osäker. Jag får helt enkelt inte det jag vill ha ut av relationen tack vare att jag inte mår bra. Jag skulle hellre dö än be om hjälp och förståelse från honom eller nån annan just nu. Jag måste vilja detta till 100% och jag måste göra det ensam. Jag måste vara tillsammans med mig själv, kunna förlåta mig själv och älska mig själv innan jag kan vara med nån annan. Jag bara önska att jag tagit tag i det tidigare, så jag sluppit gå miste om denna fantastiska man och fina relation.

Jag kämpar på och hoppas att kärleken hittar mig igen, det är otrolig sällan jag får såna här starka känslor för nån och som skrivet så synd att jag kastade bort allt, bara för att få umgås med a....

Tusen tack för ditt cyberstöd, det känns verkligen bra och behövs!

Inte alla som har det så idag! Grattis till oss!

Underbart att få vakna nykter en midsommardag! ?
Nu ska jag upp och sätta på kaffe ☕

Sommar är en tid med mycket alkohol för många, så var det för mej. Ledighet, sol och värme, härligt att förstärka känslan med rosevin i solstolen. Eller så är det regnigt och kallt, då kan man trösta sej med vin inomhus. Ibland väcks tankar på alkohol, såhär vissa helger som midsommar då det är självklart att det ska drickas. Om man ser till alla tips i tv och tidningar. Traditioner och förväntningar.
Rubriken kunde nu vara "Sex år sen jag slutade". Jag känner mej verkligen som nykterist. Finns inte på kartan att jag skulle dricka nåt med mer än 0,5% alkohol. Sällan ens det. Ändå finns tankarna i bakhuvudet ibland. Tänk om jag får för mej att det är säkert!! Att jag plötsligt tror att jag kan ta ett glas!! Därför är det bra att ibland gå in här på forum och läsa. Det påminner mej om varför jag inte dricker.
Det går vanligtvis alldeles utmärkt utan. Jag gillar verkligen att alltid vara nykter. Det bästa är att jag alltid är klar och vet vad jag gör. Mina galna beslut är tagna på nyktert huvud. Jag är pålitlig barnvakt och chaufför om det behövs. Jag är stolt över mej själv och väldigt nöjd. Som relativt nybliven pensionär skulle jag förmodligen supit ihjäl mej om jag fortsatt dricka. Med obegränsad tid och inga tider att passa. Det skulle inte ha gått bra och jag är varje dag tacksam för min nykterhet.
Ändå finns det lite reflektioner kring det. Jag har haft några tuffa år, nu har det lyckligtvis lugnat mer sej. Å ena sidan är jag så stolt att jag klarat det utan att döva med alkohol. Periodvis sömntabletter, det är det enda. Å andra sidan kan jag ibland sakna möjligheten att tillfälligt bedöva känslorna, oron, med alkohol. Min tillfälliga flyktväg, att gå in i dimman. Det skulle ibland vara skönt men jag vet också mycket väl hur högt priset var. Vilken ångest som sen slog till mångdubbelt på morrontimmarna. Så länge jag minns det finns det ingen risk och trots sex års nykterhet så minns jag allt sånt mycket väl. Skam, skuld, ångest, black outs. Nej jag klarar mej bra utan det tillfälliga ruset och den långa baksmällan. Ja den fysiska har jag nästan glömt. Ångesten och skammen var värre.
Så jag trivs bra med mitt nyktra liv. Det slog mej bara igår att egentligen har jag inte valt att bli nykterist. Jag skulle förmodligen inte vara det om jag kunde dricka måttligt. Jag är tvungen att vara nykterist och lära mej att gilla det. Och det går bra men det finns kanske en viss skillnad mellan att välja det som livsstil eller som nykter alkoholist? Skillnaden är kanske att jag aldrig kan ändra mej.
Det känns mycket bra att vara nykterist. Jag kallar mej inte så, jag dricker inte alkohol helt enkelt, och alla jag känner vet det. Ett livsavgörande beslut. Det vet alla som kämpat och kämpar mot beroendet. Det räddar livet att bli nykter. Och det går alldeles utmärkt att vara utan alkohol. Man hittar andra sätt att slappna av. Det är bara korta ögonblick jag saknar just den möjligheten. Och konstaterar direkt att priset skulle vara alldeles för högt.
Trevlig midsommar!

Stor kram till dig med snälla Ler! Ja visst är drycken oviktig. Egentligen. Fast den verkar så viktig... Hoppas du också haft en fin alkoholfri midsommar! ❤

Miss lyckad, jag håller verkligen med. Det känns helt underbart att visa barnen att det är bra och positivt att inte dricka. Att man är en positiv förebild! ❤ Vad bra att fint att ni firar ihop när andra familjemedlemmar inte kan ha en vit midsommar. Tråkigt och sorgligt när någon väljer alkohol framför familj dock ? Men fint att du finns där då för dem.

Jag har haft en superfin midsommar. Jag lekte med tanken i förmiddags att tänk om jag skulle råka dricka nåt. Alltså lekte med tanken bara eftersom jag visste att de andra skulle dricka vin och så. Kom till min familj med släkt som vi firar med. De drack öl och rosé i solen. Vi satt vid vattnet. Barnen lekte med sina kusiner. Och från det till nu har jag inte funderat på dryckesvalen en enda gång. Jag har druckit läsk, kaffe och te. När de andra tog vin till samtalen på sena kvällen drack jag te och det var helt perfekt.

Dock upptäckte flera av oss att en familjemedlem har ganska stora alkoholproblem. Det har jag förstått egentligen i många år men ikväll var det så tydligt på många sätt. Jag blir ledsen för dennes skull och dennes nära och kära. Och samtidigt så lättad att det inte är jag som har suttit där och hällt i mig.

Är också lättad över att jag inte är direkt anhörig till den här personen. Alltså inte är den som ska åka hem med personen. Den rollen har jag också då och då genom min man. Men ikväll var det inte jag som behövde åka hem med en väldigt berusad person. Och det var en stor lättnad. Och att jag känner så visar ju tydligt hur alkohol påverkar de närmaste, inte bara den som dricker. Jag lider mer med sambon till min släkting, som har tittat på när hen druckit sig full under kvällen och som nu ska spendera natten och dagen med hen. Mer med sambon än min släkting faktiskt. För det är nästan värre att vara anhörig till en alkoholist än att själv vara en. På nåt sätt. Man är maktlös på ett sätt som är svårt att beskriva.

Men med det sagt... är jag oerhört tacksam och lycklig över mitt eget alkoholfria liv!!! Jag lägger mig nu bredvid mina sovande barn HELT ångestfri. Jag mår inte illa. Rummet snurrar inte. Jag känner inte oro över att må illa imorgon när jag vaknar. Det smakar inte illa i munnen. Jag kommer antagligen att sova gott inatt. Imorgonbitti kommer jag att vara ledig och kunna njuta av det hela dagen tillsammans med min familj och släkt. Jag behöver inte ha ont i magen och ha dålig aptit till frukost och lunch. Mina barn sover nära mig utan att få alkoholångor över sig när jag andas. Jag kommer inte vakna runt 3 eller 4 inatt och få panikångest. Jag har inte hjärtklappning. Jag kommer inte vakna torr i munnen och full av självförakt och sorg över att jag dricker.

Imorgon när jag vaknar är det ännu en dag i mitt liv som nykterist och det är fantastiskt.

Jag önskar detta liv även till min släkting. Hoppas hen en dag finner det här livet. Om inte för sin egen skull så hoppas jag hen kan skona sin familj från plågan man genomlider som anhörig.

Godnatt allihopa ❤

Hur går det för dig nu?

Det låter tufft. Har själv ingen erfarenhet av aggressivt drickande, men har likväl ett beroende av vin på kvällarna. Oftast 4-6 glas. Runt en 75:a vin /kväll tror jag.
Vet att det finns ”ofarliga” ångestdämpande mediciner, det är antihistaminer. Fick själv sådana för länge sedan, långt innan jag började dricka för mycket, emot panikångest i samband med en livskris.
Tycker dom funkar hyfsat.
Vet att en del som har svår abstinens väljer att lägga in sig på sjukhus under 2-4 dagar och få medicinsk hjälp, kanske det är något att överväga?

Mår så dåligt av när jag får de där samtalen där han i panik frågar mig vad han ska göra för han inte vill hålla på såhär, gör ont att veta att han gör det han gör för att fly verkligheten ...sen när han väl är i det så ångrar han sig. att han själv förstått att det inte håller och att han måste bort från det livet han lever kanske är bra och öppnar hans ögon för verkligheten. Så svårt att ta bara när någon som står en så nära är så självdestruktiv och mår såppas dåligt att den tvång dricker mm. Det är så synd att suget är starkare än hans vilja..värmer och kunna läsa andras resor här inne och hur de vunnit den kampen, hoppas det samma för honom så att han kan få lugn.

...är nykter. Har precis lagt mig och ska läsa en stund innan sömnen förhoppningsvis tar över...?

Markus Heilig - Alkohol, Beroende & Hjärnan
Anette Sörgaard Nielsen - Behandling Av Alkoholproblem
John Berryman - Recovery samt Dream Songs (börja med Dream Songs och sen Recovery)
Phil Shoenfelt - Junkie Love
Jack Kerouac - Big Sur - faktiskt bästa jag läst med Kerouac, brukar inte gilla honom och var mycket skeptisk, men den här fick mig att förstå honom bättre, eller åtminstone tro mig förstå, själva mannen är ju död så det kan vi aldrig veta.

Sitter ensam hemma och tycker synd om mig själv. Dagen börjar med att min "sambo" är rädd efter att ha tagit för många lugnande tabletter. Han går senare ut och köper folköl och när han sen försvinner igen tror jag att det är till puben. Alltid dessa gissningar eftersom han sällan säger vart han ska när han mår dåligt. Jag hade tänkt att jag/vi skulle ut i naturen, men tar mig istället ut för att ta några öl någon annanstans. Inte det lättaste att hitta en midsommarafton, en helg då alla förväntas supa.

Ska jag nu också börja dricka? Nej, tror inte det. Bara idag. Vad jag vet är att jag behöver terapi och mindre kaos.

Som tur är har sambon blivit inlagd för natten, hur det nu har gått till. Igår fungerade det ganska bra här hemma och han beställde tid på mottagning. Det gör att jag har ett litet hopp kvar att det ska vända. Hur dagarna fram till flytten ska se ut vågar jag knappt tänka på. Vi är båda arbetslösa, så tiden blir lång.

Han har halvt flyttat in igen, med eget rum. Min önskan är att han skaffar en egen lägenhet. Jag får väl säga ett sista datum och förlita mig på att han själv fixar?

På firande där alla dricker utom jag. Känns soft, ska ta en springtur i morgon bitti. Flera har reflekterat över sitt drickande själva men jag är mest tyst och låter dem prata. För mig var det en smärre ”frälsning” att sluta dricka. Som en mångårig sten i skon som nu är borta. Och det känns som jag vill predika men det är en snabb väg till ovänner.
Min fru dricker sällan och väldigt lite så jag gläds också att våra barn gläds åt att vi inte dricker. Det föder mer motivation.
Dag 41 för mig, så visst är inte faran över, men men den är mer smygande än fysisk.

Ha en trevlig kväll alla starka medkämpar (oavsett om ni dricker eller ej)!