Senaste kommentarerna i forumet

Quiet/Tyst Susan Cain
Introvert - den tysta revolutionen Linus Jonkman

Båda finns på ljudbokstjänsterna. Quiet finns numera på svenska men inte som ljudbok.

Alltid lär man sig något, men båda utmanar ”sanningen” om att vara extrovert är det man ska eftersträva. Jag har lite komplicerat förhållande till det där då jag är ”gul” och på ytan extrovert men kämpar med social fobi på insidan. Vilsen kan man säga :)

10 veckor, det är inte illa. Väl kämpat!

Skönt att hjärnan gör "rätt" kopplingar nu. Själv behöver jag vara aktiv i att spela hela filmen, påminna mig själv om vad som händer efter första glaset, men jag tycker det går lättare och lättare för varje gång. Är lite rädd för att minnesbilderna av det dåliga ska blekna med tiden men kanske blir det inte så? Nåväl, återigen: bra jobbat!

Tack Jasmine för välkomnandet! Ja jag behöver hjälp! Men tänker inte berätta för någon i min närhet. Vill göra detta utan sådan inblandning, precis som du. Dock så GLAD att ha hittat detta forum. Så många berättelser som är kunnat vara ens egna. Så många kloka och välformulerade råd, berättelser och tankar.
Tror som du säger att man måste ha strategi, som man måste följa på riktigt. För det är impulskontrollen som är problemet, i alla fall för mig. Men nu måste jag göra något åt detta. Har mina underbara barn, är präktig och riktigt duktig och aktiv mamma..... Men det tullas det också på numera, och det är inte OK! Jag vill inte annat än vara pigg och glad och bara leva ett vanligt liv med vanliga roliga och tråkiga saker, UTAN att tanken går till när och hur och var man kan ta sig ett glas vin.
Så glad för att denna sida finns.. Känner förhoppning och tilltro, kommer sitta och läsa andras berättelser och insupa (oh no!) styrka.

Jadu, nog är det mycket att fundera på. Mycket som förändrats samtidigt som livet ändå är detsamma. Nu när man ser saker ur ett nyktert perspektiv så får det ibland en annan innebörd. Oavsett så får vi nu möjligheten att ta itu med det, nu när inte all tid läggs på att vara full eller bakfull, och förhoppningsvis finns där en väg som är ämnade åt oss.

Vill även passa på att önska dig en riktigt fin och vit midsommar ihop med din familj.

Stor kram!

Det kör vi på Granit. Det är ju samma sak för mig, det kommer gå åt helvete här också så är det bara. Därför låter vi bli.

Idag har jag varit utan alkohol i 10 veckor!!! TIO VECKOR!! Det känns stort, det känns som en evighet men det har gått fort.
Efter mitt senaste återfall så är det som att hjärnan har programmerat om sig, förut så kopplade hjärnan ihop alkohol med den där skönt känslan som infann sig, all glädje och hur roligt man hade när jag fick ett sug eller ja, alltid när jag tänkte på alkohol så var det den bilden som kom upp automatiskt. Men nu den senaste perioden så har hjärnan inte alls tagit fram den fina bilden utav drickat. Nu tänker den automatiskt på hur trött jag blir, hur mycket saker jag gör som jag ångrar, hur jag inte kan sluta innan jag däckar framåt morgonen, hur jag sedan ligger i sängen två dygn och skakar och är oerhört törstig men inte kan dricka något för att jag bara kräks upp det. Hur jag inte kan äta något, vilka problem jag får med magen, hur fult håret blir, hur röd jag blir i ansiktet och framför allt vilken ångest jag får.

Mitt drickande har varit destruktivt i flera år och jag har inte fattat varför hjärnan automatiskt romantiserat alkoholen så grovt när jag stått i valet och kvalet att dricka eller inte dricka. Men nu, äntligen, verkar hjärnan hänga med och förstå sanningen om vad som egentligen sker om jag dricker. Och när man vet vad som väntar så finns det absolut ingenting som lockar med att dricka. Jag har ju tidigare medvetet tänkt och intalat mig själv att det blir ett helvete när jag dricker men någonstans i der undermedvetna har den förskönade bilden legat och den har vägt tyngre eftersom det är den tanken som min hjärna trott på.

Herregud så rörigt det blev i detta inlägg men men, det kan inte bli bra jämt. Jag är nöjd och stolt över mina 10 veckor. Fortsätter hemskt gärna att vara nykter ?

På det här med dysfunktionella relationer.
Där en är stark,den andre svag och man hjälper varann upp eller ut i livet på olika sätt.
Med kryckor i form av medicin,alkohol eller kanske en god vän som stöttar en.

Så långt allt gott,bortsett kanske från alkoholen då.

Men efter ett tag så cementeras liksom rollerna lite grann.
Jag var igår i en situation i min nära krets där jag såg detta så tydligt då jag själv inte dansar just deras dans.

Jag har också nyss upplevt det i min närhet i ett annat fält.
Och jag står liksom utanför och tittar på och tänker:
'Visst är det fantastiskt att vi ser andras brister och kan vara där och hjälpa till med det vi är kunniga på.
Men samtidigt så förminskas ibland den andra personen om det har blivit vardag av alltihop

Jag vill inte på något vis ställa mig i en särposition.
Jag har spelat det här spelet och dansat den här dansen i hela mitt liv.
Sakta men säkert så vänjer man sig vid dessa roller och får chansen ellr möjligheten att vara just svag och stark.

Vad ska man annars göra?

Man kan inte riva upp andra människors innersta med att peka finger och säga,men du..

Jag står inför detta kanske i kombination med att jag jobbar med första steget.
Jag har bara rätt att ändra på mig själv.
Och när jag faktiskt inte "får" gå in och stötta upp där andra brister så blir det liksom tydligare.
Detta spel som pågår hela tiden och på så många plan.

Att faktiskt istället bara visa på alternativ om personen ber,eller kliva fram endast när det är absolut nödvändigt.
Så svårt,för att inte säga omöjligt för mig tidigare.
Men nu då istället dessa "utanför" tankar.
Stegarbetet ska väl leda mig vidare i hur jag bättre ska kunna identifiera om och när jag får vara behjälplig utan att det kostar på för mycket eller försvårar mitt tillfrisknande.

Nåja,det var mina morgontankar.

Det känns konstigt att vakna upp utan honom. Vi pratade lite på text igår, och jag förstår intw hur någon man litat och älskat kan bli så kall. Jag visste ju att han älskade mig. Han älskar mig än, men han orkade inte.
Ham orkade inte bära mig mer.
Någonstans förstår Kag intw riktigt att det är slut, för jag väntar lite på att han ska komma tillbaka.

Jag tror inte han kommer komma tillbaka. Men jag väntar ännu. Det kommer gör ont igen när jag förstår att han är borta på rikrigt.

Egentligen tror jag inte att vår relation kanKe var så bra. Jag kommer inse det I framtiden. Men just nu är jag fortfarande så emotionellt fast med honom.

Jag ångrar lite att jag öppnade mig så för honom. Att jag släppte in honom. För nu hade jag verkligen behövt hans stöd. Jag får hitta stöd i mig själv.

Saknar dig och dina reflektioner här på forumet. Hoppas allt är bra med dig!

Kram

... och det finns inget enkelt svar. Sök hjälp om du kan (vårdcentralen, AA). Själv har jag valt att inte berätta för någon så jag kämpar mot alkoholen med hjälp av forumet. När det gäller undvika systemet så är det en fråga om viljornas kamp- du mot alkoholen. Sen kan du försöka hitta strategier som att undvika att passera systemet, hålla dig sysselsatt tills det stänger etc.

Tyvärr inte de bästa råden, finns de som kan ge dig mycket bättre råd här på forumet! Ville mest skriva något så att du känner dig välkommen och förstå att du inte är ensam om det här problemet.

All choklad igår gjorde att jag vaknade med ont i magen, men jag hade inget grus i ögonen och ingen huvudvärk. Så, ja, FinaLisa, idag är jag nöjd, starten på min femte helvita dag..

Behövs mycket fokus. Det som kräver hela hjärnan är också vilsamt för hjärnan?

De första dagarna kan vara så otroligt svåra, speciellt om man inte får ut de fördelar man förväntar sig. Förbered dig på att de fysiskt fördelarna kan ta tid, tex kan det ta ett tag innan sömnen stabiliserar sig och tröttheten under dagen kan bli enorm. Men du, i slutändan är det SÅ VÄRT DET! Fortsätt kämpa!

Att nysta i allt elände man ställt till med när man varit berusad är ... Ja du vet. Jag förstår att tanken på ännu en flykt ut i alkoholdimman dyker upp men glöm nu inte att de är det så ställt till allt elände från början! Vi på forumet brukar prata om att man ska "spela hela filmen". Så när tanken på de första glaset och den härliga avslappnade känslan kommer så ska man ta det ett steg vidare i huvudet och komma ihåg/se den efterföljande fyllan, oredan man ställer till med och bakfylleångesten dagen efter.

Vaknat nykter, wow, känns bra. Var lite små-tufft i går och i natt har jag drömt om den fantastiska man som jag tyvärr drivit på flykt från mig. Jag är lite rädd att ju mer jag inser vad jag ställt till med, desto svårare kommer det vara att avstå från a. Oavsett hur svårt det är, så ska jag ge mig dessa 30 vita dagar, min kropp behöver det hur som helst. 29 dagar kvar.

Idag är jag nykter! ???

Jasmine vad fint att de inspirerar, det gäller verkligen att samla på sig all energi man kan under de bra dagarna!

IronWill om du har ork, lust och tid får du gärna kolla upp boken, sådant intresserar mig väldigt mycket.

Dag 19 ser ut att gå i ensamhetens tecken, eller ska jag säga självsamheten? Självvald ensamhet. Det blir bra. Hade så otroligt gärna velat åka hem men så blir det nu inte. Istället tänker jag passa på att njuta av stillheten, eller av att kunna ta dagen som den kommer. Kanske läsa en bok, kanske se en film, kanske räkna lite matematik. Det enda som är säkert och planerat är nykterheten. Så ja IronWill, idag är jag nykter!

Att du tog tag i dig så snabbt, då blev fallet inte alls så högt och ångesten fick aldrig fäste. Skönt?

Ska faktiskt testa en dagbok här i min tråd från och med idag.
Nu är det tidig morgon och ljusare än så här blir det inte denna tiden för nu vänder det igen.
Midsommar imorgon.????

Det här är inte likt mig att sitta vid datorn kl 4. Den här kvällen har varit hemsk! Jag har vetat sen i morse att han kommer tillbaka till vår stad igen efter att ha stuckit utomlands. Först kände jag mig glad för att han verkar ta tag i saker och vill lägga in sig. Sen på eftermiddagen börjar adrenalinpåslaget och jag blir rädd för att han ska komma hit först istället för direkt till avgiftning som planerat. Gamla händelser gör sig påminda hela tiden för mig.

Jag lyckades ändå hålla lugnet någotsånär och somnade. En timme senare, mitt i natten hör jag bultningar på fönstret och rop. Först tror jag honom inte, men det visar sig att han har nekats bli inlagd trots att han knappast har druckit. Tydligen måste man ha rejäl abstinens, så det är väl det jag får invänta, suck. Ok, han får komma in för att sova.

Jag hade det lugnt och skönt här hemma ett par dagar trots ensamheten. Orolig för hur det ska bli nu!! Misstänker att det här med timeout är något han inte riktigt står för eller har planerat för. Men orkar jag stå för det, det är frågan.

Jag har testat en hel del antidepressiva mediciner, Cipralex, Mirtazapin, Fluoxetin och nån mer som jag glömt namnet på - den som funkat bäst är Voxra, och det är den jag slutade med nu. Den fungerade bäst, men det betyder inte att det fungerade bra. Hade den fungerat bra så hade jag inte känt behovet av att "bättra på" medicinen på morgonen med starksprit. I allmänhet är det en dålig idé att blanda antidepressiva med alkohol, och i synnerhet Voxra. Men det är så lätt att tänka kortsiktigt - och jag vågar generalisera och gissa på att de i det här forumet för det mesta tänker mer kortsiktigt än andra människor.

Fast det är mycket bakom antar jag, medicin är ju trots allt bara en liten skjuts - är man fortfarande villrådig och utan stöd så kommer det inte att hjälpa nämnvärt med att styra upp livet.

Ta det försiktigt med nedtrappningen bara, rekommenderar inte att trappa ner allt på en gång, om du fortfarande har abstinenssymptom med alkohol, utan en sak i taget annars kan det bli total kaos i kroppen. Själv hade jag ju hållt upp med alkohol i 3 månader eller så när jag började trappa ner medicinen. Första gången jag varit så förståndig - med alkohol i bilden blir det i alla fall för mig "vem bryr sig om psykmedicin eller att trappa ner, jag slutar på en gång" och går över helt på öl. Smart.

Faktiskt är det först nu som närminnet börjar bättra sig igen - efter så lång tid, skrämmande men sant. Snart är jag på full kapacitet. ;)

Jag känner mig mer positiv just nu än igår, och det är alltid nåt.

Det funkar så länge det funkar helt enkelt.

Tack för svar, det var välbehövligt.

inger mycket hopp om att det faktiskt kan bli mycket bättre utan alkohol. Mer energi och livsglädje. Kanske är så att man bedövar kroppens vilja att röra sig med alkoholen, och med rörelse kommer mer energi. Skönt att du fick en sån dag!
Bläddrade i din tråd och såg att du är eller i alla fall känner dig introvert. Har läst några böcker på sistone på det temat som beskriver alla fördelar med att vara det. Mkt intressant läsning. Kan inte komma ihåg vad de hette på rak arm men är du intresserad och har ro till läsning så kan jag kolla. Jag är hobbyintresserad av psykologi så jag läser rätt många självhjälpsböcker, även sådana som inte är direkt applicerbara på mig själv.
I morgon är du nykter också, tror jag :)

Läser en massa berättelser, vill gärna heja på men det sitter lite fast. Tror inte riktigt på mig själv än, jag är så svag mentalt just nu. Är så förbannad på mig själv att jag inte tagit tag i detta tidigare, min relation har jag supit bort totalt.... hur kunde jag låta det hända? Vad är liksom mitt problem, jag är ju smart i övrigt och har haft ett bra jobb där jag var högt uppsatt chef. Men att kontrollera mig själv verkar stört omöjligt?! I kväll är jag inte vän med mig själv... men jag är nykter. ??

Du kommer vakna jättenöjd imorgon trots ovikt tvätt och disk...för du lägger dig nykter!
Kram?

Det är sådär, inte helt a-fritt men ingen större mängd. Har köpt a-fria öl till midsommar.
Har planerat helnyktert från och med imorgon.
Du mår bättre imorgon för du är helt nykter idag???

Är allt bra med dig? Kram?

Drömmer om min 163:e dag :)
Fyf vad otrevligt gjort av din gamla bekanta. Kan det ha varit så att han själv börjat igen i smyg och inte kände att han hade energin? Annars kanske en dålig dag bara. Häng inte upp dig på det och älta det. Var stolt över din egen bedrift.
Gick du på citalopram? Jag har funtat på att lägga av också för att se vad som händer men i så fall är det nedtrappning som gäller. Får ”elstötar” i hjärnan annars.
Men jag vill nog också ha 163 dagar under bältet innan det blir aktuellt. Bra jobbat och fortsätt i den riktningen, ger oss andra hopp.

Antagligen att flytta från min sambo. Vi drar ner varandra, hur vi än gör så går ingenting framåt. Jag vill mer än honom, han är mer fast i alkoholen än jag, kommer aldrig kunna "rädda" honom.
Sen är vi så olika, jag kan inte förklara riktigt, men han är så "enkel". Jag är mer sådär att jag tänker, analyserar, funderar, vill diskutera. Han vill ärligt talat bara jobba, dricka och sen inte så mycket mer. Vår relation är inte alls utvecklande.
Men sen är jag så otroligt beroende av honom. Jag har under årens lopp satt mig i skuldfällan hos kronofogden. Träffade honom, sa upp mitt hyreskontrakt och sålde allt jag ägde, flyttade hit. Det jag har kvar är hästarna som betyder så otroligt mycket för mig, dom står dessutom skrivna på honom. Om jag flyttar - ärligt talat - hur får jag ihop allting? Den ena hästen är jag beredd att sälja men den andra är min allra bästa vän, min trygghet. Säljer henne aldrig! Har inte någon som kan gå i borgen för en lägenhet, tidigare hade jag min pappa men han är gammal, skruttig och halvdement.
Jag har målat in mig i ett hörn. Vet inte vårt jag ska ta vägen och hittar ingen lösning.