Senaste kommentarerna i forumet

... och mår inte alls särskilt bra. Disken står kvar efter middagen och tvätten ligger ovikt. Men, jag är nykter iaf?

Hur går det nu efter helgen? Och hur könns det inför midsommar?

Det gäller att njuta och samla energi de bra dagarna! De sämre kommer med all sannolikhet?. Blev inspirerad av ditt inlägg- tack! Själv tröstäter jag choklad i soffan, men får njuta av att vara nykter iaf.

Din ensamhet berör mig. Antagligen för att jag är orolig för att vara ensam själv, som min mamma alltid varit. Vad roligt att du fått kontakt med en gammal vän! Som dessutom varit orolig för dig. Jag tycker att du har insikt i hur du vill ha det. Och du har ju inte alltid varit isolerad så jag tror att du har det i dig att starta om med nya eller gamla vänner. Men hur tänker du kring att ta dig dit? Vad kan få dig att bryta din isolering och ta nästa steg?

Sömnen fortsätter att vara problematisk. Brukade vara känd för min förmåga att (även nykter) kunna sova tungt och vart som helst, så det är jobbigt att sova som prinsessan på ärten.

Annars, ja... lyssnade på 28 day alcohol free challenge som ljudbok. Trots att jag nu klarat längre än det så hade de väldigt många bra budskap och tankar som jag tog till mig och jag kände mig starkare av att lysna på den. Dock lite kluven till deras relativt dyra modell om man vill vara med på 1 year.

Blev satt i en situation där jag behövde sticka ut genom att inte ta en öl. Var mycket jobbigare än jag trott och jag fick verkligen jobba på att se ut som det var helt naturligt. Jag hade inget ”giltigt” skäl i den situationen och jag kände inte de andra speciellt bra och hade ingen lust att ta någon diskussion om det. Dock var det ingen som gick in på det närmare än besvikna jaha (inbillar jag mig iaf).

Gått ner ganska mkt i vikt. Var inte direkt överviktig förr men jag klagar inte. Inte bara alkoholens frånvaro utan den ökade energin som medfört mer träning och promenader.

Jag funderar mycket på vad jag ska säga till folk i min omgivning. Har berättat för familj och nära vänner, men jag tänker på kollegor och folk i perferin. Jag vill helst inte diskutera det eftersom det är mellan mig och ölen (mest ölen). Jag skäms inte över det specifikt men jag vill, pga min fobi, helst inte vara huvudföremål för en bred diskussion och behöva bli granskad efter tecken på exakt hur stora problem jag haft och annat eftersom jag säkerligen kommer att inbilla mig 30% extra blickar på det. Så kan jag inte slappna av och så blir det än mer mödosamt att socialisera med folk jag inte känner väldigt bra.

I övrigt är det väl en del fokus på att klara midsommar nyktert. Att jag klarar att vara nykter är jag övertygad om. Men att klara av att inte låta avundsjuka på de som dricker, och eventuella kritiska kommentarer göra mig på dåligt humör är en annan sak. Tänkte jag skulle fokusera på barnen, de vet ju inget annat men har kul ändå.

Jag har säkert mindre fysiskt sug än flera andra här, vilket jag såklart är tacksam för. Det kommer och går, men det stora problemet är nog inte varje gång jag inte dricker utan mer ett helt liv utan alkohol som är overkligt. Jag tänker/funderar/grubblar ganska mycket vilket antagligen är vad som gör mig deprimerad emellanåt, det är både en styrka och en svaghet. Och nu är det plågsamt eftersom jag inte har min trogna ”shut-up-brain-liquid”. Kanske skulle ge mindfulness en chans (till). Men varje gång jag testat hittils så har jag inte ens märkt att övningen är slut för jag har tänkt på annat.

Slutligen, jag kommenterade någon annans minskade sexlust i en tråd, men har nu märkt att jag faktiskt också blivit mindre intresserad av sex över lag. Alltså intresset har minskat även jämfört med tidigare nyktra dagar. Absolut inte så att det blivit ett problem men det har definitivt minskat. Varken bra eller dåligt men det är för mig en intressant observation, hoppas det inte minskar mer bara.

Hoppas ni alla får en nykter men trevlig midsommar! Jag hoppar in under midsommarafton för styrka :)

ibland tänker jag på om jag kommer någonsin hitta någon att leva med eller om det kommer bli M för att han kommer bli bra..sen blir jag rädd för att jag har blivit såpass skadad och traumad av allt jag har gått genom (trots mina unga 24 år) att ingen kommer stå ut med mig ..sen tänker jag att det kanske bara är han som vet hur jag funkar och står ut med mig. skrämmande tankar.. skrämmande också att veta att man är en helt annan människa emot vad man var för 3,4 år sen..har växt otroligt mycket och öppnat ögenen för andra människor och hur folk har det och lärt mig hantera olika saker och ting...men så mycket sorg jag bär med mig..hur ska det bli

Sitter här med gråten i halsen. Fick precis kontakt på FB med en gammal väninna - vi kan inte hörts på minst tio år. Hon och hennes man var och hälsade på mig då när det begav sig. På den tiden var jag gift, med en annan alkis. Och jag var inte bättre själv. Besöket flippade ur, vi blev kanonfulla och våra gäster hade inte alls roligt ? Dom åkte och jag har inte hört av dom sen dess. Tänkte att den här relationen har jag brännt, la locket på och valde att "glömma".
Nu har hon letat upp mig, tagit kontakt. Berättat att hon blev orolig, tänkt på mig och känt att hon måste leta upp mig för att kolla att allt är bra med mig. Vill gärna träffas nån gång och ta en fika.
Det finns ju faktiskt folk som bryr sig, blir så rörd! Någon har faktiskt tänkt på mig - hur jag mår. Inser att min självkänsla nog är på botten, jag är inte ens värd att bry mig om. Och nånstans där har jag totalisolerat mig, helt säker på att ingen vill vara med mig ändå.
Jag har inga väninnor, inga jag umgås med. Men på jobbet har jag en tjej som jag äter lunch/pratar med varje dag. Hon brukar också säga att hon är orolig för mig. Det slog mig precis just nu, nu när jag tänker efter, men jag är så ovan. Jösses, jag har ju folk runt mig, även fast det just nu bara är två, som genuint bryr sig. Det slog mig med full kraft. Vill bara krypa ihop i en liten boll och gråta för jag blir så himla glad/tacksam. Det blir så klart och tydligt - så här ska inte mitt liv vara!!! Det finns något annat, något positivt där ute. Och kanske är det dags att hålla fast vid det? För min skull för en gång skull.
Kram på er!

Läste igenom din tråd. Så otroligt bra kämpat. Det här kommer du klara. Känner igen mig massor och just velandet gör ju en galen men känns som man inte kommer undan. Det är min erfarenhet också att det är livsfarligt att tro att man är "botad". Det där suget verkar kunna slå till med oanad kraft närsom.
Det som jag tyckt funkat bra är en dagbok. Jag skriver varje dag hur det känns och går. Och skriver om jag druckit alkohol. Sen har jag kunnat se mönster och kunna se när risken för sug verkar komma. För min del typ onsdagar och om jag ska på nån resa. Då kan jag förbereda mig som sjutton inför de riskdagarna.
Även AA har hjälpt mig massor även om det var ett stort steg att våga gå dit. Det finns jättefina kvinnogrupper (beroende var man bor). Lite som forumet att få känna sig mindre ensam och höra fler i samma situation. Och väldigt peppande hur bra det löser sig för de flesta. Även om det är ett jädra velande och en kamp.
Lycka till. Så skönt att bli fri från alkoholen.

Vad bra och starkt att du tar nästa steg och skriver på forumet. Det visar verkligen att du är redo och vill må bättre. Det finns inget värre än att vara ensam med sin skam och tro att man är ensammast i världen. Finns så många av oss med samma situation. Skönt att få pepp och stöd och få känna sig normal.

Känner igen mig mycket i det du skriver och hade/har samma beteendemönster. För min del har jag lång väg kvar men har lyckats ta mig ur det värsta (tror jag). Tycker dagbok är ett bra verktyg och forumet. Motion förstås och jag har också gått på AA möten som har varit jättebra även om jag var livrädd att ta det steget.
Lycka till och fortsätt skriva. Så skönt att slippa alkoholen.

Tack finalisa för de fina orden, de värmer idag.

Vaniljsmak, jag fick hjälp av akutavdelningen för våldtagna i början. Sen slussades jag ut till öppenvården. Där har jag fått en sjukskrivning på en månad nu, men ingen direkt hjälp. Det är långa väntetider. Jag fick några sömntabletter (eftersom jag inte kan sova). Men de börjar ta slut nu. Försöker förnya receptet men fattar inte riktigt hur jag ska göra.
Jag vill ha samtalshjälp, så jag väntar. Annars klarar jag mig med hjälp av vänner och egna verktyg med mindfullness och acceptans.
Ja och han som gjorde slut igårkväll. Han har varit det största stödet. Fan också.

Varför ska saker vara så jävla jobbiga för?
Alkoholen känns idagsläget inte som det största problemet. Jag vet att det kommer bli tufft senare, jag är inte dum.
Jag grät lite för min exman i morse och ältade att jag inte orkar må såhär och att saker aldrig ändrar sig (vi har en jätte fin relation fortfarande, tacka gudarna) men då sa han till mig att "du har många kriser, men denna gången är det första gången som du tar bort alkoholen i kris utan att tveka. Du ändras. Var stolt"

Jag bestämde mig egentligen redan igårkväll. Har en vän till mig som är nykter alkoholist sedan 25år, så jag ringde honom och berättade.. Han sa att det var på tiden. Det är han och jag som ska på möte i morgon. Jag skäms inte, jag tänker ta all hjälp jag kan få.
Pratat med nära och kära att nu slutar jag. Bett dem att inte bjuda mig vid tillfälle. Sagt att jag har problem.

Jag gömmer mig inte. Jag behöver hjälp. Jag tänker ta hjälp. Det är jag som väljer.

Kämpar lite redan, trodde det skulle vara enkelt... har slutat förut och då har första dagarna varit rätt lätta. Nu är det sommar, fult väder i och för sig, men inget jobb att passa i morgon och jag har sjukt svårt att sysselsätta mig själv. Tror jag startat mitt drickande på grund av tristess... det står en öppen box i kylen, ny och bara ett par glas tagna. Vet, borde slänga den, men kan inte. När jag inte har a hemma då är det lätt... nu är det svårt. Jag är nykter nu i alla fall! ???

eller ungefär i alla fall. Upp klockan fem, drack en snabb kopp kaffe innan jag promenerade mot arbetet. Fullt upp på jobbet. Promenerade hem, laddade med lite koffein och bytte om för att sedan dra en 40 min joggingtur. Hem, mat framför en tv-serie, diska, vika tvätt, duscha och nu är benen i högläge. Ingen tid för jobbiga tankar. Massa härlig energi från träningen. Tröttheten i kroppen viskar om en fin nattsömn.

Tyvärr kan inte alla dagar vara såhär, eller ungefär såhär. Jobbiga tankar måste också få ta plats. Tråkiga stunder behövs också. Lugn och ro. Tristes och leda. Så är det bara.

Men inte idag. Idag känns det som att alkoholen inte har någon plats i mitt liv. Idag känns det som att ett liv utan alkohol är såhär och såhär kan jag leva för resten av mitt liv. Idag är jag nykter.

Jag måste fråga om du har hjälp utifrån? Det känns som att allt det där är mer än en människa ska behöva bära ensam kära du.

”Tidigare så har jag varit rädd för att inte ha A i mitt liv. Men just nu är jag så jävla klar. Jag är äldre nu.” Vet du att precis så känner jag med! Tyvärr insåg jag sist jag hade min nyktra period att alkoholen inte var roten till allt ont i mitt liv, men de gjorde då rakt av ingenting bättre, inte i längden! Vissa problem finns kvar, även i nyktert tillstånd. Sådant får jag jobba på och det är faktiskt lättare att göra det utan alkoholdimman.

Fortfarande kan jag känna att”fasen vad bra det har gått med allt” ändå har jag haft ett år med mycket jobbiga händelser..Du verkar ha piggnat till ordentligt lim! Ja solen gör susen för humöret på många..Fick ja, på tjänstledighet just idag av den nya chefen! Känns härligt.Börjar i juli på allvar, på båtjobb, sen får vi se hur länge det blir..Förhoppningsvis länge..Nu har det mesta lagt sig till rätta i mitt liv..Tror sommaren blir härlig för oss alla..Kram?

"En liten ledsen ångestboll"

Jösses, den beskrivningen gick rakt in i hjärtat på mig?
Vilka brutala jobbiga upplevelser du haft!
Jag har inte läst din tidigare historia här på forumet för jag är ny för i år.

Men brustna hjärtan brukar lagas med tiden även om ärren finns kvar.
Smärtsam process men går inte att komma runt.

Första steget till läkning är att inte dricka utan hitta alternativa vägar.
Du behöver mycket stöd och hjälp och en del får du ju här.

Sänder en stor och varm Bamsekram till dig.???

Tack Carina, det kommer jag göra.

Vaniljsmak! Kul att se dig :)
Tack för komplimangen, för det äe det ändå.

Det är väl inte sådär jättebra med mig. Det har faktiskt varit väldigt tufft det senaste året. Gått igenom en skilsmässa. Flyttat. Blivit gravid av misstag. Gjort abort. Blev våldtagen. Blev kär i en ny, men vi gjorde slut igårkväll.
Gick in i väggen pga stress. Är sjukskriven sedan april.
Jag drack väldigt mycket under hösten och vintern. Dragit ner på det sedan april, men inser att fan jag har inte kontroll Fasten jag tror jag har det.

Jag blir inte bra med alkohol. Jag tappar livslusten. Blir destruktiv. Skadar mig själv, och andra.

Tidigare så har jag varit rädd för att inte ha A i mitt liv. Men just nu är jag så jävla klar. Jag är äldre nu. Vägrar fylla 30 och fortsätta göra samma misstag som jag gjort i 10 år. Jag ser mig själv nu. Jag ser mitt beteende och vilka konsekvenser jag utsätter mig själv för.

Tips för hur man klarar ett brustet hjärta tas emot tacksamt, för idag är jag en liten ledsen ångestboll.

Kram

Önskar dig en fin födelsedag och Grattis till en månad utan A.
Kramar???

Vad bra att du söker alternativ! Ju fler alternativ till olika beteenden som kan ställa till det, desto mer ökar möjligheterna att uppnå det mål man har.

Tänkte på en sak gällande det du skrev om mindfulness och att du inte klarar av att lyssna på sådana inspelningar. Jag nickar igenkännande. Men jag har goda nyheter! Har nämligen fått höra att syftet med mindfulness är att vara här och nu, utan att grubbla över vad som varit eller oroa sig för det som kommer utan att vara i nuet, och det kan man göra på många olika sätt. Exempelvis så fungerar trädgårdsarbete för mig. Jag räfsar och krafsar och plötsligt har det gått 3 timmar och jag har inte funderat på något särskilt... Har du någon sådan aktivitet där du haft liknande erfarenhet?

Det finns nog någon sorts mindfulness som funkar för oss också ;-)

Varma hälsningar
Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Aaaah! Här har du en egen tråd. Jag skrev i någon annan tråd till dig att det vore bra om du skapade en egen tråd och då har du redan gjort det. Perfekt!

Ser att du oroar dig för abstinensen. Läs gärna det vi skriver här på sidan om abstinens: https://alkoholhjalpen.se/akut
Där finns exempel på när man bör söka akut vård. Är du osäker kan du naturligtvis ringa 1177, sjukvårdsupplysningen, så kan de råda dig vidare.
Det är bättre att ta det säkra före det osäkra...

Så bra att du har hittat hit till forumet och jag hoppas du kommer hitta mycket stöd här. Och när du känner dig redo kan du även stödja andra!

Varma hälsningar
Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Jag gillar mål och vill såklart jobba mot ett lite långsiktigare mål oxå. Har fattat att det krävs en minut i taget, kommer krävas en sekund i taget när klockan närmar sig 17. Mitt första långa mål är 30 kritvita dagar. Känns lite nervöst, både när det gäller midsommar och en konsert som jag planerar att gå på i början av juli. Så den 20/7 ska jag utvärdera hur jag går vidare.

Nu kör vi! Längtar tills jag vaknar i morgon, nykter och får bocka av dag 1. ?

Jag gillar mål och vill såklart jobba mot ett lite långsiktigare mål oxå. Har fattat att det krävs en minut i taget, kommer krävas en sekund i taget när klockan närmar sig 17. Mitt första långa mål är 30 kritvita dagar. Känns lite nervöst, både när det gäller midsommar och en konsert som jag planerar att gå på i början av juli. Så den 20/7 ska jag utvärdera hur jag går vidare.

Nu kör vi! Längtar tills jag vaknar i morgon, nykter och får bocka av dag 1. ?

Carina, Vaniljsmak och Granit för ert fina välkomnande. ? Jag läser igenom allas berättelser nu, inser att jag inte är ensam även om jag känner mig otroligt ensam och grymt misslyckad. Ska verkligen använda detta forum som ett andningshål.

Stort välkommen till forumet! Har hittar du många kloka människor som tampas med liknande problem och en önskan om att förändra sin alkoholkonsumtion. Ett tips är att du startar en egen tråd. Då blir det lättare för andra att hitta din tråd och svara just dig.

Men så länge, hoppas du hittar mycket inspiration när du läser här!

/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

mycket på vad andra skulle säga, tycka och tänka om jag lämnade! Men nu har jag stärkt mig själv och tycker inte andras åsikter har lika stor betydelse! Det är ju inte dom som skall utstå skit när ens gubbe är full och elak! Nu lyssnar jag (eller försöker) på mig själv! Det är ju jag som skall trivas i mitt liv! Kram och massor med styrka till dig

Hej Gråkartong!

Vill bara säga att jag är imponerad av ditt sätt att "självstudera". Det verkar som att du känner en nyfikenhet och tar ansvar för både alkoholproblemen och förändringen. Coolt!

Önskar dig många goda insikter!
/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet