Senaste kommentarerna i forumet

Varmt välkommen till gemenskapen!
Här kan du vara helt öppen med dina tankar och funderingar kring livet och hur alkoholen har kommit i vägen.
Många berättelser är olika, men alla har en gemensam nämnare: Alkoholen har på ett eller annat sätt satt snubbelben för oss i olika grad.
Läs andras berättelser så ser du snart att du är långt ifrån ensam.
Skriv ned dina tankar eller använd forumet som en öppen dagbok.

Stort och starkt av dig att skriva ditt första inlägg!

Att läsa andras historier kan hjälpa väldigt mycket. Dels känner man sig inte då ensam i problematiken, dels kan man få en hel del insikter och en annan förståelse för ens egna och andras beteende.

Att skriva och sätta ord på de man känner och tänker har nästan varit viktigast för mig. Genom att verkligen konfronteras med problemet har de inte gått att gömma undan i någon mörk vrå uppe i Hjärnkontoret. Jag känner att jag "tvingas ta ansvar" när jag skriver om mina handlingar och mina begär. Det var till exempel så jag lärde mig att alltid ha en färdig plan för de tillfällen som skulle bli alkoholrelaterade (tex fester). Planerade jag inte så drack jag, så enkelt var det.

Jag hoppas forumet kommer vara till lika stor hjälp för dig!

Välkommen ?

Jag tror din tidigare tråd var den första jag läste när jag väl hittat hit och den hjälpte mig väldigt mycket.

Hur är det med dig nu för tiden?

Tvättstugan gick bra. Fick besök så vi drack te mellan maskinerna. Inga problem med alkoholtankarna där och då.

Idag vet jag inte. Idag kommer tankarna med jämna mellanrum. Kanske för att de nyktra dagarna nästan läggs på hög, och det har gått utan några stora svårigheter, iaf om man jämför med hur det var när jag blev medlem här och skulle försöka ta ett längre uppehåll.

Har hur som helst fullt upp på jobbet idag. I eftermiddag blir det en joggingtur. Framförallt blir det helnyktert!

Välkommen hit Allic och vad starkt av dig att räcka ut handen till oss här! Det låter verkligen som att du kommit fram till att ditt sätta att konsumera alkohol i nuläget inte är hållbart och att du vill att det ska vara annorlunda. Som jag förstår det utifrån det du beskriver så påverkar alkoholen många av dina områden livet, som barnen, kärleken, jobbet osv. Hoppas du kommer känna dig välkommen här och jag är säker på att när du läser inlägg från andra medlemmar så kommer du känna mycket igenkänning.

På "återskrivande"!

/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Hej Studenten!
Du är stort välkommen tillbaka! Starkt av dig att våga se på problemet och att gå på ditt första (2a) AA möte i morgon. Du får gärna berätta här hur du upplevde att det var.

Varma hälsningar
/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Hej teamet son jobbar på andra sidan hemsidan.
Tack för att ni finns. Ni är grymma ?

Alright vänner! Nu har jag klarat mig nykter i 10 dagar och har vart på möte hos alkoholrådgivningen igår. Det gick rätt bra och fick en hel del positiva bekräftelser. Känns skönt. Fick lite saker förklarade och frågor besvarade. Idag har jag möte med psykolog och ska förhoppningvis prata orsaker om Vrf jag blir aggressiv på fyllan. Samt har jag suttit googlat och youtubat en hel del för mig själv där jag fick förklarat vrf jag vill gå ut o dricka. Jag insåg att mestadels är att jag går o dricker i sociala sammanhang där min vänskapskrets tycker om och bärsa men i jämnförelse med de så har jag lite sämre självkontroll och behöver jobba på att kunna sätta egna gränser vilket känns rätt svårt för mig. Men det är en utmaning som är inte helt omöjlig. Just nu känner jag att jag mår bättre av att avstå från alkoholen helt men kanske när insikten kommer att jag kan klara av att vara bestämd för mitt eget bästa så kommer jag kunna dricka med måtta. Dock är det long way to go. Hoppas allt är väl med er!

Ok, har beställt ett kosttillskott som innehåller det så får vi se om det funkar.

Jag är spik jäkla nykter, sedan januari. Inte för att jag är missbrukare, utan för att min partner är.

JAG har aldrig haft problem socialt pga det - visst, folk frågar "Varför?" men då rycker jag bara på axlarna och säger att det är en blandning av olika saker; jag vill kunna köra, jag tycker inte att det är gott, jag får jobbiga bakfyllor, och jag tycker inte att jag blir glad av att dricka, utan bara klumpig och korkad. Det är helt sant, alltihop.

Det känns inte som en stor grej, för mig, eftersom alkohol inte ÄR en stor grej för mig.

Jag tror att det känns värre om ens liv cirkulerat kring alkohol; kontrasten blir så stor och man tror att alla SER på en att det är en stor grej.

Det gör de inte - och de som gör det har oftast problem med alkoholen själva, har jag märkt.

L-glutamin. Jag VET inte om det fungerar, men det SÄGS ta bort suget iaf tillfälligt för vissa.
Det kan knappast skada att prova, om du nu har problem med sug.

Hej på er alla fina forumvänner,

Tack för peppande kommentarer. Idag har jag en månads nykterhet och råkar samtidigt fylla år samma dag. Hoppas det är ett gott tecken. Idag ska jag ta mig till sjukhuset för att kolla upp en rotfyllning som har gått snett. Har från och till haft tandvärk nu i över ett halvår. Förbaskat stressande måste jag säga. Känns skönt, dock, att äntligen få bli undersökt av en specialist. Blir nog någon form av mindre operation kan jag tänka mig (när det nu blir...........).

När det gäller antidepressiva har jag verkligen funderat fram och tillbaka. Just nu är min läkare på lång ledighet men om jag fortfarande är kraftigt nedstämd efter sommaren kommer jag definitivt att pröva..... Jag har liksom inget att förlora.

I övrigt gör jag små steg framåt och kan själv se när jag tittar tillbaka några veckor att jag är starkare, framför allt psykiskt. Framför allt stabilare i humör. Jag ser verkligen fram emot en nykter midsommar och känner, just nu, ingen oro för att jag ska ta till flaskan. Ska ju ge mig iväg till sjukhuset idag men har inga planer på att ta vägen förbi bolaget. Den enda alkohol som finns hemma är två flaskor champagne. Den enda dryck min fru tycker om och de flaskorna har jag, av någon konstig anledning, alltid haft respekt att låta bli och korka upp. Någon slags heder kanske finns kvar hos mig, i alla fall.

Jag önskar er alla, gammal som ung, en fin midsommar och hoppas för er skull att ni är försiktiga (ni vet med vad.......)
Tjalle

... att undvika festliga sammanhang på midsommar! Tyvärr har jag ingen möjlighet till det då familjen skulle krokna av att inte vara ute i skärgården och den festen vi alltid deltar i. Jag kommer alltså dricka lite vin, starksprit dricker jag inte, under midsommar. Jag var hos terapeuten igår och kommer att få verktyg och hjälp.

Håller med att det är så inspirerande att läsa om alla som lyckats och ibland är jag tveksam till att själv lyckas med 0 alkohol men känslorna svajar och tankarna kan även bli; självklart klarar jag detta!

Jag måste inte sluta för att jag dricker för mycket eller spårar ur utan för hälsans skull och att det blir för ofta men kanske bara lite. Lika illa...

..det är så viktigt för att kunna ladda batterierna.
Du har som jag många orosmoment runt dig som är svåra att påverka.
Känner verkligen igen längtan efter andningshål som vi lurar oss att alkoholen ger oss.

Igår var jag nykter och idag ska bli dito??☀
Kramar

Om att låta honom ordna sitt eget boende utan att du erbjuder plats hjälp eller stöd?
Klarar du det så får du guldstjärna av mig.
Det är brukligt att vuxna människor faktiskt klarar sånt själv?

Samtidigt så vill man ha kontrollen eller länken kvar.
Och hakar fast där man kan.
Känner så mycket igen mig i ditt resonemang.
Välkommen tillbaka.
Jag är fortfarande kvar efter 4 år.
Lite starkare,men inte helt på säkra sidan.

Det är lätt att bli känslomässigt översvämmad nu när kroppen börjat landa i att inte konstant bli förgiftad.
Jag har inte läst det jag tidigare skrivit, men det kanske jag ska göra för att påminna mig om vad jag har gjort för mig själv.
Vi började djuploda på gårdagens terapi, och just då var det inget konstigt. Jag blev mest ställd över att jag inte kunde svara på vissa frågor. Ju längre dagen gick, desto mer märkte jag att hjärnan jobbade på högvarv och försökte gräva djupare och djupare. Blev fysiskt trött och riktigt nedstämd på ett sätt jag inte känt på många år. Visst, sorgen gör sig påmind med regelbundna mellanrum, men det här var något annat.
Nu efter en natts ganska dålig sömn har jag fått skingra tankarna lite, men jag känner mig fortfarande vilsen.
Ingenting omkring mig har förändrats, utan jag sitter med mitt morgonkaffe och småttingarna tittar på tv innan det är dags för dagis. Allt rullat liksom på som vanligt, men jag måste hitta nya vägar att hantera tankarna. Jag måste prova nya vägar för att lätta på trycket och undvika alla former av snabba genvägar, för det går ju bara utför.

Tack för en uppiggande och insiktsfull text, Anxiete!
Hoppas du får en fin dag!

.. hinner inte skriva mer just nu. Tack ADHD för att du delar kloka tankar, det hjälper!

Tack för era inlägg! lkoDHyperD, det är väl just så att det är viktigt att förstå hur man fungerar och undvika situationer där det finns stor risk att dricka, som igår när jag tog bilen. Känns bara ibland som att jag kommer att få avstå många sociala sammanhang om jag vill hålla mig nykter, speciellt som jag inte kan berätta för någon om mitt beroende. Men, då tänker jag på Lim och på alla dina fina inlägg och hur ditt nyktra liv inspirerar. Jag vill också dit... och jag är övertygad om att jag kan lyckas trots allt.

Kärlek till er idag!

Det blev en lugn kväll igår - så skönt ?
Funderat en del på det där med HALT - hungrig, arg, ledsen, trött. Maten sköter jag märkligt nog, oavsett om jag dricker eller inte. Sover ju dåligt men har bestämt mig att återinföra vanan att sova en stund efter jobbet. Ledsen och arg är jag ju mest hela tiden tyvärr. Hur katten fixar jag det? Det är så mycket i min livssituation som gör mig arg och ledsen, vet inte hur jag ska hantera det. Saker som får mig att känna mig maktlös, som jag inte kan påverka. Ofta därför jag dricker, döva ångesten och ilskan. Måste lära mig hitta andningshål, får klura på det!
Iallafall är jag pigg idag - ska lägga lite extra krut på jobbet, känns bra! Sen ska jag ha ytterligare en nykter och lugn kväll ?

läser du din tråd nån gång från början? Det är otroligt vad som kan hända på 9 veckor , vilka steg som går att ta när man släpper livbojen och kastar sej ut i det okända! För okänt är det, t om för dej . Du har ju fått en ny bästa kompis att lära känna, dej själv .
Ta det varligt, ny vänskap kan vara lite skör i början.
Introducera honom för dina nära o kära. Han kanske är lite blyg och tafatt först men jag är säker på att han finner sej tillrätta snabbt.
Ge honom lite tid, han kanske inte alltid reagerar som du tycker men om du lyssnar och tar in vad han vill så kan ni säkert hitta en bra väg.
Var rädd om honom, ni ska vara vänner resten av livet! Grattis till din nya bästa vän ??

Det var sommarfest på jobbet igår med obegränsad mängd alkohol. Jag hade för ovanlighetens skull tagit bilen för att undvika att dricka (det kallas förebyggande strategier..). Det känns såklart skönt idag att jag inte drack igår, men just på festen var det en lite sorglig känsla. Att jag inte var en av de där som var "gladast" och stannade längst med prat och skratt. Jag kände mig inte riktigt delaktig i det, inte tillräckligt "uppsluppen". Men, självklart är nykterheten viktigare, sinnesfriden :)

Kram till er alla där ute!

Så också den man har för sig själv. Rädsla är stress, stress skapar sug och stänger av pannlobshjärnan. Impulsen att fly har fritt fram att ta de flyktvägar som finns tillgängliga, de snabba och gamla invanda m a o.
Moment 22.
Rädsla för att dricka triggar mer drickande.
Om man inte stänger den flyktvägen tills behovet att fly minskar.
Och naturligtvis är det oerhört ångestskapande att möta en stängd dörr när man flyr i panik.
Alltså är det just att stänga dörren som får alla larmklockor att ringa.
Vara nykter för alltid? Va!? Låsa och slänga nyckeln till den enda ”räddningen” (det här behöver inte vara en helt medveten tanke)
Jag tror att det är så periodsupandet kan uppstå. En hypotes bland många, något jag bara kom på när jag läste de senaste inläggen här.
Dörren måste vara på glänt, iallafall någonstans längre fram, efter ett tag, när vi varit nyktra en vecka/månad/år...för att det är för ångestskapande annars...överväldigande ångest är svår att våga tillåta...och under tiden byggs rädslan upp, för vi är smärtsamt medvetna om att flyktvägen också är förenad med fara.
Jag är rädd för vad alkohol gör med mig. När jag vet att det finns tillgängligt kan jag känna rädslan. Innan mitt senaste tillfälle då jag drack var jag livrädd hela vägen till systemet. När jag ser en flaska sprit (i sammanhang där det skulle vara möjligt för mig att dricka den) kan jag uppleva något som liknar flashback vid PTSD. Det klingar av när jag tänker att den dörren är stängd. När jag skiljer på rädslan för alkohol och rädslan för mig själv.
Ibland, om jag är i ett sinnestillstånd som tidigare triggat drickande, kan jag känna sorg när jag tänker den tanken, att dörren är stängd. Sorg är bättre än rädsla.
Förstår dig, Vinäger, har varit där du är
Kram

Svängningarna i humör och tankar känner jag igen alltför väl. Men, för egen del har jag bestämt mig för nykterhet en lååång tid. Jag måste stå fast vid det nu. Önskar dig en så lång nykter tid som möjligt. Kram på dig och ha en fin dag!

Tack för återkoppling! Ja, jag måste nog ta tag i mitt liv, det är för kort att inte få leva det liv man egentligen vill ha. Rädslan för framtiden som ensam och att jag river upp familjen är nog min största bromskloss. Vänner har jag runt mig (våra gemensamma )men ingen av dom känner till vad som händer i vårt förhållande, förutom min syster o svåger.

Oj, vad mycket fin respons! Tack alla, det värmer verkligen! ♡♡♡

Välkommen hit Nurture, du har hamnat helt rätt. Wow, att du orkade ta dig igenom tråden. Men förstår att du känner all omtanke här. Den är otrolig. Tänker och hoppas på dig lite extra inför din utmaning. Tack för tips också, alltid välkommet. Gamlahäst, om jag inspirerat dig blir jag bara glad, det kan jag höra många gånger. ♡ Även om jag just nu känner mig åt andra hållet vad gäller just inspiration... Sisyfos, vi måste ju trots allt vara optimistiska, vad händer annars? Granit, jag försöker, men är nog lite överanalyserande. Jasmine, FinaLisa och Vaniljsmak, era outtröttliga kommentarer peppar mig alltid. ♡

Mitt yrke innebär alltid tokmycket jobb - och med det ofta stress - just den här perioden och i år är det extra allt... Men jag gillar samtidigt utmaningar, så det är en balansgång. Fördelen med sena kvällar och intensiv planering är att tankarna på A hålls stångna.

Angående att ha A hemma, det funkar inte alls. Då upptar det all min tid, precis som några av er beskriver. Hemmets alkohol är fortfarande inlåst och M har nyckeln, dock tyvärr inte till Systemet... I fredags köpte jag "i förbifarten" två enliterstetror, naturligtvis de starkaste jag kunde hitta. (Undviker starksprit som pesten, då det är mycket svårare att kontrollera.) Drack en under tre timmar på kvällen. Vaknade tidigt och fick för mig att ta lite ur nästa. Fick sedan panik över att det var den sista så tog en cykeltur och köpte två till. För säkerhets skull. Jo, tjena... Under söndagskvällen tog den sista slut. Tack och lov!

Min akuta rädsla är borta. Jag är så nykter det bara går. De fysiska efterföljderna har bleknat. Magen är snällare och hjärtklappningen något mildare. Är också lite mindre dömande mot mig själv. Fortsätter att tänka ut strategier och försöka hinna lokalisera känslan och hinna förebygga den innan jag står på Systemet.

Just nu känns det riktigt bra (herregud vad jag svänger i humör och tankar...)! Men just dessa håller jag gärna i så länge det bara går. Kör en gammal klyscha: Hoppet är det sista som överger en!

Ha det gott! Kram ♡