Senaste kommentarerna i forumet

God kväll allihop.

Sådär tänkte jag också Jasmine. Dels bestämma mig helt och dels ersätta med nåt. Men ju längre tiden går desto mer insåg jag att jag inte behöver nåt som ersätter. För alkoholen var orsaken till allt ont. Nu om jag får som du beskriver "känslopanik" så får jag det bara och låter det komma. Och det är inget farligt. Känslor hör till människans liv och de ska inte dövas, tror jag. Bearbetas ja. Och man vill såklart må bra så ofta som möjligt. Men att döva blir nog inte bra i längden...

Sedan kan det såklart behövas saker ibland när man mår dåligt, för att bli glad. Men det där akuta som man känner när man är beroende av alkohol.... det försvinner. Det behövs inte samma Quick fix, eller jag upplever i alla fall inte det. När jag drack var det direkt alkoholen som skulle till undsättning även om jag kanske bara känt en negativ känsla i en minut. Snabbt behövde den botas! Det måste vara kul hela tiden, tyckte jag då. Men jag mådde ju mest dåligt.

Alkoholen är en sån läskig fälla som försöker så gott den kan att fånga oss. Och den lyckas ju rätt bra. Men vi kan slippa undan! Vi kan verkligen det!

Haha jag känner mig som en nyfrälst då och då. Som predikar om det nyktra livet. Men det är verkligen en gåva som vi alla kan få, om vi vill ta emot den. Och om vi är villiga att möta vårt inre, på gott och ont.

Kramar till er alla ?⚘

Suget ligger kvar och verkar förvärras för varje dag - under kontroll på dagarna men så här dags, runt 7-11 på kvällen så är det som värst.
Tur att systemet är stängt och att jag aldrig varit en krog-människa.

Du är verkligen värd att få vakna varje morgon utan ångest framkallat av alkohol. Att orka det du vill orka och ta en promenad för att det är härligt och inte för att du mår dåligt.

Jag lovar att jag spenderat många dagar bakis och full av ångest som riktigt kryper som äckliga spindlar under huden.

Jag tror på ett helt nyktert liv och jag tror att alla kan vara nyktra. Även alkoholister eller riskbrukare och beroende... Vad man än definierar sig som. Alla kan.

Hoppas du mår bra ikväll ❤ Kramar!

har varit full i flera år nu och ska sluta idag. så rädd för det här. hur kommer livet att bli, känner mig så naken utan den och rädd att allt ska bli så tradigt, även rädd för att lägga mig ikväll, borde jag? tips snälla alla fina.

Att som en blixt från klar himmel inse att man inte känner sig själv överhuvudtaget.
Den jag trodde att jag är i själva verket inte är ”jag”.
Det enda jag med säkerhet är att jag har en beroendesjukdom som jag kommer få leva med resten av mitt liv, vare sig jag vill eller inte.

Hej, och tack för svar Ellan. Jag är som du säger väldigt medveten och det är därför som jag observerat och känt igen mina beteenden. Att jobba mycket med mitt sockerberoende har ökat medvetenheten.
Det är som du skriver väldigt vanligt att de med sockerberoende utvecklar alkoholism eller andra beroenden när man slutar med socker / mat. Har även pratat med flera alkoholister som bytt till socker/ mat när de blivit nyktra.

Jag måste sluta dricka, och ibland vill jag även det. Så svårt bara att hitta en långsiktig motivation. Vårt samhälle är ju så otroligt alkoholcentrerat och det är svårt att ställa sig utanför det. Men det finns ju många här inne som visar att det går ?

...på det där med ”Har jag låtit en annan människa ta beslut om hur jag ska leva mitt liv”. Tidigare har du ju (som jag) låtit lösningsmedel besluta hur du ska leva ditt liv. Jag tänker att din läkare kanske vet något mer om det iaf :)
Men sen har jag reflekterat väldigt mycket över alla positiva fördelar och resultat jag sett hittils och mitt rationella jag inser att det vore jävligt dumt av mig att börja dricka igen. Sen finns det ju kvar ett sug/behov av att dricka, men jag varken vill eller underhåller tankar på att göra det igen och förhoppningsvis dämpas det med tiden. Jag försöker också jobba med att sätta in andra belöningar där alkoholen varit huvudperson och även med att stressa ner på andra sätt. Logiskt så känner jag att jag förlorat en sak men vunnit massor, resten är bara gamla spår som måste läggas om. Inte lätt men väldigt god investering.

Man går på helspänn och vågar inte slappna av, man FÅR gråta ..det känns ju faktiskt lite bättre sen! hoppas du kan DANSA dig genom detta och må bra även om han får up n downs.

Yes, du kan vända dig direkt till beroendemottagningen. I alla fall i min kommun... Jag själv kom i kontakt med dom via psykakuten. Jag har också försökt sluta själv några gånger, men då maken dricker mer än jag (och han vill inte ha hjälp, utan tror att han kan sluta själv) är det oerhört svårt. Så det slutade i ett suicidförsök i berusat tillstånd och remiss till beroende där jag nu tacksamt tar emot deras hjälp. Det är det bästa jag gjort, så jag skickar massa peppningar till dig att du vågar be om proffessionell hjälp! Så tar vi en dag i taget!

Sen kom jag hem till en nykter karl. Då började jag såklart gråta -_-

Hela gårdagen var ett känslokaos. Från ångest och panik till glädje och lättnad. Aldrig har jag tänkt så mycket på A. Går inte en timme utan att tankarna på något sätt funderat kring det.
Innan tänkte ja ju aldrig på A på det sättet. För jag visste ju att helgen kom och då var det fritt fram. Då kunde det snarare vara som en längtan till det. Men nu håller jag på att bli galen. Tankarna pendlar och mellan hur skönt det är och kommer att vara att va nykter. Till en sjuk längtan efter en riktig god finöl och ångesten och tankarna kring "kommer jag aldrig kunna dricka det igen? Vad har jag gjort?! Jäkla as som fick mig att ta antabus"
Imorse när jag vaknade var jag helt slut efter den dåliga sömnen.
Gick in här och läste det ni skrivit. Då blir allting så självklart igen. A ska inte få bestämma över mitt liv och det är ju faktiskt bra gjort av mig som sökte hjälp.
Tog mig iväg till gymmet och svettades ut lite dåliga känslor. Insåg att jag måste sätta lite mål för mig själv. Som inte handlar om alkohol, utan som tar bort tankarna från det.
Någonting med träningen. Har länge funderat på att börja med runstreak, men får suga lite på den karamellen innan jag bestämmer mig för vad jag ska satsa på.

Idag kom jag på migsjälv med att höja volymen på musiken i hörlurarna, och innan jag visste ordet av så dansade jag som jag brukade innan jag träffade honom; fritt, glatt, och i någon sorts firande av livet och migsjälv.

Jag är sån; arbetskamrater och vänner och random främlingar har alltid kommenterat att när jag mår bra så springer jag runt och småsjunger och lägger in dans-steg i allt jag gör...lite skruvat, kanske.

Idag dansade jag, och kom på att jag inte gjort det sedan jag träffade honom. Alls. Jag har saknat det - min kropp har saknat det - att liksom bara försvinna in i musiken, låta musklerna jobba, typ som meditation. Det var så skönt.

Skönt att känna att jag hittat så mycket "frid" och tillit att jag kan slappna av och bara njuta.

Och då blev jag rädd. Alltså, panikslagen, så att jag höll på att börja gråta. För...ju mer jag litar på honom, ju mer jag vågar släppa taget...ju hårdare blir det ju OM det går snett.

Förvisso har jag sett tabeller på hur utvecklingen på Naltrexone normalt ser ut; de dricker mindre, SEDAN dricker de MER, sedan lite mindre igen. Upp och ner, men ultimately Neråt.

Jag väntar mig ett litet bakslag, men jag kan inte springa runt och vara förberedd på det hela tiden...

Och inte kan jag berätta för honom hur det kändes - han måste ju få känna att jag litar på honom.

Idag gör jag visst det tillräckligt mycket för att dansa, utan att ens TÄNKA på det. Och paradoxalt nog skrämmer det mig.

Så fullständigt meningslöst! Mår lite bättre nu och det är ju skönt, blir sällan bakis men däremot väldigt trött. Så jag ska sova en timme. Tänk- förr innan jag började dricka såhär sov jag alltid en stund efter jobbet. Nu hinns det aldrig med, måste ta hästarna och stallet direkt efter jobbet - allt för att få så mycket tid till ölpimplandet som möjligt. Så sjukt! Är så urbota less på det där att vi försakar allt annat för dom där usla ölens skull.. Så meningslöst!
Hoppas din midsommar blir bra iallafall ? Själv vet jag att jag kommer vara nykter eftersom jag kör. Inte så dumt att ta på sig chaufförsrollen...

Har verkligen ansträngt mig för att undvika honom hela dagen igår och idag försöka prata lugnt med honom och tala om för honom att det var läskigt och höra honom så påverkad och att jag föreslår att han ringer sin kontaktperson på NA och pratar lite med honom, sen sa jag även att jag inte klarar av att höra honom i det skicket och att han får göra mig den tjänsten att inte kontakta mig när han är så, då jag också har ett liv att leva. sa även att jag stöttar honom när han vill ta upp kampen igen och kämpa och att han inte ska glömma bort sina 12 dagar som han hade. väldigt bra samtal kände jag iaf då han erkände att han hade skämts över att säga till mig hur saker och ting faktiskt låg till och att han fortfarande vill kämpa och vända på allt...blev inget bråk iaf och han gick inte in i försvarställning...kanske borde börja prata med honom såhär jämt trots att han gjort bort sig.. kanske rätt sätt att samtala på. Idag är jag ledig från jobbet och ska bara vara och vila och ta hand om mig själv, kanske kolla någon bra serie, äta något gott...mycket o vara tacksam över även om det strular ibland... min ångest attack som höll i sig några dagar med börjar släppa nu... kram på alla här inne som kämpar.

känner jag med varje gång jag vet att han dricker eller har planerat att dricka men sen försöker jag tänka, att han egentligen inte vill hålla på så för att han är ju egentligen sjuk, att han inte kan stå emot är inte hans fel. sen är det ju jättesvårt, man blir så kluven men jag tror inte din man vill dricka framför barnen osv...han är bara sjuk! försök att göra grejer tillsammans med barnen och tänka på er även om det är svårt när man bor ihop och är tvungen och se hur det dricks. uppmuntra hans nyktra jag och var "off" och skit i honom när han dricker så att han förstår att han inte blir accepterad när han dricker..det kanske sätter igång något i hjärnan på honom...hoppas det löser sig och att han vaknar upp och vill ta tag i sina problem..kram

Jag känner så väl igen det där tankesättet. ”Hur går det då?”, ”Vad händer då?”.
Vi får helt enkelt låta dagarna komma och gå, en i taget. I med- och motgång.
Samtidigt ska vi självklart vara väldigt vaksamma och spela upp hela filmen den dagen vi får för oss att ”bara ta en öl”.
För mig kommer det gå åt helvete.

Jävlar vad bra du är! Över två månader nykter. Det är så himla stort! ??

Har jag nu varit utan alkohol. Går förvånansvärt bra, men det gäller att komma ihåg att jag inte på något sätt är "säkrare" mot alkohol nu än jag varit förut. Tidigare så skrev jag om min oro inför sommaren, att försöka vara nykter under sommaren kändes som en plåga och ett stort orosmoment. Har varit många fina sommardagar redan, med fest och grillande, och det har inte varit några som helst problem att vara utan alkohol. Nu har jag istället börja oroa mig över hur det ska gå under vinterhalvåret. Nåväl vi får ta det som det kommer.
2 månader och 7 dagar är lite för en livstid men för mig är det den längsta perioden någonsin som jag varit nykter (sen jag började dricka förstås). Just nu går det bra och midsommar blir självklart alkoholfri för min del.
Hoppas ni andra också får en fin midsommar.

Följde också det gamla invanda mönstret igår....
Mår som jag förtjänar idag men har köpt a-fria öl och ska hålla mig till dessa när suget sätter in.
Midsommar SKA bli nykter!!!
Orkar inte ens tänka på att dricka, är så innerligt trött på detta velande, nu måste jag ta kommandot över mitt liv!

Så fruktansvärt meningslöst detta drickande är??

vem som helst att tappa sugen ! Skulle jag leja bort något i min vardag så hade det varit tvätten, det tråkigaste som finns ! Men du , se det som ett träningspass ? intervallträning upp o ner till tvättstugan och belöna dej när du är färdig , en tupplur kanske efter väl utfört arbete?!

Det är så svårt, så svårt. Jag har så svårt att tycka om honom nu. Jag vill knappt prata med honom men jag försöker. Vår stackars 5-åring märker ju den dåliga stämningen, vill inte att han ska växa upp i en familj med obehaglig stämning att förhålla sig till. Så tänker jag att jag orkar inte bråka, nu går jag vidare. Men så hör jag en öl öppnas och det bara kokar inombords och hjärtat gråter. Den här jävla alkoholen är som ett mörkt moln över oss. Hur gör man för att leva med en alkoholist utan att känna så starkt hat?

Starkare än vad du tror, du klarar av mer än vad du tror med, så mycket man har klarat av att stå ut MED dem tänk vad man kan blomstra utan dem, eller om man bara väljer att sätta sig själv först. Massa kramar till dig ???

Haha ja nog är det hemskt hur starkt sådana vardagliga sysslor är förknippade med alkohol!

Jag är trött idag. Mitt i tröttheten funderar jag på varför jag inte går förbi stan och köper hem några öl. Bara sådär! Autopiloten försöker gå igång. Jag fångar upp tanken och spelar upp filmen från sist jag drack, blev alldeles för full och mådde pyton dagen efter. Därför, därför går jag inte förbi stan och handlar! Nog ska de var förbannat att man inte kan vara lite trött utan att alkoholrösten är där!

Hej..
Många av oss här känner igen mycket i varandra och det är därför denna sida är så fantastisk. Och om du gör det med mig så "glädjs" jag av att du har hittat hit ?..Läste nu att du skulle testa en nykter väg från och med igår.Hur gick/går det? De du känner är en rädsla.En rädsla som kan bero på många olika saker.Vet ju inte riktigt din historia.Men en sak som alkoholen gör är att den får oss att tro att vi inte klarar oss utan den,vare sig om de handlar om den känslomässiga biten eller den sociala eller något annat och det framkallar ångest, rädsla och osäkerhet.Tiden brukar vara den viktigaste aspekten först.Att kroppen får vänja sig utan alkoholen och det starka suget succesivt försvinner..Allt handlar om att man måste bygga upp sig själv från grunden igen.Veta sitt eget värde och det är inte lätt. Den här gången är jag inne på min 6:e vecka och det är som en bergodalbana.Men skillnaden är att när jag har en bra dag så är det en JÄKLA bra dag och sådana hade jag aldrig med alkohol, och jag vet att med tiden så kommer det komma fler och fler av dessa och det är därför jag kämpar med min nykterhet med vare cell jag har i kroppen..
Jag vet inte om du har en egen tråd här men om så kan du väl skriva den här så jag får läsa lite om dig ?..

Jag hejar på dig!

medberoendekampen igen !
Så länge jag gör valet att stanna så kan jag inte gå och gnälla och tycka synd om mej själv ! Jag har inget som binder mej kvar mer än min egen vilja ... ja, lite annat som jobb , djur osv ... men det är saker som går att lösa !
Jag måste lära mej att göra mina egna val och inte min mans val !!!!

Kul att kunna roa någon ? det blir så mycket lättare med ett skratt !